NJA 1996 s. 221

I.O. överklagade och yrkade att HD skulle undanröja det överklagade beslutet.

Advokatsamfundets styrelse avstyrkte bifall till överklagandet.

I.O. och Advokatsamfundet utvecklade skriftligen sina synpunkter.

Ärendet avgjordes efter föredragning av handlingarna och muntligt förhör, vid vilket I.O. och generalsekreteraren i Sveriges Advokatsamfund, advokaten L.B. var närvarande.

HD (JustR:n Freyschuss, Lars K Beckman, Lars Å Beckman, referent, Westlander och Thorsson) fattade följande slutliga beslut:

Av handlingarna i ärendet framgår följande. I.O, som är född år 1925, avlade juris kandidatexamen år 1984. Tidigare var hon fastighetsmäklare, men efter 1984 har hon ägnat sig åt juridisk verksamhet. Enligt egen uppgift var hon under åren 1988-1994 biträdande jurist hos advokat och har därefter bedrivit egen verksamhet. I Advokatsamfundets matrikel har hon emellertid varit antecknad som biträdande jurist endast under åren 1991 och 1992. Hon har i en skrivelse i anslutning till sin inträdesansökan uppgett att hon haft en omsättning för år 1990 om 297 501 kr, år 1991 om 445 436 kr, år 1992 om 392 655 kr, år 1993 om 293 738 kr och 1994 om 676 799 kr. Enligt bokslut som getts in till Advokatsamfundets styrelse av hennes revisor har i juristverksamheten omsatts år 1991 246 312 kr, år 1992 212 623 kr, år 1993 132 253 kr och år 1994 254 108 kr. Skillnaden mellan de av henne angivna siffrorna och boksluten har hon uppgett bero på att hon i juristverksamheten inte räknat in arvoden som hon erhållit för utförda offentliga uppdrag som god man, förmyndare och förvaltare enligt FB. På grund av skador till följd av en olyckshändelse arbetade hon år 1990 endast 8 månader och år 1991 10 månader. År 1992 råkade hon ut för en trafikolycka och arbetade det året bara 9 månader. Hennes uppdragsbok visar att antalet ärenden uppgått år 1990 till 32, år 1991 till 50, år 1992 till 31, år 1993 till 48 och år 1994 till 33.

I.O. har vid förhandling i HD som tillägg till de ovan angivna uppgifterna om hennes omsättning anfört, att omsättningen för år 1995 har uppgått till preliminärt 504 661 kr. Hon har vidare tillagt följande. Att hon stått antecknad i matrikeln som biträdande jurist endast en mindre del av tiden har berott på att hon inte varit anställd med lön utan själv fakturerat sina uppdrag. De uppdrag som hon haft som god man, förmyndare och förvaltare har även innefattat juridisk verksamhet i form av ärenden om namnbyten, umgängesrätt och underhållsbidrag. Dessa uppdrag har dock arvoderats betydligt lägre än sådana som ingått i juristverksamheten. Den angivna omsättningen för år 1994 676 799 kr har felaktigt kommit att omfatta även ej fakturerade arbeten om tillhopa 200 000 kr. Det rätta omsättningsbeloppet skall därför vara 476 800 kr. Under åren 1995 och 1996 har hon fått tacka nej till flera uppdrag på grund av för stor arbetsbörda.

Styrelsen har uppgett att det i inträdesärendet, för att kravet på heltidsarbete i advokatverksamhet skall anses uppfyllt, krävts en omsättning för åren 1990-1994 på 416 000 kr, 440 000 kr, 474 000 kr, 480 000 kr respektive 498 000 kr exklusive mervärdesskatt, samt att I.O:s debitering väsentligt har understigit dessa nivåer.

Enligt 8 kap 2 § 1 st 4 RB får endast den antas till ledamot av Advokatsamfundet som har genomgått för advokatverksamhet erforderlig praktisk och teoretisk utbildning. Bestämmelsen fick sin nuvarande lydelse d 1 juli 1988. Enligt bestämmelsen i dess äldre lydelse skulle sökanden ha förvärvat sådan praktisk utbildning som föreskrevs i samfundets stadgar. Av förarbetena till lagändringen (prop 1987/88:26 s 12) framgår att hänvisningen till samfundets stadgar utmönstrades ur lagtexten på grund av att det inte ansågs förenligt med regeringsformen att normgivande verksamhet var delegerad till annan än regeringen och myndigheter och att det därför inte var möjligt att i lag uppdra åt samfundet att i sina stadgar föreskriva viss utbildning som villkor för ledamotskap. Någon kritik mot själva innehållet i samfundets stadgar framfördes emellertid inte. Vid avgörandet av vilken praktisk utbildning som numera skall anses erforderlig för advokatverksamhet bör därför vad som föreskrivs i stadgarna alltjämt vara vägledande.

Av 3 § 1 st 4 i stadgarna framgår att för ledamotskap krävs att sökanden under minst fem år på ett tillfredsställande sätt skall ha utövat praktisk juridisk verksamhet och därvid under minst tre år ägnat sig åt att yrkesmässigt tillhandagå allmänheten i rättsliga angelägenheter antingen som anställd hos advokat eller på allmän advokatbyrå eller för egen räkning samt att sökanden vid tiden för ansökningens prövning tillhandagår allmänheten på sådant sätt. Syftet med kravet på att verksamhet under minst tre år skall ha haft sådan inriktning är uppenbarligen att säkerställa att sökanden blivit tillräckligt förtrogen med de särskilda uppgifter och problem som möter en advokat. Verksamheten måste också ha haft sådan omfattning att den kan antas ha gett den erfarenhet som är nödvändig. Vid prövningen av verksamhetens omfattning bör uppgifter om den årliga omsättningen och om antalet uppdrag kunna tjäna till vägledning.

Av utredningen i ärendet framgår att den årliga omsättningen i I.O:s juristverksamhet för aktuella år inte uppgått till mer än knappt hälften av vad som kan anses utgöra ett minimikrav för att verksamheten skall bedömas som en heltidstjänstgöring. Antalet uppdrag får också anses ha varit blygsamt. I.O. har emellertid vid sidan av juristverksamheten haft en inte obetydlig verksamhet som god man, förmyndare och förvaltare enligt FB vilken verksamhet enligt vad hon uppgett också innefattat uppdrag av samma slag som normalt ingår i juristverksamhet. Hon har dock inte visat att dessa uppdrag haft en sådan omfattning att hänsyn kan tas till dem vid bedömningen av om hon yrkesmässigt tillhandagått allmänheten i rättsliga angelägenheter. Det kan tilläggas att, om inkomsterna från sidoverksamheten läggs samman med inkomsten från juristverksamheten, hennes omsättning endast under ett år har uppgått till vad som motsvarar minimikravet för heltidstjänstgöring.

Sammantaget kan således konstateras att den praktiska juridiska verksamhet som I.O. bedrivit inte uppfyller kravet i 8 kap 2 § 1 st 4 RB på genomgången praktisk utbildning för advokatverksamhet.

HD lämnar I.O:s överklagande utan bifall.

HD:s beslut meddelades d 27 mars 1996 (nr SÖ 68).