NJA 1991 s. 460
Transport av begagnad transformatorolja, som ett företag avsett att sälja till ett annat företag, har ansetts inte avse avfall som åsyftas i 6 och 7 §§ renhållningslagen (1979:596).
(Jfr RÅ 1976 ref 5)
Umeå TR
Allmän åklagare yrkade vid Umeå TR ansvar å H.L. för brott mot renhållningslagen med följande gärningspåstående: H.L. har såsom ställföreträdare för Tank & Slamservice i Luleå AB någon gång under tiden d 1 jan 1986-d 4 febr 1987 olovligen utfört transport av miljöfarligt avfall inom Umeå kommun. Åklagaren åberopade 6, 7 och 24 §§renhållningslagen (1979:596) och 4 § renhållningsförordningen (1979:904).
H.L. vidgick transporten som sådan men bestred ansvar för brott och åberopade som grund i första hand att den olja som transporten avsåg ej var att anse som avfall och i andra hand att han ej handlat uppsåtligen eller av oaktsamhet.
Domskäl
TR:n (ordf tingsfiskalen Engström) anförde i dom d 11 febr 1988:
Domskäl. Åklagaren har till utvecklande av åtalet anfört: Under 1986 sålde AB Umeå Energiverk till skrotföretaget UVS Metall och Styckegods i Vallentuna kasserade eltransformatorer. Före transporten till Vallentuna fördes transformatoroljan över till en tankbil från Tank & Slamservice i Luleå AB (härefter benämnt Tank & Slamservice) som sedan i tankbilen transporterade oljan till företaget i Vallentuna. Dit transporterades också transformatorerna separat. Efter rening i Stockholm har oljan senare sålts vidare. Enligt Naturvårdsverkets allmänna råd 85:7 Miljöfarligt avfall, vägledande förteckning, punkten 1.5.2 omfattas bland annat transformatoroljor av förordningen (1985:841) om miljöfarligt avfall. På grund härav har oljan skolat forslas bort genom Umeå kommuns försorg och har inte någon annan än den som kommunen anlitat för ändamålet fått ta befattning med bortforslingen. Tank & Slamservice hade inte tillstånd av Umeå kommun att utföra bortforslingen av transformatoroljan. H.L. är i egenskap av ställföreträdare för bolaget ansvarig för gärningen.
H.L. har hörts över åtalet. Härutöver har inte någon bevisning i egentlig mening förekommit. Visst skriftligt material har dock föredragits.
H.L. har uppgett: Han är verkställande direktör i Tank & Slamservice. Företaget har omhändertagit olje- och miljöfarligt avfall sedan 1965 och de som arbetar i företaget är experter på denna verksamhet. I företaget finns 35 årsanställda. Tank & Slamservice hade vid den aktuella tidpunkten LSt:ns i Norrbottens län tillstånd att omhänderta och transportera miljöfarligt avfall i hela Sverige. Vidare hade bolaget i vissa kommuner monopol på transport av miljöfarligt avfall. Han kände till att det för bortforsling av miljöfarligt avfall i Umeå krävdes tillstånd av Umeå kommun. Något sådant tillstånd hade inte bolaget. I Umeå kommun var det ännu inte klart vilka företag som skulle få tillstånd. - Han tog själv per telefon emot beställningen beträffande transformatoroljan. Det var ett vanligt transportuppdrag. Avtalspart var UVS i Vallentuna. Uppdraget bestod i att åt skrotföretaget tömma transformatorerna, vilka fanns inne på energiverkets område, och transportera oljan till Stockholm, där den pumpades in i F:s Åkeri AB:s anläggning. Han visste inte vad oljan skulle användas till men det var självklart att den skulle återanvändas. Det rörde sig om 30 000 liter olja till ett värde av 255 000 kr. Kanske skulle UVS i Vallentuna sälja oljan, kanske skulle skrotföretaget lagra den tills vidare. Det finns en organiserad Nordisk Avfallsbörs. Både skrotföretaget och energiverket hade sagt att det gällde en "ren produkt", alltså likvärdig med olja som levereras direkt från oljebolagen, och således inte något avfall. Han anser att i de fall då rening skall ske är det fråga om avfall. Transformatorolja kan emellertid vara hur lång tid som helst i en transformator och ändock förorenas mycket litet. Om det hade varit fråga om miljöfarligt avfall hade det krävts att skrotföretaget eller energiverket fyllt i ett särskilt dokument, deklaration av miljöfarligt avfall, och lämnat detta till transportören. Något sådant dokument presenterades aldrig.
TR:n gör följande bedömning.
Med hänsyn till åklagarens rubricering av gärningen och de lagrum han hänvisat till måste - trots gärningsbeskrivningens mindre lämpliga utformning - gärningspåståendet anses innefatta att H.L. uppsåtligen eller av oaktsamhet yrkesmässigt eller annars i större omfattning olovligen samlat in och forslat bort miljöfarligt avfall.
Vad TR:n har att ta ställning till är dels huruvida transformatoroljan som forslats bort är att anse som miljöfarligt avfall, dels - om så anses vara fallet - huruvida H.L. uppsåtligen eller av oaktsamhet begått den åtalade gärningen.
Såvitt TR:n kunnat utröna finns det inte någon vedertagen definition på begreppet miljöfarligt avfall. Den transformatorolja som målet rör måste mot bakgrund av Naturvårdsverkets allmänna råd 85:7 - under förutsättning att det är fråga om avfall - bedömas som miljöfarlig. Svårigheten ligger i att bestämma vad som är att anse som avfall. Den transformatorolja som Tank & Slamservice forslade bort från energiverkets område i Umeå var begagnad och skulle inte vidareanvändas av den ursprungliga användaren. Det kan inte råda någon tvekan om att oljan genom begagnandet i transformatorerna blivit åtminstone i någon mån förorenad. Frågan är huruvida nu nämnda omständigheter bör medföra att oljan skall betraktas som avfall eller om det härför dessutom bör uppställas ytterligare krav, exempelvis på att oljan varit förorenad i sådan grad att vidare användning hos en förvärvare förutsatt att den dessförinnan blivit renad. Med hänsyn till de tillämpningssvårigheter ett dylikt krav skulle medföra anser TR:n att redan det förhållandet att transformatoroljan varit använd och att användaren bestämt sig för att göra sig av med den innebär att den utgjort avfall. Den omständigheten att oljan kan ha haft ett betydande värde ändrar inte denna bedömning.
Tank & Slamservice har således samlat in och forslat bort miljöfarligt avfall utan att företaget anlitats av Umeå kommun. H.L. har som ansvarig ställföreträdare varit medveten om att det varit begagnad transformatorolja som forslats bort. Den omständigheten att uppdragsgivaren inte deklarerat substansen som miljöfarligt avfall kan vid sådant förhållande inte frita honom från ansvar. Medveten om vilken substans uppdraget avsett har han i vart fall bort inse att den utgjort miljöfarligt avfall. TR:n anser således att H.L. av oaktsamhet yrkesmässigt samlat in och forslat bort miljöfarligt avfall. Åtalet för brott mot renhållningslagen är alltså styrkt.
- - -
Domslut
Domslut. TR:n dömde H.L. enligt 6 §, 7 § 2 st och 24 §renhållningslagen samt 4 § 1 st renhållningsförordningen för brott mot renhållningslagen till 20 dagsböter å 60 kr.
HovR:n för Övre Norrland
H.L. fullföljde talan i HovR:n för Övre Norrland och yrkade att HovR:n skulle ogilla åtalet.
Åklagaren bestred ändring och tillade att H.L. i egenskap av ställföreträdare för aktiebolaget av oaktsamhet yrkesmässigt utfört transporten.
HovR:n (hovrättsråden Sjöblom och Täckholm samt hovrättsassessorn Similä, referent) fastställde i dom d 28 juni 1988 TR:ns dom.
HD
H.L. (ombud advokaten B.B.) sökte revision och yrkade att åtalet skulle ogillas.
Riksåklagaren förklarade sig medge bifall till ändringsyrkandet.
H.L. åberopade ett utlåtande av docenten S.W..
Riksåklagaren, som föranstaltat om kompletterande utredning, anförde i revisionsgenmäle bl a:
I målet är det av avgörande betydelse för utgången hur begreppet avfall skall bestämmas då de nu aktuella bestämmelserna i renhållningslagen, renhållningsförordningen och förordningen (1985:841) om miljöfarligt avfall är tillämpliga endast på transporter av visst avfall.
Någon legaldefinition av begreppet finns inte. I en inom miljö- och energidepartementet d 23 maj 1989 upprättad promemoria (Ds 1989:29) med förslag till ändringar i renhållningslagen har beträffande avfallsbegreppet bl a följande anförts: "Avfall är en rest, som uppkommer på grund av människors verksamhet. Det saknar typiskt sett värde för ägaren eller innehavaren och denne har därför ingen annan önskan än att bli kvitt föremålet eller resten. Han vidtar därför vissa åtgärder t ex genom att slänga föremålet i en soptunna eller låta forsla det till en soptipp. Ägaren har alltså inte för avsikt att i vedertagen bemärkelse överlåta föremålet till någon annan, eftersom föremålet till sin karaktär endast utgör en belastning för honom (s 12)."
I promemorian anges vidare att frågan om vad som skall hänföras till avfall blivit utförligt belyst i ett rättsfall från regeringsrätten, RÅ 1976:5. Regeringsrätten slog då fast att det av allmänna rättsgrundsatser följer att föremål som ägaren avser att använda och också använder inte är att anse som avfall.
Jag ansluter mig till den bedömning av begreppet avfall som regeringsrätten gjort i det angivna rättsfallet.
Energiverket har i förevarande fall sålt de begagnade transformatorerna till UVS-bolaget sedan detta genom sin företrädare U.M. inlämnat ett anbud på dem. Transformatorerna kan i detta skede av händelserna inte anses utgöra avfall. U.M. har därefter låtit tömma dessa på den olja som fanns i dem och levererat den till Fredriksson-bolagets depå. Av vad F. uppgivit kan den slutsatsen dras att U.M. haft för avsikt att sälja oljan till F.bolaget. Motivet härför torde ha varit att därigenom göra en ekonomisk förtjänst. Oljan torde under sådana omständigheter, mot bakgrund av vad ovan anförts om avfallsbegreppet, inte vara att anse som avfall då H.L. befattade sig med den.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, Revsekr Sköllerholm, hemställde i betänkande att HD måtte meddela dom enligt följande: Domskäl. Riksåklagaren har låtit komplettera utredningen i målet. Därigenom har framkommit i huvudsak följande. Umeå energiverk sålde efter ett anbudsförfarande ett antal transformatorer, innehållande den ifrågavarande transformatoroljan, till UVS Metall och Styckegods i Vallentuna (UVS-företaget) för 47 000 kr exklusive mervärdeskatt. UVS-företaget uppdrog därefter åt Tank & Slamservice i Luleå AB att tömma transformatorerna på oljan och att transportera denna till Stockholm. Tank & Slamservice genomförde tömningen och transporten samt avlämnade oljan i en depå i Bromsten, tillhörande F:s Tank & Transportservice i Spånga (F:s). Företrädaren för UVS-företaget U.M. besökte senare F:s och begärde betalning för oljan. F:s ville dock inte betala för oljan utan att UVS-företaget först visade intyg på att oljan inte var förorenad. Något sådant intyg företeddes aldrig. Sedermera försvann oljan från F:s depå.
H.L. har i målet gjort gällande bl a att oljan, när den sålunda på UVS- företagets uppdrag omhändertogs och transporterades av Tank & Slamservice, inte utgjorde avfall enligt 6 och 7 §§renhållningslagen (1979:596) samt 4 § renhållningsförordningen (1979:904). Riksåklagaren har anslutit sig till den ståndpunkten.
Riksåklagarens kompletterande utredning och omständigheterna i övrigt får - i enlighet med den bedömning som gjorts av riksåklagaren - anses ge vid handen att UVS-företaget haft för avsikt att sälja transformatoroljan till F:s i syfte att därmed göra en ekonomisk förtjänst. UVS-företaget har således, såvitt framkommit, betraktat oljan som en företagets tillgång med ett saluvärde. Utredningen i målet leder inte till slutsatsen att denna uppfattning hos UVS-företaget varit uppenbart ogrundad. Vid sådant förhållande kan oljan, när Tank & Slamservice för UVS-företagets räkning tömde den ur transformatorerna och därefter transporterade den till F:s depå, inte anses ha utgjort avfall enligt 6 och 7 §§renhållningslagen samt 4 § renhållningsförordningen (jfr RÅ 1976 ref 5).
På grund av det anförda kan H.L. såsom ställföreträdare för Tank & Slamservice inte fällas till ansvar för brott mot renhållningslagen. Åtalet skall alltså ogillas.
Domslut
Domslut. Med ändring av HovR:ns dom lämnar HD åtalet utan bifall.
HD (JustR:n Gregow, Freyschuss, Törnell, Danelius och Nilsson, referent) beslöt följande dom:
Domskäl
Domskäl. Av utredningen i målet framgår att UVS Metall och Styckegods i Vallentuna avsett att sälja den begagnade transformatoroljan vidare till F:s Tank & Transportservice samt att Tank & Slamservice i Luleå AB anlitats för att transportera oljan till detta företag. Transporten har med hänsyn härtill inte avsett avfall som åsyftas i 6 och 7 §§renhållningslagen (jfr RÅ 1976 ref 5).
Åtalet mot H.L. såsom ställföreträdare för Tank & Slamservice i Luleå AB kan alltså inte vinna bifall.
Domslut
Domslut. Med ändring av HovR:ns dom lämnar HD åtalet utan bifall.