Solkustens Fastighets AB försattes d 23 maj 1990 i konkurs vid Jönköpings TR. Konkursen nedlades genom beslut av TR:n d 13 juni 1991 enligt 12 kap 1 § KL. Enligt konkursförvaltarens slutredovisning fanns vid konkursens avslutande ett överskott på ca 2 200 kr.

Bolaget, företrätt av styrelseledamoten O.B., väckte härefter talan vid Stockholms TR mot L.B., P.E. och G.H. med yrkande om skadestånd.

TR:n (rådmannen Tell) antecknade i protokoll d 5 juli 1991 att bolagets ombud, sedan han upplysts om innehållet i 13 kap 19 § aktiebolagslagen, förklarat att bolaget inte skulle hålla bolagsstämma för att besluta att bolaget skulle träda i likvidation och att bolaget avsåg att föra talan i målet genom sin styrelse.

TR:n meddelade följande beslut:

Skäl. Om ett aktiebolags konkurs avslutas med överskott skall enligt 13 kap 19 § 2 st aktiebolagslagen bolagsstämman inom en månad från det konkursen avslutades besluta att bolaget skall träda i likvidation. Om inte detta sker skall rätten enligt 13 kap 4 § aktiebolagslagen på anmälan av bl a Patent- och registreringsverket förordna att bolaget skall träda i likvidation. Bestämmelserna i 13 kap 19 § aktiebolagslagen är tillämpliga även då en konkurs avslutas genom nedläggning enligt 12 kap 1 § KL (se NJA 1954 s 421).

Styrelsen i ett aktiebolag, som enligt bestämmelserna i 13 kap 19 § aktiebolagslagen är skyldigt att träda i likvidation, är behörig att företräda bolaget endast vid åtgärder som är erforderliga för vården av befintligt överskott eller som inte tål uppskov (jfr SvJT 1977 rf s 39, professor Rodhes utlåtande i NJA 1979 s 700, professor Nials framställning i SvJT 1983 s 626 samt Bert Lehrberg, I aktiebolagens skymningsland, s 185).

Den av bolaget genom styrelsen i målet väckta talan är inte erforderlig för vården av befintligt överskott och avser inte heller åtgärder som inte tål uppskov.

På grund av det anförda och då bolagets ombud förklarat att bolaget inte avser att vidta åtgärder för att få en likvidator utsedd som kan företräda bolaget, finner TR:n att bolagets talan skall avvisas.

Slut. Solkustens Fastighets AB:s talan avvisas.

Bolaget anförde besvär i Svea HovR och yrkade att HovR:n skulle upphäva beslutet och visa målet åter till TR:n för erforderlig handläggning. Till stöd för yrkandet anförde bolaget bl a att likvidationsskyldighet för bolaget inte kunde anses föreligga samt att bolaget var "operativt" och därför borde äga full rätt att föra talan inför domstol genom sin styrelse.

HovR:n (hovrättspresidenten Blom, hovrättslagmannen Sjögren samt hovrättsråden Wiegen, Arvidsson, referent, och Sundlberg) meddelade d 2 sept 1991 följande beslut: På de skäl TR:n har anfört fastställer HovR:n TR:ns beslut.

Bolaget väckte, likaledes genom O.B., talan vid Jönköpings TR mot Handelsbanken med yrkande om skadestånd.

Handelsbanken gjorde invändning om rättegångshinder och yrkade att bolagets talan skulle avvisas.

TR:n (rådmannen Polland) anförde i beslut d 18 febr 1992:

Skäl. Av i målet åberopade handlingar framgår att Solkusten försatts i konkurs och att konkursen avslutats d 10 juli 1991 med överskott.

Enligt 13 kap 19 § aktiebolagslagen skall bolagsstämman inom en månad från det att konkursen avslutats besluta att bolaget skall träda i likvidation. Fattas inte ett sådant beslut äger 13 kap 4 § 2 aktiebolagslagen i stället tillämpning, därvid rätten på ansökan skall förordna att bolaget skall träda i likvidation. I målet är ostridigt att någon likvidation ej ägt rum. Enligt professorn Knut Rodhes utlåtande i NJA 1979 s 700 torde 13 kap 19 § aktiebolagslagen innebära att bolagets styrelse inte kan återinträda i normala styrelsefunktioner under tiden mellan konkursens avslutande och bolagsstämmans eller rättens beslut att bolaget skall träda i likvidation.

Mot bakgrund av det anförda finner TR:n att Solkustens styrelse inte varit behörig att företräda Solkusten. På grund härav skall i enlighet med Handelsbankens yrkande Solkustens talan avvisas.

Slut. Solkustens talan avvisas.

Bolaget anförde besvär i Göta HovR och yrkade att målet skulle återförvisas till TR:n för handläggning.

Banken bestred ändring.

HovR:n (hovrättspresidenten Petri samt hovrättsråden Sjögreen och Olsson, referent) anförde i beslut d 10 april 1992:

Skäl. TR:n beslutade d 13 juni 1991 att Solkustens konkurs skulle läggas ned enligt 12 kap 1 § KL. Konkursen avslutades d 10 juli 1991. Ett sådant beslut om nedläggning av en konkurs är inte, såsom bolaget synes hävda, att jämställa med att ett icke lagakraftvunnet konkursbeslut upphävs av högre rätt.

I rättspraxis gäller som huvudregel att ett aktiebolags rätts- och partshabilitet upphör när bolaget upplösts. Avslutas konkursen utan överskott är bolaget upplöst när konkursen avslutas. Avslutas konkursen med överskott följer av 13 kap 19 § 2 st aktiebolagslagen att bolagsstämman inom en månad skall besluta att bolaget skall träda i likvidation. Fattas inte ett sådant beslut skall enligt 13 kap 4 § 1 st 2 samma lag rätten efter ansökan förordna att bolaget skall träda i likvidation. Av 13 kap 15 § aktiebolagslagen följer att bolaget i dessa fall är upplöst när likvidatorerna framlagt slutredovisning.

Av handlingarna i målet framgår att Solkustens bolagsstämma inte fattat beslut om likvidation samt att ansökan därom enligt 13 kap 4 § aktiebolagslagen inte heller inkommit.

Frågan i målet är om Solkusten har rätts- och partshabilitet intill dess bolaget upplösts genom likvidation trots att likvidationsplikt sedan länge föreligger. I doktrinen anses att det, med hänsyn till aktiebolagslagens grundinställning, måste antagas att bolaget och bolagsorganen inte kan inträda i normala funktioner under det interregnum som uppstår under tiden mellan konkursens avslutande och bolagsstämmans eller rättens beslut om likvidation. Förvärv av rättigheter och åtagande av förpliktelser kan under denna tid inte ske i annan mån än som kan anses erforderligt för vården av det befintliga överskottet. (Se det av TR:n anmärkta utlåtandet av Knut Rodhe och Håkan Nial i SvJT 1983 s 626 f.) Ståndpunkten har godtagits i praxis (se Svea HovR:s beslut d 2 sept 1991 (* Målet under I. *) ) och HovR:n finner inte skäl till en annan inställning.

Den av bolaget väckta talan är inte erforderlig för vården av befintligt överskott.

Besvären skall därför lämnas utan bifall.

HovR:ns beslut. HovR:n fastställer TR:ns beslut.

Bolaget anförde besvär i de båda målen och yrkade att avvisningsbesluten skulle upphävas.

Mot parterna bestred ändring.

HD avgjorde målen efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Jacobsson, föreslog i betänkanden följande beslut i vart och ett av målen: Skäl. Enligt 13 kap 19 § 1 st aktiebolagslagen innebär nedläggande av en konkurs som avslutas med underskott, att bolaget är upplöst när konkursen avslutas. Som huvudprincip gäller att bolaget genom upplösningen förlorar sin rättskapacitet. Undantagsvis har dock ett aktiebolag i rättspraxis tillerkänts talerätt i vissa situationer. Hinder har således inte ansetts föreligga för ett sådant bolag att klandra konkursförvaltarens redovisning, att yrka skadestånd av förvaltaren och rättens ombudsman eller för ett upplöst bolag att föra talan mot konkursbeslutet (se NJA 1979 s 700 och NJA 1988 s 110).

Avslutas konkursen med ett överskott åligger det enligt 13 kap 19 § 2 st samma lag bolagsstämman att inom en månad från det konkursen avslutades besluta att bolaget skall träda i likvidation. Ett aktiebolag i den nu aktuella situationen består således alltjämt som rättssubjekt. Efter det att konkursen har avslutats ankommer det på bolagets ordinarie ställföreträdare att, innan beslut om likvidation meddelats, ombesörja vården av bolagets angelägenheter. Bolagsstämmans underlåtenhet att fatta beslut i likvidationsfrågan har inte sanktionerats på annat sätt än att rätten enligt 13 kap 4 § 1 st 2 aktiebolagslagen på ansökan från bl a registreringsmyndigheten skall förordna härom. Varken av stadgande i aktiebolagslagen eller av annan bestämmelse framgår det någon inskränkning av styrelsens behörighet, i fall då likvidationsskyldighet enligt 13 kapaktiebolagslagen föreligger, att företräda bolaget fram till dess bolaget försatts i likvidation. HovR:ns beslut skall därför undanröjas och målet visas åter till TR:n för fortsatt handläggning.

HD:s avgörande. HD undanröjer HovR:ns beslut och återförvisar målet till TR:n för fortsatt handläggning.

HD (JustR:n Knutsson, Magnusson, Lars K Beckman, referent, Nilsson och Lennander) fattade följande slutliga beslut i vart och ett av målen:

Skäl. Om ett aktiebolag är försatt i konkurs och denna avslutas utan överskott, är enligt 13 kap 19 § 1 st aktiebolagslagen bolaget upplöst när konkursen avslutas. Finns det däremot överskott, skall enligt 2 st i §:n bolagsstämman inom en månad från det konkursen avslutades besluta att bolaget skall träda i likvidation. Om det inte fattas något sådant beslut, gäller 13 kap 4 §. Bestämmelserna i 13 kap 19 § aktiebolagslagen är tillämpliga även då en konkurs avslutas genom nedläggning enligt bestämmelserna om frivillig uppgörelse i konkurs i 12 kap 1 § KL (jfr NJA 1954 s 421).

Enligt 13 kap 4 § 1 st 2 aktiebolagslagen förordnar rätten att bolaget skall träda i likvidation, om bolaget är i konkurs som avslutas med överskott och bolagsstämman inte inom föreskriven tid har fattat beslut om likvidation enligt 19 §. Enligt 4 § 3 st prövas frågan om likvidation på anmälan av Patent- och registreringsverket eller på ansökan av styrelsen, styrelseledamot, verkställande direktör eller aktieägare. Frågan kan också prövas på ansökan av borgenär eller annan vars rätt kan vara beroende av att någon finns som kan företräda bolaget.

Enligt 13 kap 15 § aktiebolagslagen är bolaget upplöst när likvidatorerna framlagt slutredovisning.

I och med att Solkustens Fastighets AB försatts i konkurs var det klart att bolaget skulle upplösas antingen direkt när konkursen avslutades eller genom efterföljande likvidation. Bolagets konkurs avslutades med överskott och 13 kap 19 § 2 st aktiebolagslagen är alltså tillämpligt. Något beslut om likvidation har, såvitt upplysts i målet, inte fattats av bolagsstämma eller domstol. Det är emellertid ofrånkomligt att bolaget skall upplösas genom likvidation. Även om styrelsen i avbidan på att likvidationsförfarandet inleds är behörig att företräda bolaget vid vissa åtgärder som inte tål uppskov, saknas anledning att låta styrelsen företräda bolaget i en sådan talan om skadestånd som är aktuell här. Som domstolarna funnit skall bolagets talan alltså avvisas.

HD:s avgörande. HD lämnar besvären utan bifall.