NJA 1991 s. 600

Bestämmande av ersättning till frikänd tilltalad för kostnad för privat försvarare i mål på ett speciellt ämnesområde på vilket försvararen haft särskilda insikter och erfarenheter.

TR:n

Under en för allmänheten anordnad flygdag på Täby flygplats i Örebro kommun inträffade ett haveri vid en demonstrationsflygning med en helikopter, förd av U.N.. U.N. åtalades sedermera vid Örebro TR för allmänfarlig vårdslöshet. Enligt åklagaren hade haveriet orsakats av att en lös saftflaska i kabinen kommit att blockera styrspaken. Åklagaren gjorde gällande att U.N. vid förberedande och genomförande av flygningen hade ådagalagt oaktsamhet genom att inte tillräckligt noggrant kontrollera förarkabinen med avseende på lösa föremål. Åtalet grundades bl a på en rapport från statens haverikommission.

U.N., som bestred ansvar, biträddes i målet av advokaten H.U.E. som försvarare. Denne anlitade som sakkunnigt biträde fd flygehefen Nils Gunnar Grimskog.

Vid huvudförhandling i målet gjordes från försvarets sida gällande att åklagarens påstående om orsaken till olyckan var oriktigt och att denna i stället hade berott på ett tekniskt fel. Sedan bevisupptagning ägt rum inställdes huvudförhandlingen på åklagarens begäran. Efter att ha inhämtat ett nytt yttrande från haverikommissionen beslöt åklagaren att lägga ned åtalet.

U.N. yrkade frikännande dom och begärde ersättning av allmänna medel för försvararkostnader med 44 400 kr avseende arbete 37 timmar à 1 200 kr. I kostnadsräkningen åberopades till stöd för ersättningsyrkandet att H.U.E. hade särskild kunskap och erfarenhet på lufträttens område, att hans insatser, flygkunnande och tekniska inblick fick anses ha varit av avgörande betydelse för åtalets nedläggande i det för U.N. i dennes yrke som flygare mycket betydelsefulla målet samt att arvode begärts enligt den debiteringsnorm som normalt tillämpades vid den advokatbyrå i Stockholm där H.U.E. var verksam.

U.N. yrkade också ersättning med 12 000 kr för arvode till Grimskog, avseende bl a närvaro vid huvudförhandlingen.

Domskäl

TR:n (lagmannen Tranell) anförde i dom d 27 april 1988: TR:n finner att U.N. skall frikännas i målet samt att han bör tillerkännas ersättning av allmänna medel för försvararkostnader.

Vid bestämmandet av denna ersättning konstaterar TR:n att målet måste antagas ha krävt avsevärt mer arbete än normalt i förhållande till den tid som åtgått till huvudförhandling i målet innan åtalet lagts ned. Brottmålstaxan bör därför inte läggas till grund för bestämmandet av ersättningen till H.U.E., utan bör ersättningen i första hand bestämmas med hänsyn till den tid uppdraget krävt. H.U.E. har uppgett att han nedlagt 37 timmars arbete i målet. Aven om detta är en avsevärd tid, anser sig TR:n med hänsyn till målets karaktär och vad som förevarit före och efter huvudförhandlingen inte ha anledning ifrågasätta H.U.E:s tidsuppgift.

Den ersättning om 1 200 kr per timme som H.U.E. begärt överstiger väsentligt den ersättning om 415 kr per timme som ingick i brottmålstaxan för 1987. Väl får H.U.E. - som är väl förtrogen med det rättsområde målet avsett - anses ha utfört sitt uppdrag med omsorg och skicklighet. Det saknas emellertid anledning antaga att han, på grund av sin särskilda förtrogenhet med rättsområdet, nedlagt mindre tid på uppdraget än normalt. Ersättning kan därför inte utgå med högre belopp än vad som skulle ha tillerkänts en offentlig försvarare med tillämpning av timkostnadsnormen för brottmål.

Vad gäller yrkandet om ersättning för särskild ersättning till Nils Gunnar Grimskog, som anlitats såsom sakkunnig av H.U.E. och som varit åhörare vid huvudförhandlingen, finner TR:n, bl a med hänsyn till H.U.E:s särskilda förtrogenhet med ifrågavarande rättsområde, att någon sådan ersättning inte kan utgå.

Domslut

Domslut. U.N. frikännes.

Med stöd av 31 kap 2 § RB tillerkännes U.N. ersättning av allmänna medel för försvararkostnader med 15 355 kr för arbete. Detta belopp skall stanna på staten.

Svea HovR

U.N. fullföljde talan i Svea HovR och yrkade att han skulle tillerkännas ersättning för sina rättegångskostnader med det vid TR:n yrkade beloppet.

Åklagaren bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Hedström, hovrättsrådet Holmstrand och adj led Kjellsson, referent) anförde i beslut d 29 maj 1989:

Domskäl

Skäl. Som TR:n funnit saknas anledning att ej godtaga Hans Ulrich H.U.E:s tidsuppgift. Vad som återstår för HovR:n att pröva är huruvida timersättningen skall fastställas till yrkade 1 200 kr.

För att ersättning skall kunna utgå med högre belopp än vad som motsvarar timkostnadsnormen för ersättning åt offentlig försvarare fördras enligt praxis bl a att försvararen på grund av sin särskilda förtrogenhet med rättsområdet nedlagt mindre tid på uppdraget än vad som eljest skolat ske.

Handlingarna i målet ger ej vid handen att försvararuppdraget, för att kunna utföras med den nit och omsorg som förutsätts, krävt särskilda kunskaper inom ovanliga rättsområden. Fastmera talar utredningen för att målet rört en - ehuru komplicerad och ovanlig - brottsutredning med det primära syftet att få sakförhållanden klarlagda och därur dra slutsatser om ett händelseförlopp. Målet har således ej i väsentlig mån rört rättsfrågor inom områden där Hans Ulrich H.U.E. är mera förtrogen än flertalet andra advokater. Mot bakgrund härav bör såsom TR:n funnit ersättningen bestämmas med utgångspunkt i brottmålstaxans timkostnadsnorm. Yrkandet om ytterligare ersättning för försvararkostnader skall därför lämnas utan bifall.

Vad beträffar yrkandet om ersättning för arvode till en av U.N. anlitad sakkunnig är ej visat att denna kostnad varit skäligen påkallad för tillvaratagandet av hans rätt. Även i denna del skall därför yrkandet lämnas utan bifall.

HovR:ns avgörande. HovR:n fastställer det i TR:ns dom intagna beslutet om ersättning till U.N. för dennes rättegångskostnader.

U.N. anförde besvär och yrkade att HD skulle tillerkänna honom ersättning för rättegångskostnader med vid TR:n yrkat belopp.

Riksåklagaren bestred ändring

utom såvitt avsåg kostnaden för anlitande av sakkunnig.

Sveriges Advokatsamfund, som av HD beretts tillfälle att yttra sig i målet, tillstyrkte bifall till U.N:s yrkande om ersättning för försvararkostnader.

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Widegren, föreslog i betänkande följande beslut: Skäl. Den i HD förda besvärstalan avser ytterligare ersättning för privat försvarare och sakkunnig efter frikännande dom. Riksåklagaren har inte haft någon erinran mot bifall till besvären vad beträffar ersättning för sakkunnig. i övrigt har talan bestritts. Den nu omstridda frågan är alltså om målets beskaffenhet kan anses motivera ersättning med högre belopp än vad som skulle ha tillerkänts en offentlig försvarare med tillämpning av brottmålstaxan och timkostnadsnormen för brottmål.

Ersättning till frikänd bör, såvitt angår försvararkostnad, i flertalet mål fastställas med tillämpning av brottmålstaxan och timkostnadsnormen för brottmål (NJA 1982 s 836). När det gäller offentliga försvarare har fastlagts att gällande norm kan frångås i mål där försvarare förordnats med särskild kännedom om och erfarenhet av speciella ocl mer udda rättsområden (NJA 1989 s 14).

HD anser att motsvarande möjlighet att frångå gällande norm fints när det gäller ersättning till frikänd.

Åklagaren åtalade U.N. för allmänfarlig vårdslöshet vid en demonstrationsflygning med helikopter. Ett bifall till åtalet skulle också ha lett till allvarliga konsekvenser för honom i hans yrke som flygförare. Redan på dessa skäl hade U.N. anledning att söka inom aktuellt rättsområde särskilt kvalificerad hjälp för sitt försvar.

Det kan antas, att just H.U.E:s speciella kunskaper gjorde det möjligt för honom att peka på alternativa haverihypoteser med stöd av förundersökningsmaterialet. Detta ledde i sin tur fram till en förnyad haveriutredning, nedläggande av åtalet och frikännande dom. Anlitandet av H.U.E. var försvarligt för att tillvarata U.N:s rätt. I ett mål av denna mycket speciella karaktär som det här är fråga om finns det anledning att på sätt Advokatsamfundet framfört godta högre ersättningsnivåer än eljest.

U.N. bör även erhålla ersättning för sin kostnad för anlitande av sakkunnig, 12 000 kr.

På grund härav skall besvärstalan bifallas.

Domslut

HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut tillerkänner HD U.N. ersättning av allmänna medel för rättegångskostnader i TR:n - utöver tidigare fastställt belopp - med 41 045 kr, varav 29 045 kr för anlitande av försvarare och 12 000 kr för anlitande av sakkunnig.

HD (JustR:n Knutsson, Jermsten, Gregow, referent, Lars K Beckman och Sterzel) fattade följande slutliga beslut:

Domskäl

Skäl. U.N:s talan i HD såvitt avser ersättning för anlitande av försvarare i TR:n gäller ett belopp om 29 045 kr utöver den av TR:n bestämda ersättningen om 15 355 kr. Sistnämnda belopp har fastställts efter den timkostnadsnorm som ingick i den för år 1987 gällande brottmålstaxan för offentliga försvarare. Till stöd för sitt yrkande har U.N. främst åberopat att den anlitade försvararen var särskilt förtrogen med det område som målet rörde.

Ersättning till frikänd tilltalad för anlitande av försvarare bör normalt bestämmas med utgångspunkt i brottmålstaxans timkostnadsnorm (jfr NJA 1982 s 836). Denna bör emellertid kunna frångås, när målets beskaffenhet eller annan särskild anledning föranleder därtill.

Det nu ifrågavarande brottmålet har rört ett speciellt ämnesområde och förhållandevis svårbedömda problem har aktualiserats. Att dessa främst gällt bevisfrågor - orsaken till helikopterhaveriet och vad som hade samband därmed - och inte rent rättsliga problem bör sakna betydelse.

Av handlingarna i målet framgår att den av U.N. anlitade försvararen, advokaten H.U.E., har särskilda insikter och erfarenheter på luftfartsområdet. Att en försvarare har särskild förtrogenhet på ett speciellt område bör som regel medföra att försvaret kan skötas på ett mera kvalificerat sätt än som annars skulle bli fallet och kan dessutom leda till att arbetet ibland kan utföras på kortare tid än eljest. Av utredningen i målet får anses framgå att H.U.E. utfört sitt uppdrag med skicklighet och omsorg. Hans insatser synes också ha varit av avgörande betydelse för målets utgång.

På grund av det anförda bör U.N. för anlitande av försvarare tillerkännas högre ersättning än vad som skulle följa av timkostnadsnormen i brottmålstaxan. Det saknas anledning att härvid frångå det belopp som yrkats.

U.N. bör även erhålla ersättning för sin kostnad för anlitande av sakkunnig.

Domslut

och 12 000 kr för anlitande av sakkunnig.