NJA 1995 s. 217

Allmän åklagare yrkade vid Stockholms TR ansvar å R.V., född 1933, jämlikt 4 a § trafikbrottslagen (1951:649) för grovt rattfylleri enligt följande gärningsbeskrivning:

R.V. har d 11 nov 1993 i Stockholm fört personbil efter att ha förtärt alkoholhaltiga drycker i sådan mängd, att alkoholkoncentrationen i hans utandningsluft under eller efter färden uppgick till minst 1,19 mg per liter. - Rattfylleribrottet är att anse som grovt med hänsyn till den höga alkoholkoncentrationen.

R.V. överklagade TR:ns dom i Svea HovR och yrkade att påföljden skulle ändras till villkorlig dom.

HovR:n (hovrättslagmannen Hillerudh, hovrättsrådet Hriden och hovrättsassessorn Sandmark, referent) anförde i dom d 1 juni 1994: HovR:n finner att R.V:s vadetalan är uppenbart ogrundad. Med stöd av 51 kap 8 § 2 st RB meddelar HovR:n därför genast dom i målet.

HovR:ns domslut. HovR:n fastställer TR:ns dom.

R.V. (offentlig försvarare advokaten I.F.) överklagade HovR:ns dom och yrkade att påföljden skulle bestämmas till villkorlig dom. I andra hand yrkade han att HD med undanröjande av HovR:ns dom skulle återförvisa målet till HovR:n för att där avgöras efter muntlig förhandling.

Riksåklagaren medgav återförvisningsyrkandet. Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Joharisson, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl. R.V. har av TR:n dömts för grovt rattfylleri till fängelse en månad. Sedan han överklagat domen har HovR:n avgjort målet genast av det skälet att vadetalan varit uppenbart ogrundad.

I överklagandet till HovR:n yrkade R.V. att påföljden skulle ändras till villkorlig dom. Som grund för yrkandet åberopade han personliga förhållanden. Vidare begärde han att huvudförhandling skulle hållas i HovR:n. Enligt 51 kap 21 § 3 st RB (efter d 1 okt 1994 51 kap 13 § 3 st RB) skulle då huvudförhandling hållits i HovR:n, om det inte varit uppenbart obehövligt (jfr NJA 1988 s 92 och s 572).

Normalpåföljden för grovt rattfylleri är fängelse. Den tilltalades personliga förhållanden kan dock motivera att avsteg görs från normalpåföljden. Av TR:ns dom framgår att R.V. uppgett att han har vissa psykiska besvär. Han har vidare i HovR:n åberopat viss medicinsk utredning som dessutom skulle komma att kompletteras. Med hänsyn till det anförda kan det inte anses att huvudförhandling i HovR:n varit uppenbart obehövlig. HovR:ns dom bör därför undanröjas och målet visas åter till HovR:n för erforderlig behandling.

HD (JustR:n Vängby, Heuman, referent, Lind, Lambe och Thorsson) fattade följande slutliga beslut: Skäl. Om det är uppenbart att ett överklagande i brottmål är ogrundat, får HovR:n, enligt 51 kap 8 § 2 st RB, genast meddela dom i målet. Utrymmet för att tillämpa bestämmelsen är som redan framgår av ordalydelsen mycket begränsat. Enbart att vid en genomgång av handlingarna anledning inte framkommer till ändring av det slut vartill TR:n kommit gör inte överklagandet uppenbart ogrundat. När en tilltalad av TR:n dömts till fängelse för trafiknykterhetsbrott och överklagar påföljden kan en tillämpning av bestämmelsen endast förekomma i rena undantagsfall. Sådana omständigheter som gör det uppenbart att R.V:s överklagande är ogrundat föreligger inte. HovR:ns dom bör därför undanröjas och målet visas åter till HovR:n för erforderlig behandling.