NJA 1994 s. 126

(Jmf 1983 s 200)

Stenungsunds TR förordnade d 8 okt 1991 advokaten H.D. till offentlig försvarare för G.H., vilken var misstänkt för vållande till annans död. Dödsboet efter den person vars död G.H. misstänktes ha vållat begärde i egenskap av målsägande att TR:n skulle entlediga H.D. från försvararuppdraget. Till stöd för denna begäran anfördes att dödsboet i saken hade konsulterat advokaten J.D., vilken var verksam vid samma advokatbyrå som H.D..

TR:n lämnade i beslut d 7 okt 1992 dödsboets yrkande utan bifall. Dödsboet anförde besvär i HovR:n för Västra Sverige och vidhöll sin begäran att H.D. skulle entledigas.

G.H. bestred ändring.

HovR:n (hovrättsrådet Nyström och tf hovrättsassessorn Brockmeyer) anförde i beslut d 24 mars 1993: Dödsboet har uppgett att kontakterna mellan J.D. och dödsboets företrädare B.A. bestod av tre telefonsamtal samt ett sammanträde under ca en och en halv timma, varvid J.D. informerades om samtliga förhållanden som B.A. kände till. Uppgifterna om omfattningen av kontakterna har vitsordats av J.D..

HovR:n finner att J.D. genom vad som har förevarit får anses ha tagit befattning med saken på ett sådant sätt att H.D., från samma advokatbyrå som J.D., inte bör vara offentlig försvarare för G.H..

Med ändring av TR:ns beslut entledigar HovR:n H.D. från uppdraget som offentlig försvarare för G.H..

Referenten, hovrättsrådet Helin, var skiljaktig och anförde: Utredningen i målet i den aktuella försvararfrågan ger enligt min mening inte anledning till antagande att de begränsade kontakter som ägde rum mellan J.D. och dödsboets företrädare B.A. i okt 1991 har någon betydelse när det gäller H.D:s utförande av uppdraget som offentlig försvarare för G.H.. Vad dödsboet har anfört som grund för sitt överklagande utgör därför inte skäl att ändra TR:ns beslut. Jag lämnar besvären utan bifall.

G.H. anförde besvär och yrkade att HD skulle undanröja HovR:ns beslut att entlediga H.D. från uppdraget som offentlig försvarare.

Dödsboet bestred ändring.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Johnsson, föreslog i betänkande följande beslut: Skäl. Enligt 21 kap 6 § - - - bortsett från vissa redaktionella jämkningar överensstämmande med de fyra första styckena i HD:s skäl - - - berördes inte.

Valet av försvarare kan normalt sett inte anses på det viset röra målsäganden att denne bör tillerkännas en självständig rätt att föra talan i denna fråga. I förevarande fall skall också beaktas, att dödsboet såvitt framgår av handlingarna inte har framställt enskilt anspråk och således inte är part i målet. Inte heller har dödsboet biträtt åklagarens talan. Under sådana förhållanden kan frågan om entledigande av H.D. från uppdraget som försvarare för G.H. inte anses röra dödsboets rätt. Redan härav följer att HovR:n inte borde ha tagit upp dödsboets besvärstalan till prövning. På grund av det anförda skall HovR:ns beslut undanröjas.

HD (JustR:n Knutsson, Magnusson, referent, Lind, Lars K Beckman och Nyström) fattade följande slutliga beslut: Skäl. Enligt 21 kap 6 § RB får rätten återkalla ett förordnande av offentlig försvarare, om giltigt skäl för återkallelse föreligger. Rätten har att självmant ta upp en fråga om återkallelse, så snart det till följd av rättens egna iakttagelser eller på grund av upplysningar som lämnas till rätten finns anledning att överväga en sådan åtgärd.

Dödsboet, som har ställning som målsägande i brottmålet, yrkade vid TR:n att H.D. skulle entledigas från uppdraget som offentlig försvarare för G.H.. Sedan TR:n lämnat dödsboets yrkande utan bifall, överklagade dödsboet TR:ns beslut till HovR:n. Frågan är då om dödsboet var behörigt att överklaga beslutet.

RB reglerar inte vem som har talerätt i fråga om olika beslut. Någon uttrycklig lagbestämmelse som ger målsägande talerätt beträffande val av offentlig försvarare finns således inte.

HD fann i rättsfallet NJA 1983 s 200 att åklagare inte hade behörighet att överklaga beslut i fråga om återkallande av förordnande som offentlig försvarare. Rättsfallet föranledde bl a införandet av lagen (1985:400) om behörighet för justitiekanslern att överklaga vissa beslut enligt RB. Justitiekanslern tillades genom den nya lagen rätt att överklaga bl a sådana beslut som nyss angetts. I förarbetena framhölls att, om en framställning om avvisande av en försvarare hade lämnats utan bifall, det fick anses ankomma på den som hade aktualiserat frågan, dvs i allmänhet åklagaren, att anmäla saken för Justitiekanslern. Målsägandes eventuella talerätt i försvararfrågor berördes inte. (Se prop 1984/85:178 s 41 ff.)

I linje med den ståndpunkt som har intagits när det gäller åklagares talerätt i försvararfrågor får det anses att en målsägande inte har rätt att överklaga ett beslut som rör val av offentlig försvarare. Det bör härvid sakna betydelse huruvida målsäganden biträder åtalet eller ej, liksom om målsäganden har ett enskilt anspråk som handläggs i brottmålet.

På grund av det anförda borde HovR:n inte ha tagit upp dödsboets besvärstalan till prövning. HovR:ns beslut skall således undanröjas.