NJA 1991 s. 471
Val av påföljd för rattfylleri.
(Jfr denna årgång s 77 I och II)
Malmö TR
Allmän åklagare yrkade vid Malmö TR ansvar å R.F., född 1965, för rattfylleri, vårdslöshet i trafik, obehörigt avvikande från trafikolycksplats och olovlig körning enligt följande:
- Rattfylleri och vårdslöshet i trafik. R.F. har d 30 juni 1989 omkring klockan 22.40 fört en personbil på Slottsgatan i Malmö efter att ha förtärt starka drycker i sådan mängd, att det kan antagas att hon ej kunnat föra fordonet på betryggande sätt. Alkoholkoncentrationen i hennes blod har under eller efter färden uppgått till 1,5 promille. - R.F., som vid tillfället stannat sitt fordon strax norr om korsningen med Grynbodgatan, har därefter färdats ovarsamt genom att under en backningsmanöver inte ägna tillräcklig uppsikt bakåt, vilket lett till att hon inte sett en personbil, vilken färdats söderut på Slottsgatan för planerad vänstersväng in på Grynbodgatan. Till följd härav backade hon på och skadade detta fordon, som var i färd med att svänga in på nämnda gata. Fordonen skadades.
- Vårdslöshet i trafik, obehörigt avvikande från trafikolycksplats och olovlig körning. R.F. förde d 9 okt 1989 klockan 19.25 en personbil på Föreningsgatan i Malmö öster ut och in på Södra Förstadsgatan för vidare färd denna gata söderut. Under högersvängen in på sistnämnda gata färdades hon ovarsamt genom att brista i uppmärksamhet på en fotgängare, J.S., som joggande var i färd med att passera ett övergångsställe, vilket ledde till att bilen stötte till och skadade J.S.. - Efter olyckan undandrog hon sig vid kontakt med J.S. att uppge sitt namn och sin adress. - Vid tillfället förde hon fordonet, trots att hennes körkort var återkallat. Den olovliga körningen är därför att anse som grovt brott.
Domskäl
TR:n (ordf hovrättsassessorn Bengt Månsson) anförde i dom d 21 febr 1990:
Domskäl. Åtalen enligt punkt 1. R.F. har förnekat att hon gjort sig skyldig till vårdslöshet i trafik. Hon har erkänt att hon fört bilen efter att ha förtärt alkohol men bestritt ansvar för rattfylleri.
R.F. har berättat: På eftermiddagen d 30 juni 1989 hade hon varit i Dragör. Under båtfärden drack hon starköl. Efter hemkomsten till Malmö var hon i sin pojkväns bostad där hon drack ytterligare några starköl. Eftersom hon blev ovän med pojkvännen tog hon bilen för att köra hem till sin egen bostad. Emellertid bestämde hon sig för att först köra till restaurang Baldakinen. För att komma till Baldakinen skulle hon från Slottsgatan svänga in på Grynbodgatan men kom att passera denna. Hon bestämde sig för att backa tillbaka bilen och sedan köra in på Grynbodgatan. Innan hon påbörjade backningen tittade hon såväl framåt som bakåt utan att upptäcka någon bil.
På åklagarens begäran har vittnesförhör hållits med I.J., som berättat att han såg R.F:s bil stå stilla på Slottsgatan efter korsningen med Grynbodgatan samt att R.F. backade på hans bil när hon svängde in på Grynbodgatan.
TR:n gör följande bedömning.
Genom R.F:s egna uppgifter, enligt vilka hon överhuvudtaget inte upptäckt den bil hon backade på, finner TR:n att hon färdats ovarsamt på sätt åklagaren påstått. Hennes ovarsamhet kan inte anses som ringa och R.F. har sålunda gjort sig skyldig till vårdslöshet i trafik.
Genom R.F:s uppgifter är utrett, att hon fört bilen efter att under eftermiddagen och kvällen förtärt starköl. Vidare är genom av åklagaren åberopat analysbevis styrkt att alkoholkoncentrationen i R.F:s blod uppgått till minst 1,50 promille efter körningen. På grund härav finner TR:n styrkt att R.F. gjort sig skyldig till rattfylleri. Det förhållandet att det genom ett av R.F. åberopat alkoholutandningsprov inte kan anses tillförlitligen styrkt att alkoholkoncentrationen i hennes blod under själva körningen uppgått till 1,50 promille kan inte frita henne från ansvar för rattfylleri och inte heller anses som mildrande.
Åtalen enligt punkt 2. R.F. har erkänt att hon gjort sig skyldig till olovlig körning men förnekat övriga gärningar.
På åklagarens begäran har J.S. hörts som målsägande.
Genom R.F:s egna uppgifter om att hon inte upptäckte fotgängaren förrän denne befann sig vid sidan av bilens högra framskärm - vilket inneburit att fotgängaren passerat i stort sett hela gatan - finner TR:n styrkt att R.F. på sätt åklagaren påstått färdats ovarsamt och därigenom gjort sig skyldig till vårdslöshet i trafik.
- - -
R.F:s erkännande av olovlig körning vinner stöd av utredningen. Gärningen är att bedöma på sätt åklagaren har angett.
TR:n fann att åtalet för obehörigt avvikande från trafikolycksplats skulle ogillas.
Påföljdsfrågan. Rattfylleri är till sin art ett sådant brott som normalt straffas med fängelse. Bara om det finns särskilda skäl kan den huvudregeln frångås. Det har inte kommit fram att det i detta fall finns några sådana skäl. På grund härav finner TR:n att påföljden för de brott R.F. övertygats om bör bestämmas till fängelse en månad.
Domslut
Domslut. TR:n dömde R.F. jämlikt 1 § 1 st, 3 § 1 st andra meningen och 4 § 1 mom trafikbrottslagen (1951:649) till fängelse 1 mån.
Åtalet för obehörigt avvikande från trafikolycksplats ogillades.
HovR:n över Skåne och Blekinge
R.F. fullföljde talan i HovR:n över Skåne och Blekinge och yrkade att HovR:n skulle ogilla åtalet för vårdslöshet i trafik d 9 okt 1989 och för rattfylleri samt bestämma påföljden till böter eller villkorlig dom.
Åklagaren bestred ändring.
HovR:n (hovrättslagmannen Aspelin, hovrättsråden Winquist och Schlyter, referent, samt nämndemännen Hansson och Bjerding) anförde i dom d 24 sept 1990:
Domskäl
Domskäl. Genom TR:ns i dessa delar inte överklagade dom har R.F. fällts till ansvar för vårdslöshet i trafik d 30 juni 1989 och olovlig körning.
Det av R.F. åberopade alkoholutandningsprovet saknar bevisvärde, då enligt analysbevis alkoholkoncentrationen i hennes blod efter körningen uppgått till minst 1,5 promille och hon således enligt presumtionsregeln i 4 § 1 mom 3 st trafikbrottslagen i dess lydelse före d 1 juli 1990 skall anses ha varit så påverkad av starka drycker under färden att det kan antagas att hon inte på betryggande sätt kunnat föra fordonet.
Åtalet för rattfylleri är därför styrkt.
R.F. har i HovR:n gjort gällande att hon inte kört på J.S. och att han i vart fall inte befunnit sig på övergångsstället, då detta skulle ha skett. Hon har vidare uppgett följande. Hon kände inte att hon körde på något. Då hon tittade i backspegeln, såg hon att J.S. böjde sig ner och tog sig åt knäet. Hon backade därför bilen och frågade honom vad som skett. - Hon såg hans fladdrande jacka, då han sneddade övergångsstället. Han måste då ha befunnit sig till vänster om bilen. Hon bromsade, när han "fladdrade" förbi. Hon är inte säker på att bilen passerat övergångsstället, när hon fick ögonkontakt med honom och han befann sig vid bilens högra framskärm och "höll i bilen", dvs hade händerna på bilens kylare.
Anledning saknas att inte sätta tilltro till J.S. uppgift att han blivit påkörd av R.F.. Som TR:n funnit har R.F. vid passerandet av övergångsstället inte uppmärksammat J.S. förrän i samband med påkörningen. Hennes ovarsamhet är sådan att hon inte kan undgå ansvar för vårdslöshet i trafik.
Vad gäller påföljden för de brott R.F. gjort sig skyldig till beaktar HovR:n följande. R.F:s körning d 30 juni 1989 efter alkoholförtäringen får, mot bakgrund av den oaktsamhet hon visat vid backningsmanövern på Slottsgatan och av att körningen ägt rum en fredagskväll i Malmö centrala delar, anses ha utgjort sådan fara för andra trafikanter att förutsättningar att välja annan påföljd än fängelse inte föreligger.
Domslut
Domslut. HovR:n fastställer TR:ns domslut.
R.F. (offentlig försvarare advokaten C.O.) sökte revision och yrkade en icke frihetsberövande påföljd.
Riksåklagaren bestred ändring.
Målet avgjordes efter huvudförhandling (riksåklagaren genom t f byråchefen Sten Falkner).
HD (JustR:n Nyman, Bengtsson, Freyschuss, referent, Danelius och Nilsson) beslöt följande dom:
Domskäl
Domskäl. I enlighet med HovR:ns dom har R.F. gjort sig skyldig till vårdslöshet i trafik i två fall, olovlig körning som är att anse som grovt brott samt rattfylleri.
Den 1 juli 1990 trädde nya bestämmelser om rattfylleri i kraft. Det trafiknykterhetsbrott som R.F. övertygats om har enligt de nya bestämmelserna ett straffvärde som inte är lägre än enligt de tidigare gällande. Hon skall därför, som HovR:n gjort, dömas med tillämpning av 4 § trafikbrottslagen i dess före d 1 juli 1990 gällande lydelse.
Den 30 juni 1989 förde R.F. strax före kl 23.00 sin bil flera kilometer på livligt trafikerade gator från Limhamn till Malmö centrum, där hon vållade en sammanstötning med en annan bil. Omkring en timme efter körningen hade hon en alkoholkoncentration i blodet om 1,50 promille. Dessa förhållanden gör att brottet får anses vara av sådan art att fängelse normalt bör ådömas.
Frågan är emellertid om sådana särskilda omständigheter föreligger som kan föranleda en icke frihetsberövande påföljd.
HD har låtit utföra personundersökning beträffande R.F.. I HD har också ingivits ett utlåtande av leg psykologen K.A-K.. Av denna utredning framgår bl a följande. R.F. har haft en svår barndom. Redan i 10-årsåldern kontaktade hon själv de sociala myndigheterna och bad om hjälp då hon upplevde att hon inte fick den omvårdnad hon behövde. Vid denna tid kom hon också i kontakt med ett gäng äldre ungdomar och hon började sniffa, dricka öl, röka hasch och använda amfetamin. Hon blev placerad på olika fosterhem och omhändertogs även på ungdomsvårdsskola. I samband med att hon blev gravid 1983 och födde en son ändrade hon helt sitt levnadssätt och fram till dess att hennes dotter föddes 1986 levde hon ett normalt liv. Hon fick då en förlossningspsykos med ångest, tvångstankar och fobier. Hon sökte upp K.A-K., som hon även tidigare haft kontakt med, och kunde efter behandling av denna återgå till ett ordnat liv. K.A-K. anser att R.F. inte är färdig med bearbetningen av sina upplevelser från barndomen. R.F. är oroad av att hon vid avtjänande av ett fängelsestraff kan återfalla i narkotikamissbruk. Enligt K.A-K. finns det en stor risk för att R.F. antingen utvecklar en psykos eller får ett återfall i missbruk vid ett fängelsestraff, som medför en separation från barnen.
Den utredning som föreligger om risken för att R.F. vid avtjänandet av ett kortare frihetsstraff skall drabbas av menliga följder har inte sådan tyngd att annan påföljd än fängelse bör ådömas. Den betydelse som straffverkställigheten kan få för hennes båda barn kan inte heller påverka påföljdsvalet i detta mål.
Domslut
Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.
JustR Bengtsson tillade för egen del: Med hänsyn till de risker ett frihetsberövande kan medföra för R.F:s psykiska hälsa och till hennes situation som ensamstående mor med två små barn framstår det som olyckligt om hon skulle få undergå fängelsestraff. Enligt min mening är emellertid detta något som närmast bör beaktas i ett nådeärende. Med hänsyn härtill ansluter jag mig till majoritetens bedömning.