NJA 1991 s. 407

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, Revsekr Lindvall, hemställde i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl. Enligt 51 kap 4 § sista stycket RB skall en vadeinlaga vara egenhändigt undertecknad av käranden eller hans ombud.

Uppfyller vadeinlagan ej föreskrifterna i 4 § eller är den eljest ofullständig, skall HovR:n enligt 51 kap 7 § 1 st RB förelägga vadekäranden att avhjälpa bristen. Följer vadekäranden inte ett föreläggande enligt första stycket, skall vadetalan avvisas, om vadeinlagan är så ofullständig att den inte utan väsentlig olägenhet kan läggas till grund för en rättegång i HovR:n (51 kap 7 § 2 st RB).

Kravet på att vadeinlagan skall vara egenhändigt undertecknad av vadekäranden eller hans ombud måste ses mot bakgrund av att vid tiden före nya RB handlingar i ett stort antal fall skulle inges till rätten genom överlämnande vid personlig inställelse. Genom nya RB infördes allmänt möjligheten att insända handlingar med posten eller låta dem inges av annan än parten eller hans ombud. En förutsättning var då att handlingen var egenhändigt undertecknad av parten eller befullmäktigat ombud för honom. Handlingen ansågs ingiven av den som undertecknat densamma (se SOU 1938:4 s 363 f och s 429). Undertecknandet kan således sägas ersätta det personliga ingivandet som ett bevis på att handlingen verkligen kommer från den som handlingen utvisar och att ingivandet sker i enlighet med dennes vilja. Processlagberedningens förslag till rättegångsbalk innehöll inte någon möjlighet att avvisa en ofullständig vadeinlaga i brottmål. "En dylik påföljd skulle för den tilltalade vara alltför sträng. Intresset, att vadeinlagan är riktig och fullständig, synes böra tillgodoses genom att den tilltalade erhåller kunnig försvarare" (NJA II 1943 s 660). På förslag av lagrådet infördes dock en sådan möjlighet som upptogs i ett andra stycke till 51 kap 7 § RB. Lagrådet anförde: "Den ställning, som i straffprocessen bör tillkomma den tilltalade, utesluter ej, att hans skyldighet att medverka till att förfarandet blir ändamålsenligt genomfört inskärpes genom ett föreläggande vid äventyr av talans förlust. - - - Skulle, då en bristfällig vadeinlaga inkommit, HovR:n hava anledning antaga att den tilltalade ej själv kan bota bristen, har HovR:n jämlikt 21 kap 3 § att förordna försvarare för honom" (NJA II 1943 s 661).

I anledning av ändring i 51 kap 7 § RB anförde departementschefen i prop 1983/84:8 s 82 att rättens särskilda ansvar för domens materiella riktighet i brottmål bör kräva att försiktighet iakttas vid användandet av avvisningsmöjligheten samt att rätten - under förutsättning att parten kan antas vilja medverka lojalt i rättegången - bör vara generös med att förtydliga ett föreläggande per telefon, i den utsträckning det är tillåtet inom ramen för rättens materiella processledning (a prop s 79).

I förevarande fall var vadeinlagan inte egenhändigt undertecknad av J.A. eller befullmäktigat ombud för honom. Den var dock försedd med hans namn och adress. I inlagan begärde J.A. bl a att en namngiven advokat skulle förordnas till offentlig försvarare. Sedan J.A. vid äventyr av avvisning av HovR:n förelagts att underteckna en till föreläggandet fogad kopia av vadeinlagan, undertecknade och återsände han omgående delgivningskvittot (s k vitt kort). Han återsände inte kopian av vadeinlagan i undertecknat skick.

Mot ovan redovisad bakgrund skall det bedömas om J.A:s vadeinlaga var så ofullständig att den inte utan väsentlig olägenhet kunde läggas till grund för en rättegång i HovR:n.

Sedan HovR:n sänt kompletteringsföreläggandet till den adress som J.A. uppgav i sin vadeinlaga har han omedelbart undertecknat och återsänt delgivningskvittot. HovR:n måste då ha utgått från att vadeinlagan kom från honom. Varken av lagtext eller förarbeten framgår att en vadeinlaga ovillkorligen skall avvisas om den inte är egenhändigt undertecknad av vadekäranden eller hans ombud. HovR:n hade därför inte bort avvisa J.A:s vadetalan.