NJA 1992 s. 728
Ett avtal om leasing av en lastbil innehöll bl a en bestämmelse att, om uthyraren sade upp avtalet på någon av vissa angivna grunder, uthyraren hade rätt till skadestånd. Sedan lastbilen sålts av hyresmannen hade fråga uppkommit om uthyraren hade rätt till skadestånd enligt avtalet, trots att det aldrig sagts upp.
T.M. hyrde d 24 mars 1984 av Bonnier & Bonnier Finans Leasing Aktiebolag (bolaget) dels en lastbil, dels en släpvagn för en tid av 36 månader. Hyran avseende lastbilen reglerades i ett såsom leasingavtal benämnt avtal och för vagnen upprättades ett annat leasingavtal. I avtalet avseende lastbilen angavs baspriset till 150 000 kr. Månadsavgiften bestämdes för den första månaden till 53 000 kr, för de två närmast därefter kommande månaderna till 3 000 kr och för resterande hyrestid till 3 655 kr; allt exklusive moms. Avtalet avseende vagnen stipulerade ett baspris på 100 000 kr och för den första månaden skulle enligt avtalet 51 000 kr erläggas. För de närmast därefter kommande två månaderna angavs avgiften vara 1 000 kr per månad och för resterande hyrestid 1867 per månad. - För T.M:s förpliktelser enligt respektive avtal tecknade dennes fader, X.X., och annan borgen såsom för egen skuld. - Någon gång under september 1984 sålde T.M. lastbilen och redovisade d 21 september köpeskillingen 69 649 kr inkl moms till kärandebolaget. - Den 11 december 1984 hyrde E:s Express AB släpvagnen av bolaget. Enligt det avtal som upprättades mellan bolaget och E:s Express var baspriset på vagnen 130 000 kr och hyrestiden tre år.
Hedemora TR
Bolaget yrkade efter stämning å X.X. vid Hedemora TR förpliktande för X.X. att till bolaget utge 60 506 kr jämte 24% årlig ränta från d 1 nov 1984 till dess betalning skedde.
X.X. bestred käromålet.
Bolaget gjorde som grund för käromålet gällande avtalsbrott från T.M:s sida. Bolaget åberopade leasingavtalet rörande lastbilen och de därtill hörande allmänna villkoren enligt p 9 a, 13 a och d samt 13 andra st och påstod i första hand, att T.M. utan tillstånd från bolaget och i strid med avtalet försålt lastbilen och i andra hand att T.M. varit i dröjsmål - anteciperat dröjsmål - med hyresavgifter. Bolaget ansåg sig i enlighet med avtalet samt X.X:s borgensåtagande vara berättigat till skadestånd med yrkat belopp. Bolaget påpekade att någon formell uppsägning inte ägt rum men hävdade att detta inte varit behövligt eftersom lastbilen sålts och avtalet därigenom automatiskt upphört att gälla.
X.X. anförde som grund för sitt bestridande i huvudsak att försäljningen av lastbilen skett med bolagets medgivande och att bolaget genom försäljningen av lastbilen och uthyrningen av släpvagnen till E:s Express blivit fullt kompenserat och således inte åsamkats någon skada. X.X. framhöll att leasingkontraktet ej formellt blivit uppsagt och redan på den grunden rätt till skadestånd inte förelåg. Det vore oskäligt om bolaget skulle kunna tillgodogöra sig ytterligare betalning i anledning av de avtal som X.X. ingått med bolaget.
Bolaget anförde: De tre första hyrorna betalades kontraktsenligt av T.M.. Under sensommaren 1984 tog bankdirektören L.E. kontakt med bolaget och omtalade då att T.M:s åkeri gick dåligt. Bolaget förklarade sig berett att "avveckla". Bolaget fick senare kännedom om att T.M. sålt lastbilen utom flaket för 69 649 kr och d 21 sept 1984 redovisade T.M. genom E detta belopp till bolaget. Bolaget hade flera telefonkontakter med L.E. och denne har vid något tillfälle sagt att L.E:s Express var intresserat av att hyra den släpvagn som T.M. hyrt av bolaget. Med verkan från d 1 dec 1984 upprättades leasingkontrakt mellan bolaget och L.E:s Express avseende släpvagnen. I början av januari 1985 krävde bolaget X.X. på skadestånd i enlighet med p 13 i avtalsvillkoren rörande den hyrda lastbilen. Yrkade beloppet utgörs av resterande 32 månader hyrestid á 3 724 kr, eller 119 168 kr, vilket, efter diskontering med 10 procent i enlighet med avtalsvillkorens p 13 i nuvärde motsvarar 11 121 kr. Med tillägg för den vid uppsägningstillfället - avtalets upphörande - upplupna hyra och med avdrag för vad T.M. redovisat för lastbilsförsäljningen exklusive moms återstår yrkade skadeståndsbelopp, 60 506 kr.
X.X. genmälde: T.M. skulle driva egen åkerirörelse med lastbilen och släpvagnen. De två leasingavtalen är att se som ett mellanhavande mellan bolaget och T.M. T.M. hade ekonomiska bekymmer och ville avveckla åkeriet; han hade fått uppdrag från bolaget att sälja lastbilen. Det gjordes samtidigt och som ett led i avvecklingen av avtalsförhållandet mellan bolaget och T.M. också en uppgörelse med L.E:s Express där T.M. fått anställning om att det senare bolaget skulle leasa den släpvagn som T.M. haft kontrakt på. T.M. sålde lastbilen. Försäljningen innebar en förlust på ca 40 000 kr. För att kompensera bolaget för denna förlust höjdes baspriset på släpvagnen till 130 000 kr.
TR:n dagmannen Brandel, rådmannen Friberg och tingsfiskalen Linderborn) anförde i dom d 13 jan 1988:
Domskäl. Bolaget har som bevisning åberopat vittnesförhör med kreditchefen vid bolaget L.J. samt aktuellt leasingavtal rörande lastbilen.
På X.X:s begäran har vittnesförhör med L.E. ägt rum. Såsom skriftlig bevisning har X.X. åberopat leasingavtalen mellan bolaget och T.M. rörande lastbilen och släpvagnen samt leasingavtalet mellan bolaget och E:s Express rörande släpvagnen. Dessutom har han åberopat ett brev från bolaget till L.E. angående det nya baspriset för släpvagnen.
Leasingkontrakten rörande lastbilen och släpvagnen är såvitt avser de allmänna villkoren likalydande. De av bolaget åberopade delarna har följande lydelse.
Hyresmannen får inte a) pantsätta, försälja eller på annat sätt överlåta hyresobjektet.
Uthyraren skall äga rätt att omedebart uppsäga detta avtal och återtaga hyresobjektet om a) hyresmannen inte i rätt tid erlägger hyran... eller annan kostnad avseende hyresobjektet. d) hyresmannen i övrigt åsidosätter bestämmelse i detta avtal. Uthyraren skall vara bibehållen rätten att uppsäga avtalet och återtaga hyresobjektet så länge det förhållande, varå uppsägningen grundas, består. Vid dröjsmål med erläggande av hyresbeloppet skall hyresmannen erlägga ränta å förfallet belopp med 2,0% per månad. Samtliga kostnader för indrivning av förfallet belopp ävensom för återtagande av hyresobjektet skall betalas av hyresmannen. Därest avtalet uppsäges av uthyraren av anledning som anges ovan skall uthyraren äga rätt till - förutom hyran och andra belopp som är förfallna - skadestånd som, om inte annan skada kan visas, skall uppgå till fyran för resterande hyrestid diskonterad till nuvärde efter 10%.
Efter redovisning av vittnesmålen anförde TR:n vidare:
TR:ns bedömning.
Alldeles oavsett lastbilen och släpet har utgjort en i vart fall funktionell enhet har X.X. inte förmått visa att det förelegat ett sådant samband mellan dessa två leasingavtal som betar bolaget rätten att hävda respektive avtal enligt dess lydelse.
Det är klarlagt att leasingavtalet rörande lastbilen till följd av att T.M. sålt lastbilen har upphört att gälla.
Med hänsyn till vad L.J. och L.E. uppgivit är det inte styrkt att T.M. sålt lastbilen utan tillstånd av bolaget. Övervägande skäl talar snarare för att bolaget mer eller mindre uttryckligen lämnat sitt samtycke till försäljningen. Med hänsyn till detta kan käromålet inte vinna bifall på den av bolaget i första hand åberopade grunden.
Bolaget har under vitsordande av att T.M. betalat hyran för juli, augusti och september 1984 i andra hand påstått att bolaget haft skäl för hävning av avtalet på den grunden att T.M. varit i dröjsmål med hyresbetalningar dvs att dröjsmålet varit anteciperat. Av utredningen framgår att orsaken till att T.M. sålt lastbilen varit att han saknat ekonomiska förutsättningar att fullfölja kontraktet. Härigenom får anses visat att han kommit i dröjsmål som bolaget påstått.
Det förhållandet att T.M. sålt lastbilen och avtalet därmed upphört medför att någon uttrycklig hävningsförklaring inte kan anses vara nödvändig.
Bolaget är alltså skadeståndsberättigat på grund av T.M:s avtalsbrott.
TR:n fann härefter på anförda skäl att skadeståndet borde bestämmas till 40 000 kr.
Domslut
Domslut. X.X. förpliktas att till bolaget utge 40 000 kr jämte 24% årlig ränta härå från d 1 nov 1984 till dess betalning sker.
Svea HovR
X.X. fullföljde talan i Svea HovR och yrkade att bolagets talan skulle ogillas.
Bolaget, nu under ändrade firman Gota ProjektFinans Aktiebolag, yrkade efter anslutningsvad helt bifall till sin vid TR:n förda talan.
HovR:n (hovrättslagmannen Lunning, hovrättsrådet Sture Holmbergh samt adj ledamöterna Hultin, referent, och Pålsson) anförde i dom d 27 april 1989:
Domskäl
Domskäl. Bolaget har som grund för sin talan åberopat enbart vissa närmare angivna bestämmelser i de för leasingavtalet gällande allmänna villkoren, däribland punkten 13. Enligt denna punkt ges uthyraren rätt att säga upp avtalet bl a om hyresmannen försäljer hyresobjektet eller inte i rätt tid erlägger hyran. Vidare framgår av samma punkt att hyresmannen är skyldig att betala skadestånd till uthyraren enligt vissa närmare angivna principer, förutsatt att leasingavtalet har sagts upp av uthyraren.
I målet är ostridigt att någon uppsägning inte har skett. Det förhållandet att parterna inlett diskussioner om en avveckling av leasingförhållandet innebär inte att avtalets bestämmelser om uppsägning har satts ur spel. Om bolaget har velat göra gällande sin rätt till skadestånd enligt avtalet, har bolaget således haft att iaktta avtalets bestämmelser om uppsägning. Något avtalsvillkor om att avtalet upphör utan uppsägning vid försäljning av hyresobjektet eller vid dröjsmål med hyresbetalningarna finns inte. Inte heller innehåller avtalet någon skadeståndsbestämmelse som tar sikte på en sådan situation. Av det anförda följer att någon rätt till skadestånd inte föreligger enligt avtalet. Följaktligen kan bolagets talan inte vinna bifall på den åberopade grunden.
Domslut
Domslut. Med ändring av TR:ns dom ogillar HovR:n käromålet.
Bolaget (ombud advokaten C.M.) sökte revision och yrkade bifall till sin i HovR:n förda talan.
X.X. (ombud advokaten L.O.) bestred ändring.
HD meddelade, efter föredragningar d 6 mars 1990 och d 11 dec 1991, prövningstillstånd i frågan huruvida bolaget hade rätt till skadestånd av X.X.. Frågan om meddelande av prövningstillstånd rörande målet i övrigt förklarades vilande.
Målet avgjordes efter huvudförhandling.
HD (JustR:n Bengtsson, Magnusson, referent, Svensson, Munck och Lennander) beslöt följande dom:
Domskäl
Domskäl. Som grund för sitt yrkande om skadestånd har bolaget åberopat vissa bestämmelser i de allmänna villkor som gällde för leasingavtalet beträffande lastbilen, däribland punkten 13. Enligt denna punkt hade uthyraren rätt att omedelbart säga upp leasingavtalet och återta hyresobjektet bl a om hyresmannen inte i rätt tid erlade hyran, om det enligt uthyrarens bedömning kunde antas att hyran inte skulle bli rätteligen erlagd eller om hyresmannen i övrigt åsidosatte en bestämmelse i avtalet. Det föreskrevs vidare i samma punkt att uthyraren var bibehållen rätten att säga upp avtalet och återta hyresobjektet så länge det förhållande som grundade uppsägningen bestod. Om avtalet sades upp av uthyraren av en anledning som angavs i punkt 13, skulle uthyraren ha rätt till skadestånd som, om inte annan skada kunde visas, skulle uppgå till hyran för resterande hyrestid diskonterad till nuvärde vid återtagande efter 10 procent.
Det är ostridigt i målet att någon uppsägning av leasingavtalet aldrig har gjorts från bolagets sida. Fråga uppstår då om bolaget ändå har haft rätt att kräva skadestånd med stöd av avtalet.
En huvudregel inom kontraktsrätten är att den som vill häva ett avtal på grund av kontraktsbrott måste avge en uttrycklig förklaring om detta till motparten; hävning inbegriper då också uppsägning av ett varaktigt avtal för upphörande i förtid. Görs inte någon sådan förklaring inträder inte de rättsverkningar som följer med en hävning
I vissa fall kan det ändå stå klart att avtalet av ena eller andra orsaken inte kommer att fullgöras. En uttrycklig hävningsförklaring kan då inte anses nödvändig. Om emellertid en part i en sådan situation inte nöjer sig med att avtalet upphör att gälla utan vill begära skadestånd med anledning av att ett hävningsgrundande kontraktsbrott föreligger, får han anses skyldig att ge detta till känna för motparten. Det får ofta godtas att parten väntar med att klargöra sin ståndpunkt i detta hänseende tills det ekonomiska resultatet av kontrahenternas mellanhavande går att närmare överblicka; vad som här kan krävas av parten måste bero av omständigheterna i det enskilda fallet.
Vad angår den förevarande tvisten, har det i och med T.M:s försäljning av lastbilen i september 1984 stått klart att leasingavtalet rörande denna inte skulle fullföljas enligt kontraktet. Det kan inte anses ha varit behövligt för bolaget att bekräfta den saken genom att uttryckligen säga upp avtalet. Trots uppsägningskravet i leasingavtalets punkt 13 kan i den uppkomna situationen uppsägning inte heller anses ha varit nödvändig för att bolaget skulle ha varit berättigat till skadestånd enligt klausulen.
Såvitt visats har bolaget inte förrän i januari 1985 gett till känna att det krävde skadestånd enligt punkt 13. Det har emellertid under föreliggande omständigheter tett sig naturligt att bolaget avvaktade med att ta upp skadeståndsfrågan tills avvecklingen av båda leasingavtalen hade genomförts på det sätt som var förutsatt och bolaget därigenom fått underlag för att beräkna sin skadeståndsfordran för det samlade mellanhavandet med T.M.. Detta blev fallet först när ett nytt leasingavtal beträffande släpvagnen träffades i december 1984.
Bolaget har alltså bevarat sin rätt enligt leasingkontraktet angående lastbilen att erhålla skadestånd av T.M. och därigenom också av X.X..
Från X.X:s sida har invänts, att bolaget i själva verket inte lidit någon skada genom avvecklingen av mellanhavandet med T.M.. Vad som förekommit i HD ger emellertid inte tillräckligt underlag för bedömning av denna invändning. Frågan i vilken mån skada uppkommit bör i stället prövas av HovR:n efter återförvisning av målet dit.
Domslut
Domslut. HD förklarar att Gota ProjektFinans Aktiebolag har rätt till skadestånd av X.X. enligt det ifrågavarande leasingavtalet.
HD meddelar prövningstillstånd rörande målet i övrigt och återförvisar, med undanröjande av HovR:ns dom, målet till HovR:n för den prövning som föranleds av HD:s förklaring.