NJA 1994 s. 678

Allmän åklagare yrkade vid Oskarshamns TR ansvar å J.N. för (under åtalspunkten 1) medhjälp till förberedelse till grovt rån enligt följande gärningsbeskrivning:

"J.N. har under tiden sommaren 1992-sommaren 1993 vid flera tillfällen i bland annat Stockholm förvärvat olika vapen från vapenhandlaren O.M. utan att vara berättigad därtill. J.N. har inte haft licens för dessa vapen, vilket O.M. varit medveten om. - J.N. har under ovan angiven period uppsåtligen och olovligen innehaft bl a tre Maverick pumphagelgevär, tre Berettapistoler, en Smith & Wesson 3,57, en Smith & Wesson kal 44 magnum samt en Smith & Wesson kal 45. - Vapen av samma typ och med tillverkningsnumret avlägsnat på samma sätt som O.M. brukar göra, har anträffats vid husrannsakan hos personer som senare dömts för olika rånbrott. - J.N. har även uppsåtligen och olovligen innehaft ett Ingram-automatvapen som sedan har överlämnats till O.M. för bearbetning. - J.N. har genom att anskaffa dessa typiska vålds- och rånverktyg främjat rånbrott som han själv och andra planerat att utföra."

I målet, i vilket flera andra personer var åtalade, yrkades ansvar å J.N. även för annan brottslighet.

J.N. förnekade vad åklagaren lagt honom till last. Han uppgav att han inte köpt vapen av O.M..

Vid TR:n hördes O.M..

O.M. hade i dom d 17 nov 1993, som efter nöjdförklaring vann laga kraft mot honom, av Kalmar TR dömts för bl a medhjälp till grovt rån bestående i att han haft en omfattande illegal handel med vapen. Han dömdes i den delen för att olovligen ha överlåtit vapen dels till J.N. dels till en annan person, J.E.H., vilken var åtalad jämte O.M.. J.E.H. dömdes av Kalmar TR mot sitt nekande bl a för förberedelse till grovt rån bestående i att han anskaffat vapen att användas vid rån. J.E.H. överklagade domen i Göta HovR. I HovR:n hördes O.M.. HovR:n, med hovrättslagmannen Lars Lunning som ordförande och hovrättsassessorn Carina Crantz som en av ledamöterna, meddelade dom d 21 jan 1994. I sina domskäl anförde HovR:n att O.M:s berättelse kunde läggas till grund för bedömningen av om åtalet mot J.E.H. var styrkt. HovR:n fastställde TR:ns dom.

Oskarshamns TR meddelade dom i målet mot J.N. m fl d 15 april 1994. I domskälen (beträffande åtalspunkten 1) anförde TR:n bl a: Vid förhöret inför TR:n har O.M. känt sig hårt pressad. Trots detta har TR:n fått det bestämda intrycket att han sökt vinnlägga sig om att hålla sig till sanningen. Hans berättelse stöds av den anteckningslapp som J.N. lämnat med adressen till hans moder. Utredningen visar också att O.M. under förundersökningen berättat om överlåtelserna av vapnen i fråga till J.E.H. och J.N. och om omhändertagandet av Ingram-vapnet från J.N. för att förse detta med en ljuddämpare. Han har vidhållit uppgifterna vid prövningen av åtalet mot honom och J.E.H. vid Kalmar TR. Även vid prövning av bla J.E.H:s vadetalan vid Göta HovR har O.M. berättat på samma sätt. Såväl Kalmar TR som HovR:n har fäst tilltro till uppgifterna och lagt dessa till grund för bedömningen. På sina egna uppgifter har O.M. ådömts ett längre fängelsestraff. - Vad som framkommit i målet föranleder inte annan bedömning av trovärdigheten av O.M:s utsaga än den Kalmar TR och Göta HovR gjort. På grund härav finner TR:n styrkt att J.N. av O.M. förvärvat tre Maverick pumphagelgevär, tre Berettapistoler och åtminstone två revolvrar av märket Smith & Wesson. Vidare har J.N. till O.M. lämnat in ett Ingram-vapen.

J.N. dömdes av TR:n för medhjälp till förberedelse till grovt rån till fängelse 3 år 6 mån.

I vissa andra åtalspunkter ogillades åtalet mot honom.

J.N. fullföljde talan i Göta HovR och yrkade ogillande av åtalet. Talan fullföljdes även av åklagaren med yrkande om bifall till åtalet i de punkter som ogillats av TR:n.

Sedan bekantgjorts att HovR:n planerade att hålla huvudförhandling i målet d 6 juni 1994 och att därvid i HovR:n skulle tjänstgöra hovrättslagmannen Lunning och hovrättsassessorn Crantz framställde J.N. invändning om jäv mot Lunning och Crantz.

Som grund för sin invändning anförde J.N.: J.E.H. och O.M. rannsakades gemensamt vid Kalmar TR och dömdes av TR:n d 17 nov 1993. Åtalet mot J.E.H. prövades av HovR:n d 21 jan 1994 och domen mot honom fastställdes. O.M. hördes i HovR:n på åklagarens begäran och HovR:n godkände utan reservation O.M:s trovärdighet. De i detta avgörande deltagande domarna, bl a Lars Lunning och Carina Crantz, har redan prövat O.M:s trovärdighet i fråga om vapenaffären. En förnyad prövning i HovR:n kan av dem inte göras förutsättningslöst på grund av deras tidigare erfarenheter; de har redan tagit ställning till trovärdighetsfrågan. Det föreligger därför jäv för dem.

HovR:n (hovrättspresidenten Petri, hovrättsrådet Göran Olsson och t f hovrättsassessorn Grerot, referent) anförde i beslut d 11 maj 1994: "Kalmar TR dömde i domen d 17 nov 1993 O.M. bl a för att ha sålt två pistoler till J.E.H. samt tre pumphagelgevär och ett antal pistoler till J.N.. Domen överklagades såvitt nu är av intresse endast av J.E.H.. I sin dom d 21 jan 1994 hade HovR:n därför endast att pröva huruvida J.E.H. hade köpt vapen av O.M.. I sina domskäl anförde HovR:n att O.M:s berättelse kunde läggas till grund för bedömningen av om åtalet mot J.E.H. var styrkt. Däremot prövade HovR:n inte, och har heller inte haft att pröva, huruvida O.M. också överlåtit vapen till J.N..

I det nu aktuella målet har HovR:n att pröva om J.N. har gjort sig skyldig till medhjälp till förberedelse till grovt rån genom att under sommaren 1992-sommaren 1993 vid flera tillfällen ha förvärvat vapen från O.M..

Det är således nu fråga om andra vapenaffärer än den HovR:n prövat tidigare och det föreligger inget nödvändigt samband mellan affärerna. Enbart den oanständigheten att HovR:n med deltagande av bl a Lars Lunning och Carina Crantz tidigare funnit styrkt att O.M. överlåtit vapen till annan kan inte medföra att dessa blir jäviga i alla mål där frågan om olovliga förvärv av vapen från O.M. prövas. Yrkandet om jäv lämnas därför utan bifall."

Sedan J.N. anmält missnöje bestämde HovR:n att talan möt beslutet skulle föras i samband med talan mot dom i målet.

Vid huvudförhandling i målet hördes bl a O.M. och J.E.H..

HovR:n (hovrättslagmannen Lunning, hovrättsrådet Friedner, hovrättsassessorn Crantz, referent, samt nämndemännen Linnarsson och Nilsson) meddelade dom d 5 aug 1994. I domskälen i fråga om åtalspunkten 1 anförde HovR:n bl a:

HovR:n gör följande bedömning. Även om det finns anledning att starkt ifrågasätta O.M:s uppgift att överlåtelserna av vapen till J.E.H. och J.N. haft sin bakgrund i att J.E.H. inom överskådlig tid skulle få tillbaka sin vapenlicens - en uppgift som O.M. troligare lämnat i det ganska uppenbara syftet att själv komma i en bättre dager - saknas det fog för antagandet att O.M. utan skäl eller enbart för att hämnas skulle tillvita en person med J.N:s bakgrund brott av synnerligen allvarlig beskaffenhet. Den av J.N. avgivna förklaringen - att O.M. gjort J.N. ansvarig för att vissa vapen kommit ur O.M:s besittning - förklarar inte varför O.M. har lämnat motsvarande uppgifter rörande J.E.H.. Den motsägs också av O.M:s uppgift att genomgången hos Handenpolisen givit vid handen att inga andra vapen saknas än J.N:s och J.E.H:s. HovR:n finner därför att O.M:s uppgifter, som han har hållit fast vid under ett stort antal förhör, i varje fall i sina huvuddrag kan läggas till grund för bedömningen.

När det gäller antalet vapen och vilka olika slags vapen som avses med O.M:s överlåtelse till J.N., finns det däremot anledning att iaktta en viss försiktighet. - - -.

J.N. har i HovR:n framhållit att han sedan åtskilliga år har ett uttalat intresse för vapen. HovR:n har uppfattat detta som att J.N. därmed vill ha sagt att en överlåtelse av vapen till honom möjligen kan grunda ett ansvar för olaga vapeninnehav men inte nödvändigtvis behöver innebära att han har gjort sig skyldig till medhjälp till förberedelse till grovt rån. I det hänseendet ansluter sig HovR:n till TR:ns bedömning att det får hållas för visst att åtminstone en del av vapnen skulle användas vid framtida rån och tillägger att J.N. i HovR:n dessutom har befunnits övertygad om försök till ett väpnat rån mot posten i Örkelljunga och ett väpnat rån mot sparbanken i Åseda vid en tid som nära ansluter till tidpunkten för överlåtelserna från O.M., låt vara att rånvapnen vid dessa tillfällen har varit av annat slag.

Lika med TR:n finner därför HovR:n att J.N. skall fällas till ansvar för medhjälp till förberedelse till grovt rån, avseende förvärv och/eller innehav av ett inte obetydligt antal vapen av allvarlig beskaffenhet. Det anmärks dock att vissa delar av åtalet inte har vunnit HovR:ns gillande. HovR:n fann vidare J.N. övertygad om viss annan brottslighet.

HD (JustR:n Heuman, Lars K Beckman, Solerud, Lambe och Nilsson, referent) fattade följande slutliga beslut: Skäl. Bestämmelserna om domarjäv i 4 kap 13 § RB avslutas med en generalklausul i punkt 10 som innebär att en domare är jävig, om det föreligger någon särskild omständighet som är ägnad att rubba förtroendet till hans opartiskhet i målet. Frågan huruvida omständigheterna i det konkreta fallet har varit ägnade att rubba förtroendet för domarens opartiskhet skall bedömas efter en objektiv måttstock (jfr Gullnäs m fl, Rättegångsbalken I:1 s 4:29).

Med utgångspunkt i artikel 6.1 i Europakonventionen och Europadomstolens dom d 24 maj 1989 i målet Hauschildt mot Danmark ändrades punkten 8 i 4 kap 13 § RB med verkan fr o m d 1 juli 1993. I det lagstiftningsärendet gjorde departementschefen vissa uttalanden om andra situationer där en tolkning av bestämmelsen i den nya punkten 10 i samma paragraf, i belysning av Europadomstolens praxis, kunde medföra att jäv skall anses föreligga. Det gällde bl a dels i brottmål med flera tilltalade där deldom tidigare meddelats mot någon eller några av de tilltalade, dels om åtal väcks vid skilda tillfällen mot flera medverkande i samma brottslighet och målen inte handläggs och avgörs tillsammans. Om samma domare deltar vid bägge huvudförhandlingarna kunde enligt departementschefen den som är tilltalad i den andra huvudförhandlingen känna oro för att rätten - på grund av sin tidigare befattning med åtalet mot den medtilltalade - har en förutfattad mening såvitt gäller åtalet mot honom. Departementschefen framhöll att man i sådana situationer kunde tala om en objektivt berättigad misstro som medför att domaren får anses jävig att handlägga den senare huvudförhandlingen (se prop 1992/93:25 s 19). Enligt riksdagens mening var det emellertid inte möjligt att dra några slutsatser av detta slag enbart med anledning av Hauschildtdomen (se bet 1992/93:JuU29 s 9).

I det föreliggande fallet dömde HovR:n J.E.H. genom dom d 21 jan 1994 för bl a förberedelse till grovt rån och J.N. genom överklagade domen för bl a medhjälp till förberedelse till grovt rån. Enligt gärningsbeskrivningarna hade envar av dem som ett led i sin brottslighet förvärvat vapen av O.M.. Denne har av Kalmar TR genom dom d 17 nov 1993, som inte överklagats, dömts för dessa vapenaffärer.

Vad som är gemensamt för åtalet mot J.E.H. och åtalet mot J.N. är att de skulle ha köpt vapen av O.M.. Det rör sig emellertid inte om samma köp. Inte heller i övrigt är det fråga om någon sådan situation som avsågs när jävsbestämmelserna i 4 kap 13 § RB år 1993 fick sin nuvarande lydelse. I stället är situationen den att någon, vars uppgifter i ett mål mot en tilltalad befunnits tillförlitliga, hörs i ett annat mål angående ett annat händelseförlopp. Något hinder mot att samma domare deltar i båda målen kan ej anses föreligga.

Yrkandet om återförvisning av målet på grund av jäv kan alltså inte bifallas.

HD finner inte skäl att meddela prövningstillstånd i den del av målet där frågan därom har varit vilande.