NJA 1995 s. 648

Fråga om utgångspunkten för fristen för klandertalan beträffande boutredningsmans förvaltning. 19 kap 19 § ÄB och 18 kap 9 § HB.

TR:n

M.O. avled d 7 okt 1981 och efterlämnade som bröstarvingar bl a C.A.. Bouppteckning efter M.O. förrättades d 14 maj 1982 och registrerades vid Lunds TR d 1 nov 1982. TR:n förordnade d 15 jan 1982 Sparbanken Finn att i egenskap av boutredningsman handha förvaltningen av dödsboet. Enligt ett testamente dagtecknat d 16 okt 1979 förordnades banken även till testamentsexekutor.

C.A. väckte d 3 april 1992 vid TR:n talan mot banken och yrkade att banken skulle förpliktas att till dödsboet efter M.O. utge 600 000 kr jämte ränta.

Som grund för sin talan anförde C.A., att boutredningen genom försummelse av boutredningsmannen tagit orimlig tid i anspråk vilket medförde att dödsboet i närmare angivna avseenden var berättigat till ersättning. Hon uppgav att slutredovisning för boutredningsmannens förvaltning avgavs genom skrivelse d 4 april 1991.

Banken bestred käromålet och gjorde därvid gällande att den av C.A. väckta klandertalan preskriberats, eftersom talan inte väckts inom ett år från det att slutredovisning lämnats, vilket enligt bankens uppfattning skedde d 23 dec 1990.

TR:n upptog frågan om preskription till avgörande genom mellandom.

C.A. åberopade i målet ett utlåtande av fd justitierådet G.W..

Domskäl

TR:n (hovrättsassessorn Råberg) anförde i dom d 10 nov 1993: Beträffande frågan om preskription har parterna anfört följande. Banken: I egenskap av boutredningsman har banken uppträtt dels såsom utredare av boet för att bereda det till skifte, dels som skiftesman enligt 23 kap 5 § 1 st ÄB. Den första uppgiften avslutas med avgivande av redovisning för förvaltningen jämlikt 19 kap 15 § 1 st ÄB. Den andra genom arvskiftets förrättande och utgivande av egendom jämte redovisning för tiden efter förrättandet. Om delägare vill klandra boutredningsmannens förvaltning såsom utredare av boet skall enligt 19 kap 19 § ÄB jämfört med 18 kap 9 § HB talan väckas inom ett år från det att boutredningsmannen skilts från sitt uppdrag och avgivit redovisning. Så snart delägare av boutredningsmannen erhållit sådan slutredovisning som avses i 19 kap 15 § ÄB börjar klandertiden att löpa. Den redovisning som här åsyftas är den som avser boutredningsmannens förvaltning fram till arvskiftet och som av banken avgivits i december 1990. Att denna redovisning uppfattats som en slutredovisning av kärandens dåvarande ombud advokaten L.N. framgår av brev till banken per d 7 mars 1991. När det gäller den redovisning som av banken avgivits i egenskap av skiftesman d 4 april 1991 är detta en redovisning enligt 19 kap 15 § 2 st ÄB, dvs en redovisning i samband med utlämnande av egendomen. Den av banken i samband med arvskiftet avgivna redovisningen har visserligen ej benämnts slutredovisning men det avgörande för frågans bedömning är att den objektivt sett verkligen är en slutredovisning. Dödsbodelägarna har uppenbarligen klart uppfattat att redovisningen lämnats i anslutning till arvskiftet eftersom de godkänt skiftet med undantag för boutredningsmannens redovisning och arvodesspecifikation. Arvingarnas dåvarande ombud L.N. uppmärksammades d 27 dec 1990 av banken på att talan mot banken i egenskap av boutredningsman skulle väckas "inom natt och år" från det skiftet delgavs dem. Arvingarna har dessutom haft möjlighet att bestrida bankens ansökan om entledigande från boutredningsmannauppdraget. Sådan invändning gjordes dock aldrig och banken entledigades från sitt uppdrag d 13 maj 1991.

C.A.: Banken har avgivit periodredovisningar, den näst sista är dagtecknad d 1 nov 1990, men då inte utskickad till arvingarna. Den sista redovisningen är avgiven d 27 mars 1991 och är översänd till arvingarna genom följebrev d 4 april 1991 i vilket brev redovisningen uttryckligen angives såsom "slutredovisning". I själva redovisningen talas om "arvode för fortsatt förvaltning samt avgivande av slutredovisning". Det framgår också av bankens åtgärdsförteckning att banken i april 1991 hemställt om entledigande från uppdraget hos Lunds TR. En handling, som uttryckligen betecknats såsom slutredovisning och som dessutom avgivits i samband med att uppdraget avslutas, stämmer väl överens med sådan redovisning, som måste avses i 18 kap 9 § HB. Förvaltningen under tiden januari-mars 1991 bestod inte enbart av verkställighet utan det var fråga om fortsatt förvaltning, som banken själv gör gällande i slutredovisningen. Uppdraget som boutredningsman måste betraktas som ett enda uppdrag och avslutat först när man avgivit en såsom slutredovisning betecknad handling. Någon sådan beteckning har inte de till skiftet fogade handlingarna erhållit. Däremot talas det om slutredovisning i brevet d 4 april 1991.

Domskäl. Det uppdrag banken haft grundar sig på ett förordnande att vara boutredningsman. Uppdraget bör då ses som en helhet. Banken har i samband med arvskiftet i december 1990 översänt redovisning daterad d 1 nov 1990. I april 1991 översände banken ytterligare en redovisning daterad d 27 mars 1991 i vilken banken begär arvode för fortsatt förvaltning samt avgivande av slutredovisning. Genom att beteckna den sistnämnda redovisningen som slutredovisning har banken gett intrycket av att det är denna redovisning som avses i 18 kap 9 § HB och som bildar utgångspunkt för klandertiden. C.A. har då fullföljt talan inom rätt tid i följd varav bankens invändning om preskription lämnas utan bifall.

Domslut

Domslut. TR:n lämnar utan bifall svarandens yrkande om ogillande av käromålet på grund av preskription.

HovR:n över Skåne och Blekinge

Banken överklagade i HovR:n över Skåne och Blekinge och yrkade att HovR:n skulle ogilla käromålet eftersom C.A:s talan var preskriberad.

C.A. bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Engström, hovrättsrådet Håkansson och tf hovrättsassessorn Sundin, referent) anförde i dom d 9 maj 1994: Domskäl. Parterna har i HovR:n till stöd för sin talan åberopat samma omständigheter som antecknats i TR:ns dom. Banken har i HovR:n åberopat samma skriftliga bevisning som vid TR:n.

Av handlingarna i målet framgår bl a följande. Banken har under perioden fram till förrättningsdagen d 1 nov 1990 upprättat åtta separata redovisningar av vilka de sex sista såsom ingående saldo upptar den föregående redovisningsperiodens utgående saldo. Redovisningarna för åren 1984 -1989 är upprättade årsvis, medan den sista redovisningen avser tiden under 1990 fram till förrättningsdagen. - I december 1990 översände banken till samtliga dödsbodelägare redovisningarna för hela förvaltningsperioden jämte åtgärdsförteckning och förslag till arvskifte. Till grund för arvskiftet lades bl a bankens redovisning rörande boets medel. Av denna skifteshandling framgick vidare att belopp avsatts för framtida skatter och oförutsedda utgifter samt arvode till banken. Samtliga dödsbodelägare godkände skiftet ... till alla delar med undantag av Sparbankens redovisning med tillhörande arvodesspecifikation". - Banken tillställde i december 1990 dödsbodelägarnas dåvarande ombud en skrivelse vari banken omtalade att eventuell talan mot banken i dess egenskap av boutredningsman skulle väckas ".. . inom natt och år från det skiftet delgavs .. ." dödsbodelägarna. I brev från dödsbodelägarnas ombud tillställt banken i mars 1991 har ombudet benämnt bankens redovisning i december 1990 som slutredovisning. I april 1991 översände banken ytterligare en redovisning till dödsbodelägarna avseende tiden från förrättningsdagen till d 27 mars 1991. I denna redovisades gjorda utbetalningar av medel till dödsbodelägarna och betalning av preliminär skatt samt gjorda avdrag för bankens arvode för dels arvskifte, dels fortsatt förvaltning och avgivande av slutredovisning. Redovisningen åtföljdes av ett följebrev där banken förklarade att de översände "slutredovisning av boets medel samt åtgärdsspecifikation avseende tiden efter skiftesdagen".

HovR:n gör följande bedömning.

Boutredningsmannens uppdrag är att förvalta dödsboets egendom och företa alla för boets utredning erforderliga åtgärder. Så snart han berett boet för bodelning eller arvskifte samt delning kan äga rum utan men för någon, vars rätt är beroende av utredningen, skall han enligt 19 kap 15 § 1 st ÄB göra anmälan härom till delägarna och avgiva redovisning för sin förvaltning.

I förarbetena till 19 kap 15 § och 19 § ÄB anförs bl a följande. Ändamålet med redovisningen är att klarlägga vilka verkningar som förvaltningen haft i förmögenhetshänseende. Boutredningsmannen skall i redovisningen visa genom vilka åtgärder boet fått sin slutliga ställning. Att redovisningen är ofullständig utesluter inte att klandertiden löper. Klandertiden börjar emellertid inte löpa om den handling boutredningsmannen åberopar överhuvudtaget inte förtjänar att betecknas som en redovisning.

När banken hade berett dödsboet för arvskifte samt upprättat ett förslag till skifte avgav banken i december 1990 en redovisning för sin förvaltning. Redovisningen avsåg hela tiden från det att banken fått boets egendom i sin vård fram till d 1 nov 1990. Den sålunda gjorda redovisningen uppfyller de krav som anges i 19 kap 15 § 1 st ÄB. Banken har i nära anslutning till redovisningen uttryckligen upplyst dödsbodelägarna om möjligheten att "inom natt och år" väcka talan mot banken i dess egenskap av boutredningsman och av den efterföljande skriftväxlingen framgår dessutom att dödsbodelägarna faktiskt uppfattat redovisningen som en sådan redovisning som avses i nyss nämnda lagrum.

Det är i sig inte något anmärkningsvärt att efter det att en boutredningsman berett dödsboet för skifte och avgett redovisning enligt 19 kap 15 § ÄB, en del avslutande åtgärder återstår att utföra inom ramen för detta uppdrag. När dessa åtgärder vidtagits kan anledning finnas att avge en särskild redovisning. Den i april 1991 avgivna redovisningen framstår enligt sin utformning som en sådan redovisning. Det förhållande att banken benämnt den slutredovisning kan, särskilt mot bakgrund av den ovan omnämnda skriftväxlingen mellan banken och dödsbodelägarnas ombud, inte föranleda att tiden för klander av den tidigare avgivna redovisningen enligt 19 kap 15 § ÄB förlängs. Inte heller kan det faktum att banken först i maj 1991 begärt entledigande från uppdraget som boutredningsman påverka klanderfristen.

På grund av det anförda anser HovR:n att den i 18 kap 9 § HB angivna tidsfristen för att väcka talan mot banken i egenskap av boutredningsman skall räknas från d 22 dec 1990 då den av banken åberopade redovisningen enligt 19 kap 15 § ÄB delgavs C.A.. C.A:s stämningsansökan inkom till TR:n först d 3 april 1992, dvs efter det att klandertiden löpt ut. Bankens invändning om preskription skall därför vinna bifall.

Domslut

Domslut. Med ändring av TR:ns domslut förklarar HovR:n att C.A:s talan mot Sparbanken Finn i dess egenskap av boutredningsman är preskriberad.

HD

C.A. (ombud advokaten B.S.) överklagade och yrkade att HD, med ändring av HovR:ns dom, skulle fastställa TR:ns dom. Banken (ombud bankdirektören E.A-H.) bestred ändring.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Orlov-Lempert, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom: Domskäl. Parterna har i HD å ömse sidor åberopat samma grunder för sin talan som i HovR:n. Frågan i målet gäller således om C.A:s talan mot banken i dess egenskap av boutredningsman är preskriberad.

I målet är ostridigt att C.A. d 22 dec 1990 delgivits bankens redovisning för förvaltningen fram till arvskiftet samt att ytterligare en, såsom slutredovisning angiven, redovisning översändes till henne d 4 april 1991. Talan mot banken i egenskap av boutredningsman väcktes d 3 april 1992.

För klander av boutredningsmans förvaltning gäller enligt 19 kap 19 § ÄB vad som är stadgat om syssloman. Talan skall således enligt 18 kap 9 § HB väckas "inom natt och år sedan han vid sysslan skildes och redo och räkning är gjord av honom".

Boutredningsmannens uppdrag är att förvalta dödsboets egendom och företa alla för boets utredning erforderliga åtgärder. Så snart boutredningsmannen berett boet för bodelning eller arvskifte samt delning kan äga rum utan men för någon, vars rätt är beroende av utredningen, skall han enligt 19 kap 15 § 1 st någon., göra anmälan härom till delägarna och avge redovisning för sin förvaltning. Boutredningsmannauppdraget kan då i allmänhet anses i huvudsak slutfört. Redovisningen syftar till att klarlägga vilka verkningar förvaltningen haft i förmögenhetshänseende och genom vilka åtgärder boet fått sin slutliga ställning. För det fall arvskiftet inte förrättas av dödsbodelägarna ingår det även i boutredningsmannens uppdrag att vara skiftesman. Vid sidan av uppgiften som skiftesman kan boutredningsmannen ha att vidta olika förvaltningsåtgärder till dess att skiftet vunnit laga kraft och egendomen kan lämnas ut. Hans uppdrag som boutredningsman kan dessförinnan inte anses helt slutfört.

Enligt förarbetena till 19 kap 19 § ÄB börjar klandertiden för envar dödsbodelägare löpa i och med att boutredningsmannen emot honom verkställt sådan slutredovisning som avses i 15 § samma kapitel (NJA II 1933 s 280). Den omständigheten att redovisningen är bristfällig utesluter inte att klandertid börjar löpa. Avgörande är i stället om redovisningen överhuvudtaget förtjänar att betraktas som en slutredovisning.

Boutredningsmannen har att avge redovisning för hela den tid som uppdraget varat. Detta utesluter emellertid inte att slutredovisning kan avges redan vid den tidpunkt när boet är berett för arvskifte och att avslutande åtgärder, som inte påverkar boets ekonomiska ställning, därefter redovisas särskilt.

Klanderfristen gäller för hela förvaltningen och förutsätter således att uppdraget är slutfört. Fråga är då om den redovisning som banken avgivit i december 1990, avseende tiden från det banken fått boets egendom i sin vård fram till skiftesdagen d 1 nov 1990, eller den redovisning som lämnats i april 1991, avseende tiden från skiftesdagen till d 27 mars 1991, är att anse som slutredovisning och utgångspunkt för beräkning av klandertid.

Sistnämnda redovisning innehåller en redogörelse för boets ekonomiska ställning d 27 mars 1991 och upptar bl a arvode för fortsatt förvaltning, avgivande av slutredovisning samt en åtgärdsspecifikation, som bl a upptar upprättande och utsändande av slutredovisning i boet.

I förarbetena till bestämmelserna i ÄB sägs att boutredningsmannen till sin egen säkerhet bör skaffa sig bevis om att han fullgjort sin redovisningsskyldighet (NJA 1933 II s 269). På samma sätt bör boutredningsmannen förvissa sig om att dödsbodelägarna får klart för sig när slutredovisning avgivits och klandertid börjat löpa. Vid tvivelsmål om när slutredovisning lämnats bör klandertid inte börja löpa förrän boutredningsmannens uppdrag är helt slutfört. Genom skriftväxling med banken har dödsbodelägarnas ombud i målet, efter redovisningen i december 1990, fått besked om att dödsbodelägarna hade rätt att väcka talan mot banken inom natt och år från det skiftet delgavs dem. Emellertid kan det inte uteslutas att banken genom att beteckna den senare redovisningen som slutredovisning, givit dödsbodelägarna uppfattningen att denna senare redovisning skulle utgöra utgångspunkt för klandertalan. Vid detta förhållande får C.A. anses ha väckt talan inom den i 18 kap 9 § HB stadgade tiden.

Domslut

Domslut. Med ändring av HovR:ns dom fastställer HD TR:ns domslut.

HD (JustR:n Jermsten, Lars K Beckman, referent, Lars Å Beckman, Lambe och Westlander) beslöt följande dom: Domskäl. I fråga om klander av förvaltning av boutredningsman hänvisas i 19 kap 19 § ÄB till bestämmelserna om syssloman i handelsbalken. Preskriptionsbestämmelsen i 18 kap 9 § HB innebär att klandertalan skall väckas inom ett år från mottagande av slutredovisning för förvaltningen.

En boutredningsmans uppdrag är att förvalta dödsboets egendom och att företa alla för boets utredning erforderliga åtgärder. Boutredningsmannen är också, om han inte är delägare i boet, utan särskilt förordnande skiftesman. Så snart dödsboet beretts för arvskifte samt delning kan äga rum utan men för någon, vars rätt är beroende.. av utredningen, skall boutredningsmannen enligt 19 kap 15 § 1 st B göra anmälan härom till delägarna och avge redovisning för sin förvaltning. En sådan redovisning torde kunna utgöra slutredovisning för boutredningsmannens förvaltning även om han därefter har att lämna ut boets egendom i enlighet med arvskiftet (se andra stycket i nämnda paragraf).

I förevarande fall avgav banken i december 1990 en sådan redovisning som avses i 19 kap 15 § 1 st ÄB och dödsbodelägarna tillställdes också för godkännande ett av banken upprättat arvskifte. Redovisningen och skiftet avsåg förhållandena d 1 nov 1990.

Bankens förvaltning kom emellertid att fortsätta och föranleda en ny redovisning per d 27 mars 1991. I denna debiterade banken, utöver arvode enligt arvskiftet, arvode för fortsatt förvaltning samt avgivande av slutredovisning. Av redovisningen framgår vidare att banken avslutat olika bankkonton och i två omgångar gjort utbetalningar till dödsbodelägarna, den senaste d 27 mars 1991.

Redovisningen per d 27 mars 1991 översändes till C.A. med skrivelse d 4 april 1991 och betecknades härvid av banken som slutredovisning av boets medel. Samtidigt hemställde banken hos Lunds TR om entledigande från uppdraget som boutredningsman.

Det skulle i och för sig kunna förefalla naturligt att räkna en klanderfrist från det att C.A. d 22 dec 1990 fick del av bankens redovisning per d 1 nov 1990. Hennes klandertalan avser ju påstådda försummelser under tid som omfattas av den redovisningen. Klanderfristen skall emellertid gälla för förvaltningen i dess helhet och någon uppdelning av förvaltningen med olika klanderfrister är inte förutsatt eller lämplig. På grund härav och då bankens förvaltning av boets egendom fortsatt och avslutats först d 27 mars 1991 är det den senare redovisningen som skall utgöra utgångspunkt för klanderfristen. Denna redovisning översändes till C.A. med skrivelse d 4 april 1991 och hennes d 3 april 1992 väckta klandertalan är därför, som TR:n funnit, inte preskriberad.

Domslut

Domslut. Med ändring av HovR:ns dom fastställer HD TR:ns domslut.

HD:s dom meddelades d 29 nov 1995 (nr DT 202).