NJA 2006 s. 584
En offentlig försvarare överklagade tingsrättens dom utan att förete rättegångsfullmakt. Efter överklagandetidens utgång inkom den dömde med ett eget överklagande. Hovrättens beslut att därefter avvisa överklagandet har undanröjts på den grunden att den dömde med sitt överklagande måste uppfattas ha i efterhand godkänt försvararens åtgärd att överklaga.
Irakiske medborgaren S.B. dömdes den 31 maj 2006 av Lunds tingsrätt enligt 3 kap. 1 § BrB för mord till fängelse på livstid och till utvisning ur riket med förbud att återvända hit.
Hovrätten över Skåne och Blekinge
Advokaten M.M., som var förordnad till offentlig försvarare för S.B., inkom den 20 juni 2006, näst sista dagen för överklagande, till tingsrätten med överklagande med yrkande bl.a. att åtalet skulle ogillas. M.M. angav i sin inlaga att S.B. inte velat ge honom fullmakt men att S.B. förklarat att han ville att domen skulle överklagas. M.M. sade sig inge överklagandet för att S.B. inte skulle förlora sin möjlighet att få sin sak prövad i hovrätten.
I hovrätten uppkom fråga om att avvisa av M.M. gjort överklagande.
Domskäl
Hovrätten (hovrättslagmannen Martin Borgeke och hovrättsrådet Helén Andersson, referent) anförde i beslut den 13 juli 2006:
Tingsrättens dom skulle överklagas senast den 21 juni 2006.
M.M. har i rätt tid överklagat tingsrättens dom. I överklagandet har antecknats att S.B. för honom uppgett att han vill överklaga domen men att S.B. inte velat ge honom fullmakt att göra detta. Eftersom någon fullmakt således inte har företetts har M.M. av hovrätten, vid äventyr av att överklagandet annars kan komma att avvisas, förelagts att inkomma med fullmakt. Sedan den stipulerade tiden härför utgått och M.M. upplyst hovrätten att S.B. förklarat sig inte villig att ge honom fullmakt har M.M. på nytt underrättats om att överklagandet, om fullmakt inte företes, kan komma att avvisas. Någon fullmakt har ändå inte inkommit.
S.B. har den 22 juni 2006 till hovrätten inkommit med en diskett, vilken innehållit uppgifter som, i utskrivet skick, får anses innefatta ett överklagande av tingsrättens dom.
Då M.M. inte har företett någon rättegångsfullmakt som givit honom behörighet att för S.B:s räkning överklaga tingsrättens dom och då inte heller vad som kommit till uttryck i den inlaga, som den av S.B. till hovrätten inskickade disketten innehåller, föranleder annat skall M.M:s överklagande avvisas.
Den av S.B. till hovrätten ingivna disketten med överklagandet bör i detta läge översändas till tingsrätten för rättidsprövning.
Hovrätten avvisar av M.M. gjort överklagande för S.B:s räkning.
- - -.
Hovrätten översänder S.B:s skrivelse på diskett, som den 22 juni 2006 inkom till hovrätten, till tingsrätten för prövning av huruvida den inkommit i rätt tid.
Hovrättsrådet Hanserik Romeling var skiljaktig och anförde. M.M. har överklagat tingsrättens dom med yrkande om att åtalet mot S.B. skulle ogillas m.m. och har i överklagandet angett såväl att S.B. vill överklaga domen som att denne inte vill utfärda fullmakt för honom. Om S.B. därefter hade utfärdat fullmakten hade han läkt den behörighetsbrist som finns avseende M.M:s överklagande (12 kap. 9 § RB). Något krav på att detta måste ske inom överklagandetiden finns inte. Även om den inlaga som S.B. själv gett in till hovrätten har brister ger den klart uttryck för att han överklagar domen. Genom inlagan får S.B. anses ha godkänt det överklagande som M.M. har gjort. Inte heller bör det för en sådan processhandling krävas att den sker innan tiden för överklagande går ut. Det saknas enligt min mening därför skäl att avvisa M.M:s överklagande eller att översända S.B:s inlaga till tingsrätten för prövning av om den kommit in i rätt tid.
Högsta domstolen
S.B. överklagade avvisningsbeslutet.
Riksåklagaren tillstyrkte att hovrättens beslut skulle undanröjas och att målet skulle återförvisas till hovrätten för prövning.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, rev.sekr. Ove Nilsson, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut:
Domskäl
Skäl
Lunds tingsrätt dömde den 31 maj 2006 S.B. för mord till fängelse på livstid och utvisning. Sista dag för överklagande av domen var den 21 juni 2006. Advokaten M.M., som var förordnad som offentlig försvarare för S.B., överklagade den 20 juni 2006 domen till Hovrätten över Skåne och Blekinge. Han förklarade att hans klient hade framfört att han önskade överklaga men att denne inte hade utfärdat någon fullmakt. I en skrivelse den 22 juni 2006 förelades M.M. att komplettera överklagandet med en fullmakt från S.B. senast fem dagar efter delfåendet av skriften.
S.B. utfärdade emellertid inte någon fullmakt för advokat M. Han skickade däremot inom fristen för komplettering av överklagandet in en skrift till hovrätten av vilken det framgår att han var missnöjd med tingsrättens dom och ville överklaga denna. Innan hovrätten fattade beslut i avvisningsfrågan kom han också in med skrifter där det framgick att han inte ville försvaras av advokat M.
Hovrätten avvisade den 13 juli 2006 överklagandet med hänvisning till att advokat M. inte hade visat att han var behörig att överklaga tingsrättens dom.
S.B. har överklagat hovrättens beslut och anfört att han vill överklaga domen.
Riksåklagaren har tillstyrkt att hovrättens beslut undanröjs och att målet återförvisas till hovrätten för prövning.
Frågan i målet är om de skrifter som S.B. kommit in med borde ha föranlett hovrätten att göra en annan bedömning i frågan om avvisning av överklagandet.
Av handlingarna i målet framgår att advokat M. inte inom förelagd tid kompletterat sitt överklagande med en fullmakt. Vid sådant förhållande kan domstolen jämlikt 51 kap. 6 § RB avvisa överklagandet.
I förarbetena till 51 kap. 7 § RB uttalas dock att det krävs försiktighet vid användandet av avvisningsmöjligheten i brottmål (prop. 1983/84:78 s. 82).
I NJA 1996 s. 16 hade klaganden i tingsrätten dömts till två års fängelse. Hovrätten avvisade den offentlige försvararens överklagande eftersom denne inte kommit in med fullmakt i tid. HD konstaterade att med hänsyn till de ingripande verkningar som tingsrättens dom skulle få för honom kunde det enligt HD inte komma i fråga att avvisa ett överklagande utan att ha berett den offentlige försvararen ytterligare möjlighet att ge in rättegångsfullmakt.
I NJA 2006 s. 118 konstaterade HD att det finns situationer då en domstol har anledning att förvissa sig om att föreläggandet nått mottagaren och även att på nytt ge denne tillfälle att efterkomma föreläggandet. Särskilt gäller detta i situationer då en försvarare inte kommit in med fullmakt efter ett överklagande i högre instans.
Med hänsyn till vad som var känt om S.B:s inställning till sin offentliga försvarare hade det funnits anledning för hovrätten att rikta sig direkt till honom, i stället för via advokat M., angående bristen på fullmakt och förklarat att överklagandet kunde komma att avvisas om han inte utfärdade en sådan till sin försvarare.
Om S.B. hade utfärdat en fullmakt åt advokat M. hade dennes processhandlingar blivit gällande. Åtgärder som ett ombud företagit utan fullmakt bör emellertid i allmänhet kunna godkännas i efterhand av den uppgivna huvudmannen (jfr NJA 1990 s. 460). Av S.B:s skrifter framgår tydligt att han ville överklaga domen. Det borde därför ha funnits utrymme för att bedöma innehållet i hans skrifter som att han godkänner advokat M:s åtgärd att överklaga, även om han inte vill att denne skall fortsätta att försvara honom.
Med hänsyn till vad som nu sagts och med beaktande av de mycket ingripande verkningar det skulle få för S.B. om tingsrättens dom vann laga kraft, fanns det skäl för hovrätten att behandla S.B:s skrifter som ett godkännande av advokat M:s åtgärd att överklaga domen. Hovrätten borde därför inte ha avvisat överklagandet. Hovrättens avvisningsbeslut bör därför undanröjas och målet visas åter för fortsatt behandling.
Domslut
HD:s avgörande
HD undanröjer hovrättens avvisningsbeslut och visar målet åter till hovrätten för fortsatt behandling.
Domskäl
HD (justitieråden Munck, Lennander, Pripp, referent, Håstad och Skarhed) meddelade den 27 oktober 2006 följande beslut:
Skäl
Lunds tingsrätt dömde den 31 maj 2006 S.B. för mord till fängelse på livstid och utvisning. Sista dag för överklagande av domen var den 21 juni 2006. Advokaten M.M., som var förordnad som offentlig försvarare för S.B., överklagade i rätt tid domen till hovrätten. Han uppgav att hans klient hade förklarat att han var missnöjd med tingsrättens dom och ville överklaga den men att S.B. inte velat ge M.M. någon fullmakt. M.M. förelades att komplettera överklagandet med en fullmakt från S.B.
Den 22 juni 2006, dvs. efter klagofristens utgång men samma dag som M.M. förelades att komplettera överklagandet med fullmakt, kom S.B. in med ett överklagande till hovrätten. Han uppgav att han inte hade begått brottet. Det framgick av överklagandet att han var missnöjd med sin offentlige försvarare.
Av skrivelser den 30 juni och den 10 juli 2006 till hovrätten framgår att M.M. hade underrättat S.B. om att denne riskerade att det överklagande som M.M. hade gett in för S.B:s räkning skulle komma att avvisas, eftersom M.M. saknade fullmakt och S.B:s eget överklagande kommit in för sent. Trots detta undertecknade S.B. inte någon fullmakt.
Genom det överklagade beslutet avvisade hovrätten M.M:s överklagande för S.B:s räkning. Genom beslut den 14 juli 2006 avvisade tingsrätten, till vilken S.B:s eget överklagande hade lämnats över, dennes överklagande på den grunden att överklagandet hade kommit in för sent.
Som uttalats i förarbetena till 51 kap. 7 § RB krävs det försiktighet vid användandet av avvisningsmöjligheten i brottmål (prop. 1983/84:78 s. 82). Visserligen framgår det av M.M:s uppgifter att S.B. inte ville lämna honom någon fullmakt att överklaga tingsrättens dom. Att S.B. önskade överklaga tingsrättens dom framgick emellertid av det överklagande som han själv gav in till hovrätten, vilket måste uppfattas så att han i efterhand godkände M.M:s åtgärd att överklaga. Hovrätten borde alltså inte ha avvisat överklagandet.
Domslut
HD:s avgörande
HD undanröjer hovrättens avvisningsbeslut och visar målet åter till hovrätten för fortsatt behandling.
HD:s beslut meddelat: den 27 oktober 2006.
Mål nr: Ö 3180-06.
Lagrum: 51 kap. 6 och 7 §§ RB.
Rättsfall: NJA 1990 s. 460, NJA 1991 s. 407, NJA 1996 s. 16 och NJA 2006 s. 118.