NJA 1996 s. 139

Makarna S. överklagade i HovR:n över Skåne och Blekinge med yrkande att verkställighet av handräckning avseende förrådsbyggnaden, centraldammsugaren och diskmaskinen inte finge ske.

Sedan HovR:n beslutat att ej meddela prövningstillstånd, meddelade HD d 25 nov 1994 tillstånd till målets prövning i HovR:n (NJA 1994 not C 78). P.L. och C.K. bestred ändring.

Makarna S. anförde som grund för sin talan i huvudsak följande: Förrådsbyggnaden tillhör deras son. Den är 2 x 3 meter och utrustad med lyftöglor samt var uppställd på block utan fast förankring. Varken centraldammsugare eller diskmaskin var fast förankrad i byggnaden. De ingår inte som standardutrustning i bostad.

HovR:n (hovrättsråden Håkansson och Elmqvist samt tf hovrättsassessorn Kihlefelt Bondesson, referent) anförde i beslut d 19 jan 1995: Vid prövningen om hinder mot verkställighet av handräckningsutslaget föreligger har HovR:n att ta ställning till om förrådsbyggnaden, centraldammsugaren och diskmaskinen utgör tillbehör till den fasta egendomen och därmed ingått i den exekutiva försäljningen av fastigheten.

Av 2 kap 1 § JB framgår att till fastighet hör bl a byggnad och annan anläggning som anbragts i eller ovanjord för stadigvarande bruk. Enligt förarbetena till jordabalken skall en byggnad för att räknas som fastighetstillbehör vara uppförd på fastigheten. Det finns inte något krav på att byggnaden skall ha sammanfogats med marken, men transportabla skjul och kojor, som vid utförande av arbete flyttas från en plats till en annan, räknas inte som fastighetstillbehör (jfr prop 1966:24 s 88).

Den förrådsbyggnad som avses i ansökan om handräckning är en mindre byggnad. Makarna S:s beskrivning av denna och dess konstruktion har lämnats oemotsagd. Med hänsyn till vad som upplysts om byggnadens konstruktion finner HovR:n att byggnaden, oavsett vem som är ägare till den, inte är av sådan karaktär att den kan anses utgöra tillbehör till fastigheten.

I 2 kap 2 § 1 st JB stadgas bl a att till byggnad hör fast inredning och annat varmed byggnaden blivit försedd om det är ägnat till stadigvarande bruk för byggnaden eller del av denna. I paragrafens 2 st finns en uppräkning av vad som i regel utgör tillbehör till bostadsbyggnad.

För att ett föremål skall utgöra tillbehör till en bostadsbyggnad krävs enligt vad som uttalats i förarbetena till jordabalken att det finns ett ändamålsbetingat samband mellan föremålet i fråga och byggnaden såtillvida att den utrustning, som kan anses typisk för bostadsändamål och som normalt kommer till användning där oavsett vem som bebor huset, räknas till bostadstillbehör. Det är dock inte någon förutsättning att tillbehöret förenats med byggnaden på visst sätt. Utgångspunkten för bedömningen borde enligt departementschefen vara vad som utgör standardutrustning vid nyproduktion av genomsnittligt slag. Departementschefen framhöll att utvecklingen kunde leda till att föremål som vid tiden för lagstiftningen tedde sig alltför speciella för att rymmas inom tillbehörskretsen, i framtiden kunde komma att anses som så naturliga inredningsdetaljer att det då kunde te sig oriktigt att inte inräkna dem bland tillbehören.

Uppräkningen i 2 kap 2 § JB är således inte uttömmande.

Den allmänna höjning av bostadsstandarden som skett sedan motivuttalandena gordes har medfört bl a att diskmaskin blivit vanligt förekommande i bostäder. HovR:n anser att, i vart fall då det gäller nyproduktion av småhus, diskmaskin får anses ingå i gängse utrustning för kök. Diskmaskin får således numera anses utgöra tillbehör till bostadsbyggnad i den mening som avses i 2 kap 2 § JB.

Centraldammsugare är hittills inte så vanligt förekommande att den kan anses utgöra någon form av standardutrustning i bostäder och utgör därför inte byggnadstillbehör.

Av det anförda framgår att diskmaskinen utgör tillbehör till den fasta egendomen, medan förrådsbyggnaden och centraldammsugaren inte utgör sådana tillbehör. Makarna S:s invändning om hinder mot verkställighet kan därför inte lämnas utan avseende vad gäller förrådsbyggnaden och centraldammsugaren. Såvitt gäller diskmaskinen föreligger däremot inte hinder mot verkställighet av handräckningsutslaget.

HovR:n ändrar på det sättet TR:ns beslut att HovR:n förordnar att handräckningsutslaget inte får verkställas såvitt gäller förrådsbyggnaden och centraldammsugaren.

Såväl P.L. och C.K. som makarna S. överklagade. P.L. och C.K. yrkade att kronofogdemyndighetens handråckningsbeslut d 16 maj 1994 skulle få verkställas även beträffande förrådsbyggnaden och centraldammsugarens motorenhet. Makarna S. yrkade att verkställighet inte heller skulle få ske vad gäller diskmaskinen. Part bestred motparts yrkande.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Osvald, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl. Frågan i målet rör om diskmaskinen, centraldammsugaren och förrådsbyggnaden utgör tillbehör till den fasta egendomen och därmed har ingått i den exekutiva försäljningen av fastigheten.

Vad beträffar diskmaskinen och centraldammsugaren beror svaret på frågan av hur 2 kap 2 § JB tolkas. Enligt stadgandet hör till byggnad "fast inredning och annat varmed byggnaden blivit försedd, om det är ägnat till stadigvarande bruk för byggnaden eller del av denna". Stadgandet, som definierar de s k medelbara fastighetstillbehören eller byggnadstillbehören, innehåller också en exemplifierande uppräkning av olika föremål som i enlighet med de i definitionen uppställda kriterierna framstår som typiska byggnadstillbehör.

Till följd av---se HD:s beslut--- bland tillbehören (a prop s 62). Den diskmaskin som målet rör är, såvitt framgår av handlingarna, en s k inbyggd diskmaskin. Även om en sådan vid tidpunkten för motivuttalandena inte kunde sägas utgöra standardutrustning i ett kök, får en inbyggd diskmaskin numera anses så vanligt förekommande att den kan sägas vara till stadigvarande bruk för byggnaden på det sätt lagen föreskriver. För att ett föremål skall anses ha karaktär av tillbehör krävs härutöver att byggnaden blivit försedd med föremålet. Annat har inte framkommit i målet än att diskmaskinen är installerad och inkopplad varför även detta krav får anses vara uppfyllt.

Centraldammsugaranläggningen torde vara till nytta oavsett vem som äger eller nyttjar fastigheten men utgör utrustning av så ovanligt slag att den inte kan sägas vara en typisk inredningsdetalj i ett bostadshus och därmed inte heller fastighetstillbehör. Att en del av anläggningen, nämligen rörsystemet, är inbyggt i väggarna föranleder ingen annan bedömning (jfr SOU 1947:38 s 96).

Vad slutligen beträffar förrådsbyggnaden hänvisas till vad HovR:n anfört. HD fastställer HovR:ns beslut i denna del. HD:s avgörande. HD lämnar överklagandena utan bifall.

HD (JustR:n Vängby, Jermsten, Svensson, Lambe, referent, och Regner) fattade följande slutliga beslut: Skäl. Enligt 2 kap 2 § JB hör till byggnad fast inredning och annat varmed byggnaden blivit försedd, om det är ägnat till stadigvarande bruk för byggnaden eller del av denna. Stadgandet, som definierar de s k medelbara fastighetstillbehören eller byggnadstillbehören, innehåller också en exemplifierande uppräkning av olika föremål som i enlighet med de i definitionen uppställda kriterierna framstår som typiska byggnadstillbehör.

Till följd av kravet att föremålet skall vara ägnat till stadigvarande bruk för byggnaden gäller enligt förarbetena som allmän princip att föremålet med hänsyn till den huvudsakliga användning, för vilken byggnaden på ett bestående sätt är inrättad, skall framstå som en så typisk inredningsdetalj, att man bör anta att en ny ägare eller nyttjare av byggnaden har bruk för föremålet Standardutrustning vid nybyggen av genomsnittlig typ bör inbegripas i den fasta egendomen (prop 1966:24 s 90). I anslutning till den exemplifierande uppräkningen av typiska byggnadstillbehör betonade departementschefen att sanitetsanläggningar av olika slag, spisar samt värme- och kylskåp är så typiska inredningsdetaljer i ett bostadshus, att de bör utgöra tillbehör därtill. I sammanhanget framhöll departementschefen, att detsamma normalt inte kan sägas om utrustning av ovanligt slag men att utvecklingen naturligtvis kan leda fram till att föremål, som vid tiden för den nya lagstiftningens tillkomst tett sig alltför speciella för att rymmas inom tillbehörskretsen, i framtiden kan anses vara så naturliga inredningsdetaljer att det då kan te sig oriktigt att inte räkna in dem bland tillbehören (a prop s 62).

Den diskmaskin som målet rör är, såvitt framgår av handlingarna, en s k inbyggd diskmaskin. Även om en sådan vid tidpunkten för motivuttalandena inte kunde sägas utgöra standardutrustning i ett kök, får en inbyggd diskmaskin numera anses så vanligt förekommande att den kan sägas vara till stadigvarande bruk för byggnaden på det sätt lagen föreskriver. HovR:ns avgörande skall alltså i denna del fastställas.

Beträffande centraldammsugaren har av P.L. och C.K. i HD uppgivits följande: En centraldammsugaranläggning består av följande delar: en 8-10 meter lång dammsugarslang med ett metallrör och vanligt munstycke, ett rörsystem med vägguttag där slangen kan anslutas samt en motorenhet Rörsystemet är av både praktiska och estetiska skäl inbyggt i byggnadens väggar och/eller tak. Vägguttagen är utplacerade så att det går att nå ut till alla delar av byggnaden med slangen. Rören i rörsystemet är hopkopplade så att hela systemet mynnar ut på det ställe där motorenheten sitter. Motorenheten hänger i en upphängningsanordning och har två anslutningar för insug och utblås; den är direkt ansluten till dels det inbyggda rörsystemet för sugning, dels ett utgående rör för utblåsluften som mynnar ut utomhus. Motorenhetens röranslutningar är av något mindre dimension än rören och ansluts till rörsystemet och utblåsröret genom att motorenhetens två röranslutningar förs in i rörsystemets och utblåsrörets rörändar. Hela motorenheten är löstagbar och ansluten till elnätet med en vanlig stickpropp. I motorenheten finns också en dammbehållare som kan kopplas från och tömmas.

Även om en centraldammsugare icke kan sägas utgöra någon typisk del av inredningen i ett bostadshus måste den likväl i ett hus som det förevarande med en generellt hög inredningsstandard anses utgöra en sådan utrustning i huset som är ägnad till stadigvarande bruk för byggnaden. Centraldammsugarens rörsystem är inbyggt i huset. Rörsystemet faller därmed klart inom tillbehörskretsen. Motorenheten bör som en nödvändig del av anläggningen också inräknas bland husets byggnadstillbehör. Överklagandet skall alltså i denna del bifallas.

Vad slutligen beträffar förrådsbyggnaden finner HD ej skäl till annan bedömning än den HovR:n gjort.