NJA 1996 s. 244
Förberedelse till misshandel?
TR:n
Allmän åklagare väckte vid Jönköpings TR åtal mot M.R. född 1969, för stämpling till grov misshandel och förberedelse till grov misshandel enligt följande gärningsbeskrivning: 1. Den 28 maj 1994 har efter tillstånd av polismyndigheten avhållits demonstration i centrala Jönköping av det politiska partiet Sverigedemokraterna. M.R. har i Rådhusparken i samband med demonstrationståget till i vart fall två ynglingar delat ut en s k slangbomb med kraftig språngverkan och rökbomber i uppenbart syfte att bomberna skulle kastas mot personer i demonstrationståget, vilket skulle medfört svåra kroppsskador på sannolikt flera personer, om bomberna exploderat i närheten av människor. Om rökbomben exploderat i närheten av människor hade brännskador kunnat uppstå. M.R. har genom sitt förfarande gjort sig skyldig till stämpling till grov misshandel. - 2. M.R. har vid samma tillfälle begett sig till en lastbrygga bakom Jordbruksverkets lokaler intill Gjuterigatan omkring 10 m från den plats där ovannämnda demonstrationståg skulle passera. M.R. har då varit maskerad samt innehaft fyra slangbomber i uppenbart syfte att kasta bomberna mot personer i demonstrationståget. Han har gripits av polis strax innan demonstrationståget har hunnit fram till platsen.
Domskäl
TR:n (ordf lagmannen Nordström) meddelade dom d 23 juni 1994.
I domskälen antecknades inledningsvis att M.R. hade förnekat gärningarna.
Härefter återgavs följande av åklagaren lämnade uppgifter: Lördagen d 28 maj 1994 höll Sverigedemokraterna en demonstration i de centrala delarna av Jönköping. Demonstrationståget gick längs Munksjöleden över Slottsbron, vidare på Munksjöleden och Gjuterigatan till Gjuteritorget. Då risk för konfrontationer förelåg mellan Sverigedemokrater och motdemonstranter hade ca 300 poliser - bl a från Stockholm och Göteborg - kommenderats till platsen för att bevaka demonstrationen. På vissa ställen hade kravallstaket ställts upp. - Då demonstrationståget pågick, anträffade polisen i ett buskage i järnvägsparken två flaskor och en burk som innehöll en ammoniakluktande vätska, fem "hemtillverkade" bomber i toalettrullesbobiner samt åtta s k slangbomber. Bomberna i toalettrullesbobinerna hade gavlarna täckta med svart eltejp och ur ena gaveln stack det ut en 3-4 cm lång krutstubin. Slangbomberna var tillverkade av en halvtums armerad plastslang (trädgårdsslang) med en total slanglängd på ca 35 cm. I vardera änden av slangen fanns en glaskula intryckt. Slangen var fylld med ett gråfärgat krutliknande pulver. Slangändarna var vikta omedelbart bakom kulan och hölls i vikt läge med omvirad svart eltejp. Dagen före demonstrationen hade polisen i Jönköping av Stockholmspolisens tekniska rotel fått meddelande att denna typ av slangbomber var ytterst farlig om den detonerade i närheten av människor.
M.R. uppgav enligt domskälen bl a följande. Han åkte in till centrala Jönköping vid 15.00-tiden för att delta i de festligheter som ägde rum i staden - Kalajs - och för att demonstrera mot Sverigedemokraterna. Han ville känna av stämningen inför demonstrationen och besökte Rådhusparken, där han talade med olika personer. M.R. ville veta om de som var där skulle demonstrera mot nazisterna. På sin jacka hade han ett märke där det stod "Inga nazister på våra gator". Han tror att han köpt märket i Danmark. M.R. tar avstånd från Sverigedemokraterna men gör ej detta i någon organiserad form. Av en person blev han ombedd att hämta bomber i en gång som leder genom Per Brahegymnasiet. Han skulle ta hand om smällarna och lämna dem till personen längre fram längs vägen för demonstrationståget. M.R. hittade smällarna med en gång. De var fyra till antalet. Tidigare hade han fått beskrivet för sig hur man använder dessa och att de var helt ofarliga.
Utan risk för skador skulle smällarna kunna brisera då man höll dem i handen. För att skrämma och störa demonstrationståget skulle man kunna kasta dessa smällare in bland fötter på demonstranterna eller bredvid tåget. Avsikten var inte att skada demonstranterna. När han stoppat på sig smällarna begav han sig till Gjuterigatan och såg hur demonstrationståget svängde upp på denna gata från Munksjöleden. Han stod ca 30 m från Gjuterigatan och funderade på vad han skulle göra. Eftersom nazisterna filmar sina motståndare hade han fällt upp en kapuschong och för näsa och mun hade han en tygtrasa. Han hade valt en dum plats. Om han hade haft ett bättre läge skulle han ha kunnat använda smällarna mot demonstrationståget. Denna dag skulle han emellertid endast demonstrera genom att skrika.
M.R. förnekade att han hade gett någon några bomber.
I målet hördes som medtilltalad S.A. född 1978, och som vittnen dennes båda kamrater C.M. och D.O. samt kriminalinspektören H.R.
Som skriftlig bevisning åberopade åklagaren ett sakkunnigutlåtande från Statens kriminaltekniska laboratorium. Av utlåtandet framgick enligt domskälen följande: De slangbomber som M.R. innehade och de slangbomber som polisen återfann i järnvägsparken har tillverkats av samma trädgårdsslang. Denna slutsats är gjord efter det att slangbitarnas snittytor studerats. - Slangbomberna: Slangarna var ganska löst packade. Laddningarna vägde mellan 7 och 17,5 g och utgjordes av mörka pulverblandningar. Efter analys av dessa fann man att de bestod av en blandning av kaliumpermanganat, aluminiumflingor, svavel och mycket små (diameter 0,06-0,07 mm) glaspärlor. Förutom glaspärlorna överensstämde blandningen med s k BZA-blandning, som vid flera tillfällen använts vid demonstrationer. Denna blandning har, om den innesluts och är syrebalanserad, betydligt större sprängverkan än svartkrut. Bomberna var avsedda att initieras genom antändning av avbrutna stormtändstickor instuckna 5-8 cm från den ena slangåndan. Stickornas brinntid är 5-6 sekunder. Vid provsprängning uppstod en extra fördröjningstid på ca 5 sekunder, innan huvudladdningen exploderade. Vid provsprångning av tre bomber exploderade en och de andra två var blindgångare. När en av bomberna exploderade uppmättes 149,5 dB på en decibelmätare som var placerad i huvudhöjd ca en meter från bomben. Arbetarskyddsstyrelsen har angivit 140 dB som övre riskgräns för impulsbuller. Vid detta värde och däröver kan hörselskador uppstå och även bli permanenta. Ett papper hade spänts upp ca en meter från bomben för att eventuella splitterskador från glaspärlor och slangfragment skulle kunna registreras. Några splitterskador uppstod inte på pappret. Endast några stänk av smält plast kunde noteras. Slangen sprack bara på ena sidan om initieringsstället. Sammanfattningsvis visar provsprängningen att slangbomber kan orsaka svåra syn- och hörselskador liksom mindre allvarliga mjukdelsskador och lättare brännskador. De hörselskador som uppstår vid en meters avstånd eller mindre kan bli bestående. Räkbomberna: Dessa var av två typer. Bobinerna av eltejpstyp hade ändproppar av toapapper som var fixerade med svart eltejp. Dessa rökbomber var apterade med krutstubiner med en brinntid på ca 10 sekunder. Laddningarna som vägde mellan 38 och 69 g bestod av kaliumnitrat eller natriumnitrat samt svavel och socker. Vid provsprängning erhölls inga explosioner men en kraftig rökutveckling som åtföljdes av en kraftig, ca 0,5 m lång sticklåga. Bobiner omlindade med brun pakettejp var avsedda att initieras med stormtändstickor. Laddningarna bestod av natriumnitrat, socker, träkolsfragment, frigolitbitar, isoleringen från elkabel och stärkelse eventuellt i form av potatismjöl. Vid provsprängningen av en rökbomb av denna typ erhölls även en sticklåga men rökutvecklingen var förhållandevis svag. Sammanfattningsvis visar försöken att risken för brännskador är stor. Förgiftningsrisken (stora mängder svaveldioxid bildas vid förbränning av rökbomber av eltejpstyp) är ringa vid öppen förbränning utomhus även om man inte kan bortse från den i t ex täta folksamlingar, där man kan tvingas inandas röken under flera sekunder.
På M.R:s begäran ägde förhör rum med professor emeritus i audiologi B.B. och kemisten L.S. vid Statens kriminaltekniska laboratorium.
Under rubriken TR:ns bedömning anfördes i domskälen: Åtalet för stämpling till grov misshandel. S.A. C.M. och D.O. har samtliga med säkerhet uttalat att M.R. var den person som de mötte i Rådhusparken och som till S.A. och C.M. delade ut smällare. S.A. tog emot en s k slangbomb och en rökbomb. C.M. tog emot en rökbomb. Enligt S.A. hade M.R. visat att han var emot Sverigedemokraterna och även frågat om de ville ha bomber för att kasta mot demonstranterna. C.M. har uppgett att M.R. frågat om de var emot nazisterna, innan han överräckte smällarna. TR:n finner ingen anledning att ifrågasätta de tre kamraternas berättelser. Med hänsyn till M.R:s egna uppgifter och eget agerande vid demonstrationen finner TR:n uppenbart att M.R. haft för avsikt med överlämnandet av smällarna till S.A. och C.M. att dessa skulle använda smällarna mot demonstranterna. Fara för brottets fullbordan kan inte anses vara ringa.
I målet har förts bevisning om beskaffenheten av de s k slangbomberna och rökbomberna samt vilken skada dessa bomber skulle kunna förorsaka om de brukats mot demonstrationståget. Genom den å ömse sidor åberopade bevisningen finner TR:n klarlagt att de olika bomberna hade en sådan konstruktion att de s k slangbomberna kunde medföra en viss sprängverkan och rökbomberna en viss rökutveckling med efterföljande eldslåga och att båda typerna av bomber under olyckliga omständigheter skulle kunna förorsaka syn- och hörselskador samt mindre allvarliga muskelskador och brännskador. TR:n som naturligtvis ser allvarligt på ett bruk av dylika bomber mot oskyddade personer bedömer dock inte att ett fullbordat misshandelsbrott skulle bedömas som grovt med hänsyn till de rekvisit som i 3 kap 6 § 2 st BrB uppställs för grovt brott.
Sammanfattningsvis finner TR:n styrkt att M.R. till S.A. och C.M. utdelat en s k slangbomb och två rökbomber i syfte att dessa pojkar skulle kasta bomberna mot demonstrationståget. TR:n rubricerar det brott som M.R. på detta sätt gjort sig skyldig till som förberedelse till misshandel.
Åtalet för förberedelse till grov misshandel. M.R. har vitsordat att han befann sig på den plats som anges i gärningsbeskrivningen och att han vid tillfället hade en tygduk för mun och näsa samt en huva uppdragen över huvudet. Han har också berättat att han vid tillfället hade fyra s k slangbomber nerstuckna i byxlinningen. Dessa uppgifter stöds även av R:s vittnesmål. R. har även uppgett att M.R. greps när demonstrationståget var på ett avstånd av endast ca 20 m och att han stod helt ensam på platsen något skymd bakom en byggnad. Mot bakgrund bl a av vad TR:n enligt föregående åtalspunkt funnit styrkt är uppenbart att M.R. haft för avsikt att använda de s k slangbomberna mot demonstrationståget. M.R. har uppgett att han inte haft denna avsikt men skulle om så skett endast ha för avsikt att skrämma eller störa demonstranterna. TR:n finner att M.R. i vart fall haft ett eventuellt uppsåt att skada demonstranterna. Åtalet är styrkt och M.R. skall med beaktande av TR:ns tidigare bedömning av misshandelsbrottet även beträffande denna åtalspunkt dömas för förberedelse till misshandel.
Påföljdsfrågan. M.R. är tidigare ostraffad. Med hänsyn till brottens art och straffvärde finner TR:n att M.R. inte kan undgå ett fängelsestraff.
Domslut
Domslut. TR:n dömde M.R. enligt 3 kap 5 och 11 §§ samt 23 kap 2 § 1 st BrB för förberedelse till misshandel till fängelse 6 mån.
TR:n ogillade åtal mot S.A. för förberedelse till grov misshandel under hänvisning till att det inte mot dennes förnekande var visat att han haft uppsåt att kasta de mottagna bomberna mot personer i demonstrationståget.
Göta HovR
M.R. överklagade i Göta HovR med yrkande att HovR:n skulle ogilla åtalet eller, i andra hand, nedsätta straffet.
Åklagaren bestred ändring. Han justerade i HovR:n åtalet dels genom att under bägge åtalspunkterna göra gällande att fara för brottets fullbordan hade förelegat, dels genom att under åtalspunkten 2 göra gällande att kastandet av bomberna skulle ha medfört svåra kroppsskador på sannolikt flera personer, om bomberna exploderat i närheten av människor.
HovR:n (hovrättsrådet Ström, adj led rådmannen Klemming, tf hovrättsassessorn trerot, referent, samt nämndemännen Löfgren och Jansson) anförde i dom d 9 nov 1994: Domskäl. Lika med TR:n finner HovR:n styrkt att M.R. har överlämnat en slangbomb och två rökbomber till S.A. och C.M. i syfte att dessa pojkar skulle kasta bomberna mot personerna i demonstrationståget. Det är vidare styrkt att M.R. dessutom innehaft fyra slangbomber i syfte att själv kasta dessa mot personerna. Av utredningen framgår att bomberna kunde orsaka mer eller mindre allvarliga syn- och hörselskador samt brännskador, allt beroende på olika omständigheter som bl a explosionstidpunkt och sprängverkan med beaktande av avståndet till de personer som fanns i närheten. Det kan hållas för visst att M.R. var medveten om dessa effekter och om att bomberna utan närmare överväganden kunde komma att kastas mot deltagarna. Mot denna bakgrund finner HovR:n, i likhet med TR:n, att M.R. har gjort sig skyldig till förberedelse till misshandel.
M.R. skall med hänsyn till brottets art dömas till fängelse. Vid straffmätningen bör beaktas att personerna i demonstrationståget får anses ha befunnit sig i en utsatt och skyddslös situation samt att ett flertal personer beroende på tillfälliga omständigheter kunde drabbas av allvarliga skador. M.R:s beteende präglas av hänsynslöshet och likgiltighet för andra. Dessutom skall beaktas att brottet riktat sig inte endast mot enskilda personer utan även mot demonstrationsfriheten. HovR:n finner på grund härav att skäl att nedsätta straffet saknas.
Domslut
Domslut. HovR:n fastställer TR:ns dom.
HD
M.R. (offentlig försvarare advokaten Lars-Ove Andersson) överklagade och yrkade att åtalet skulle ogillas. Han yrkade i andra hand att påföljden skulle bestämmas till skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst.
Riksåklagaren bestred ändring.
Målet avgjordes efter huvudförhandling (Riksåklagaren genom byråchefen N.R.).
HD (JustR:n Knutsson, Lars Å Beckman och Thorsson, referent) beslöt följande dom: Domskäl. Vid huvudförhandling i HD har M.R. hörts på nytt. Förhöret med S.A. har föredragits så som det antecknats i TR:ns dom. Förhören vid TR:n med C.M. D.O. H.R. L.S. och B.B. har föredragts genom uppläsning av fonogramutskrifter. Vidare har som bevisning föredragts bl a ett sakkunnigutlåtande från Statens kriminaltekniska laboratorium (SKL) samt en videoupptagning från SKL:s provsprängning av vissa av slang- och rökbomberna.
Vad som förekommit i HD ger inte anledning att frångå HovR:ns bedömning att det är styrkt att M.R. överlämnat en slangbomb och en rökbomb till S.A. och en rökbomb till C.M. i syfte att de skulle kasta bomberna mot demonstrationståget samt att M.R. själv innehaft fyra slangbomber i motsvarande syfte.
Av SKL:s utlåtande framgår att slangbomberna innehöll en s k BZAblandning, som vid flera tillfällen använts i samband med demonstrationer, och mycket små (diameter 0,06-0,07 mm) glaspärlor. Bomberna var avsedda att initieras genom antändning av avbrutna stormtändstickor, instuckna några cm från den ena slangänden. Stickornas brinntid är 5-6 sekunder; vid provsprängningen uppstod en extra fördröjningstid på 5 sekunder innan huvudladdningen exploderade. Sammanfattningsvis anges att provsprängningen visade att bomberna kan orsaka svåra syn- och hörselskador och att de hörselskador som uppstår vid 1 meters avstånd eller mindre kan bli bestående. - Av förhöret med kemisten L.S. som utfört analysen av bomberna och upprättat SKL:s utlåtande, framgår att slangen vid provsprängningen sprack utan att någon tryckvåg eller några splitterskador kunde noteras på 1 m håll. Däremot uppmättes på en mätare i huvudhöjd 1 m från explosionsplatsen ett impulsbuller uppgående till 149,5 dB. Av en sådan ljudimpuls kan enligt S:s mening en bestående hörselskada uppkomma. Om bomben exploderar på endast någon decimeters avstånd från en människas ansikte kan synskador på grund av glaspärlorna inte uteslutas. - Professorn i klinisk audiologi B.B. har som sin mening uttalat att risken för hörselskada, om en slangbomb exploderar utomhus, är mycket liten, kanske 0,5-1 % och att skadan i så fall ändå måste antas bli lindrig. Den riskgräns om 140 dB som Arbetarskyddsstyrelsen anger för impulsbuller avser upprepade ljudimpulser inomhus.
Det måste antas att en kastad slangbomb hamnar på marken under den tid som åtgår från det att stormstickan tänds och bomben kastas till dess huvudladdningen exploderar. Risken för att den skulle explodera på kort avstånd från en gående människas ansikte är alltså mycket liten. De effekter som kunnat uppkomma, om en slangbomb kastats mot demonstrationståget, kan sålunda inte anses vara av så allvarligt slag att den fullbordade gärningen skulle ha varit att bedöma som misshandel. Möjligen skulle den kunnat utgöra ofredande. Förberedelse till ofredande är emellertid inte straffbar.
På grund av det anförda skall åtalet enligt åtalspunkt 2 ogillas. Inte heller åtalet enligt åtalspunkt 1, såvitt avser överlämnande av en slangbomb, kan vinna bifall.
Om rökbomberna anger SKL:s utlåtande att de innehöll kaliumnitrat, svavel och socker och hade en brinntid om ca 10 sekunder. Vid sprängning erhölls kraftig rökutveckling under ca 20 sekunder åtföljd av en kraftig sticklåga. SKL anger att risken för brännskador är stor. I förhöret uppgav S. att lågan var förvånansvärt långvarig och kraftig. Hans uppgift bekräftas av videoupptagningen från provsprängningen.
Även om det får anses sannolikt att också rökbomberna hamnar på marken innan sticklågan uppkommer, kan man inte bortse från risken för brännskador på människor som befinner sig nära en rökbomb. M.R. måste, såsom HovR:n funnit, ha varit medveten om att rökbomberna skulle ha kunnat åstadkomma sådana skador.
Genom sin befattning med rökbomberna har M.R. gjort sig skyldig till förberedelse till misshandel. Frågan är då om gärningen likväl kan vara straffri på grund av att faran för brottets fullbordan varit ringa. Den frågan skall besvaras med hänsyn till förhållandena då förberedelsehandlingen begicks (NJA 1981 s 1057). M.R:s handlande har bestått i att han i samband med demonstrationen överlämnat en rökbomb till envar av S.A. och C.M. De tog hand om rökbomberna utan att säga att de inte tänkte använda dem mot demonstranterna. Vid överlämnandet kan faran för brottets fullbordan inte anses ha varit ringa.
talet enligt åtalspunkt 1 skall, såvitt avser överlämnande av två rökbomber, således bifallas.
Påföljden för förberedelsebrott får sättas under den lägsta gräns som gäller för fullbordat brott. M.R. är tidigare ostraffad. Trots att brottet riktade sig mot en demonstration som skulle äga rum med vederbörligt tillstånd och även av den anledningen har ett straffvärde som inte är obetydligt, kan inte en frihetsberövande påföljd anses oundgängligen påkallad på grund av brottets art. Det saknas anledning att antaga att M.R. kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet. Påföljden bör därför bestämmas till villkorlig dom. HD beaktar att M.R. som anhållen och häktad i målet varit berövad friheten i 19 dagar och finner inte anledning att förena påföljden med böter.
Domslut
Domslut. HD ändrar på det sätt HovR:ns dom att HD dels dömer M.R. för förberedelse till misshandel enligt åtalspunkten 1 såvitt avser två rökbomber, dels ogillar åtalet i övrigt, dels bestämmer påföljden till villkorlig dom.
JustR:n Fnyschuss och Lars K Beckman var av skiljaktig mening och anförde: I likhet med HovR:n finner vi att M.R. skall dömas för förberedelse till misshandel och att påföljden skall bestämmas till fängelse. Straffet bör dock nedsättas till fängelse 2 mån.
HD:s dom meddelades d 3 april 1996 (nr DB 74).