NJA 1993 s. 226

M.E. och G.H. har tillsammans dottern A-K., född 1983. Uppsala TR förordnade i dom d 29 nov 1991 att G.H. skulle ha vårdnaden om dottern och lämnade av M.E. framställt yrkande om umgängesrätt utan bifall. Efter överklagande av M.E. förordnade Svea HovR i dom d 7 okt 1992, med ändring av TR:ns dom, att M.E. skulle ha vårdnaden om A-K. och att G.H. skulle ha rätt till umgänge med henne. Sedan G.H. fullföljt talan mot HovR:ns dom fann HD i beslut d 1 dec 1992 ej skäl att meddela prövningstillstånd, i följd varav HovR:ns dom skulle stå fast.

G.H. (ombud advokaten L.F.) ansökte om resning.

Ärendet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Brusewitz, föreslog i betänkande följande beslut: G.H. har till stöd för resningsansökningen anfört att ny bevisning föreligger i fråga om barnets behov av vårdnad. Hon har därvid bland annat åberopat att Länsrätten i Malmöhus län genom dom d 11 febr 1993 lämnat M.E:s ansökan om verkställighet av HovR:ns dom i vårdnadsfrågan utan bifall.

Part kan utan hinder av att en dom angående vårdnad vunnit laga kraft påkalla omprövning genom att på nytt ansöka om stämning. Trots att en vårdnadsdom således endast har begränsad rättskraft kan det dock finnas ett berättigat intresse av att få domen omprövad genom resning (jfr NJA 1988 s 429).

G.H. har emellertid inte visat någon omständighet av beskaffenhet att medföra resning i målet. HD avslår därför resningsansökningen.

HD (JustR:n Knutsson, Gregow, referent, Lars K Beckman, Munck och Nilsson) fattade följande slutliga beslut: G.H. har till stöd för resningsansökningen åberopat ny bevisning, bl a en av Länsrätten i Malmöhus län d 11 febr 1993 meddelad dom, varigenom av M.E. gjord ansökan om verkställighet av HovR:ns dom lämnats utan bifall med hänsyn till att sådan verkställighet skulle utgöra en ej ringa risk för att dotterns själsliga hälsa skulle skadas.

Att dom, som vunnit laga kraft, har meddelats angående vårdnaden om ett barn hindrar inte att vårdnadsfrågan prövas på nytt. Om barnet enligt meddelad dom står under vårdnad av endast en av föräldrarna och den andre av föräldrarna anser att han eller hon bör erhålla vårdnaden, skall sålunda domstol på talan av honom eller henne pröva efter vad som är bäst för barnet vem av föräldrarna som bör anförtros vårdnaden (6 kap 6 § FB).

Trots rätten till omprövning av vårdnadsfrågan efter ny talan torde undantagsvis kunna föreligga ett beaktansvärt behov för part att erhålla resning av dom som meddelats angående vårdnaden. Ansökan om resning av en vårdnadsdom bör därför tas upp till prövning. Nämnda omprövningsrätt bör emellertid inverka på de faktiska möjligheterna att erhålla resning. Detta gäller i vart fall då fråga är om nya omständigheter eller bevis och i synnerhet då dessa hänför sig till tiden efter domens meddelande.

Av det anförda följer att vad G.H. åberopat till stöd för sin ansökan inte kan anses utgöra skäl för resning. HD avslår därför resningsansökningen.