NJA 1995 s. 22

Bolaget överklagade i Svea HovR och yrkade att stämpelskatten skulle sättas ned till hälften. Som skäl anförde bolaget att det var ett av länsbostadsnämnden godkänt allmännyttigt bostadsföretag.

Kammarkollegiet bestred bifall till överklagandet och gjorde gällande att undantaget från dubbel stämpelskatt inte kunde tillämpas på förvärv som skett efter utgången av år 1991.

HovR:n (hovrättslagmannen Didån och t f hovrättsassessorn Karlbom, referent) anförde i beslut d 17 jan 1994: Enligt 8 § 2 st 2 lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter (stämpelskattelagen) utgår enkel stämpelskatt - 1,5 % av egendomens värde - om förvärvaren var erkänd som ett allmännyttigt bostadsföretag enligt de bestämmelser om lån av statsmedel till främjande av bostadsbyggandet som gällde vid tiden för förvärvet. Bestämmelser om statens utlåning för ny- och ombyggnad av bostäder fanns fram till utgången av år 1991 i nybyggnadsförordningen för bostäder (1986:692), ombyggnadslåneförordningen för bostäder (1986:693) och förordningen (1986:694) om handläggning, förvaltning, m m av bostadslån och räntebidrag. I dessa förordningar meddelades i olika avseenden särbestämmelser för allmännyttiga bostadsföretag; bestämmelser om godkännande av sådana företag fanns i 32 § i den sist nämnda förordningen. Den 1 jan 1992 infördes en ny ordning för finansiering av bostadsbyggandet som innebär bl a att lån numera tas upp på den allmänna kreditmarknaden. I samband därmed upphävdes de nyss nämnda förordningarna.

I maj 1993, då AB Sollentunahems förvärv ägde rum, fanns det således inga sådana bestämmelser som avses i 8 § 2 st 2 stämpelskattelagen. Därmed saknas det också förutsättningar att bestämma stämpelskatten till 1,5 % av egendomens värde (se även riksdagens skatteutskotts betänkande 1992/93:SkU 30 s 6).

HovR:n lämnar AB Sollentunahems överklagande utan bifall.

I detta sammanhang erinrar HovR:n om skatteutskottets uttalande i det berörda betänkandet att Kammarkollegiet och regeringen har möjlighet att meddela dispens från stämpelskatt om synnerliga skäl föreligger.

Hovrättsrådet Persson var skiljaktig och anförde: I samband med ändringar i stämpelskatteförordningen (prop 1964:75) fick undantagsbestämmelsen rörande allmännyttiga bostadsföretag den lydelse som den haft tom utgången av år 1993. I förarbetena betonades att undantaget rörde bolag vilkas verksamhet ansågs vara ett samhällsintresse och som arbetade utan enskilt vinstsyfte. Man tycks i lagstiftningsärendet inte ha fäst något större avseende vid den utformning av undantagsbestämmelsen som nu blivit föremål för diskussion på grund av att undantaget i 8 § 2 st 2 stämpelskattelagen inte har upphävts samtidigt med att möjligheterna att meddela nya godkännanden av allmännyttiga bostadsföretag har tagits bort. Eftersom ett lämnat godkännande som allmännyttigt bostadsföretag enligt prop 1992/93:241 fortfarande har betydelse såväl i bostadsfinansieringssammanhang som för beskattning och undantagsbestämmelserna i 8 § 2 st stämpelskattelagen inte upphävts förrän vid 1993 års utgång, anser jag att AB Sollentunahem för sitt förvärv av fastigheterna Esplanaden 2 och 3 bör komma i åtnjutande av enkel stämpelskatt, dvs 1,5 % av köpeskillingen. Inskrivningsmyndighetens beslut skall därför ändras och stämpelskatten bestämmas till 42 000 kr.

Bolaget överklagade och yrkade att stämpelskatten skulle sättas ned till hälften.

Kammarkollegiet bestred ändring.

Kollegiet anförde bl a: Godkännande som allmännyttigt bostadsföretag reglerades tidigare i 32 § förordningen (1986:694) om handläggning, förvaltning, m m av bostadslån och räntebidrag. I samband med förändringar av det statliga stödet för bostadsbyggandets finansiering upphävdes bl a denna förordning att gälla vid utgången av år 1991 genom förordningen (1991:1932) om upphävande av vissa författningar om bostadslån och räntebidrag. Några nya bestämmelser om erkännande av allmännyttigt bostadsföretag har inte utfärdats, vilket innebär att nya godkännanden som allmännyttiga bostadsföretag inte kan utfärdas (jfr prop 1992/93:241 s 8). Även om tidigare godkännanden har betydelse i vissa sammanhang finns det således inte i de bestämmelser om lån av statsmedel till främjande av bostadsbyggandet som gällde efter utgången av år 1991 någon möjlighet att erkänna ett bostadsföretag som allmännyttigt.

Vid tiden för AB Sollentunahems ifrågavarande förvärv fanns det således inga sådana bestämmelser som avsågs i 8 § 2 st 2 stämpelskattelagen. Enligt lagtextens ordalydelse krävdes det inte bara att bostadsföretaget var erkänt som ett allmännyttigt bostadsföretag utan också att erkännandet var i enlighet med bestämmelser som gällde vid tiden för förvärvet. Därmed saknades det också förutsättningar att bestämma stämpelskatten till 1,5 % av egendomens värde.

Genom lag (1993:671) om ändring i stämpelskattelagen har 8 § 2 st 2 ändrats så att möjligheten till enkel stämpelskatt enligt denna punkt numera bara avser bostadsrättsförening. I övergångsbestämmelsen anges att ändringen trädde i kraft d 1 jan 1994 och att äldre bestämmelser gäller i fråga om förvärv som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. I specialmotiveringen (prop 1992/93:241 s 24) anges endast att ändringen är en justering som är att se som ett led i harmoniseringen av reglerna för kommunägda och privatägda fastigheter. Enligt kollegiets mening innebär inte lagändringen någon ändring i sak utan är endast en justering av §:ns ordalydelse så att den stämmer överens med det rättsläge som gäller för förvärv efter utgången av år 1991. Skatteutskottet har för övrigt också i sitt betänkande (1992/93:SkU30 s 6) konstaterat att undantaget från dubbel stämpelskatt enligt sin ordalydelse inte kan tillämpas efter utgången av år 1991.

Betänkande

HD (JustR:n Knutsson, Jermsten, Svensson, referent, Munck och Regner) fattade följande slutliga beslut: Skäl. Frågan i målet är om Sollentunahem, som erkänts av Länsbostadsnämnden såsom ett allmännyttigt bostadsföretag, skall betala enkel eller dubbel stämpelskatt vid ett fastighetsförvärv som skett år 1993.

I 8 § 2 st 2 lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter i dess lydelse år 1992 görs undantag från den dubbla stämpelskatten då förvärvsren "är en bostadsrättsförening eller av bostadsstyrelsen eller länsbostadsnämnd erkänd som ett allmännyttigt bostadsföretag enligt de bestämmelser om lån av statsmedel till främjande av bostadsbyggandet som gällde vid tiden för förvärvet".

Kammarkollegiet har anfört att undantaget från den dubbla stämpelskatten förutsätter dels att företaget var erkänt som allmännyttigt bostadsföretag, dels att erkännandet var i enlighet med bestämmelser som gällde vid tiden för förvärvet. Eftersom det vid tiden för Sollentunahems förvärv inte fanns några sådana bestämmelser som avses i 8 § 2 st 2 stämpelskattelagen saknas det enligt kollegiet förutsättningar att belägga förvärvet med enkel stämpelskatt.

Föreskriften, att undantag från den dubbla stämpelskatten förutsätter att förvärvaren är erkänd som ett allmännyttigt bostadsföretag enligt de bestämmelser om lån av statsmedel till främjande av bostadsbyggandet som gällde vid tiden för förvärvet, fanns redan i 1964 års stämpelskatteförordning och utmönstrades inte ur lagstiftningen förrän år 1994. Den har tidigare inte ansetts hindra att ett bostadsföretag fått ett fastighetsförvärv belagt med enkel stämpelskatt, trots att de bestämmelser enligt vilka företaget erkänts som allmännyttigt vid tiden för förvärvet varit upphävda och ersatta med nya.

När förordningen (1986:694) om handläggning, förvaltning, m m av bostadslån och räntebidrag upphörde att gälla vid utgången av år 1991, försvann möjligheterna att meddela nya erkännanden åt bostadsföretag. Enligt övergångsregleringen skulle förordningen dock tillämpas i vissa avseenden även i fortsättningen. Några föreskrifter om verkan av äldre erkännanden vid tillämpningen av 8 § 2 st 2 stämpelskattelagen meddelades inte. Det framgår inte huruvida avsikten när 1986 års förordning upphävdes också var att avskaffa undantaget från den dubbla stämpelskatten eller om bestämmelserna om enkel stämpelskatt för de allmännyttiga bostadsföretagen skulle tillämpas tills vidare i avbidan på att den större frågan om beskattningen och framför allt då inkomstbeskattningen av dessa företag fann sin lösning.

Vid nu angivna förhållanden bör 8 § 2 st 2 stämpelskattelagen tolkas på det sätt som är mest gynnsamt för den skattskyldige, vilket innebär att erkännande som allmännyttigt bostadsföretag ger rätt till enkel stämpelskatt i fråga om förvärv som skett före utgången av år 1993. Sollentunahems talan skall därför bifallas.