NJA 1996 s. 305

I beslut d 14 febr 1990 ålade Stockholms TR P.K. tillfälligt näringsförbud enligt 10 § lagen (1986:436) om näringsförbud. Den 2 mars 1990 fastställdes detta beslut av Svea HovR, som samtidigt förordnade att P.K. skulle under en tid av tre månader räknat från dagen för HovR:ns beslut få sälja aktier och andra tillgångar i syfte att avveckla sin näringsverksamhet men att andra åtgärder inte fick vidtas.

Den 8 jan 1993 meddelade TR:n dom med anledning av åtalet mot P.K. för de brott som föranlett det tillfälliga näringsförbudet. TR:n ogillade delar av åtalet samt åklagarens yrkande om näringsförbud. Efter överklagande av åklagaren dömde HovR:n d 24 mars 1995 P.K. för grov oredlighet mot borgenärer m m till fängelse 2 år 6 mån samt ålade honom näringsförbud för tiden från HovR:ns dom till utgången av februari 2000. HovR:ns dom vann laga kraft.

P.K. ansökte om resning i fråga om det i domen intagna förordnandet om näringsförbud. Som grund för sin ansökan åberopade han att näringsförbud inte får meddelas för längre tid än fem år men att han, om det tillfälliga näringsförbudet medräknades, hade ålagts näringsförbud i åtta år. Han anförde vidare att den tid om tre månader under vilken han medgetts rätt att avveckla sin näringsverksamhet skulle inräknas i tiden för näringsförbudet.

Riksåklagaren tillstyrkte resning och anförde bl a följande. Enligt 5 § lagen om näringsförbud skall näringsförbud meddelas för viss tid, lägst tre och högst fem år, och enligt 11 § 2 st samma lag skall tillfälligt näringsförbud beaktas vid det slutliga bestämmandet av tiden för näringsförbudet. HovR:n har tillämpat dessa bestämmelser på ett sätt som uppenbart strider mot lagen såtillvida som P.K. i praktiken ålagts näringsförbud under en tid överstigande sju år. Resning bör därför beviljas. - Vid bestämmande av ny tid för näringsförbudet bör emellertid den tid om tre månader under vilken P.K. haft rätt att vidta vissa åtgärder för att avveckla sin näringsverksamhet inte inräknas i tiden för näringsförbudet. Detta följer av 18 § lagen om näringsförbud, vari anges att näringsförbud skall inträda först efter avvecklingstiden. Med beaktande härav bör P.K. meddelas näringsförbud till utgången av juni 1997.

HD avgjorde ärendet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Elserth, föreslog i betänkande följande beslut: Såsom parterna anfört är det uppenbart att HovR:n tillämpat 5 § och 11 § 2 st näringsförbudslagen på ett felaktigt sätt. Resning i målet bör beviljas vad avser frågan om näringsförbud. Därmed återstår att bestämma tiden för näringsförbudet. HD finner det lämpligt att med stöd av 58 kap 7 § 1 st 2 RB omedelbart pröva denna fråga.

Enligt 18 § näringsförbudslagen kan domstol fastställa en begränsad tid efter vilken näringsförbudet skall gälla, om tiden behövs för avvecklingen av näringsverksamhet m m. Rätten får även föreskriva vilka åtgärder som får vidtas eller som skall vara förbjudna under denna tid och vad den som fått näringsförbud i övrigt då har att iaktta. Av 25 § framgår att den som bryter mot en sådan föreskrift kan dömas till fängelse eller böter.

Frågan om tiden för avveckling skall inräknas i tiden för näringsförbud har inte berörts under förarbetena till lagstiftningen (se prop 1985/86:126 bl a s 86ff). Som Riksåklagaren påpekat kan ordet "efter" i 18 § tyda på att näringsförbud inte gäller under avvecklingsperioden. Å andra sidan är lagtexten inte entydig och bör därför tolkas till förmån för den som berörs. Till detta kommer att i fall då föreskrifter meddelats är dessa straffsanktionerade. Med hänsyn till det anförda skall tiden för avveckling om tre månader tillgodoräknas P.K. som tid under vilken näringsförbud löpt.

HD beviljar resning i målet såvitt avser frågan om näringsförbud och bestämmer tiden för näringsförbudet att gälla från d 24 mars 1995 t o m d 31 mars 1997.

HD (JustR:n Knutsson, Solerud, Svensson, Danelius, referent, och Westlander) fattade följande slutliga beslut: Enligt 5 § lagen om näringsförbud får tiden för näringsförbud inte överstiga fem år. Av 11 § 2 st samma lag framgår vidare att i denna tid skall inräknas tiden för tillfälligt näringsförbud som meddelats i avvaktan på slutligt avgörande.

I förevarande fall har HovR:n i domen d 24 mars 1995 förordnat om näringsförbud utan att beakta det tillfälliga näringsförbud som tidigare gällt för P.K. Den sammanlagda tiden har därför kommit att överstiga fem år. Denna rättstillämpning strider uppenbart mot lag. Resning skall därför beviljas enligt 58 kap 2 § 5 RB.

Förutsättningar föreligger att företa målet till omedelbart avgörande enligt 58 kap 7 § 1 st andra punkten RB.

I HovR:ns beslut d 2 mars 1990 fastställdes det av TR:n meddelade tillfälliga näringsförbudet men förordnades att P.K. under en tid av tre månader skulle få vidta vissa åtgärder i syfte att avveckla sin näringsverksamhet. Av 18 § lagen om näringsförbud framgår att en sådan av vecklingstid inte skall anses ingå i tiden för näringsförbudet.

Med hänsyn till det anförda och med beaktande av Riksåklagarens beräkning av tiden för fortsatt näringsförbud finner HD att detta bör gälla fram till utgången av juni 1997.

HD beviljar resning såvitt avser det P.K. genom HovR:ns dom d 24 mars 1995 ålagda näringsförbudet samt förordnar att detta skall gälla fram till utgången av juni 1997.

HD:s beslut meddelades d 9 maj 1996 (nr SÖ 88).