NJA 1995 s. 558

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Hallin, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl. Den 1 juli 1993 ändrades reglerna för prövningstillstånd i tvistemål på så sätt att gränsen för prövningstillstånd höjdes från ett halvt till ett helt basbelopp. Samtidigt infördes nya regler för prövningstillstånd i brottmål. Med tvisteföremålets värde avses det värde som kan antas gälla vid talans väckande. Har talan väckts som enskilt anspråk i brottmål avses värdet vid rättens beslut att tvisten skall handläggas som tvistemål. Det är käranden som, när han bestämmer sitt yrkande, avgör om ett eventuellt överklagande kommer att vara beroende av dispensprövning. En nedsättning av yrkandet under rättegången vid TR:n skall dock beaktas vid avgörandet om prövningstillstånd krävs (prop 1992/93:216 s 87). Efter d 1 okt 1994 krävs inte prövningstillstånd för ett överklagande av ett enskilt anspråk med anledning av gärningen om det inte krävs prövningstillstånd i brottmålsdelen eller sådant prövningstillstånd meddelats och överklagandet avser frågan om den tilltalade skall dömas för den åtalade gärningen. Huvudregeln är dock fortfarande att det som gäller beträffande prövningstillstånd i tvistemål skall tillämpas på en talan om enskilt anspråk (prop 1993/94:190 s 114).

Domstolsutredningen föreslog, inför 1993 års lagändring, att HovR:n, när det gällde det enskilda anspråket, skulle utgå från vad TR:n bestämt i sin dom (SOU 1991:106 del B s 324). Krav på prövningstillstånd skulle således gälla om det utdömda skadeståndet uppenbart inte översteg ett basbelopp. Departementschefen uttalade att det vore otillfredsställande om ett tvistemål skulle kräva prövningstillstånd bara för att det hade handlagts tillsammans med ett brottmål, när så inte skulle bli fallet om det handlagts för sig samt konstaterade att i de fall ett enskilt anspråk handlagts tillsammans med ett brottmål så skulle reglerna för tvistemål vara tillämpliga (prop 1992/93:216 s 67f). Vidare anförde departementschefen, att en regel som innebar att regeln om prövningstillstånd knöts till det värde som fullföljts till HovR:n i stället för till tvistemålets värde vid TR:n, hade goda skäl för sig, men att hon på det befintliga beredningsunderlaget inte var beredd att föreslå en sådan reglering (prop 1992/93:216 s 54). Som angivits ovan anfördes i propositionen 1993/94:190 att huvudregeln är att reglerna om prövningstillstånd i tvistemål alltjämt skall tillämpas på en talan om enskilt anspråk. Vidare uttalades i propositionen att denna huvudregel skall framgå av upplysningarna för överklagande och att parterna även bör få upplysningar om i vilka fall någon tillståndsprövning inte kommer att ske.

I nu aktuellt fall översteg det enskilda anspråket vid TR:n ett basbelopp medan det utdömda beloppet understeg ett basbelopp. HovR:n fann ej skäl att meddela prövningstillstånd i någon del av målet. Eftersom endast de tilltalade, vilka ålagts att betala skadestånd, hade överklagat domen kunde man vid tidpunkten för HovR:ns beslut konstatera att målet i HovR:n skulle handla om ett värde understigande ett basbelopp. Sedan HovR:n inte funnit skäl att meddela prövningstillstånd i brottmålsdelen var det klart att det enskilda anspråket, om det prövades i HovR:n, skulle handläggas enligt reglerna för tvistemål. Det kan då ifrågasättas om värderingstidpunkten skall förläggas till detta tillfälle eftersom tvisten då, i likhet med när det enskilda anspråket blivit avskilt vid TR:n, för första gången handläggs som ett tvistemål. Vid denna bedömning krävs det, som HovR:n funnit, prövningstillstånd. Uttalandena i förarbetena beträffande det värde som skall gälla vid bedömningen om prövningstillstånd krävs synes utgå från att yrkandet så som det slutligen bestämts i TR:n är avgörande i denna fråga. Detta tillsammans med att TR:n, enligt 49 kap 15 § RB, i domen skall ange om prövningstillstånd krävs medför att det - när endast det enskilda anspråket blir föremål för prövning i HovR:n - är lämpligast att låta värdet av det som slutligen yrkas vid TR:n vara avgörande för frågan om prövningstillstånd krävs i HovR:n. HovR:ns beslut om att ej meddela prövningstillstånd skall därför upphävas och målet återförvisas till HovR:n för att där prövas i sak.