NJA 1992 s. 16

Makarna M. och L.H. väckte vid Halmstads TR talan mot Svenska Handelsbanken och yrkade förpliktande för banken att till dem utge 10 552 255 kr jämte ränta. Som grund angavs att banken hade ådagalagt försummelse vid utförande av bankuppdrag för makarna H, vilket hade förorsakat dem skada uppgående till det yrkade beloppet.

Handelsbanken väckte å sin sida talan mot makarna H och yrkade förpliktande för dem att till banken utge 3 594 500 kr jämte ränta. Som grund för bankens talan angavs att makarna H inte hade fullgjort betalningsskyldighet enligt ingångna kreditavtal.

TR:n förordnade om gemensam handläggning av de båda målen.

Makarna H påstod att det mellan dem och banken förelegat ett d 4 aug 1984 träffat uppdragsavtal, vilket på grund av bankens försummelse inte hade fullföljts. Under åberopande av sin påstådda skadeståndsfordran gjorde de gällande kvittningsrätt mot bankens eventuella fordran på dem. Banken förnekade att påstått uppdrag hade förelegat. För den händelse rätten ändå skulle finna att så var fallet hävdades att makarna H:s rätt att väcka talan preskriberats enligt 18 kap 9 § HB och att detta gällde även deras eventuella rätt till kvittning.

På begäran av parterna beslöt TR:n att preskriptionsfrågan och frågan huruvida makarna H:s fordran var kvittningsgill även om preskription inträtt skulle avgöras genom mellandom.

Handelsbanken förklarade sig inte kunna vitsorda att uppdragsförhållandet varit av det innehåll och den omfattning som makarna H gjorde gällande men godtog att TR:n vid mellandomsprövningen utgick från vad makarna H hade påstått om uppdragsförhållandet.

Sedan makarna H försatts i konkurs inträdde deras konkursbon i rättegången.

TR:n (rådmännen Sandström och Borlind samt tingsfiskalen Erdmann) anförde i mellandom d 30 jan 1989:

Domskäl. Parterna har i huvudsak anfört följande.

Konkursbona: Under sommaren 1984 förhandlade makarna H med det finska företaget Mamre Oy om inköp av ett större parti finskt virke för vidareförsäljning i Sverige. De rådgjorde då med bankdirektören J-E.D. vid Svenska Handelsbankens Stattena-kontor i Helsingborg. Den 4 aug 1984 slöts avtal mellan makarna H och Mamre Oy. I avtalet fanns bl a bestämmelser om att makarna H skulle lämna en accepterad växel på köpesumman samtidigt som Mamre Oy skulle lämna bankgaranti för leveransen. Skedde detta icke skulle avtalet förfalla. Makarna H kontaktade J-E.D. samma dag och informerade honom om affären och bad honom granska och godkänna bankgarantin från Finland samt ordna med växel och vidarebefordra accepten till Mamre eller av Mamre anvisad bank. Banken åtog sig att utföra detta uppdrag. J-E.D. kallade dem till banken d 9 aug 1984 för att underskriva växeln, vilket också skedde. Mamre Oy fullgjorde sin del av avtalet men Handelsbanken har icke översänt accepten till Finland, varför avtalet förfallit. Genom denna bankens underlåtenhet har makarna H förorsakats stora ekonomiska förluster. Först d 19 aug 1985 återsände Svenska Handelsbankens halmstadskontor accepten till makarna H. - Preskriptionsinvändningen bestrids på följande skäl: 1. Bestämmelsen i 18 kap 9 § HB är icke tillämplig på ett uppdrag av ifrågavarande art och i vart fall inte när sysslomannen är en bank. 2. Den beträffande sysslomannaskap bestämda fristtiden börjar inte löpa förrän banken vitsordat att den verkligen fått ett uppdrag, vilket icke skett förrän d 15 mars 1988. Det fordras ett ostridigt uppdragsförhållande. 3. Återsändandet av accepten till makarna H kan icke anses innebära någon slutredovisning. 4. Makarna H har genom bankens uppträdande och oklarheten beträffande uppdragets existens haft laga förfall för sin underlåtenhet att väcka talan. 5. Banken har förhandlat med makarna H och erbjudit förlikning trots att fordringen enligt bankens mening varit preskriberad. Eftersom banken inte reserverat sig för preskriptionsavbrott äger den ej därefter åberopa preskriptionsregeln. 6. Även om fordringen skulle anses preskriberad skall den del av skadeståndet som svarar mot bankens fordran göras kvittningsvis gällande.

Svenska Handelsbanken: Banken har haft visst uppdrag av makarna

H. Enligt det kvitto som utfärdades av banken d 9 aug 1984 i samband med att makarna undertecknade den accept, som skulle översändas till Finland, deponerades accepten "i avvaktan på instruktioner från uppdragsgivaren". Makarna H underlät emellertid att ge några vidare instruktioner. Handelsbanken fick icke heller den motprestation, som var en förutsättning för att översända accepten; i stället för en fullgörelsegaranti kom endast en s k förskottsgaranti från Finland. Accepten återställdes till makarna H d 19 aug 1985. Genom återställandet av accepten har banken redovisat för uppdraget och klargjort att accepten icke översänts till Finland och utväxlats mot bankgarantin. Makarna H torde ha erhållit accepten någon dag eller några dagar senare, från vilken tidpunkt ettårsfristen skall räknas. Makarna H, som väckt talan först d 4 maj 1988, har icke följt bestämmelsen i 18 kap 9 § HB och har nu gått förlustiga rätten att tala mot sysslomannauppdragets utförande.

TR:ns bedömning.

Enligt 18 kap 9 § HB åligger det den som anser sig ha krav på syssloman att väcka talan "inom natt och år" från det att han mottagit slutredovisning. Vid laga förfall räknas ettårsfristen från den senare tidpunkt då förfallet upphört.

Makarna H:s konkursbon har gjort gällande att Svenska Handelsbanken intagit ställning som syssloman med uppdraget att granska och godkänna en bankgaranti samt hjälpa makarna H att utfärda en växel och vidarebefordra den accepterade växeln till företag i Finland eller till av företaget anvisad bank. Enligt TR:ns uppfattning är uppdraget inte av sådan art att preskriptionsbestämmelsen i 18 kap 9 § HB är tillämplig. Konkursbona kan därför inte anses ha förlorat rätten att tala å utförandet av Svenska Handelsbankens uppdrag.

HovR:n för Västra Sverige

Handelsbanken fullföljde talan i HovR:n för Västra Sverige och yrkade att HovR:n skulle fastställa dels att makarna H på grund av preskriptionsbestämmelsen i 18 kap 9 § HB förlorat rätten att tala å utförandet av det till banken lämnade uppdraget, dels att den påstådda skadeståndsfordringen mot banken till följd av inträffad preskription inte fick användas till kvittning mot de lånefordringar beträffande vilka banken väckt talan vid TR:n.

Makarna H, vilka personligen hade inträtt som parter i målet sedan konkursbesluten blivit upphävda, bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Malmström, adj led rådmannen Inger, fd lagmannen Thulin, referent, och t f hovrättsassessorn Lindqvist) anförde i dom d 18 mars 1991:

Domskäl

Domskäl. Vadesvarandena har i HovR:n vidhållit de skäl för bestridande av bankens preskriptionsinvägning som anges under 1-6 i TR:ns dom.

Banken har framhållit att motsidan i målet gjort gällande att det uppdrag banken erhållit innefattade att för makarna H rättshandla beträffande accepten genom att utväxla den mot en av bankens granskning och godkännande beroende bankgaranti. Vad banken i denna del anfört har vadesvarandena lämnat utan erinran.

På skäl TR:n anfört finner HovR:n att makarna H inte förlorat rätten att tala å utförandet av bankens uppdrag.

Domslut

Domslut. HovR:n fastställer TR:ns mellandom.

Handelsbanken (ombud bankdirektören B.H.) sökte revision med samma yrkanden som i HovR:n.

Makarna H (ombud advokaten J-Å.E.) bestred ändring. Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Lindstedt, föreslog i betänkande följande dom: Domskäl. Liksom i HovR:n har M.H. och L.H. bestritt bankens invändning om preskription på de i TR:ns dom upptagna grunderna. Vad HD först har att behandla är därför frågan om det påstådda uppdraget var sådant att bestämmelsen i 18 kap 9 § HB över huvud taget är tillämplig eller om den i vart fall inte får åberopas av en bank i ett fall som detta.

Banken fick - enligt den version som parterna får anses ha godkänt som underlag för bedömningen - i uppgift att dels granska en bankgaranti utfärdad av en annan bank på begäran av säljaren av virkespartiet, dels - efter ett eventuellt godkännande - sända över den av M.H. och L.H. accepterade växeln som betalning till säljaren eller dennes företrädare. Banken fick därmed ett självständigt uppdrag att slutföra virkesaffären på makarna H:s vägnar, ett uppdrag som måste anses ha haft karaktären av ett sysslomannaskap enligt 18 kap 1 § HB.

Som framgår av flera formuleringar i berörda kapitel i HB har lagstiftaren föreställt sig att uppgiften som syssloman skulle fullgöras av en enskild person. Varken i doktrin eller praxis har emellertid framförts åsikten att en juridisk person inte skulle kunna fungera som syssloman (jfr dock Hellner, Speciell avtalsrätt II, 1984 s 196 ff). En sådan hållning skulle också te sig främmande för en modern rättsuppfattning och kan inte godtas. Att någon särskild ordning skulle gälla för en bank som fått ett uppdrag av ifrågavarande slag kan HD inte finna.

Banken är på grund av det anförda oförhindrad att göra gällande att det skadeståndsanspråk som väckts mot banken är underkastat preskription enligt 18 kap 9 § HB.

Mot denna bankens invändning om preskription har revisionssvarandena anfört ytterligare grunder för sitt bestridande som inte prövats av underdomstolarna. Dessa grunder bör lämpligen behandlas av TR:n i samband med att målet tas upp på nytt.

Domslut. Med ändring av HovR:ns dom fastställer HD att Svenska Handelsbanken har rätt att mot det väckta skadeståndsanspråket åberopa att preskription inträtt enligt 18 kap 9 § HB.

HD (JustR:n Knutsson, Jermsten och Gregow) beslöt följande dom:

Domskäl

Domskäl. Det uppdrag som Svenska Handelsbanken åtog sig för makarna H:s räkning hade föregåtts av att dessa träffat avtal med det finska företaget Mamre Oy om inköp av ett större parti virke, varvid överenskommits att de skulle lämna en accepterad växel på köpesumman och att Mamre Oy samtidigt skulle lämna en bankgaranti för virkesleveransen; om någon av dessa åtgärder inte vidtogs förföll avtalet. Uppdraget innebar att banken, efter att ha hjälpt makarna med att upprätta en växel, skulle granska och godkänna bankgarantin samt därefter vidarebefordra växeln till Mamre Oy eller en av detta företag anvisad bank. Det får antas ha varit förutsatt att banken skulle avge någon form av redovisning för hur uppdraget blivit fullgjort. Med hänsyn till att banken, som anförtrotts en av makarna H accepterad växel, haft att för deras räkning fullgöra betalningen för virkespartiet om förutsättningar därför förelegat, får uppdraget anses utgöra ett sådant sysslomannaskap som i och för sig omfattas av preskriptionsbestämmelsen i 18 kap 9 § HB. Att uppdragstagaren varit en bank kan inte medföra att bestämmelsen inte skulle vara tillämplig.

Revisionssvarandena har i målet gjort ytterligare invändningar mot bankens påstående att makarna H:s skadeståndsanspråk är preskriberat. Dessa invändningar, som hittills inte har prövats i målet, bör lämpligen tas upp till behandling av TR:n.

Domslut

Domslut. Med ändring av HovR:ns dom fastställer HD att preskriptionsbestämmelsen i 18 kap 9 § HB i och för sig är tillämplig på det uppdrag som Svenska Handelsbanken erhållit av makarna H.

Det ankommer på TR:n att behandla de ytterligare invändningar som revisionssvarandena har gjort mot bankens påstående om preskription av makarna H:s skadeståndsanspråk.

Referenten, JustR Sterzel, och JustR Lars K Beckman var skiljaktiga och anförde: Uppdraget till banken har inte innefattat en sådan förvaltning av pengar eller annan egendom som motiverar en slutredovisning i egentlig mening. Preskriptionsbestämmelsen i 18 kap 9 § HB är därför inte tillämplig i förevarande fall. HovR:ns domslut skall således fastställas.

Överröstade härutinnan är vi i övrigt ense med majoriteten.