NJA 1995 s. 625
Fråga om förordnande av offentlig försvarare i HovR:n, då TR:n dömt för stöld till villkorlig dom och utvisning och domen överklagats endast beträffande beslutet om utvisning.
Medborgaren i Cuba M.L. åtalades vid Huddinge TR för stöld, bestående i att hon d 28 dec 1994 i en butik i Botkyrka olovligen tagit och tillägnat sig varor till ett sammanlagt värde av 1 436 kr.
TR:n anförde i dom d 28 april 1995: Domskäl. M.L. har erkänt gärningen. Genom hennes erkännande, som stöds av övrig utredning i målet, är åtalet styrkt. M.L. skall dömas för stöld.
M.L. är medborgare i Cuba. Hon reste in i Sverige d 25 nov 1994 och ansökte om asyl här. Asylärendet handläggs för närvarande av invandrarverket. Verket har i yttrande till TR:n anfört att verket mot bakgrund av nuvarande utredningsmaterial bedömer att åberopade skäl inte är sådana att M.L. skall beviljas asyl enligt 3 kap 1 § utlänningslagen. Invandrarverket anser att det inte föreligger verkställighetshinder enligt 8 kap1-4 §§utlänningslagen i M.L:s fall. - M.L. har bestritt yrkandet om utvisning.
Då M.L. endast kort tid efter ankomsten till Sverige gjort sig skyldig till brott, måste det anses föreligga risk för att hon kommer att fortsätta med brottslig verksamhet här i landet om hon tillåts stanna kvar här. Med hänsyn härtill och då hon saknar någon närmare anknytning till det svenska samhället samt då hinder mot verkställighet inte kan anses föreligga, bör hon utvisas ur riket. Tiden för återreseförbudet bör bestämmas till fem år.
Med hänsyn till att M.L. utvisas ur riket bör påföljden bestämmas till villkorlig dom.
Domslut
Domslut. TR:n dömde M.L. enligt 8 kap 1 § BrB för stöld till villkorlig dom, varjämte hon utvisades ur riket med förbud att återvända hit före d 28 april 2000.
Svea HovR
M.L. överklagade i Svea HovR och yrkade upphävande av utvisningen. Hon hemställde i samband därmed att advokaten G.E. skulle förordnas till offentlig försvarare för henne i målet.
HovR:n (hovrättslagmannen Cars, hovrättsrådet Forss, referent, och tf hovrättsassessorn Hagelroth) meddelade d 4 sept 1995 följande beslut: HovR:n finner att det varken av M.L:s personliga förhållanden eller av annan anledning finns skäl att förordna offentlig försvarare för henne.
HovR:n lämnar därför yrkandet utan bifall.
HD
M.L. (ombud G.E.) överklagade och yrkade bifall till sin begäran om offentlig försvarare.
Riksåklagaren tillstyrkte att offentlig försvarare förordnades för M.L..
Betänkande
HD avgjorde målet efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Hallin, föreslog i betänkande följande beslut: Skäl. Enligt 21 kap 3 a § 2 st RB skall offentlig försvarare förordnas
1. om den misstänkte är i behov av försvarare med hänsyn till utredningen om brottet,
om försvarare behövs med hänsyn till att det är tveksamt vilken påföljd som skall väljas och det finns anledning att döma till annan påföljd än böter eller villkorlig dom eller sådana påföljder i förening, eller
om det i övrigt föreligger särskilda skäl med hänsyn till den misstänktes personliga förhållanden eller till vad målet rör.
M.L. har överklagat TR:ns dom vad gäller beslutet om utvisning. Utvisning enligt utlänningslagen av utlänning som har begått brott räknas som särskild rättsverkan av brott. I förarbetena till 21 kap 3 a § RB (prop 1983/84:23 s 18) anförs bl a att frågor om särskild rättsverkan kan motivera att en offentlig försvarare biträder den misstänkte samt att sådana fall bör kunna inrymmas under uttrycket att offentlig försvarare skall förordnas om det föreligger särskilda skäl med hänsyn till vad målet rör.
Ett beslut om utvisning är en för den enskilde mycket betydelsefull rättsverkan av brott. Detta motiverar att den misstänkte, med undantag för de fall när utvisningsfrågan är av okomplicerad natur, biträds av en offentlig försvarare.
I detta fall kan frågan om M.L. skall utvisas, som Riksåklagaren också konstaterat, vara föremål för viss diskussion. Det föreligger därför tillräckliga skäl att förordna offentlig försvarare för M.L..
Domslut
HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut förordnar HD G.E. till offentlig försvarare för M.L..
HD (JustR:n Knutsson, Gregow, Lind, Nyström, referent, och Lennander) fattade följande slutliga beslut: Skäl. Huddinge TR dömde M.L. för stöld till villkorlig dom och utvisning. M.L. överklagade TR:ns dom och yrkade att utvisningsbeslutet skulle upphävas.
M.L:s ansökan om offentlig försvarare skall prövas enligt bestämmelserna i 21 kap 3 a § 2 st RB.
Målet i HovR:n rör enbart utvisningen. Denna är en särskild rättsverkan av brottet och innebär normalt en ingripande åtgärd för den som mot sin vilja skall lämna landet. I flertalet fall då utvisning aktualiseras biträds den misstänkte av offentlig försvarare redan på grund av att han är anhållen eller häktad eller på grund av att på brottet inte kan följa lindrigare straff än fängelse sex månader. Undantagsvis kan tänkas fall där såväl brottet som utvisningsfrågan är av okomplicerad natur och där något behov av offentlig försvarare inte uppkommer. M.L. har i sitt överklagande till HovR:n angivit som grund att TR:n felaktigt bedömt förutsättningarna för utvisning. Vid prövningen uppkommer fråga bl a om vad som föreskrivs i ingressen till 4 kap 7 § 2 st utlänningslagen utgör hinder mot att förordna om utvisning av M.L., som av TR:n ådömts villkorlig dom, samt om det finns grund för antagande att hon kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet i Sverige. Med hänsyn härtill får anses föreligga särskilda skäl att förordna offentlig försvarare för M.L..
Domslut
HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut förordnar HD G.E. till offentlig försvarare för M.L..
HD:s beslut meddelades d 14 nov 1995 (nr SÖ 183).