NJA 2007 s. 909

Domskäl

Tingsrätten (rådmännen Lars Borg och Carl R. Nyström samt tingsfiskalen Magnus Corell) anförde följande i dom den 11 april 2003.

Bakgrund

Kroghs A/S (tidigare Dese Entreprenörfirma A/S) är ett danskt bolag som bedriver verksamhet inom området försäljning av sten och grusmaterial; företrädesvis till betongindustrin i Danmark. Sand- och grusaktiebolaget Jehander (tidigare Underås AB) är ett svenskt företag som bl.a. producerar och säljer sand-, grus- och stenmaterial.

I det följande kallas parterna för enkelhetens skull Kroghs och Jehander oavsett partens rätta firma vid det tillfälle benämningen avser.

Den 8 april 1997 ingick Kroghs och Jehander två avtal, ett distributörsavtal avseende sand-, grus- och krossmaterial och ett avtal avseende hyra av sorterings- och krossutrustning. Genom distributörsavtalet blev Kroghs exklusiv distributör på den danska marknaden av sand-, grus- och krossmaterial från ett visst täktområde, Krokstrandsområdet, i Strömstads kommun. Enligt avtalet skulle Jehander stå för produktion av materialet och därvid bl.a. använda av Kroghs tillhandahållen utrustning. Avtalen gällde för en tid om fem år räknat fr.o.m. den 1 januari 1997 med vissa minimiåtaganden från respektive parts sida angående beställnings- och försäljningskvantiteter inom vissa fraktioner.

Under 1997 blev parterna oense om hur avtalet skulle tolkas avseende fraktionen 1-4 mm. Fraktionen motsvarade inte någon för branschen gällande standardfraktion utan hade framtagits speciellt mellan parterna.

Under 1998 gjorde Kroghs enstaka beställningar om 8 887 ton ur fraktionen 1-4 mm och 830 ton ur fraktionen 4-8 mm för sammanlagt ca 500 000 SEK som Jehander levererade. Därefter har Jehander inte levererat något material till Kroghs.

Yrkanden m.m.

Kroghs har, som bolagets talan slutligen bestämts, yrkat att tingsrätten skall förplikta Jehander att betala 7 247 393 DKK till Kroghs jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 11 mars 1999 till dess betalning sker.

Jehander har bestritt käromålet och inte vitsordat något belopp som skäligt. Mot yrkad ränta har Jehander inte haft någon erinran. För det fall Kroghs skulle få framgång med sin talan har Jehander kvittningsvis yrkat betalning av Kroghs med 647 295 DKK.

Kroghs har bestritt kvittningsyrkandet men vitsordat yrkat belopp som skäligt.

Grunder

Kroghs

Kroghs och Jehander ingick den 8 april 1997 avtal om distribution av sand-, grus- och stenmaterial samt hyra av sorterings- och krossutrustning. Avtalen gällde för en tid om fem år. Den 12 december 1997 sade Jehander ensidigt och utan grund upp avtalen och har därefter vägrat fullgöra sina förpliktelser. Jehanders agerande utgör avtalsbrott och Jehander skall därför ersätta Kroghs den skada bolaget lidit till följd av avtalsbrottet, motsvarande yrkat belopp.

Jehander

Parterna har träffat överenskommelse om förtida upphörande av avtalen vid möten i Köpenhamn den 28 oktober 1997 och i Ålborg den 10 december 1997. Åtminstone har överenskommelse träffats genom vad som förekommit sammantaget vid ovan angivna möten samt vid ett möte den 28 januari 1998 mellan S.H. och S.K.

För det fall någon överenskommelse inte kan anses träffad har Jehander gjort gällande att bolaget enligt distributörsavtalet, p. 18, andra stycket, samt enligt allmänna kontraktsrättsliga principer, haft grund att i förtid säga upp avtalen eftersom Kroghs har brutit mot distributörsavtalet genom att inte vidtaga de marknadsförings- och försäljningsaktiviteter som förutsatts i avtalet. Kroghs har inte heller avropat avtalade minimikvantiteter av i avtalet preciserade produkter dvs. 1-4 mm och 4-8 mm. Kroghs har även handlat illojalt genom att kräva leverans av en annan produkt än den parterna avtalat.

Kroghs har vidare aviserat sitt skadeståndskrav för sent. De av Kroghs framställda skadeståndskraven är inte heller ersättningsgilla.

Vad beträffar hyresavtalet så var detta knutet till distributörsavtalet. När distributörsavtalet upphörde att gälla bortföll grunden för att begära ersättning med stöd av hyresavtalet.

Jehander har slutligen invänt att distributörsavtalet står i strid med Romfördragets konkurrensbestämmelser alternativt 6 § konkurrenslagen. Följden av att avtalet strider mot Romfördraget eller konkurrenslagen är i första hand att hela avtalet är ogiltigt, i andra hand att bestämmelserna om minimikvantiteter är ogiltiga.

Jehander har som grund för sin kvittningsinvändning åberopat att Kroghs enligt p. 12 i distributionsavtalet är skyldigt att utge ersättning för icke avropade minimikvantiteter.

Kroghs

Jehander har inte rätt till kvittning med mindre än att Jehander levererar motsvarande kvantitet material till Kroghs.

Sakframställning

- - -

Bevisning

- - -

Domskäl

Otillåten konkurrensbegränsning?

Jehander har åberopat att p.1 i distributörsavtalet strider mot EG- rättens konkurrensregler, alternativt den svenska konkurrenslagen, och att avtalet därmed är helt eller delvis ogiltigt. Kroghs har bestritt att avtalet innehåller villkor som strider mot dessa konkurrensregler. Enligt Kroghs uppfattning är det i första hand EG-rättens konkurrensregler som är tillämpliga, i andra hand den danska konkurrenslagen.

Tingsrätten tar först ställning till frågan om EG-rättens konkurrensregler är tillämpliga på parternas avtal. För att dessa regler skall vara tillämpliga krävs att det s.k. samhandelskriteriet är uppfyllt, dvs. att avtalet kan påverka handeln mellan minst två länder inom EU. EG-domstolen har gett samhandelskriteriet en vidsträckt tolkning (jfr Carl Wetter m.fl., Konkurrenslagen - en handbok, andra upplagan, 2002 s. 52 f., med där gjorda hänvisningar till domar från EG- domstolen). Eftersom de aktuella avtalen slutits mellan ett företag i Sverige och ett i Danmark och avtalen avser försäljning av produkter från Sverige till Danmark är, enligt tingsrättens mening, samhandelskriteriet uppfyllt. Frågan om det föreligger en otillåten konkurrensbegränsning skall därför bedömas enligt artikel 81, tidigare artikel 85, i Romfördraget.

- - -

På grund av vad som anförts finner tingsrätten - oavsett hur bedömningen av om parternas avtal i sig var konkurrensbegränsande eller omfattades av gruppundantaget 1983/83 skulle utfalla - inte visat att avtalet haft en märkbar konkurrenspåverkan på den gemensamma marknaden och därmed stridit mot artikel 81.1 tidigare 85.1.

Överenskommelse om avtalets förtida upphörande?

Jehander har gjort gällande att parterna vid mötena i Köpenhamn den 28 oktober 1997 och i Ålborg den 10 december 1997 träffat en överenskommelse om att distributörsavtalet skulle upphöra i förtid alternativt att parterna får anses ha träffat en sådan överenskommelse genom vad som förekommit vid nämnda båda möten och ett möte den 28 januari 1998.

- - -

Vad som framkommit om mötena ger enligt tingsrättens mening inte något stöd för att parterna vid dessa träffat en överenskommelse om att distributörsavtalet skulle upphöra. Att en sådan överenskommelse träffats vid mötena den 28 oktober och 10 december 1997 motsägs för övrigt av att Jehander den 12 december 1997 upprättat en skriftlig uppsägning av avtalet som skickats till Kroghs. Visserligen har Jehander förklarat denna uppsägning med att den endast var en bekräftelse på att avtalet redan var uppsagt men detta stöds varken av ordalydelsen i den skriftliga uppsägningen eller omständigheterna i övrigt. Det får därför anses utrett att distributörsavtalet upphört att gälla i förtid men inte som följd av en överenskommelse mellan parterna utan som en följd av den skriftliga uppsägning Jehander gjort den 12 december 1997.

Jehanders invändning att parterna vid uppsägningen varit ense om att inte ha några krav mot varandra stöds inte av utredningen. Det är således inte visat att parterna avstått från sina rättigheter enligt avtalet.

Uppsägningen

Jehander har motiverat uppsägningen med att försäljningsvolymerna varit för låga. - - -

Jehander har hänvisat till p. 18 i distributörsavtalet som ger Jehander rätt att säga upp avtalet om Kroghs medvetet avslutat marknadsförings- och försäljningsaktiviteter så att minimivolymen ej uppnås eller betalas enligt p. 12 i avtalet.

Som särskilda skäl för uppsägningen har Jehander åberopat att Kroghs brutit mot avtalet genom att inte vidtaga de marknadsförings- och försäljningsaktiviteter som förutsatts i avtalet och att Kroghs inte heller har avropat avtalade minimikvantiteter av i avtalet preciserade produkter 1-4 mm och 4-8 mm samt slutligen att Kroghs även handlat illojalt genom att kräva en annan produkt än som avtalats.

Kroghs har bestritt att det förelegat något av angivna skäl för en förtida uppsägning av avtalet.

I det följande prövar tingsrätten varje av Jehander åberopat skäl för uppsägningen var för sig.

- - -

På anförda skäl fann tingsrätten att Jehander inte förmått styrka sin talan i något av de angivna hänseendena.

Har skadeståndsanspråket framställts för sent?

Jehander har anfört att Kroghs aviserat sitt skadeståndsyrkande först i februari 1999 vilket Jehander gjort gällande varit för sent.

Kroghs har invänt, i första hand, att det saknar rättslig betydelse när skadeståndsyrkandet framställts och, i andra hand, att krav framställts redan i ett brev den 30 januari 1998.

Vid prövningen av denna fråga har tingsrätten att utgå från att distributörsavtalet hävts i och med Jehanders uppsägning daterad den 12 december 1997 och att uppsägningen kommit Kroghs tillhanda kort därefter.

Av allmänna kontraktsrättsliga principer följer att den som i en sådan situation inte nöjer sig med att avtalet upphör att gälla utan vill begära skadestånd får anses skyldig att ge detta till känna för motparten. Det får därvid ofta godtas att parten väntar med att klargöra sin ståndpunkt i detta avseende tills det ekonomiska resultatet av kontrahenternas mellanhavande går att närmare överblicka; vad som här kan krävas av parten måste bero av omständigheterna i det enskilda fallet (jfr NJA 1992 s. 728).

Kroghs möjligheter att kräva skadestånd i målet är således beroende av att Kroghs meddelat Jehander detta inom en viss frist. Utgångspunkt för denna frist har varit den dag Kroghs fått kännedom om uppsägningen som får antas ha varit någon dag efter den 12 december 1997. I analogi med vad som anges i 34 § lagen (1991:351) om handelsagentur har det därefter ålegat Kroghs att meddela sitt skadeståndskrav utan oskäligt uppehåll. Som framgår av förarbetena till nämnda stadgande går det inte att generellt ange hur lång tid som avses med detta uttryck (prop. 1990/91:63 s. 131). I fall som det förevarande är det motiverat att den kontraktsbrytande parten inom rimlig tid får klarhet om vilka krav som kontraktsbrottet föranleder, så att denne kan inrätta sig därefter. Emellertid har det ansetts att det då inte är fråga om ett intresse som ställer krav på särskilt snabb skadeståndsreklamation (jfr Christina Hultmark, Reklamation vid kontraktsbrott s. 69 f.).

Den 30 januari 1998 förhandlade parterna fortfarande om en lösning med anledning av uppsägningen. I vart fall någon gång under det första halvåret 1998 måste det ha stått klart för Kroghs att avtalet inte skulle komma att fullgöras. En rimlig bedömning finner tingsrätten därför vara att fristen för att kunna göra ersättningsanspråk gällande löpt ut senare än den 30 januari 1998 men innan februari 1999 då Jehander vitsordat att Kroghs framställt ett krav på skadestånd.

Vid angivna förhållande har tingsrätten att pröva om tidsfristen avbrutits genom det av Kroghs åberopade brevet dagtecknat den 30 januari 1998. I brevet som är ställt till Jehander tar Kroghs bl.a. upp frågor som rör en avveckling av parternas samarbete och för det fall att Jehander skulle stoppa sin produktion anger Kroghs i brevet att ”Dette vil jo medfore et erstatningskrav fra os”. Något ytterligare anges inte i skadeståndsfrågan.

I ett fall som det förevarande behöver visserligen inte den skadelidande precisera sitt skadeståndskrav men å andra sidan måste det kravet ställas att den skadelidande i huvudsak anger vari skadan består och vad kravet grundas på (jfr prop. 1990/91:63 s. 131n). Inte i något av dessa två väsentliga avseenden finns upplysningar att hämta i det åberopade brevet. Brevet den 30 januari 1998 kan således inte rättsligt anses vara en reklamation om skadestånd.

På grund av det anförda har Kroghs inte visat att bolaget meddelat sitt skadeståndskrav inom rimlig tid och kan därför inte göra detta gällande i målet.

Kroghs talan kan inte vinna bifall varför käromålet skall ogillas.

Domslut

Domslut

Käromålet ogillas.

Domskäl

Hovrätten (hovrättslagmannen Olof Forssberg, hovrättsråden Lars Sundberg och Omi Mohammar samt tf. hovrättsassessorn Maria Wagermark) anförde följande i dom den 9 december 2005.

Hovrättens domskäl

Parterna har i hovrätten åberopat i stort sett samma sakomständigheter till stöd för sin respektive talan samt utvecklat sin talan huvudsakligen på samma sätt som antecknats i tingsrättens dom. - - -

I hovrätten har - - - hörts på nytt.

- - -

Hovrätten gör följande bedömning.

De omhörda personerna har i allt väsentligt lämnat samma uppgifter här som vid tingsrätten, varför utredningen i hovrätten i huvudsak är densamma som vid tingsrätten. Vad som har förekommit här ger inte hovrätten anledning att i någon del göra någon annan bedömning än den tingsrätten har gjort.

Tingsrättens dom skall således fastställas. - - -

Hovrättens domslut

Hovrätten fastställer tingsrättens dom.

Domskäl

HD (justitieråden Johan Munck, Severin Blomstrand, Ann-Christine Lindeblad, referent, Kerstin Calissendorff och Gudmund Toijer) meddelade den 30 november 2007 följande dom.

Bakgrund

Kroghs A/S och Sand- och grusaktiebolaget Jehander träffade den 8 april 1997 dels ett distributörsavtal, enligt vilket Jehanders skulle producera och leverera sand-, grus- och stenmaterial till Kroghs för återförsäljning i Danmark, dels ett därmed sammanhängande hyresavtal enligt vilket Jehanders av Kroghs skulle hyra utrustning för produktionen. Avtalen gällde för en tid av fem år räknat från och med den 1 januari 1997. Den 12 december samma år sade Jehanders ensidigt upp distributörsavtalet att upphöra den 31 december 1997.

Kroghs har gjort gällande att den förtida uppsägningen utgör ett kontraktsbrott och har i målet yrkat skadestånd på denna grund.

Tingsrätten och hovrätten har funnit att Jehanders har gjort sig skyldigt till kontraktsbrott men att Kroghs har framställt sitt yrkande om skadestånd för sent varför Kroghs talan härom har ogillats.

Domskäl

Enligt hovrättens dom har Jehanders gjort sig skyldigt till kontraktsbrott genom att den 12 december 1997 i förtid säga upp det mellan parterna träffade distributörsavtalet.

Kroghs har inte visat någon omständighet som innebär att uppsägningen - som Kroghs har gjort gällande i HD - skett av grov vårdslöshet eller i strid mot tro och heder. En eventuell skyldighet att inom viss tidsfrist framställa skadeståndsanspråk har därför inte bortfallit på denna grund.

Det ifrågavarande distributörsavtalet är ett s.k. ensamåterförsäljaravtal. Förhållandet mellan ensamåterförsäljare och leverantörer är inte lagreglerat, bortsett från rent köprättsliga regler. Det finns således inga direkt tillämpliga bestämmelser rörande påföljder vid kontraktsbrott i form av obefogad uppsägning eller hävning av återförsäljaravtal.

Av allmänna kontraktsrättsliga principer i kommersiella förhållanden får anses följa att en avtalspart som vill göra gällande påföljder på grund av avtalsbrott inte kan förhålla sig passiv (jfr t.ex. Rodhe, Obligationsrätt, 1956 s. 447, Hellner m.fl., Speciell avtalsrätt II, Kontraktsrätt, 2 häftet, 4 uppl., 2006 s. 150 f., samt NJA 1992 s. 728 och 2002 s. 630). De lagfästa bestämmelser om reklamation som finns för olika avtalsförhållanden kan ses som ett uttryck för en sådan princip.

Beträffande avtalsförhållanden utanför lagreglerade områden kan det i vissa fall finnas anledning att analogt tillämpa lagfästa bestämmelser rörande likartade avtalsförhållanden. Ensamåterförsäljaravtal liknar i många avseenden agenturavtal. I den juridiska litteraturen har det ansetts att det finns ett utrymme för en analog tillämpning av vissa bestämmelser i lagen (1991:351) om handelsagentur (se bl.a. Håstad, Den nya köprätten, 5 uppl., 2003 s. 316, Nyström, Kontraktsbrott vid agenturavtal, 3 uppl., 2004 s. 62 ff., Ramberg, Kontraktstyper, 2005 s. 244 f. och Söderlund, Agenträtt, 1994 s. 12).

Den bestämmelse i lagen som domstolarna analogivis har tillämpat (34 § tredje stycket) anger att krav på skadestånd skall framställas utan oskäligt uppehåll efter det att den skadelidande fick kännedom om omständigheter som ligger till grund för kravet. Enligt förarbetena behöver den skadelidande därvid inte precisera skadeståndskravet utan det är tillräckligt att han anger vari skadan består och vad han grundar kravet på. Därefter är anspråket underkastat allmänna regler om preskription (se prop. 1990/91:63 s. 131 f.).

Agenturlagens regel är emellertid i första hand avsedd som en reglering för ett löpande förhållande och inte avpassad för en situation då avtalet har hävts. En analog tillämpning av agenturlagens regel bör därför inte ske i ett fall som det förevarande.

Enligt rättsfallet NJA 1992 s. 728, som gällde ett leasingavtal vars ändamål hade förfallit sedan leasetagaren sålt leasingobjektet, får det ofta godtas att en part som inte nöjer sig med att avtal upphör att gälla utan vill begära skadestånd med anledning av ett hävningsgrundande kontraktsbrott väntar med att klargöra sin ståndpunkt i detta hänseende tills parten kan närmare överblicka konsekvenserna av avtalets upphörande. Rättsfallet avsåg en situation då det stod klart för parterna att det aktuella avtalet inte skulle komma att fullgöras men den skadelidande parten varken hade hävt avtalet eller reklamerat mot kontraktsbrottet. Den princip som har kommit till uttryck i rättsfallet är inte utan vidare tillämplig när en hävningsförklaring har mötts med en neutral reklamation inom skälig tid från dess mottagande.

En skyldighet för en part, som i ett avtalsförhållande påstår sig ha blivit utsatt för kontraktsbrott, att inom viss kortare tid framföra att påföljden skadestånd kommer att göras gällande skulle kunna motiveras med att den kontraktsbrytande parten skall få reda på att anspråk kan komma att ställas på honom, så att han får möjlighet att inrätta sig efter detta. Om den skadelidande möter en uppsägning med en neutral reklamation av vilken det klart framgår att uppsägningen inte accepteras bör detta emellertid utgöra en tillräcklig varning till motparten om att ett skadeståndsanspråk kan komma att följa. Det finns därför inte anledning att därutöver kräva att den skadelidande uttryckligen meddelar att han kommer att kräva skadestånd (jfr 29 § köplagen). För det fall att den kontraktsbrytande parten vill ha besked om det är aktuellt med påföljd i form av skadestånd har han möjlighet att begära ett sådant besked.

Av utredningen framgår att Kroghs svarade på Jehanders uppsägning genom ett brev den 22 december 1997 vari angavs att uppsägningen inte kunde accepteras. Det måste därmed stått klart för Jehanders att Kroghs inte lät sig nöja med att avtalet upphörde. Som framgår av tingsrättens dom angav Kroghs i brev den 30 januari 1998 att ett skadeståndskrav skulle följa, om Jehanders stoppade produktionen. Därefter förhandlade parterna med varandra om en lösning. Kroghs krävde hela våren 1998 att avtalet skulle fullgöras. Enstaka leveranser skedde också under år 1998 och Jehanders hade kvar utrustningen enligt hyresavtalet. Av den korrespondens och de möten som ägde rum mellan parterna efter uppsägningen framgår att Kroghs inte fick något definitivt besked i anledning av förfrågningar om Jehanders vidhöll sin uppsägning förrän genom brev den 3 juli 1998. I det brevet angav Jehanders även att den förhyrda utrustningen kunde omedelbart avhämtas och att detta senast skulle ske vid årsskiftet 1998/99. I brev den 13 juli 1998 svarade Kroghs att anläggningen skulle hämtas inom den angivna fristen och att ”vi vil herefter opgöre vort endelige erstatningskrav”.

Redan den neutrala reklamation som framfördes i brevet den 22 december 1997 får enligt vad ovan anförts anses ha utgjort en tillräcklig varning till Jehanders att anspråk på skadestånd kunde följa om avtalet inte fullföljdes, och Kroghs agerande därefter gav klart vid handen att denna ståndpunkt inte återtogs. Kroghs har således kvar rätten till skadestånd.

Anledning saknas att meddela prövningstillstånd i frågan huruvida Jehanders agerande utgjort kontraktsbrott. Däremot bör prövningstillstånd meddelas beträffande frågan om skadeståndets storlek. Denna fråga bör inte prövas av HD som första instans, varför målet skall återförvisas till hovrätten för fortsatt handläggning.

Domslut

Domslut

HD förklarar att Kroghs A/S för rätt till skadestånd på grund av kontraktsbrott inte har varit skyldigt att framföra anspråket inom viss tid efter det att bolaget till Jehanders framfört en neutral reklamation.

HD meddelar prövningstillstånd i fråga om skadeståndets storlek och beträffande rättegångskostnader vid tingsrätten och i hovrätten. HD finner inte skäl att meddela prövningstillstånd beträffande målet i övrigt i följd varav hovrättens dom i de delarna skall stå fast.

Med undanröjande av hovrättens dom återförvisar HD målet i fråga om skadeståndets storlek och beträffande rättegångskostnaderna vid tingsrätten och i hovrätten till hovrätten för fortsatt behandling.

Det ankommer på hovrätten att i samband med målet efter dess återupptagande pröva frågan om ersättning för rättegångskostnader i HD.