NJA 1995 s. 268

Allmän åklagare yrkade vid Stockholms TR ansvar å gambiske medborgaren B.J. för narkotikabrott. Åklagaren yrkade vidare att B.J. skulle utvisas ur riket.

B.J. förnekade gärningen och bestred utvisningsyrkandet.

TR:n (ordf rådmannen Bergqvist Levin) fann åtalet styrkt och dömde i dom d 16 febr 1995 B.J. jämlikt 1 § narkotikastrafflagen för narkotikabrott till fängelse 1 mån. B.J. utvisades ur riket med förbud att återvända hit före d 16 febr 2000. TR:n förordnade att B.J., som var häktad i målet, skulle kvarbli i häkte till dess domen i ansvarsdelen och utvisningsdelen vann laga kraft mot honom.

B.J. överklagade i Svea HovR och yrkade att HovR:n skulle ogilla åtalet och, oavsett utgången i skuldfrågan, upphäva förordnandet om utvisning. Han yrkade att omedelbart bli försatt på fri fot. Åklagaren bestred ändring.

HovR:n (hovrättsråden Karle och Olvall, tf hovrättsassessorn Lundström, referent, samt nämndemannen Låsgårdh) meddelade dom d 21 mars 1995. HovR:n fastställde TR:ns dom och förordnade att fängelsestraffet skulle anses helt verkställt.

HovR:n fann risk föreligga att B.J. skulle undandra sig utvisning och förordnade att B.J. skulle vara kvar i häkte till dess domen i fråga om utvisning kunde verkställas.

Nämndemannen Zizirri var skiljaktig i utvisningsfrågan.

B.J. (ombud advokaten J.C.) fullföljde talan beträffande ansvar och utvisning samt yrkade att HD skulle försätta honom på fri fot.

HD meddelade prövningstillstånd i häktningsfrågan men fann beträffande målet i övrigt inte skäl att meddela prövningstillstånd, i följd varav HovR:ns dom i dessa delar skulle stå fast.

Riksåklagaren medgav att B.J. inte skulle vara häktad för tid efter det att HovR:ns dom vunnit laga kraft.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Johansson, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Enligt 24 kap 21 § RB får rätten i fråga om de fall där det finns risk för att den misstänkte undandrar sig utvisning förordna att han skall stanna kvar i häkte till dess domen vinner laga kraft. HovR:ns beslut att B.J. skall kvarbli i häkte till dess utvisningsbeslutet kan verkställas är således inte lagligen grundat i den mån det avser tid efter det att domen vunnit laga kraft (jfr NJA 1980 s 554).

På grund härav - och då HovR:ns dom vunnit laga kraft genom HD:s beslut att inte meddela prövningstillstånd - förordnar HD att B.J. inte längre skall vara häktad i målet.

HD (JustR:n Vängby, Magnusson, Munck, referent, Danelius och Regner) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.

HD:s beslut meddelades d 25 april 1995 (nr SB 70).