lagen.nu

NJA 1992 s. 550

Fråga i mål om underhållsbidrag till barn om en förälder underlåtit att göra vad som rimligen kunnat krävas för att skaffa sig arbete, så att hans förvärvsförmåga skall anses vara större än som motsvarar hans faktiska ekonomiska förhållanden.

R.L., född 1964, och J.L., född 1963, ingick äktenskap år 1989. De har tillsammans sonen K., född d 28 mars 1988.

I mål om äktenskapsskillnad vid Trelleborgs TR yrkade J.L. att TR:n skulle tillerkänna henne vårdnaden om K. och förplikta R.L. att betala underhållsbidrag åt denne med 930 kr i månaden from d 1 nov 1989 t o m d 31 jan 1990 samt med 990 kr i månaden from d 1 febr 1990 till dess K. fyllt 18 år.

R.L. medgav yrkandet om vårdnad men bestred underhåll syrkandet under åberopande av bristande förmåga.

TR:n (rådmannen Trulsson) meddelade d 17 dec 1990 dom på äktenskapsskillnad mellan parterna och tillerkände J.L. vårdnaden om sonen.

I underhållsfrågan anförde TR:n i domen: Om sina ekonomiska och personliga förhållanden i övrigt har R.L. anfört: Under de senaste fyra åren har han, bortsett från några kortvariga anställningar, varit utan arbete. Dessförinnan arbetade han som servitör på en tågfärja mellan Trelleborg och Sassnitz men slutade eftersom han var missnöjd med löneförhållandena. I febr i år arbetade han tre-fyra veckor hos F. AB i Eslöv. Han har tidigare varit till sjöss och vill ta ombordanställning i kustfart men sjömansförmedlingen har inte kunnat skaffa honom någon sådan anställning. Han har också under våren varit arbetssökande hos arbetsförmedlingen i Kävlinge men de har inte kunnat erbjuda honom något arbete som han skulle trivas med. Sedan han under våren flyttat till Trelleborg har han svarat på en del platsannonser men arbetsgivarna har krävt utbildning som han ej har. Han blev d 30 april 1990 vräkt från sin lägenhet i Kävlinge. Sedan dess har han bott hos kamrater utan betalning mot att han hjälpt till med snickeriarbete o dyl. Kamraterna har också försett honom med mat samt fickpengar till cigarretter och bensin. Och ibland har han fått ett mindre kontantbelopp, 500 - 1 000 kr varje gång. Han har en obetald hyresskuld på ca 10 000 kr.

J.L. har vitsordat att R.L. varit utan arbete under betänketiden och att han ej heller haft fast bostad sedan d 1 maj 1990. Hon har emellertid hävdat att R.L. har haft och har förvärvsförmåga och därför kan betala yrkade underhållsbidrag.

Domskäl. K. är ostridigt i behov av underhållsbidrag från R.L. i yrkad omfattning.

R.L. saknar visserligen yrkesutbildning men är fullt frisk och arbetsför. Trots detta synes han emellertid under de senaste åren ha varit i stort sett utan förvärvsarbete. Med hänsyn till senare års brist på arbetskraft kan på goda grunder antas att R.L. valt att stå utanför arbetslivet av fri vilja och inte av arbetsmarknadsskäl. Även om arbetskraftsbristen fn är i avtagande, finns det enligt TR:ns mening ej anledning räkna med annat än att R.L. i fortsättningen skulle kunna få en med hänsyn också till hans bristfälliga utbildning lämplig anställning. R.L:s skyldighet att bidra till K:s underhåll bör därför bestämmas med utgångspunkt från att han haft och kommer att erhålla arbetsinkomster motsvarande vad outbildad arbetskraft kan förväntas tjäna, eller ca 100 000 kr om året. Med beaktande härav men också med hänsyn tagen till att R.L. bör få tillgodoräkna sig förbehållsbelopp för normala levnadskostnader, däri inräknat skälig bostadskostnad, finner TR:n att R.L. skall betala underhållsbidrag i yrkad omfattning.

Domslut. R.L. skall betala underhållsbidrag åt K. med 930 kr i månaden from d 1 nov 1989 t o m d 31 jan 1990 och med 990 kr i månaden fr o m d 1 febr 1990 till dess K. fyllt 18 år.

R.L. fullföljde talan i HovR:n över Skåne och Blekinge och yrkade att HovR:n skulle befria honom från skyldighet att betala underhållsbidrag.

J.L. bestred ändring.

HovR:n (hovrättsrådet Eilard och adj led lagmannen Svensson, referent) anförde i dom d 7 juni 1991: Parterna har i HovR:n till stöd för sin talan åberopat samma omständigheter som vid TR:n.

R.L. har tillagt följande till vad som i TR:ns dom antecknats rörande hans personliga och ekonomiska förhållanden: Han saknar fortfarande både förvärvsarbete och bostad. Han har regelbunden kontakt med arbetsförmedlingen och svarar på annonser i platsjournalen. Han har sökt flera anställningar inom sjöfarten och som snickare och murare. Han har kontakt med sjömansförmedlingen i Malmö. Han har inte erbjudits någon utbildning från arbetsförmedlingens sida. Han bor omväxlande hos kamrater och hos sin far i Trelleborg. Han har en Volvo av 1977 års modell, som han behöver för att hålla kontakten med sin son. Under 1989 arbetade han ungefär sex månader som truckförare på Scan. Han slutade denna anställning i nov 1989 på grund av de slitningar som då uppkommit i äktenskapet och som sedermera ledde till äktenskapsskillnaden.

J.L. har anfört: Hon delar TR:ns bedömning att R.L. självmant valt att stå utanför arbetslivet trots att han är fullt frisk och arbetsför. Orsaken till att R.L. förlorade sin anställning vid Scan var att han uteblev från arbetet, eftersom han inte hade lust att fortsätta detta. Han har erbjudits utbildningar och andra arbeten, som han vägrat ta eller som han påbörjat och därefter uteblivit ifrån. Bidragande till att J.L. begärde äktenskapsskillnad var att hon inte orkade ta hela försörjningsansvaret för familjen själv.

Domskäl. Utredningen visar ej annat än att R.L., som är ensamstående, är fullt frisk och arbetsför. Av hans egna uppgifter framgår att han i nov 1989 på egen begäran slutat sin dåvarande anställning vid Scan och att han därefter endast haft kortare anställningar. Påståendet från hans sida om att han förgäves sökt anställningar är obestyrkt, och riktigheten därav har inte vitsordats av motparten.

Fråga är om R.L. utan godtagbar anledning underlåtit att skaffa sig inkomster som sätter honom i stånd att fullgöra sin underhållsskyldighet och om därför hans förvärvsförmåga och inte hans faktiska inkomstförhållanden skall läggas till grund för bedömningen av hans underhållsskyldighet.

Enligt vad han själv uppgett har R.L. efter skilsmässan försörjt sig genom att hjälpa kamrater med snickeriarbeten o dyl mot att han fått logi och mat samt mindre kontantbelopp av dem. Någon närmare förklaring - förutom att han var deprimerad efter skilsmässan - till varför han under en så lång tid som nov 1989 - juni 1990 inte aktivt sökte arbeten har inte framkommit. Det är anmärkningsvärt att han inte begärt bistånd från socialförvaltningen för sin försörjning.

Vid övervägande av samtliga omständigheter som anförts i målet delar HovR:n TR:ns uppfattning att R.L. får anses ha en förvärvsförmåga, motsvarande en outbildad industriarbetares, och att denna förvärvsförmåga huvudsakligen får läggas till grund för bestämmande av hans bidragsförmåga. Eftersom bestämmandet av underhållsskyldigheten dock bör göras med försiktighet när den grundas på en tänkt inkomstsituation, bör underhållsbidraget sättas lägre än enligt TR:ns dom och bestämmas till 700 kr i månaden för tiden från d 1 nov 1989.

Domslut. Med ändring av TR:ns domslut bestämmer HovR:n det bidrag R.L. fr o m d 1 nov 1989 skall utge för K:s underhåll tills denne fyllt 18 år till 700 kr i månaden.

T f hovrättsassessorn Cecilia E Persson var av skiljaktig mening och anförde: Av utredningeni målet framgår att R.L. saknar yrkesutbildning, att han har begränsad arbetslivserfarenhet, att han har vräkts från sin bostad på grund av obetalda hyror, att han numera saknar egen bostad och är inneboende hos sin bror, att han under år 1989 avtjänade ett två månader långt fängelsestraff samt att han varit arbetslös sedan han slutade sin anställning hos Scan i nov 1989.

Samtliga nu anförda omständigheter, vilka inte ifrågasatts av J.L., får i allmänhet anses innebära speciella svårigheter när det gäller att erhålla tillträde till arbetsmarknaden. Att vid sådant förhållande och mot R.L:s bestridande, såsom TR:n gjort, göra den bedömningen att R.L. ändock skulle kunna få en anställning, finner jag inte vara rimligt.

Av nu anförda skäl finner jag att R.L:s faktiska inkomstförhållanden skall läggas till grund vid bedömningen av hans underhållsskyldighet. Vid sådant förhållande får R.L., i vart fall f n, anses sakna förmåga att utge underhållsbidrag till sonen.

Med ändring av TR:ns domslut förordnar jag att R.L. inte skall utge något underhållsbidrag till sonen K..

HovR:n meddelade fullföljdshänvisning med följande motivering: Frågan huruvida underhållsskyldigheten i ett fall som det förevarande skall grundas på den bidragsskyldiges antagna förvärvsförmåga eller på hans faktiskt föreliggande inkomstförhållanden får anses vara sådan att särskilda skäl föreligger för prövning om tillstånd till fullföljd skall ges enligt 54 kap 10 § 1 st 1 RB.

R.L. (ombud advokaten K.B.) sökte revision och yrkade att HD skulle ogilla yrkandet om underhållsbidrag.

J.L. (ombud advokaten E.A.) bestred ändring. Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Orlov-Lempert, föreslog i betänkande följande dom: Domskäl. R.L. har till stöd för sin talan i HD åberopat att han inte själv har valt att stå utanför arbetsmarknaden utan har gjort vad som kan begäras för att få arbete, att hans möjligheter att få ordinärt arbete eller beredskapsarbete är ovissa och att han därför saknar förvärvsförmåga inom en överskådlig framtid.

J.L. har vitsordat riktigheten av uppgifterna om R.L:s ekonomi men vidhållit att han valt att inte skaffa sig något arbete. Hon har vitsordat att arbetsmarknaden försämrats under de senaste åren.

Enligt 7 kap 1 § FB skall vid bestämmande av underhållsbidrag till barn hänsyn tas till bl a den underhållsskyldiges ekonomiska förmåga. Av bestämmelsen följer att en förälder som saknar ekonomiska förutsättningar inte heller är underhållsskyldig (jfr prop 1978/79:12 s 153). I fall där den underhållsskyldlige utan godtagbar anledning underlåter att skaffa sig inkomster som sätter honom i stånd att bidra till barnets underhåll bör underhållsskyldigheten kunna bestämmas med hänsyn till den verkliga förvärvsförmågan (prop 1978/79:12 s 401 f och 423).

I förevarande mål är utrett att R.L. varit arbetslös frånsett kortare perioder när han haft tillfälliga arbeten från hösten 1989, då han slutade sin anställning på egen begäran, till mars 1992 när han erhöll ett fyra månaders beredskapsarbete. Lönen för detta arbete uppgick till 9 800 kr i månaden. Annat har inte påståtts än att han är frisk och arbetsför. Han har numera egen bostad där hyran uppgår till 1 295 kr i månaden.

Av utredningen framgår således att R.L. i allt väsentligt saknat inkomster sedan hösten 1989. J.L. har gjort gällande att han frivilligt avstått från att skaffa arbete och inte accepterat erbjudna anställningar. R.L. har invänt att hans arbetslöshet varit ofrivillig. Vid angivna förhållanden får det ankomma på R.L. att visa att han i vart fall genom anmälan till arbetsförmedlingen stått till arbetsmarknadens förfogande. Av det anförda följer att hans faktiska inkomstförhållanden inte kan läggas till grund för bedömningen av hans underhållsskyldighet. Den får i stället grundas på hans verkliga förvärvsförmåga. Med hänsyn till den rådande osäkerheten på arbetsmarknaden bör hans förvärvsförmåga dock bedömas med försiktighet. Hans inkomster bör kunna beräknas till motsvarande lönen vid ett beredskapsarbete. Vid denna bedömning har han förmåga att utge det av HovR:n bestämda beloppet i underhållsbidrag.

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut och förordnar att underhållsbidraget skall, vid tillämpning av lagen (1966:680) om ändring av vissa underhållsbidrag, anses fastställt genom HovR:ns dom.

HD (JustR:n Knutsson, Gregow, referent, Freyschuss, Svensson och Törnell) beslöt följande dom:

Domskäl. R.L. har som grund för sin revisionstalan åberopat att han inte har någon förvärvsinkomst och därmed saknar förmåga att betala underhållsbidrag. J.L. har å sin sida påstått att R.L. har förvärvsförmåga som svarar mot det utdömda underhållsbidraget. Hon har vitsordat att han saknar fast arbete men gjort gällande att arbetslösheten är självförvållad och har hävdat att det saknas skäl anta att han inte i sinom tid skulle kunna erhålla arbete på den reguljära arbetsmarknaden.

R.L. har i HD beträffande sina arbetsförhållanden lämnat bl a följande uppgifter: Under tiden nov 1989 - maj 1990 var han deprimerad på grund av skilsmässan och orkade inte mera än sporadiskt göra något åt sin situation. Sedan juni 1990 har han kontinuerligt försökt skaffa sig arbete. Han har regelbundet besökt arbetsförmedlingen och har utan resultat sökt ett flertal anställningar på skilda områden. Han är beredd att ta vilket arbete som helst, men han har inte lyckats få något frånsett ett vikariat som städare under tre veckor våren 1991. I mars 1992 erhöll han emellertid ett beredskapsarbete som vaktmästare vid en kommunal fritidsanläggning. Arbetet, för vilket ersättning utgick med 9 800 kr per månad, skulle pågå under tiden d 9 mars - d 30 juni 1992 och kunde inte förlängas - R.L. har också upplyst att han sedan juli 1991 uppburit socialhjälp med 3 050 kr i månaden.

Frågan om och i vad mån en förälder, som inte har vårdnaden om sitt barn, är skyldig att betala underhållsbidrag till barnet skall enligt 7 kap 1 § FB bedömas med hänsyn bl a till förälderns ekonomiska förmåga. Denna förmåga motsvarar som regel förälderns faktiska ekonomiska förhållanden. Men om föräldern utan godtagbar anledning underlåter att skaffa sig inkomster som medför att han kan bidra till barnets underhåll, bör underhållsskyldigheten bestämmas efter den verkliga förvärvsförmågan (se prop 1978/79:12 s 401 f och 423).

I målet är ostridigt att R.L. saknar fast arbete, och hans faktiska ekonomiska förhållanden kan inte heller i övrigt grunda skyldighet för honom att betala underhållsbidrag. Frågan i målet gäller främst om han har underlåtit att göra vad som rimligen kunnat krävas av honom för att skaffa sig stadigvarande arbete och därmed inkomst som skulle ha gett honom möjlighet att bidra till sonens underhåll.

Av utredningen i målet framgår att R.L., frånsett ett par kortvariga arbetstillfällen år 1990 och 1991 och ett beredskapsarbete under knappt fyra månader innevarande år, nu har varit utan förvärvsarbete under närmare tre år. Det kan visserligen ifrågasättas om inte R.L., som är endast 28 år gammal och såvitt framgår fullt frisk och arbetsför, bort kunna skaffa sig ett fast arbete åtminstone under det tidigare skedet av den nu aktuella perioden. Det bör emellertid beaktas att han saknar yrkesutbildning och även tidigare varit utan arbete under lång tid samt att det under de senaste åren blivit svårt särskilt för personer utan yrkesutbildning att erhålla anställning. J.L. har inte anfört något stöd för sitt påstående att R.L. erbjudits anställningar som han inte accepterat.

Mot bakgrund av det sagda finns det inte tillräckligt underlag för slutsatsen att R.L. har underlåtit att göra vad som rimligen kunnat krävas av honom för att skaffa sig arbete och inkomst. Med hänsyn till vad som är känt om de nuvarande förhållandena på arbetsmarknaden finns det inte heller tillräckliga skäl till antagande att R.L. kan erhålla fast anställning eller annan stadigvarande sysselsättning inom den närmaste tiden. Frågan om skyldighet för honom att betala underhållsbidrag skall därför bedömas utifrån hans nuvarande ekonomiska förhållanden. Härav följer att yrkandet om underhållsbidrag fn inte kan bifallas.

Domslut. Med ändring av HovR:ns dom lämnar HD J.L:s talan om underhållsbidrag till sonen K. utan bifall.

Metadata

Domstol
Högsta Domstolen
Avgörandedatum
1992-09-18
Målnummer
T343-91
Lagrum
7 kap. 1 § föräldrabalken (1949:381)
Rättsfall
NJA 1983 s. 573
NJA 1991 s. 370
Litteratur
Sökord
Underhållsbidrag
Underhållsskyldighet
Förvärvsförmåga
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation