NJA 1991 s. 791

Sedan ett lönebelopp utmätts medan det innestått hos arbetsgivaren, har denne försatts i konkurs innan beloppet redovisats till kronofogdemyndigheten. Löntagarens anspråk på ersättning för beloppet enligt lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid konkurs har lämnats utan bifall.

HovR:n

Svenska Ventilationsmontage DQ AB försattes i konkurs vid Lunds TR d 12 okt 1990.

Enligt beslut av kronofogdemyndigheten i Malmöhus län skedde under en tid före konkursutbrottet utmätning av den i bolaget anställde M.Å:s lön. Av vad som innehållits i anledning av beslutet hade bolaget vid konkursbeslutet till kronofogdemyndigheten redovisat endast 3 200 kr medan 9600 kr var oredovisade,

M.Å. bevakade i konkursen innestående lönefordran på 9 600 kr. Han begärde hos kronofogdemyndigheten ersättning enligt lönegarantilagen med detta belopp.

Kronofogdemyndigheten (kronofogden P-H.B.) avslog i beslut d 3 dec 1990 M.Å:s yrkande. Som skäl för beslutet anfördes: Vid konkursen övertar utmätningsborgenären arbetstagarens fordran mot arbetsgivaren och kan därvid åberopa förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen i arbetsgivarens konkurs. Utmätningsborgenären har emellertid inte rätt att få lönegaranti och får således hålla sig till eventuell utdelning i konkursen. Arbetstagaren har inte heller rätt till lönegaranti eftersom hans fordran övergått till utmätningsborgenären.

Med anledning av ovanstående är M.Å. inte berättigad till ersättning ur lönegarantin för den innehållna lönen som inte redovisats till kronofogdemyndigheten.

M.Å. anförde besvär i HovR:n över Skåne och Blekinge och yrkade bifall till sitt anspråk på ersättning enligt lönegarantilagen.

Riksskatteverket bestred ändring.

M.Å. framhöll att han riskerade att få betala sin skuld till utmätningsborgenärerna två gånger, om han inte blev befriad från skulden till följd av att arbetsgivaren innehållit lön som han ej redovisar. M.Å. måste i sådant fall ha en fordran på lön hos arbetsgivaren med det belopp som ej redovisats, med förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen, och därmed rätt till betalning enligt lönegarantilagen.

Riksskatteverket anförde, att i och med att arbetsgivaren innehöll belopp enligt kronofogdemyndighetens utmätningsbeslut fordran mot honom övergick från arbetstagaren till utmätningsborgenärerna, och förklarade att först om arbetstagaren själv betalar sin skuld till utmätningsborgenärerna, återgår anspråket på honom och kan han kräva betalning enligt lönegarantilagen.

HovR:n (hovrättslagmannen Cosmo samt hovrättsråden Frii och Lejman, referent) anförde i beslut d 24 april 1991: Rätt till betalning enligt lagen om statlig lönegaranti vid konkurs uppkommer först i samband med konkursbeslutet.

Huvudregeln är - som framgår av 11 § nyssnämnda lag - att lönegarantin inte gäller till förmån för den som förvärvat löne fordringen efter överlåtelse från löntagaren. För arbetstagare som har behov av omedelbar betalning för sitt uppehälle har denna huvudregel jämkats i situationer, vilka dock ej är aktuella i förevarande mål.

I målet är ostridigt att bolaget innehållit men inte till kronofogdemyndigheten redovisat den aktuella lönefordran samt att denna lönefordran har förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen (1970:979).

M.Å. har inte vare sig före eller efter konkursbeslutet överlåtit sin lönefordran. Han är inte befriad från sin betalningsskyldighet för utmätningsborgenärernas fordringar. Han är därför berättigad till ersättning enligt lagen om statlig lönegaranti vid konkurs.

Med ändring av kronofogdemyndighetens beslut tillerkänns M.Å. enligt lagen om statlig lönegaranti vid konkurs ersättning om 9 600 kr.

Riksskatteverket anförde besvär och yrkade att HD skulle undanröja HovR:ns beslut och fastställa kronofogdemyndighetens beslut.

M.Å. (ombud förbundsjuristen E.B.) bestred ändring.

Riksskatteverket anförde: När en arbetstagare är föremål för utmätning i lön anser verket, att då dennes arbetsgivare försätts i konkurs, det är utmätningssökanden som har att bevaka ett av arbetsgivaren tidigare innehållet men ej till kronofogdemyndigheten redovisat belopp (jfr SOU 1964:57, Utsökningsrätt III, s 169 och 309 och Walin m fl, Utsökningsbalken, 2 uppl s 233 och 247). Arbetstagaren kan inte göra något anspråk på detta belopp eftersom fordringen har övergått till utmätningssökanden i och med att arbetsgivaren har innehållit nämnda belopp (jfr prop 1975/76:19 s 65 och SOU 1986:9, Ny lönegarantilag, s 191 ff).

M.Å. hävdade att, vid utmätning i lön, arbetstagaren fram till dess det innehållna beloppet redovisats till kronofogdemyndigheten hade en fordran på arbetsgivaren men att han förlorat förfoganderätten över denna fordran genom utmätningsbeslutet. M.Å. förklarade att han inte vare sig före eller efter konkursbeslutet hade överlåtit sin lönefordran och han hade därför rätt till ersättning enligt lagen om lönegaranti.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Eriksson, hemställde i betänkande, att HD skulle meddela följande beslut: HD fastställer HovR:ns beslut.

HD (JustR:n Nyman, Palm, referent, Magnusson, Freyschuss och Svensson) fattade följande slutliga beslut:

Domskäl

Skäl. För att en arbetstagare skall kunna få ut ersättning enligt lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid konkurs krävs att han har en fordran på lön eller ersättning som kan göras gällande i arbetsgivarens konkurs med förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen (1970:979). Om bevakningsförfarande har anordnats i konkursen skall fordringen också ha bevakats. (1-3 §§lönegarantilagen.)

Har arbetstagares lön utmätts enligt 7 kap UB genom att arbetsgivaren i enlighet med kronofogdemyndighetens åläggande hållit inne viss del av lönen, och försätts arbetsgivaren i konkurs innan den innehållna lönen redovisats till kronofogdemyndigheten, ankommer det på utmätningsborgenären att göra gällande sin fordran på grund av utmätningsförordnandet i arbetsgivarens konkurs (jfr 7 kap 17 § UB och Walin m fl, Utsökningsbalken, 1987, s 247). I konkursen har utmätningsborgenären då förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen (3 § förmånsrättslagen samt 4 kap 30 § och 7 kap 13 § UB). Så länge utmätningsborgenären har denna rätt att göra fordringen gällande i konkursen, föreligger inte förutsättningar för arbetstagaren att få ut ersättning enligt lönegarantilagen. Att inte heller utmätningsborgenären - annat än i undantagsfall - har rätt till garantibelopp framgår av 11 § lönegarantilagen.

I M:s fall föreligger inte såvitt visats sådana omständigheter att han har rätt till ersättning enligt lönegarantilagen. Hans anspråk på sådan ersättning skall således lämnas utan bifall.

Domslut

HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut lämnar HD M.Å:s talan om ersättning enligt lönegarantilagen utan bifall.

JustR Palm tillade för egen del: I såväl kronofogdemyndighetens som HovR:ns avgöranden har fästs avgörande vikt vid om arbetstagarens lönefordran kan anses ha övergått till utmätningsborgenären i den del den utmätts. Enligt kronofogdemyndighetens beslut har arbetstagaren inte rätt till lönegaranti "eftersom hans fordran övergått till utmätningsborgenären", medan enligt HovR:n det är ett avgörande skäl för ersättning enligt lönegarantilagen att M.Å. "inte vare sig före eller efter konkursbeslutet överlåtit sin lönefordran".

I 3 § förmånsrättslagen sägs förmånsrätt bestå "även om fordringen överlåtes eller tages i anspråk genom utmätning eller införsel eller på annat satt övergår till annan". I en kommentar till denna bestämmelse (Walin m fl, Förmånsrättslag lönegaranti kvittning mot lön m m, 2 u, s 26, jfr i noten 2 angivna rättsfall) anmärks att bestämmelsen såvitt avser utmätning eller införsel gäller "ehuru varken utmätning eller införsel i och för sig innebär att fordringen övergår till ny innehavare" (jfr också Hassler, Utsökningsrätt, 1960, s 348 med not 2, och Rodhe, Handbok i sakrätt, 1985, s 535). Det finns emellertid också författare som betecknar den som erhållit utmätning i en gäldenärens fordran som ny borgenär till fordringen (se tex Hessler i Allmän sakrätt, 1973, s 523).

Klart är att en arbetstagare, vars lönefordran har utmätts, har kvar sin fordran mot arbetsgivaren i så måtto att den i viss utsträckning kan tas i anspråk av arbetsgivaren för kvittning (5 § lagen, 1970:205, om arbetsgivares kvittningsrätt). Arbetstagaren kan också "återta" fordringen - och därmed rätten till lönegaranti - om han på annat sätt infriar sin förpliktelse till utmätningsborgenären så att utmätningen återgår (jfr prop 1980/81:8 s 1159 och 1232). Rättsverkan av utmätningen bör kunna uttryckas så att fordringsrätten har övergått på utmätningsborgenären i vissa väsentliga avseenden, nämligen i fråga om rätten att göra gällande fordringen och förmånsrätten i arbetsgivarens konkurs, dvs just i de avseenden som är av betydelse för arbetstagarens rätt enligt lönegarantilagen.