NJA 1993 s. 427

(Jfr 1979 s 98 och 1985 s 392)

Kronofogdemyndigheten i Huddinge meddelade d 22 jan 1993 utslag i mål om betalningsföreläggande mellan Nordbanken och M.D..

Under förmenande att avgörandet innefattade uppenbart lagstridig rättstillämpning eller påverkats av grovt rättegångsfel eller utgjorde en nullitet ansökte M.D. i HD om resning och anförde besvär över domvilla med yrkande att utslaget skulle undanröjas. M.D. ansökte i andra hand om återställande av försutten tid för återvinningstalan mot utslaget.

Föredraganden, RevSekr Widegren, föreslog i betänkande att HD skulle fatta följande beslut: Enligt 58 kap 4 § 1 st RB skall den som vill ansöka om resning göra det hos hovrätten om domen meddelats av tingsrätt och i annat fall hos HD. Jämlikt 10 a § modifieras denna huvudregel så att om talan mot avgörande av annan myndighet än tingsrätt skulle ha fullföljts i tingsrätt eller hovrätt, görs ansökan om resning i ärendet hos hovrätten. Motsvarande gäller för besvär över domvilla enligt 59 kap 2 § 1 st och 4 a § och för återställande av försutten tid enligt 58 kap 12 § och 13 § RB.

Väl skulle man av lagtextens förmulering kunna bli tveksam om vem som är behörig att först handlägga ärenden ang särskilda rättsmedel, såvitt avser kronofogdemyndighets utslag i mål om betalningsföreläggande mot vilka återvinning kan sökas inom en månad från dagen för utslaget, jämför NJA 1979 s 98 och 1985 s 392.

I samband med lagreglerna om ny summarisk process överfördes handläggningen från tingsrätten till kronofogdemyndigheten. I samband därmed föreskrevs i 64 § lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning bl a, att sedan tiden för återvinning löpt ut får ett utslag i mål om betalningsföreläggande rättskraft i enlighet med vad som gäller för lagakraftvunnen tvistemålsdom. I motiven till denna bestämmelse anfördes, se prop 1989/90:85 s 144, följande: När det gäller extraordinära rättsmedel kan i det här sammanhanget påpekas att såväl frågor om resning och besvär över domvilla som ansökningar om återställande av försutten tid när det gäller utslag och överklagbara beslut av kronofogdemyndighet torde komma att prövas av hovrätt (jämför 11 kap 11 § regeringsformen samt 58 kap 10 a och 12 §§ och 59 kap 4 a § RB).

Detta uttalande i förarbetena till den nya summariska processen stämmer väl med de grundläggande tankegångarna bakom reformen i fråga om rätten att besluta om resning m m, att framställningar avseende särskilda rättsmedel när det gäller tingsrättsavgöranden och vissa med dem likställda avgöranden i stället skall prövas av hovrätterna, se prop 1987/88 nr 58, s 1.

På grund härav avvisar HD M.D:s talan.

HD (JustR:n Heuman, Freyschuss, Sterzel, Munck och Danelius, referent) fattade följande slutliga beslut: Det av kronofogdemyndigheten meddelade utslaget kunde enligt 52 § lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning angripas av M.D. genom en ansökan om återvinning. Av 54 § följer att en sådan ansökan, om den ingavs i rätt tid, skulle leda till en omprövning av målet vid tingsrätten.

Med hänsyn till det anförda får det enligt 58 kap 10 a och 13 §§ samt 59 kap 4 a § RB anses ankomma på hovrätt att pröva ansökningar om resning och återställande av försutten tid samt besvär över domvilla avseende kronofogdemyndighetens utslag.

HD avvisar ansökningarna om resning och återställande av försutten tid samt domvillobesvären.