NJA 2007 s. 35

Fråga om tolkningen av uttrycket "skadan upptäckts" i § 6.8 i Allmänna bestämmelser för Konsultuppdrag inom arkitekt- och ingenjörsverksamhet av år 1996 (ABK 96).

Kristianstads tingsrätt

LB Hus Aktiebolag förde vid Kristianstads tingsrätt den talan mot FB Engineering Aktiebolag som framgår av tingsrättens mellandom.

Tingsrätten (lagmannen Ralf G. Larsson, rådmannen RoseMarie Hansson och hovrättsassessorn Christina Nilsson) anförde i mellandom den 19 december 2003:

Bakgrund

Det norska företaget Markaporten AS (Markaporten) anlitade i början av 1998 LB Hus Aktiebolag (LB Hus) såsom totalentreprenör enligt entreprenadavtal avseende byggnation i Norge av sex byggnader med 25 lägenheter. Entreprenadsumman uppgick till NOK 19 miljoner.

LB Hus anlitade den 26 mars 1998 FB Engineering Aktiebolag (Engineering) såsom sidoentreprenör. Ett uppdragsavtal upprättades där Engineering som konsult skulle upprätta montage- och tillverkningsritningar för konstruktion av villor. Arvodet uppgick till SEK 170 000 och konsultens sammanlagda skadeståndsskyldighet var begränsad till 120 basbelopp. I uppdragsavtalet utgjorde ABK 96 - Allmänna Bestämmelser för Konsultuppdrag inom arkitekt- och ingenjörsverksamhet av år 1996 - avtalsinnehåll.

När byggnaderna var uppförda uppmärksammades onaturligt omfattande istappsbildning som i sin tur föranledde öppning och besiktning av bl.a. takkonstruktionen. Det konstaterades sedermera att vissa fel förelåg i entreprenaden. I anledning härav utfördes besiktningar av konsulter från Norges byggforskningsinstitutt (NBI) och Multiconsult AS (Multiconsult). Dessa besiktningar resulterade i två av varandra oberoende rapporter benämnda NBI-rapporten och Multiconsultrapporten.

LB Hus har i anledning härav framställt skadeståndsanspråk mot Engineering, i första hand med SEK 4 392 000 - - -.

LB Hus har som grund för yrkat skadestånd angivit följande. Enligt uppdragsavtalet har det ålegat Engineering att förse LB Hus med kompletta projekteringshandlingar, ritningar och beskrivningar, att ligga till grund för LB Hus utförande av entreprenaden. Projekteringshandlingarna skulle svara mot norska krav. Vid utförandet av uppdraget har Engineering genom vårdslöshet, eller i vart fall försummelse orsakat LB Hus skada. Engineering är därför skadeståndsskyldigt gentemot LB Hus enligt ABK 96 § 6.1. Den vårdslöshet eller försummelse som läggs Engineering till last är att bolaget inte beaktat och i projekteringshandlingarna lagt in utförande enligt de krav som uppställs i Norge eller annan teknisk lösning som är likvärdig med de norska kraven. Till följd av dessa brister har LB Hus entreprenad utan LB Hus egen förskyllan blivit felaktigt utförd och förorsakat det bolaget kostnader för åtgärdande av felen med ett belopp som överstiger omstämt belopp.

Engineering har bestritt käromålet - - -. Som grund för bestridandet har Engineering i första hand gjort gällande att LB Hus inte framställt sitt skadeståndsanspråk i rätt tid och därför inte har rätt till ersättning. I andra hand har Engineering gjort gällande att de skador som LB Hus påtalat inte har orsakats av fel i den av Engineering utförda projekteringen, utan uppdraget har utförts i enlighet med avtalet mellan parterna och mot bakgrund av den information som tillhandahölls av LB Hus. I vart fall har Engineering inte orsakat skada genom vårdslöshet eller försummelse.

Tingsrätten har i enlighet med parternas önskemål beslutat att uppta nedanstående fråga till särskild prövning genom mellandom.

Mellandomstema

Är LB Hus skadeståndsanspråk i anledning av de i målet påtalade skadorna preskriberat enligt ABK 96 § 6.8?

Parternas utveckling av talan i preskriptionsfrågan

LB Hus

I Norge utförs konstruktioner och annat val av tekniska lösningar på egen risk och projektledaren, i detta fall Finvold Prosjekt Consult AS (FPC), har varken granskat eller godkänt ritningar eller beskrivningar och övriga projekthandlingar. Risken för projekteringsfel vilar därmed hos projektkonsulten, Engineering. Några fortlöpande myndighets- eller entreprenadbesiktningar äger vanligtvis inte rum. Slutbesiktningen genomförs av projektledaren, i detta fall FPC.

LB Hus bestrider att skadan upptäckts enligt ABK 96 § 6.8 tidigare än den 6 september 2000. Kort dessförinnan, den 24 augusti 2000, hade man genom Multiconsultrapporten lämnat viss avisering om skadan. Några dagar efter det att LB Hus enligt ovan upptäckt skadan lämnade bolaget muntligt besked om skadan, utan att ange belopp, och aviserade krav med beloppsangivelse efter en kostnadskalkyl. Skriftligt krav framställdes den 5 oktober 2000. LB Hus har därmed snarast anmält skadeståndsanspråket i enlighet med ABK 96.

LB Hus anlitade Engineering som en extern projekteringskonsult. Det har varit ett nära samarbete mellan bolagen. Engineering har haft lokaler att tillgå hos LB Hus och bolaget har använt LB Hus CAD-program (konstruktions- och ritprogram).

Krav på skadestånd enligt ABK 96 § 6.8 avser ett beloppskrav. Skulle så inte anses vara fallet, måste det i vart fall krävas att LB Hus ansvar för den fysiska skadan - dvs. felet i entreprenaden - är konstaterat, innan skadan kan anses upptäckt. I förevarande fall har det från juli 1999 till den 6 september 2000 varit tvistigt mellan entreprenadparterna, huruvida entreprenadfel förelegat. Först vid sistnämnda tidpunkt har det konstaterats sådana fel och därmed skada för LB Hus. Eftersom § 6.8 är ett ansvarsbegränsningsvillkor, skall detsamma tolkas och tillämpas restriktivt. Det kan därför inte anses tillräckligt att det föreligger blott risk för skada.

För det fall skadan skulle anses ha upptäckts tidigare än i september 2000 bestrider LB Hus preskription, eftersom LB Hus ändå uppfyllt vad som krävts enligt ABK 96 § 6.8, nämligen genom att genast till Engineering översända kopia av NBI-rapporten och därefter Multiconsultrapporten. Avsikten var att påkalla Engineerings ansvar, i första hand för att få bolaget att medverka till att förmå Markaporten att acceptera de i Sverige gällande tekniska lösningarna, och i andra hand för att LB Hus skulle framställa ett neutralt skadeståndskrav.

FPC genomförde Markaportens besiktningar, vilket skedde under senhösten 1998 och vintern 1999, efter hand som de olika byggnaderna blev färdigställda. Vissa anmärkningar av kosmetisk karaktär framställdes, mot vilka LB Hus inte hade något att erinra. Framåt vintern/våren klagade vissa lägenhetsinnehavare på onaturligt stora isbildningar. NBI och Multiconsult anlitades. NBI redovisade sin rapport först. Söndagen den 11 juli fick R.C. del av rapporten och dagen efter B.R. Rapporten innehöll påståenden om konstruktionsfel i sju avseenden. När R.C. och B.R. återkom från byggsemestern kontaktade man företrädare för Engineering och översände NBI-rapporten. Multiconsultrapporten anlände den 29 augusti 1999. Även denna översändes till Engineering.

Engineering påbörjade på begäran av LB Hus en egen utredning i anledning av rapporterna. Den 14 september 1999 hölls ett möte med företrädare för LB Hus och Engineering. Vid mötet gick man igenom rapporterna, varvid Engineering förnekade att det förekom konstruktionsfel i byggnaderna, eftersom konstruktionerna var accepterade i Sverige. Takkonstruktionen var dessutom typgodkänd för Zandapannor både i Sverige och i Norge. LB Hus litade på Engineerings kompetens. Den 1 oktober 1999 hölls ett nytt möte där också företrädare för Zandapannor medverkade. Vid detta möte beslutade man att alla tre bolagen gemensamt, muntligen skulle argumentera för sin sak vid ett möte i Norge, istället för att skriftligen till Markaporten ange i vilken mån man godtog eller förkastade rapporternas påståenden om fel. Det förhöll sig inte så, att LB Hus engagerat Engineering för att vid mötet biträda LB Hus såsom konsult gentemot Svenska Tak, utan för att i första hand försvara och i andra hand ansvara för sin uppdragsprestation. LB Hus hade då inte någon uppfattning huruvida konstruktionsfel verkligen förelåg. Man framförde till Engineering att beställarsidan med hänvisning till NBI- och Multiconsultrapporten, framfört anmärkningar och påkallat åtgärder i diverse avseenden som, om dessa vore korrekta, innebar att Engineerings konstruktion var felaktig. Engineering anmodades av LB Hus att i första hand gentemot den norska sidan försvara sin inställning, att konstruktionsfel inte förelåg och i andra hand att gentemot LB Hus ansvara för konsekvenserna av att konstruktionsfel förelåg, om så skulle visa sig vara fallet.

Den 12 oktober 1999 hölls ett möte i Oslo. Åtgärdskostnaderna beräknades till sex miljoner norska kronor. LB Hus åtog sig inte redan vid mötet den 12 oktober 1999 att på egen bekostnad avhjälpa påstådda fel. Uttalandet vid mötet utgjorde blott ett besked att LB Hus inte undandrog sig skyldigheten att åtgärda de fel av skönhetskaraktär som man åtagit sig att åtgärda efter slutbesiktningen. I Norge är ordningen en annan än i Sverige beträffande slutbesiktning av entreprenader. I Norge besiktigar beställaren själv entreprenaden, och anmärkta fel utgör partspåståenden som entreprenören kan medge eller bestrida. Den norska modellen utgår från att parterna skall träffa en överenskommelse, dels i fråga om fel föreligger, dels i fråga om entreprenören är skyldig att avhjälpa felet. LB Hus argumenterade, i vart fall fr.o.m. mötet den 12 oktober 1999, mot felkonstruktion och i synnerhet beträffande taket, vilket skedde ända till slutförhandlingen den 6 september 2000, då LB Hus nödgades acceptera sex av de påstådda sju felen.

Av ABK 96 framgår att skadeståndsskyldigheten är begränsad till 120 basbelopp. B.R. frågade i samband med mötet i Oslo företrädaren för Engineering om bolaget hade försäkringsskydd. B.R. blev hänvisad till att kontakta Engineerings försäkringsmäklare på Försäkringsbolaget Zürich för att få ett svar.

Vid årsskiftet 1999/2000 meddelade Engineering att bolaget inte kunde hjälpa till mer. LB Hus fick använda det material Engineering hade tagit fram. Den 6 september 2000 hölls ett slutmöte i Oslo mellan LB Hus och Markaporten. Engineering erhöll kallelse till mötet men bolaget bedömde att man inte skulle vara till någon hjälp vid mötet och uteblev.

Trots avsaknad av reklamation och invändningar utförde Engineering omprojekteringshandlingar för att uppfylla byggnadskraven vid ombyggnaderna våren 2001. Man påtalade inte heller den uteblivna reklamationen när LB Hus blev hänvisad till försäkringsbolaget.

Engineering

LB Hus skadeståndsanspråk har inte framställts i rätt tid och det medför därför inte rätt till ersättning. Enligt ABK 96 § 6.8 skall krav på skadestånd för att kunna medföra rätt till ersättning framföras skriftligen snarast efter det att skadan upptäckts. Mellan parterna råder i denna del tvist om innebörden av begreppet ”skadan upptäckts” och hur konkret meddelandet skall vara enligt ABK 96.

LB Hus kände redan i juli-augusti 1999 till de påståenden om fel i entreprenaden som ligger till grund för skadeståndsanspråket, genom att NBI-rapporten daterad den 5 juli 1999 översändes till bolaget. I brev den 11 juli 1999 framställde byggherren Markaporten krav på att LB Hus skulle åtgärda de avvikelser som påstods föreligga i förhållande till norsk standard och som påtalats i NBI-rapporten. Om man utgår från att skadan är effekten av den felaktiga tjänsten fanns allt material rörande felet redan i juli-augusti 1999 och skadan var därför upptäckt redan vid denna tidpunkt.

I protokoll från ett möte som hölls med bl.a. företrädare för Markaporten i oktober 1999 åtog sig LB Hus att avhjälpa felen. Mötet avsåg inte de fel av skönhetskaraktär som LB Hus åtagit sig att åtgärda på byggnaderna efter slutbesiktningen utan avsåg felen enligt de nya rapporterna. Det har då stått klart för LB Hus att bolaget på egen bekostnad skulle åtgärda de aktuella bristerna och att kostnader skulle uppkomma till följd därav. Senast vid denna tidpunkt har skadan i vart fall upptäckts.

LB Hus har efter att skadan upptäckts haft flera kontakter med Engineering. Företrädare för Engineering har också deltagit vid ett möte med Markaporten angående felen i entreprenaden. Engineering erhöll kopior av NBI-rapporten vid ett möte hos LB Hus i september 1999. LB Hus hade vid detta möte, där även Svenska Tak deltog, önskemål om att Engineering som utomstående konsult skulle biträda LB Hus vid mötet med Markaporten i Oslo den 12 oktober 1999. LB Hus översände Multiconsultrapporten till Engineering i slutet av augusti eller början av september 1999. LB Hus kan emellertid inte därigenom anses ha skriftligen framställt något skadeståndskrav mot Engineering, eftersom bolaget inte hade någon anledning att dra slutsatsen att LB Hus menade sig ha en fordran mot Engineering. Inte heller har det på något annat sätt, vare sig skriftligen eller muntligen, framförts till Engineering att syftet med översändandet av rapporten var att påkalla bolagets ansvar, motsvarande ett neutralt skadeståndskrav. Enligt Engineerings uppfattning har överlämnandet av de båda rapporterna inte någon preskriptionsbrytande verkan. Engineering har inte heller åtagit sig att ansvara för felen, och det har inte förekommit någon diskussion om bolagets försäkringsskydd, eftersom anmälan till försäkringsbolaget kan ske först efter det att LB Hus gjort en formell framställan om skadestånd. LB Hus önskade att Engineering skulle biträda LB Hus vid utredning av påstådda fel och vid förhandlingar med beställare och leverantörer. Syftet med överlämnandet av rapporterna var att ge Engineering ett underlag för dessa diskussioner.

LB Hus framförde skadeståndsanspråk mot Engineering genom brev den 5 oktober 2000, mer än ett år efter det att bolaget fått kännedom om skadan. Kravet kan inte anses ha framförts snarast efter det att skadan upptäckts. LB Hus har på grund härav inte rätt till ersättning.

Vid ett möte med Markaporten i september 2000 träffade LB Hus och Markaporten en överenskommelse om vilka åtgärder som skulle vidtas. LB Hus har gjort gällande att bolaget först vid denna tidpunkt har kunnat göra en uppskattning av kostnaderna för avhjälpandet. Enligt Engineerings uppfattning syftar ”skadan” i ABK 96 § 6.8 på den skada som uppkommit till följd av konsultens arbete, dvs. i detta fall att entreprenaden blivit felaktig i förhållande till avtalet mellan LB Hus och Markaporten. Det är den ”fysiska” skadan - felet i entreprenaden - som skall ha upptäckts, inte kostnaderna för att avhjälpa skadan. LB Hus hade senast den 12 oktober 1999 fått kännedom om skadan och kunde redan vid detta tillfälle framställa ett skriftligt krav mot Engineering. Det är möjligt att LB Hus vid detta tillfälle inte hade kunnat precisera kravet mot Engineering. Det krävs emellertid enligt § 6.8 inte att det i skadeståndsanspråket preciseras ett visst belopp eller vilka åtgärder som kommer att vidtas för att avhjälpa skadan. När LB Hus hade tagit del av rapporterna och de av Markaporten framställda kraven var det inte längre fråga om ”risk för skada” utan en redan uppkommen och ”upptäckt” skada, oavsett om LB Hus medgivit att åtgärda skadan eller om skadan vid denna tidpunkt kunde värderas.

Både i Norge och i Sverige är det normalt beställaren som utser en besiktningsman (AB 92, 7 kap. 8 §). Något krav på att besiktningsmannen skall vara ojävig eller från parterna fristående föreligger inte. Vidare är besiktningsutlåtandet enligt AB 92 inte något slutligt avgörande av vad som skall anses utgöra ett fel eller vad som måste åtgärdas av entreprenören. Entreprenören har även i Sverige möjlighet att invända mot vad som har antecknats i ett besiktningsutlåtande. För det fall parterna inte är överens får dessa frågor på sedvanligt sätt lösas i tvist. Båda parter har också möjlighet att begära en s.k. överbesiktning. Någon principiellt betydande skillnad mellan det svenska och det norska besiktningsförfarandet synes alltså inte föreligga.

Bevisning

LB Hus har åberopat NBI- och Multiconsultrapporten rörande vilka fel som påståtts, brev från FPC med formulär, fax daterat den 30 augusti 1999 från C.A. till R.C. rörande fel i projekteringsunderlagen, mötesprotokoll från mötet den 12 oktober 1999, brevväxling mellan dels LB Hus och Lafarges den 14 december 1999, dels LB Hus och Engineering den 13 december 1999, advokat R:s fakturor, brev från LB Hus till Engineering rörande ansvar för fel i utförandet den 24 augusti 2000 respektive den 5 oktober 2000 samt slutligen avtal den 20 december 2000 mellan LB Hus och Markaporten.

Även Engineering har åberopat NBI- och Multiconsultrapporten, brev från LB Hus till Engineering den 24 augusti och den 5 oktober 2000 men till styrkande av vad som ur handlingarna kan utläsas om krav mot Engineering, brev från FPC den 11 juli 1999 och protokoll från mötet den 12 oktober 1999 rörande när LB Hus fick kännedom om skadan. Engineering har därutöver åberopat ABK 96.

Som muntlig bevisning har LB Hus åberopat förhör med byggnadsingenjören och byggchefen på LB Hus B.R. och byggnadsingenjören och byggledaren för den omtvistade entreprenaden R.C., båda till styrkande av att skadan upptäcktes i september 2000 och att tillräckliga skadeståndskrav framställts redan under sommaren 1999.

Engineering har som muntlig bevisning åberopat förhör med P.C. och C.A., båda anställda på Engineering och som medverkat vid upprättandet av projekteringshandlingarna.

Domskäl

Av ABK 96 § 6.8 framgår att krav på skadestånd skall för att kunna medföra rätt till ersättning framföras skriftligen snarast efter det att skadan upptäckts, dock senast tre månader efter utgången av tidsfristen i § 6.2. Den sistnämnda bestämmelsen stadgar att konsulten ansvarar för skador som upptäcks inom tio år efter det att konsultens uppdrag slutförts eller annars upphört.

I målet råder tvist om hur denna regel skall tolkas dels såvitt avser när LB Hus skall anses ha upptäckt skadan dels när krav på skadestånd skall anses ha lämnats till Engineering.

Den första fråga tingsrätten har att pröva är när LB Hus upptäckte skadan. Ordalydelsen av ABK 96 § 6.8 talar för att det skall vara fråga om en faktisk, subjektiv insikt om att skada uppkommit hos beställaren för att reklamationsfristen skall börja löpa, eftersom det inte stadgas att skador han borde ha känt till skall reklameras.

LB Hus erhöll NBI-rapporten den 11 juli 1999. I rapporten konstaterade NBI under sin slutsats att det fanns fel i bl.a. takkonstruktionen, bad och källarytterväggar i radhusen. NBI konstaterade vidare att felen medförde att konstruktionerna inte uppfyllde ”Byggeforskriftens” krav. Rapporten var i övrigt på 24 sidor där de olika felen gicks igenom i detalj. Den 29 augusti 1999 erhöll LB Hus Multiconsults rapport rörande samma fel. I anledning av Markaportens reklamation hölls ett möte i Oslo den 12 oktober 1999 mellan LB Hus såsom entreprenör och Markaporten som byggherre. Vid mötet medverkade också för LB Hus räkning en byggnadssakkunnig från Norge samt företrädare för takleverantören Zanda och Engineering. Av protokollet framgår att LB Hus bekräftade att man skulle göra ”utbedringer” utan kostnad för Markaporten så att kraven enligt totalentreprenörskontraktet uppfylldes. Mötet ajournerades dock på grund av att LB Hus inte kunde presentera dokumentation på de valda lösningarnas funktion. Både B.R. och R.C. har vittnat om att LB Hus åtagande att göra förbättringar inte avsåg konstruktionsfelen utan anmärkningarna vid slutbesiktningen. Mot bakgrund härav och då det framgår att LB Hus skulle inhämta ytterligare utredning är det inte utrett att LB Hus åtagit sig att åtgärda de reklamerade felen efter detta möte. Den utredning som fanns redan före detta möte sammantaget med att LB Hus hade möjlighet att på plats med egen byggnadssakkunnig besiktiga skadorna, medför att LB Hus efter detta möte haft sådan konkret kunskap om felen att bolaget kunnat göra en bedömning av vilket bolag som skulle bära det slutliga ansvaret för felen och vilket ungefärligt belopp åtgärdskostnaderna skulle komma att uppgå till. LB Hus har därmed kunnat reklamera till Engineering redan efter mötet den 12 oktober 1999. Att LB Hus gentemot Markaporten intagit ståndpunkten att något fel inte förelåg inverkar inte på bolagets skyldighet att reklamera gentemot Engineering.

LB Hus har först den 5 oktober 2000 till Engineering översänt ett formellt skriftligt krav om skadestånd. LB Hus har hävdat att de handlingar som tidigare översänts till Engineering tillsammans med de sammanträden och telefonsamtal som hållits mellan företrädare för bolagen motsvarar en sådan skriftlig begäran som anges i bestämmelsen. Vid bedömningen av om LB Hus meddelat Engineering sitt skadeståndskrav före den 5 oktober 2000 är följande utrett. Engineering medverkade vid mötet i Oslo den 12 oktober 1999 och fick före mötet del av i vart fall NBI- rapporten. Av vittnesförhöret med B.R. framgår att han under hösten 1999 haft kontakt med Engineering för att få hjälp att bemöta Markaportens påståenden om felaktigheter i byggnadskonstruktionen. Både P.C. och C.A. har bekräftat B.R:s uppgift om att Engineering hjälpt LB Hus att bemöta Markaportens påståenden. Varken P.C. eller C.A. har dock uppfattat att LB Hus skulle hålla Engineering ansvarigt för felen. Det har inte heller framgått av vittnesmålen med B.R. och R.C. att man vid denna tid uttryckligen framställt krav till Engineering om kompensation. Företrädarna för Engineering har vidare vid årsskiftet 1999/ 2000 meddelat LB Hus att man inte kunde hjälpa till ytterligare och har härefter inte medverkat vid mötena med Markaporten under våren. Särskilt den sistnämnda omständigheten talar för att Engineering inte uppfattat att LB Hus varit missnöjt med projekteringen, vilket LB Hus måste ha insett, i vart fall efter årsskiftet 1999/2000. Den 24 augusti 2000 har LB Hus skriftligen meddelat Engineering att dess projektering var felaktig och att bolaget inbjöds att medverka till en lösning. Först vid detta tillfälle har LB Hus uttryckligen meddelat Engineering att bolaget ansåg projekteringen vara felaktig. Brevet innehöll emellertid inte något uttryckligt krav på skadestånd. Mot bakgrund av att brevet innehöll hänvisningar till Engineerings försäkringsbolag och att bolaget redan vid mötet i Oslo under oktober 1999 informerats om omfattningen av felen och kostnaderna för åtgärdande, måste det betraktas som ett sådant skriftligt krav på skadestånd som angetts i ABK 96 § 6.8. Krav på skadestånd får anses framställt tidigast den 24 augusti 2000.

Frågan som återstår att besvara är om LB Hus framställt kravet snarast efter att skadan upptäckts. Vid tolkningen av begreppet ”snarast” måste bedömningen utgå från att beställaren ges tillfälle att överblicka de ekonomiska konsekvenserna av felen (jfr NJA 1992 s. 728). Men även uppdragets art och omfattning samt omständigheterna i övrigt får tas i beaktande. LB Hus erhöll kännedom om felen i oktober 1999 och hade då tillräcklig information och möjlighet att överblicka kostnaderna för ett eventuellt åtgärdande. Trots detta avvaktade man till augusti månad påföljande år med att reklamera till Engineering. LB Hus hade visserligen kontinuerlig kontakt med Engineering fram till årsskiftet 1999/ 2000 men efter denna tidpunkt har LB Hus ensamt fört förhandlingar med Markaporten. Med tanke på att åtgärdskostnaderna i de delar som rörde projekteringen översteg NOK två miljoner, eller tio procent av den totala entreprenadsumman, och att varje tidsutdräkt vid större byggnadsentreprenader riskerar att medföra kostnadsökningar, finner tingsrätten att LB Hus inte framställt sitt krav inom den tid som anges i ABK 96 § 6.8. LB Hus skadeståndsanspråk är således preskriberat.

Domslut

Tingsrätten fastställer att LB Hus Aktiebolags skadeståndsanspråk i anledning av de i målet påtalade skadorna är preskriberade enligt ABK 96 § 6.8

Målet i övrigt förklaras vilande till dess mellandomen har vunnit laga kraft.

Hovrätten över Skåne och Blekinge

LB Hus överklagade i Hovrätten över Skåne och Blekinge och yrkade att hovrätten skulle fastställa att LB Hus skadeståndsanspråk i anledning av de i målet påtalade skadorna inte var preskriberade enligt ABK 96 § 6.8.

FB Engineering bestred ändring.

Domskäl

Hovrätten (hovrättslagmannen Martin Borgeke, hovrättsrådet Hanserik Romeling, referent, adjungerade ledamoten f.d. rådmannen Bengt-Åke Jönsson och hovrättsassessorn Pernilla Arrland) anförde i dom den 30 juni 2005:

Hovrättens domskäl

Parterna har i hovrätten åberopat samma grunder för sin talan som vid tingsrätten. De har här utvecklat sin talan i preskriptionsfrågan i enlighet med vad som antecknats i tingsrättens dom.

Parterna har vidare åberopat i allt väsentligt samma skriftliga bevisning som vid tingsrätten. B.R., R.C., P.C. och C.A. har hörts på nytt.

Hovrättens bedömning

Frågan om hur mellandomstemat skall besvaras blir beroende av bedömningen av Engineerings preskriptionsinvändning enligt § 6.8 i ABK 96. Som tingsrätten redovisat anges i det aktuella villkoret att krav på skadestånd skall, för att kunna medföra rätt till ersättning, framföras skriftligen snarast efter det att skadan upptäckts. Den yttersta tidsbegränsningen som finns genom hänvisningen till § 6.2 saknar betydelse för parternas tvist och kan bortses ifrån.

När det gäller tolkningen av uttrycket ”skadan upptäckts” har LB Hus gjort gällande att uttrycket beskriver en faktisk, subjektiv insikt hos LB Hus om en inträffad skada i form av kostnader, och inte bara risken för en framtida sådan. Engineering har å sin sida hävdat, bl.a. under hänvisning till praxis inom bygg- och entreprenadbranschen med korta frister för framställande av anspråk och syftena bakom dessa regler, att uttrycket avser en fysisk skada på det objekt uppdraget avsett, i detta fall de uppförda husen, och att skyldigheten att framföra skriftligt krav på skadestånd inträtt redan när LB Hus erhöll reklamationen från sin motpart.

Utgångspunkten för prövningen av om LB Hus genom sitt handlande avbrutit preskriptionen blir beroende av vilken tolkning som kan göras av uttrycket i § 6.8 att ”skadan upptäckts”. Som vid all avtalstolkning kan den tolkningen, även med beaktande av villkorets karaktär av standardvillkor, bli beroende av förhållandena i det enskilda fallet. Inte från någondera sidan har det när det gäller tolkningen av uttrycket åberopats någon omständighet som rör de förhandlingar som fördes mellan parterna eller deras uppfattning när avtalet ingicks. Utgångspunkt för bedömningen är således enbart villkorets lydelse i objektiv bemärkelse (jfr NJA 1987 s. 553), och då i första hand lydelsen enligt allmänt språkbruk. Därefter måste undersökas om avtalets innehåll i övrigt eller branschpraxis ger anledning att tolka uttrycket på ett särskilt sätt.

En tolkning av uttrycket ”skadan upptäckts” enligt sin ordalydelse ger närmast stöd för den av LB Hus hävdade uppfattningen att med skadan avses LB Hus skada i form av bolagets kostnader för åtgärdandet av fel som orsakats bolaget av Engineering vid dess utförande av uppdraget. En tolkning av uttrycket i belysning av andra villkor i det aktuella kapitlet i ABK 96, då närmast ordet skada, är inte ägnat att på något avgörande sätt ge stöd åt någondera parts uppfattning om tolkningen. Visserligen får LB Hus uppfattning i viss mån stöd i formuleringen av det inledande villkoret i kapitel 6, som enligt kapitelrubriken reglerar ansvaret mellan parterna. I § 6.1 anges att ”Konsulten ansvarar, med nedan angivna begränsningar, för skada som han orsakat beställaren genom vårdslöshet eller försummelse”. I kommentaren i ABK 96 till det angivna villkoret i § 6.1 anges samtidigt att skadan inte behöver bestå i en skada på objektet. I samma kommentar anges vidare bl.a. att beställaren inte bör avhjälpa fel eller åtgärda skada och inte heller träffa överenskommelse med en entreprenör om kostnadsreglering som kan ligga till grund för skadeståndskrav mot konsulten utan att först höra denne. Vidare finns en bevisbörderegel för det fall att beställaren kan påvisa att skadan beror på en felaktighet i konsultens handlingar och därmed gjort sannolikt att skadan har sin grund i vårdslöshet eller försummelse av konsulten. Ordet skada har således använts i det aktuella kapitlet i mer än en betydelse och i viss mån motsägelsefullt. Redan av detta följer att innebörden av uttrycket ”skadan upptäckts” vid en tolkning såväl enligt dess ordalydelse som i det sammanhang det förekommer framstår som otydligt.

Tolkningen av uttrycket ”skadan upptäckts” bör även, vilket Engineering också hävdat, ske mot bakgrund av det inom bygg- och entreprenadbranschen förhållandevis omfattande formella regelverket med dess strikta tider för anmälningar och krav samt därtill hörande preskriptionsregler. Enligt hovrätten ger dock en sådan tolkning föga ledning när det gäller det aktuella uttrycket, eftersom tvisten just gäller vid vilken tidpunkt skyldigheten att agera skall börja räknas. Om denna skyldighet inträtt vid den tidpunkt LB Hus i första hand hävdat - september 2000 - torde LB Hus handlande därefter stå väl i överensstämmelse med villkoret att krav på skadestånd skall framställas snarast efter att skadan upptäckts. På motsvarande sätt torde, om Engineerings uppfattning om när skyldigheten att framställa krav på skadestånd har inträtt är riktig, LB Hus handlande under hösten 1999 inte uppfylla det aktuella villkorets krav.

Tolkningen av det aktuella villkoret bör även ske med beaktande av skäligheten av respektive parts tolkningsalternativ. Engineering har till stöd för sitt alternativ bl.a. hävdat att en konsults handlande, om denne erhåller ett krav på skadestånd, kan vara annorlunda och innebära andra handlingsalternativ än om konsulten - som i detta fall - bara erhåller information, låt vara i skriftlig form, om påstådda fel i den av uppdragsgivaren utförda entreprenaden. Väl torde en konsults handlande, eller val av strategi, kunna vara beroende av om mot denne framställs ett krav på skadestånd eller om han bara erhåller information om ett påstått fel. Samtidigt måste beaktas att bakom det aktuella villkoret i § 6.8 rimligen borde ligga ett gemensamt intresse om det angelägna i ett från båda sidor snabbt agerande för att klarlägga orsakerna till och begränsa verkningarna av ett påstått fel eller skada. Av betydelse i sammanhanget blir därför att Engineering i detta fall inte bara haft god inblick och deltagit i de förda diskussionerna mellan LB Hus och Markaporten under hösten 1999, utan även haft tillfälle att framföra sina synpunkter på riktigheten av de av bolaget valda tekniska lösningarna. Det syfte som enligt Engineering bär upp villkoret i § 6.8 har därför i praktiken tillgodosetts. En tolkning av uttrycket ”skadan upptäckts” i enlighet med vad Engineering hävdat framstår därför mindre förenlig med hur parterna rent faktiskt handlat sedan LB Hus erhöll besiktningsrapporterna under sommaren 1999. Mot denna bakgrund synes den av LB Hus hävdade tolkningen som mer förenlig med parternas handlande. Av utredningen framgår dessutom att LB Hus fram till i september 2000 hävdade den för parterna gemensamma ståndpunkten mot Markaporten att det utförda arbetet inte utgjorde fel i entreprenaden. Först när LB Hus accepterat att fel förelåg har således bolaget, till synes i överensstämmelse med sin uppfattning om avtalet, riktat krav mot Engineering. Av utredningen framgår att Engineering även därefter utfört visst arbete med inriktning på åtgärdandet, och att LB Hus formella åtagande att åtgärda felaktigheterna gjordes i december 2000. En tolkning av det aktuella uttrycket i överensstämmelse med LB Hus uppfattning torde därför inte strida mot parternas faktiska handlande och inte heller mot det av Engineering hävdade syftet med bestämmelsen.

De överväganden som hovrätten redovisat gör det inte möjligt att mera generellt slå fast hur uttrycket ”skadan upptäckts” skall tolkas. De skäl som talar för att uttrycket i förevarande fall bör ges det innehåll som LB Hus hävdat väger dock tyngre än skälen däremot. Med hänsyn härtill och då, vilket bör tillmätas särskild betydelse, ABK 96 har förts in i parternas avtal genom Engineerings försorg, får det bolaget anses vara närmare än LB Hus att bära följderna av den otydlighet som avtalet innehåller.

Mot denna bakgrund och då LB Hus, som tingsrätten funnit, har framfört krav i augusti 2000 har bolaget inte p.g.a. villkoret i § 6.8 ABK 96 förlorat sin rätt att framställa skadeståndsanspråk mot Engineering i anledning av, såsom mellandomstemat formulerats, de i målet påtalade skadorna.

Hovrättens domslut

Med ändring av tingsrättens domslut fastställer hovrätten att LB Hus skadeståndsanspråk i anledning av de i målet påtalade skadorna inte är preskriberade enligt ABK 96 § 6.8.

Högsta domstolen

FB Engineering överklagade och yrkade att HD skulle fastställa att LB Hus skadeståndsanspråk i anledning av de i målet påtalade skadorna var preskriberade enligt ABK 96 § 6.8.

LB Hus bestred ändring.

HD inhämtade yttrande från Föreningen Byggandets Kontraktskommitté (BKK).

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, rev.sekr. Lena Råssjö, föreslog i betänkande följande dom:

Domskäl

Tvisten i målet rör huruvida ett av LB Hus framfört skadeståndsanspråk är preskriberat eller inte. Svaret på frågan är beroende av hur uttrycket ”skadan upptäckts” i § 6.8 i Allmänna bestämmelser för Konsultuppdrag inom arkitekt- och ingenjörsverksamhet av år 1996 (ABK 96) skall tolkas. Villkoret i sin helhet lyder ”Krav på skadestånd skall för att kunna medföra rätt till ersättning framföras skriftligen snarast efter att skadan upptäckts, dock senast tre månader efter utgången av tidsfristen i 6.2”. Tidsfristen i det andra ledet saknar relevans i målet.

FB Engineering har hävdat - - - (i stort sett likalydande med HD:s dom) - - - anses preskriberat.

Ingen av parterna har åberopat någon omständighet till ledning för deras uppfattning om uttryckets innebörd när avtalet ingicks. Tolkningen får därför göras utifrån avtalets lydelse i objektiv mening, med utgångspunkt från textens normala språkliga betydelse. Vid tolkningen skall avtalet ses som en sammanhängande enhet och det aktuella avtalsvillkoret läsas i samband med övriga villkor i avtalet. Någon utredning om branschpraxis som kan vara till ledning för tolkningen av det omtvistade begreppet har inte förebringats i målet.

Med hänsyn till att avtalet utgör ett standardavtal som framförhandlats av företrädare för de båda partsintressena, ett s.k. agreed document, torde det i princip sakna betydelse för tolkningen vem av parterna som har fört in det i avtalet.

I det inledande avtalsvillkoret under rubriken ”Ansvar”, § 6.1, anges att konsulten ansvarar, med vissa angivna begränsningar, för ”skada som han orsakat beställaren genom vårdslöshet eller försummelse”.

I en kommentar till villkoret - som enligt ingressen utgör en integrerad del av avtalet och skall vara vägledande vid tillämpning och tolkning av bestämmelsen - anges vidare följande. ”Konsulten är skadeståndsskyldig om skadan är en följd av att konsulten åsidosatt sedvanlig omsorg eller inte visat den yrkesskicklighet som förutsätts vara allmän inom branschen. Skadan behöver inte bestå i en skada på objektet.”

Avtalsvillkorens ordalydelse, med utgångspunkt från ordets normala språkliga betydelse, talar för att det med skada avses en ekonomisk konsekvens av ett visst fel. En annan omständighet som bör beaktas vid tolkningen är att det på ett flertal ställen i avtalet görs skillnad mellan fel och skada. Som exempel kan nämnas att det i kommentaren till § 6.1 sägs att beställaren inte bör ”avhjälpa fel eller åtgärda skada” utan att först höra konsulten. Ett annat exempel är § 6.7, där det talas om ”fel i handlingar” och krav på att ”avhjälpa felet”. Det får därför antas att det med skada avses något annat än ett konkret fel.

Föreningen Byggandets Kontraktskommitté (BKK) har i ett yttrande, som på begäran av FB Engineering inhämtats av HD, anfört bl.a. följande. Ordet ”skadan” i ABK § 6.8 syftar på skada enligt § 6.1, dvs. skada som konsulten orsakat beställaren genom vårdslöshet eller försummelse. För att skada skall anses ”upptäckt” krävs att beställaren upptäckt dels att han drabbats av skada, dels att konsulten svarar för skadan i förhållande till beställaren. Vid en jämförelse med ABK 96 § 6.7 kan konstateras att det inte är tillräckligt att skadan ”bort upptäckas”, utan det krävs att skadan ”upptäckts”. I det aktuella målet innebär det att beställaren (LB Hus) skall ”upptäcka” dels att det föreligger en fysisk skada eller annat fel på entreprenaden som beställaren svarar för i förhållande till byggherren (Markaporten), dels att konsulten (FB Engineering) enligt ABK 96 § 6.1 svarar för felet i förhållande till beställaren.

BKK:s slutsats är att beställaren bör kunna avvakta med att framställa skadeståndskrav tills det, med stöd av utredning eller motsvarande, framstår som tämligen klart för beställaren att han kan drabbas av skada och att det kan påvisas någon omständighet som talar för att skadan beror på felaktighet i konsultens handlingar eller en underlåtenhet av konsulten.

HD delar BKK:s uppfattning om vad som i allmänhet bör krävas för att preskriptionstiden skall börja löpa.

I förevarande fall har parterna gemensamt gentemot Markaporten ända fram till slutmötet den 6 september 2000 hävdat ståndpunkten att det över huvud taget inte förelåg något fel i FB Engineerings ritningar. Såvitt framgått var det först vid eller i samband med detta möte som det stod klart för LB Hus att ritningarna inte följt de norska byggnormerna och därmed var felaktiga och att detta skulle få ekonomiska konsekvenser för LB Hus i förhållande till Markaporten.

Som framgått menar HD att en tolkning av avtalets ordalydelse främst talar för den ståndpunkt som LB Hus har hävdat. Med beaktande av omständigheterna och parternas agerande i det förevarande fallet skulle en sådan tolkning även leda till ett mer rimligt resultat än den tolkning som FB Engineering hävdat.

Det är ostridigt att LB Hus med en sådan tolkning framställt skadeståndskrav i enlighet med avtalet. LB Hus skadeståndsanspråk i anledning av de i målet påtalade skadorna är följaktligen inte preskriberat. Hovrättens domslut skall därför fastställas.

Domslut

HD fastställer hovrättens domslut.

Domskäl

HD (justitieråden Göran Regner, Ann-Christine Lindeblad, Ella Nyström och Per Virdesten, referent) meddelade den 9 februari 2007 följande dom:

Domskäl

LB Hus anlitade i början av år 1998 FB Engineering såsom konsult för upprättande av montage- och tillverkningsritningar för konstruktion av småhus som LB Hus hade i uppdrag att uppföra i Norge enligt ett entreprenadavtal med Markaporten AS. När entreprenaden var slutförd uppmärksammades onaturligt omfattande istappsbildning som föranledde särskilda besiktningar av takkonstruktionen. För FB Engineerings uppdrag var Allmänna bestämmelser för Konsultuppdrag inom arkitekt- och ingenjörsverksamhet av år 1996 (ABK 96) tillämpligt. ABK 96 är ett standardavtal upprättat av företrädare för beställare och för konsulter.

Frågan i mellandomstemat är om ett av LB Hus framfört skadeståndsanspråk är preskriberat enligt ABK 96 § 6.8. Svaret på frågan är beroende av hur uttrycket ”skadan upptäckts” i den angivna bestämmelsen skall tolkas. Bestämmelsen i sin helhet lyder ”Krav på skadestånd skall för att kunna medföra rätt till ersättning framföras skriftligen snarast efter att skadan upptäckts, dock senast tre månader efter utgången av tidsfristen i 6.2”. Tidsfristen i det andra ledet saknar relevans i målet.

FB Engineering har hävdat att uttrycket ”skadan upptäckts” i ett fall som det förevarande avser den fysiska skadan på det objekt uppdraget avsett. FB Engineering har vidare anfört att eftersom LB Hus fick kännedom om de fel som ligger till grund för skadeståndsanspråket redan i juli-augusti 1999 måste LB Hus anses ha upptäckt skadan redan då eller i vart fall senare under hösten samma år. LB Hus har framställt krav på skadestånd först genom brev den 24 augusti respektive den 5 oktober 2000, vilket innebär att en eventuell rätt till skadestånd är preskriberad.

LB Hus har å sin sida hävdat att en ”skada” i det aktuella villkorets mening uppkommer först när ett visst fel lett till en för beställaren menlig ekonomisk effekt. För att skadan skall anses ha ”upptäckts” krävs vidare faktisk, subjektiv insikt om skadan. I det här fallet var det först i samband med slutmötet med Markaporten den 6 september 2000, som det stod klart för LB Hus att det förelåg ett fel som skulle komma att medföra skada för bolaget. Det var följaktligen först då som skadan upptäckts i den mening som avses i avtalet. Även om skadan skulle anses ha upptäckts tidigare, har LB Hus genom tillhandahållande av rapporter, möten m.m. uppfyllt de krav som ställs för att skadeståndsyrkandet inte skall anses preskriberat.

Det har inte från någondera sidan åberopats någon omständighet som rör de förhandlingar som fördes mellan parterna eller deras uppfattning när konsultavtalet ingicks. Tolkningen av uttrycket ”skadan upptäckts” får då göras utifrån lydelsen av ABK 96 i objektiv mening, med utgångspunkt från textens normala språkliga betydelse. Vid tolkningen skall avtalet ses som en sammanhängande helhet och det aktuella avtalsvillkoret läsas i samband med övriga villkor i avtalet. (Jfr bl.a. NJA 1987 s. 553, 1990 s. 24, 1991 s. 319 och 1992 s. 403.) Någon utredning om branschpraxis som kan vara till ledning för tolkningen av det omtvistade uttrycket har inte förebringats i målet.

BKK har i sitt yttrande anfört bl.a. följande. Ordet ”skadan” i ABK 96 § 6.8 syftar på skada enligt § 6.1, dvs. skada som konsulten orsakat beställaren genom vårdslöshet eller försummelse. För att skada skall anses ”upptäckt” krävs att beställaren upptäckt dels att han drabbats av skada, dels att konsulten svarar för skadan i förhållande till beställaren. Vid en jämförelse med ABK 96 § 6.7 kan konstateras att det inte är tillräckligt att skadan ”bort upptäckas”, utan det krävs att skadan ”upptäckts”. BKK:s slutsats är att beställaren bör kunna avvakta med att framställa skadeståndskrav tills det, med stöd av utredning eller motsvarande, framstår som tämligen klart för beställaren att han kan drabbas av skada och det kan påvisas någon omständighet som talar för att skadan beror på felaktighet i konsultens handlingar eller en underlåtenhet av konsulten. Om skyldigheten att framställa krav skulle uppkomma i ett tidigt skede finns det enligt BKK risk för att beställare framställer krav som saknar grund, vilket skulle leda till onödiga utredningar hos konsulten eller dennes försäkringsbolag. BKK framhåller även att det å andra sidan finns ett berättigat intresse för konsulten och dennes försäkringsbolag att i ett tidigt skede få del av krav där beställaren kan påvisa omständighet som talar för att konsulten är ansvarig.

Ordet ”skada” har inte uttryckligen definierats i avtalet och synes dessutom användas där i olika betydelser. I det inledande avtalsvillkoret under rubriken ”Ansvar”, § 6.1, anges emellertid att konsulten ansvarar, med vissa angivna begränsningar, för ”skada som han orsakat beställaren genom vårdslöshet eller försummelse”. I en kommentar till villkoret - som enligt ingressen utgör en integrerad del av avtalet och skall vara vägledande vid tillämpning och tolkning av bestämmelsen - anges vidare följande. ”Konsulten är skadeståndsskyldig om skadan är en följd av att konsulten åsidosatt sedvanlig omsorg eller inte visat den yrkesskicklighet som förutsätts vara allmän inom branschen. Skadan behöver inte bestå i en skada på objektet.” I avtalet görs dessutom på ett flertal ställen skillnad mellan begreppen ”skada” och ”fel”.

Mot bakgrund av vad som nu anförts får anses att med ”skada” i § 6.8 avses den ekonomiska skada som konsulten orsakat beställaren och inte den fysiska skadan på det objekt som uppdraget avsett. Frågan blir då hur uttrycket ”skadan upptäckts” skall tolkas eller närmare bestämt vilken grad av insikt som beställaren skall ha för att skadan skall anses upptäckt.

Det kan tyckas något oegentligt att tala om att en ekonomisk skada ”upptäcks” och avtalet i sig ger inte någon närmare vägledning vid tolkningen av detta begrepp.

När det gäller syftet bakom det aktuella avtalsvillkoret har som framgår av BKK:s yttrande konsulten ett berättigat intresse av att i ett tidigt skede få del av beställarens krav samtidigt som beställaren inte skall behöva framställa krav som saknar tillräcklig grund. Det är naturligtvis viktigt att konsulten i ett tidigt skede blir informerad om den uppkomna skadan för att därigenom ha möjlighet att agera på olika sätt, t.ex. genom att göra en egen utredning av skadan innan den avhjälps, genom att utarbeta förslag till metoder för att avhjälpa skadan eller genom att säkra bevisning. Beställaren måste å andra sidan kunna överblicka situationen innan han framställer krav på skadestånd (jfr NJA 1992 s. 728). Risken är annars stor att det framställs obefogade krav som i sin tur leder till onödiga utredningar och kostnader för konsulten.

En avvägning måste alltså göras mellan beställarens och konsultens motstående intressen. Det kan därvid å ena sidan inte vara aktuellt att betrakta skadan som upptäckt så snart beställaren kan ana eller misstänka att han kan drabbas av t.ex. skadeståndsskyldighet mot sin uppdragsgivare. Å andra sidan är det inte heller rimligt att konsulten skall behöva vänta på beställarens krav till dess att beställaren fått fullständig klarhet om sin skadeståndsskyldighet.

Med hänsyn till vad BKK anfört kan en lämplig avvägning mellan de motstående intressena vara att det i allmänhet bör gälla att tiden för framställande av krav på skadestånd skall börja löpa när det för beställaren framstår som sannolikt att han är ansvarig mot sin uppdragsgivare och det föreligger skälig anledning för honom att anta att konsulten är ansvarig för skadan.

I förevarande fall synes parterna ända fram till slutmötet den 6 september 2000 haft uppfattningen att det över huvud taget inte förelåg något fel i entreprenaden. Såvitt framgått var det först i samband med slutmötet som det stod tillräckligt klart för LB Hus att konsultarbetet var felaktigt och att detta skulle få ekonomiska konsekvenser för LB Hus i förhållande till Markaporten. Det är alltså först vid denna tidpunkt som LB Hus haft sådan insikt om sin egen ansvarighet och om FB Engineerings ansvar att skadan i avtalets mening skall anses upptäckt.

Domslut

HD fastställer hovrättens domslut.

Skiljaktig

Justitierådet Kerstin Calissendorff var av skiljaktig mening på sätt framgår av följande yttrande:

Jag instämmer med majoriteten t.o.m. fjärde stycket som slutar med orden ”… skadeståndsyrkandet inte skall anses preskriberat”.

Tolkningen av den nu aktuella avtalsbestämmelsen får göras utifrån avtalets lydelse i objektiv mening, med utgångspunkt från textens normala språkliga betydelse. Vid tolkningen bör den aktuella bestämmelsen läsas i samband med avtalets övriga bestämmelser. Av betydelse för tolkningen av bestämmelsen är att det är fråga om en reklamationsbestämmelse och att bestämmelsen är tillämplig oavsett om det är beställaren eller dennes medkontrahent som primärt drabbas av konsultens kontraktsbrott.

ABK 96 innehåller ingen bestämmelse om neutral reklamation vid konsultens kontraktsbrott. Krav på reklamation regleras istället i § 6.7 när det gäller avhjälpande av fel som påföljd för kontraktsbrottet och i § 6.8 när det gäller skadestånd. Ordet skada får därmed anses använt i § 6.8 som ett uttryck för en negativ ekonomisk effekt av konsultens kontraktsbrott, såsom kostnader för beställarens eller tredje mans arbete, värdeminskning, minskade intäkter eller skadestånd till tredje man.

Insikten om att det föreligger en skada för vilken konsulten kan göras ansvarig torde i regel, allteftersom mer kunskap erhålls, uppkomma gradvis från det att det uppstått en misstanke om fel, intill dess det är fastslaget att fel föreligger, orsakerna till det, vari den ekonomiska effekten består, storleken av den samt att konsulten gjort sig skyldig till ett kontraktsbrott. Ordet upptäckts får i detta sammanhang anses uttrycka en relativt låg grad av insikt.

För att reklamationsfristen i § 6.8 i ABK 96 skall börja löpa skall det anses vara tillräckligt att beställaren har erhållit kännedom om sådana faktiska omständigheter som gör att beställaren, vid en objektiv bedömning, borde förstå att konsulten är skadeståndsskyldig. Det förhållandet att beställaren borde ha haft kännedom om omständigheterna medför med hänsyn till reklamationsregelns utformning inte att reklamationsfristen börjar löpa. En beställares underlåtenhet att dra slutsatser av de föreliggande faktiska omständigheterna bör inte medföra att reklamationsfristen inte börjar löpa, då en sådan underlåtenhet skulle strida mot syftet med reklamationsskyldigheten. Dessutom skulle det innebära att beställaren i praktiken medgavs möjlighet att ensam förfoga över utgångspunkten för reklamationsfristens beräkning eftersom bevisbördan för att beställaren upptäckt skadan i första hand torde åvila konsulten.

För att reklamationsfristen skall börja löpa krävs således dels att beställaren har fått kännedom om de faktiska omständigheter som är ett element i kontraktsbrottet, dels att beställaren borde förstå att de konstituerar ett fel för vilket konsulten svarar, dvs. sammantaget att denne gjort sig skyldig till ett kontraktsbrott. Vad vidare gäller insikten om att beställaren också lider en ekonomisk skada till följd av kontraktsbrottet, kan det inte anses förenligt med ändamålet med reklamationsbestämmelsen och vad ovan anförts om ordet upptäckt, att reklamationsfristen börjar löpa först när det står klart eller framstår som sannolikt för beställaren att kontraktsbrottet medfört en skada. Det får anses tillräckligt att beställaren borde förstå att han kan komma att lida en skada till följd av kontraktsbrottet. Eftersom det i regel redan i ett tidigt stadium uppkommer kostnader för beställaren för utredning av felet, torde detta sista led sällan vålla svårighet för beställaren vid bedömningen av om reklamationsskyldighet har inträtt.

Vid tillämpningen av bestämmelsen i ABK 96 § 6.8 måste beaktas att situationen när ett fel har yppats kan skilja sig väsentligt för en köpare av en vara avsedd för vidareförsäljning, jämfört med fallet att köparen är slutkunden av varan. På motsvarande sätt kan det föreligga en skillnad för en beställare av en tjänst. Konsultens behov av en skyndsam reklamation torde normalt vara detsamma om det är beställarens medkontrahent som primärt har drabbats av konsultens vårdslöshet eller underlåtenhet eller beställaren själv, men det förhållandet att felet inte yppats hos beställaren kan komplicera bedömningen av när reklamationsfristen skall anses börja löpa. Detta gäller särskilt som ABK 96 inte uttryckligen föreskriver någon undersökningsplikt för beställaren av det utförda konsultuppdraget. Beställaren kan innan en skada reklameras ha anledning att även beakta att förutsättningen för konsultens skadeståndsansvar enligt ABK 96 är att denne har gjort sig skyldig till vårdslöshet eller underlåtenhet vid utförandet av uppdraget och att ansvarsförhållandet mellan beställaren och dennes medkontrahent kan vara annorlunda reglerat än i ABK 96.

Vid ett fel som primärt har drabbat en beställares medkontrahent kan det således inledningsvis föreligga svårigheter för beställaren att utifrån de uppgifter som lämnats i en reklamation bedöma huruvida anmärkta fel t.ex. utgör utförandefel, materialfel eller fel som kan hänföras till konsultens konstruktions- och ritningsuppdrag. Reklamationsfristen i § 6.8 i ABK 96 kan därför inte alltid anses börja löpa redan av det skälet att beställaren har mottagit ett påstående om att det föreligger fel eller brist i vad som utförts i förhållande till vad som har avtalats med medkontrahenten (jfr NJA 1982 s. 301 som, med tillämpning av 1905 års köplag, gällde köp av potatis som vidareförsålts).

Vad gäller tillämpningen av reklamationsbestämmelsen i det förevarande fallet så har LB Hus uppgett att bolaget fr.o.m. den 12 oktober 1999 i och för sig haft en konkret kunskap om vad Markaporten reklamerat som fel, samt att LB Hus i och för sig skulle ha kunnat göra bedömningen att det slutliga ansvaret härför skulle åvila FB Engineering. LB Hus har anfört att detta emellertid förutsatte att fel också förelåg i förhållande till vad som avtalats mellan Markaporten och LB Hus och att detta skulle leda till att LB Hus orsakades en skada. Härvid har LB Hus i huvudsak uppgett följande. LB Hus ansåg att det inte förelåg något fel i entreprenaden eftersom FB Engineerings konstruktioner var tekniskt likvärdiga dem som föreskrevs av Norsk Standard. Först vid slutmötet den 6 september 2000 eller i samband med detta stod det klart för LB Hus att Markaporten inte kunde övertygas om att de valda konstruktionslösningarna var lika bra som lösningar förenliga med norska byggnormer. Det var först därmed och när LB Hus gentemot Markaporten åtog sig att svara för felen som LB Hus insåg att det skulle uppstå ekonomiska konsekvenser för bolaget. Av utredningen i målet framgår att LB Hus som omständighet till stöd för sitt skadeståndskrav gör gällande att FB Engineering var skyldigt att uppfylla norska byggbestämmelser.

Redan i juli 1999 stod det klart för LB Hus att Markaporten gjorde gällande att problemet med istappsbildningen berodde på en felaktig takkonstruktion som Norges Byggforskningsinstitutt hade konstaterat avvek från Norsk Standard. LB Hus har därmed från denna tidpunkt haft kännedom om att bolaget i vart fall skulle komma att åsamkas egna kostnader för utredning, men även bort förstå att bolaget kunde komma att åsamkas kostnader för avhjälpande av det fel som orsakade den onaturligt omfattande istappsbildningen. Det är i målet emellertid inte visat att LB Hus av sin kännedom om de påstådda felen redan vid denna tidpunkt kunnat dra slutsatsen att FB Engineering gjort sig skyldigt till kontraktsbrott.

Med hänsyn till vad LB Hus uppgett om sin kännedom den 12 oktober 1999 om de påstådda felen samt till att det då var möjligt att bedöma att FB Engineering var ansvarigt i förhållande till LB Hus för bolagets skada, framgår det att LB Hus åtminstone senast då borde ha dragit slutsatsen att FB Engineering var skadeståndsskyldigt gentemot bolaget, låt vara att kostnader för avhjälpande av påstådda fel i entreprenaden skulle vara beroende av att LB Hus också skulle hållas ansvarigt i förhållande till Markaporten. LB Hus får därmed anses ha upptäckt skadan i vart fall senast vid denna tidpunkt. Det kan tilläggas att LB Hus skadeståndskrav mot FB Engineering, förutom kostnader för avhjälpande av felet i entreprenaden, avser bl.a. advokatkostnader fr.o.m. maj 1999, konsultkostnader och egna kostnader under förhandlingarna.

I enlighet med tingsrättens och hovrättens bedömning får LB Hus anses ha framfört sitt skadeståndskrav först i augusti år 2000. LB Hus skadeståndskrav mot FB Engineering kan därmed i följd av regleringen i § 6.8 i ABK 96 inte göras gällande.

HD:s dom meddelad: den 9 februari 2007.

Mål nr: T 3084-05.

Rättsfall: NJA 1987 s. 553, NJA 1990 s. 24, NJA 1991 s. 319, NJA 1992 s. 403 och NJA 1992 s. 728.