NJA 1994 s. 696

(Jmf 1985 s 592)

H.H. förvärvade under 1990 fastigheten Boters 1:35 i Anga socken av B-I.P., K.S. och T.S. för en köpeskilling av 190 000 kr. Med anledning av uppkomna rötskador väckte H.H. talan mot B-I.P., K.S. och T.S. vid Gotlands TR och yrkade förpliktande för dem att utge 50 000 kr såsom avdrag på köpeskillingen. Svarandena bestred H.H:s talan. I dom d 18 dec 1992 ogillade TR:n käromålet.

Talan fullföljdes i Svea HovR. B-I.P., K.S. och T.S. ansökte i HovR:n om allmän rättshjälp. Till stöd för ansökningarna anfördes, att deras sammanlagda rättegångskostnader översteg det belopp, som skulle ersättas av deras rättsskyddsförsäkring, samt att kostnaderna översteg tre gånger det basbelopp som gällde året innan rättshjälp begärdes.

Parterna träffade vid huvudförhandling i HovR:n förlikning av innehåll, att vardera parten skulle stå sina kostnader såväl vid TR:n som i HovR:n och att H.H. skulle återkalla sin talan i målet.

HovR:n (hovrättslagmannen Didön, hovrättsråden Grobgeld, referent, och Persson samt t f hovrättsassessorn Kristian Eriksson) avkunnade följande beslut: Med undanröjande av TR:ns dom avskriver HovR:n målet från vidare handläggning. Vardera parten skall stå sina rättegångskostnader såväl vid TR:n som i HovR:n.

I beslut d 14 febr 1994 angående ansökningarna om rättshjälp anförde HovR:n: B-I.P., K.S. och T.S. har som skäl för sina ansökningar om rättshjälp anfört att deras sammanlagda rättegångskostnader överstiger tre gånger det basbelopp som gällde året innan rättshjälp begärdes. HovR:n finner dock att de rättssökandes ansökningar skall bedömas var för sig. Varken B-I.P., K.S. eller T.S. har haft kostnader som överstiger tre gånger det ifrågavarande basbeloppet. HovR:n lämnar därför deras ansökningar om rättshjälp utan bifall.

B-I.P., K.S. och T.S. (ombud för samtliga advokaten T.E.) överklagade HovR:ns beslut d 14 febr 1994 och yrkade att rättshjälp måtte beviljas dem med biträdesförordnande för ombudet.

Domstolsverket medgav ändringsyrkandet.

Domstolsverket anförde: Tvisten har gällt avdrag på köpeskilling avseende fastighet. De rättssökande är svarandepart i processen. De äger gemensamt fritidshuset i fråga och har haft en rättsskyddsförsäkring tecknad för det. Försäkringen har tecknats för delägarna gemensamt. Kostnaderna är numera så höga att rättsskyddet inte längre kan tas i anspråk. Enligt vad DV inhämtat ifrån försäkringsbolaget, Länsförsäkringar Gotlanda, är detta tillräckligt för att tecknad försäkring skall gälla i tvist mot tredje man. Om i stället delägarna sinsemellan hade tvistat hade de inte kunnat utnyttja en gemensam rättsskyddsförsäkring utan varit nödsakade att teckna var sin försäkring för att kunna utnyttja den.

I 8 § 2 st rättshjälpslagen stadgas, att allmän rättshjälp får beviljas i angelägenhet som avses i 8 § 1 st 9 när den rättssökandes egna kostnader uppgår till minst tre gånger det basbelopp som gällde året innan allmän rättshjälp begärdes. Oaktat uttrycket i lagrummet kan det för stadgandets tillämpning inte krävas mer än vad som kan krävas av en normalt aktsam person i försäkringshänseende för att den allmänna rättshjälpen skall få utnyttjas. Det kan inte ha varit lagstiftarens mening att samägare till fastighet skall behöva ha var sin försäkring tecknad för att rättshjälpen skall få utnyttjas. Jämlikt grunderna för 8 § 2 st rättshjälpslagen bör därför allmän rättshjälp kunna beviljas i ett fall som detta.

Betänkande

HD (JustR:n Vängby, Jermsten, Lind, referent, Nyström och Munck) fattade följande slutliga beslut: Skäl. Ett av domstolsverket lämnat medgivande av rättssökandes överklagande i rättshjälpsärende skall inte frångås, om inte alldeles speciella skäl föranleder därtill (NJA 1985 s 592). Sådana skäl föreligger inte i detta fall. Överklagandet skall alltså bifallas med verkan att klagandenas egna kostnader ersätts ur rättshjälpen såvitt gäller belopp utöver det för dem sammanlagda beloppet enligt 8 § 2 st rättshjälpslagen, vilket uppgår till 101 100 kr.