1 §  I fråga om avfall som avses i 2 § eller i föreskrift som meddelats med stöd av 3 § (miljöfarligt avfall) gäller utöver förordningen (1985:835) om kemiska produkter bestämmelserna i denna förordning.

2 §  Denna förordning tillämpas på fast eller flytande avfall av följande slag:

1. oljeavfall,
2. lösningsmedelsavfall,
3. färg- eller lackavfall,
4. limavfall,
5. starkt surt eller starkt alkaliskt avfall,
6. avfall som innehåller kadmium,
7. avfall som innehåller kvicksilver,
8. avfall som innehåller antimon, arsenik, barium, beryllium, bly, kobolt, koppar, krom, nickel, selen, silver, tallium, tenn, vanadin eller zink,
9. avfall som innehåller cyanid,
10. avfall som innehåller PCB,
11. bekämpningsmedelsavfall,
12. laboratorieavfall.

Särskilda bestämmelser finns i förordningen (1989:974) om miljöfarliga batterier och förordningen (1993:1268) om spillolja. Förordning (1993:1266).

3 §  Om det är påkallat från hälso- eller miljöskyddssynpunkt får statens naturvårdsverk föreskriva att denna förordning skall tillämpas också på annat kemiskt avfall än sådant som avses i 2 §.

4 §  Förordningen gäller inte

1. när miljöfarligt avfall ingår som beståndsdel i hushållsavfall enligt

5 §  Statens naturvårdsverk får förordna om avsteg från föreskrifterna i 2 § och i särskilt fall medge att förordningen inte skall tillämpas på visst miljöfarligt avfall, om det kan ske utan olägenhet från hälso- eller miljöskyddssynpunkt.

6 §  Den som yrkesmässigt utövar verksamhet där miljöfarligt avfall uppkommer är skyldig att på sätt och till myndighet som statens naturvårdsverk föreskriver lämna uppgifter om avfallets art, sammansättning, mängd och hantering.

7 §  Miljöfarligt avfall får yrkesmässigt transporteras på väg endast av den som har erhållit särskilt tillstånd. Förordning (1994:1129).

8 §  En fråga om tillstånd enligt 7 § prövas av länsstyrelsen i det län där sökanden utövar den huvudsakliga delen av sin verksamhet.

Ett tillstånd får avse ett visst slag av miljöfarligt avfall eller sådant avfall i allmänhet och det får meddelas för viss tid, dock längst för fem år.

Ett tillstånd får förenas med de villkor som behövs från miljö- och hälsoskyddssynpunkt. Förordning (1995:1550).

9 §  Tillstånd som avses i 7 § får beviljas endast om sökanden

1. visar att han har personella, tekniska och ekonomiska förutsättningar att transportera det avfall som avses med ansökan på ett från hälso- och miljöskyddssynpunkt tillfredsställande sätt,
2. innehar de tillstånd som kan behövas för verksamheten enligt annan lagstiftning,
3. ställer godtagbar säkerhet som, om tillståndet återkallas, kan tas i anspråk för att bekosta slutligt omhändertagande av miljöfarligt avfall som förvaras hos honom.

Ansökan om tillstånd enligt första stycket görs på blankett som fastställs av Statens naturvårdsverk. Förordning (1994:1129).

10 §  För varje transport skall det upprättas ett transportdokument. Dokumentet skall innehålla uppgift om avsändare, mottagare, transportör, avfallsslag och avfallsmängd samt vara undertecknat av avsändaren och mottagaren.

Statens naturvårdsverk får meddela ytterligare föreskrifter om utformningen och handläggningen av transportdokumenten. Förordning (1995:1550).

11 §  Tillstånd enligt 7 § får helt eller delvis återkallas, om

1. beträffande tillståndshavaren inträder sådan omständighet att han enligt 9 § inte skulle ha erhållit tillstånd,
2. tillståndshavaren åsidosätter vad som åligger honom enligt lagen (1985:426) om kemiska produkter, miljöskyddslagen (1969:387), renhållningslagen (1979:596) eller lagen (1982:821) om transport av farligt gods eller enligt föreskrift som har meddelats med stöd av någon av dessa lagar eller denna förordning. Förordning (1994:1129).

12 §  Miljöfarligt avfall får slutligt omhändertas, behandlas eller mellanlagras yrkesmässigt endast av den som har särskilt tillstånd.

Har en verksamhet, som avses i en ansökan om tillstånd enligt första stycket, prövats enligt miljöskyddslagen (1969:387), skall inte de frågor som regleras i ett tillstånd enligt nämnda lag prövas på nytt enligt första stycket.

Statens naturvårdsverk får meddela föreskrifter om undantag från krav på tillstånd enligt första stycket för verksamhet av begränsad omfattning. Förordning (1994:1129).

13 §  Tillstånd enligt 12 § kan avse en viss årlig mängd av visst slag av miljöfarligt avfall.

Tillståndet skall förenas med de villkor om försiktighetsmått vid hanteringen av det miljöfarliga avfallet som behövs ur miljö- och hälsoskyddssynpunkt.

Tillståndet kan meddelas för viss tid eller tills vidare. Förordning (1994:1129).

13 a §  Den som för transport lämnar över miljöfarligt avfall är skyldig att se till dels att transportören har tillstånd enligt 7 §, dels att mottagaren av avfallet har erforderligt tillstånd för sin verksamhet. Förordning (1994:1129).

14 §  Länsstyrelsen prövar fråga om tillstånd enligt 12 §.

Länsstyrelsen får, om det finns särskilda skäl, hänskjuta en fråga om prövning av tillstånd till behandling eller slutligt omhändertagande enligt 12 § till Statens naturvårdsverk för prövning. Förordning (1994:1129).

15 §  Ansökan om tillstånd enligt 12 § skall vara skriftlig och innehålla

1. uppgift om art och mängd av det miljöfarliga avfall som sökanden avser att behandla eller mellanlagra,
2. uppgift om varifrån avfallet kommer,
3. uppgift om var och på vilket sätt avfallet skall behandlas eller mellanlagras,
4. ritningar, tekniska beskrivningar och uppgift om de övriga förhållanden som är av betydelse för bedömningen av verksamhetens art, beskaffenhet, omfattning och miljöeffekter.

Länsstyrelsen skall inhämta kommunens yttrande över en ansökan om tillstånd enligt 12 §.

Har tillstånd enligt miljöskyddslagen (1969:387) meddelats beträffande den anläggning vari behandlingen eller mellanlagringen skall äga rum, skall beslutet om tillstånd fogas vid ansökningen. Förordning (1994:1129).

15 a §  Tillstånd som avses i 12 § får beviljas endast om sökanden visar att han har personella, tekniska och ekonomiska förutsättningar att behandla eller mellanlagra avfallet på ett från miljö- och hälsoskyddssynpunkt tillfredsställande sätt.

Tillstånd enligt 12 § till mellanlagring får, utöver vad som sägs i första stycket, endast beviljas om sökanden ställer godtagbar ekonomisk säkerhet som, om tillståndet återkallas, kan tas i anspråk för att bekosta slutligt omhändertagande av det avfall som förvaras hos honom. Förordning (1994:1129).

16 §  Tillstånd enligt 12 § kan återkallas

1. om tillståndshavaren åsidosätter vad som åligger honom enligt lagen (1985:426) om kemiska produkter eller miljöskyddslagen (1969:387) eller enligt föreskrift som har meddelats med stöd av någon av dessa lagar eller denna förordning,
2. om ett villkor i ett tillståndsbeslut enligt denna förordning i något väsentligt avseende inte har följts,
3. om det beträffande tillståndshavaren inträder sådan omständighet att han enligt 15 a § inte skulle ha erhållit tillstånd,
4. om det uppenbarligen inte längre behövs. Förordning (1994:1129).

21 a §  Avgift tas ut för prövning av ansökan enligt denna förordning i de fall som framgår av andra stycket.

För ansökningsavgiftens storlek m. m. gäller bestämmelserna i 9--14 §§avgiftsförordningen (1992:191), varvid följande avgiftsklasser tillämpas:

22 §  Bestämmelserna i 26--28 §§ förordningen (1985:835) om kemiska produkter skall tillämpas i fråga om tillsyn över efterlevnaden av denna förordning. Vad som sägs om kemikalieinspektionen i 26 § förordningen om kemiska produkter skall dock vid tillämpningen av denna förordning avse statens naturvårdsverk.

23 §  Bestämmelser om ansvar och förverkande på grund av överträdelser av denna förordning och föreskrifter som har meddelats med stöd av förordningen finns i lagen (1985:426) om kemiska produkter. Förordning (1992:917).

24 §  Bestämmelserna i 33 och 34 §§ förordningen (1985:835) om kemiska produkter skall tillämpas vid överklagande av en tillsynsmyndighets beslut enligt denna förordning.

25 §  Beslut som statens naturvårdsverk eller länsstyrelsen har meddelat enligt denna förordning i annat fall än som avses i 24 § får överklagas hos regeringen genom besvär.

26 §  En tillsynsmyndighet får bestämma att dess beslut skall gälla omedelbart även om det överklagas.

27 §  Ytterligare föreskrifter för verkställigheten av denna förordning meddelas av statens naturvårdsverk.