NJA 1996 s. 324

L.L. född 1966, ansökte d 18 nov 1994 om skuldsanering. Han uppgav att han sedan juni 1994 arbetade som chaufför vid Bud-Mobil och att hans inkomst uppgick till 11 440 kr i månaden. Vidare uppgav han, att han inte hade några tillgångar, att hans bostadskostnad uppgick till 3 084 kr i månaden samt att han hade extra utgifter för linser med 200 kr i månaden. De totala skulder som uppkommit i januari 1989 uppgavs till 698 941 kr.

Genom beslut d 10 jan 1995 förordnade Kronofogdemyndigheten i Örebro län om att inleda skuldsanering. Härefter anmälde Föreningsbanken och Sparbanken Sverige sina fordringar hos L.L. vilka inklusive upplupen ränta, avgifter och kostnader fastställdes till sammanlagt 706 973 kr. Vidare anmälde sig fyra personer, som gått i borgen för L.L:s betalningsförpliktelser.

Kronofogdemyndigheten upprättade d 14 febr 1995 ett förslag till beslut om skuldsanering. Förslaget gick ut på att L.L. skulle erhålla skuldsanering så att de skulder om 706 973 kr, varav 433 528 kr till Föreningsbanken och 273 445 kr till Sparbanken Sverige, som ingick i avbetalningsplanen skulle betalas med totalt 6,75 % av nämnda belopp med avbetalning med början d 31 mars 1995 under 60 månader med totalt 795 kr per månad varav 488 kr till Föreningsbanken och 307 kr till Sparbanken Sverige. Föreningsbanken samt borgensmännen A.F. och S.F. motsatte sig förslaget. På grund av bestridandena överlämnades ärendet till Prebro TR i enlighet med skuldsaneringslagen.

TR:n (rådmannen Ågren) anförde i slutligt beslut d 4 maj 1995: Yrkanden m m.

L.L. har vidhållit sin ansökan om skuldsanering och har anfört bl a följande. Han startade 1988 ett företag LHs Larm & Installation. Rörelsen drevs som enskild firma. Tillsammans med två andra personer hade han ett handelsbolag. För att betala hyror, utbildning, olika tillstånd, leasingavgifter och varulager upptogs banklån. Rörelsen började efter en tid bli olönsam och lades ner årsskiftet 1990/1991. Handelsbolagets skulder delades upp på de tre delägarna. Efter det att L.L. avvecklat sin rörelse har han arbetat som taxichaufför och sedan juni 1994 som chaufför hos Bud-Mobil. Han är ensamstående och har bostadskostnader om 3 084 kr i månaden. L.L. har tidigare förhandlat men Föreningsbanken och Sparbanken i försök att nå en uppgörelse men inte lyckats. Han tillskrev båda bankerna d 24 okt 1994 och erbjöd att betala till Föreningsbanken sammanlagt 35 117 kr med en amortering om 585 kr i månaden och Sparbanken sammanlagt 21643 kr med en amortering om 361 kr per månad. Förslaget accepterades inte av någon bank.

Föreningsbanken har som grund för sitt bestridande anfört att banken principiellt är motståndare till skuldsanering, att banken har förslag på en annan lösning av problemet med även borgensmännens inblandande, vilken lösning är bättre än skuldsanering, samt att banken är införstådd med att L.L:s betalningsförmåga är begränsad.

A.F. och S.F. har angivit, att de motsätter sig skuldsanering för L.L. på grund av att de anser att de bör ha rätt att under längre tid än fem år kräva honom på det belopp som Sparbanken kan komma att kräva dem på. De har vidare uppgivit, att i februari 1993 meddelades utslag i mål om betalningsföreläggande mot dem avseende borgensförbindelsen, att de på grund härav betalat 8 300 kr till Sparbanken samt att L.L. reglerat denna skuld till dem, varför de för närvarande inte har någon fordran hos L.L. Dessutom har de förklarat, att L.L. som är ung, mycket väl senare i livet kan få bättre ekonomiska möjligheter att betala sina skulder.

Skäl

Enligt 4 § skuldsaneringslagen kan skuldsanering beviljas en person om han är på obestånd och så skuldsatt att han inte inom överskådlig tid kan antas ha förmåga att betala sina skulder. Det skall i princip inte gå att se att insolvensen någonsin kommer att upphöra. För att detta kvalificerade insolvensrekvisit skall föreligga, krävs att nettoskuldbördan är relativt betydande.

L.L:s inkomst och personliga förhållanden i övrigt är sådana att det kan antas att han inte inom rimlig tid kan betala sina skulder. En ytterligare förutsättning för att skuldsanering skall kunna beviljas är att det är skäligt med hänsyn till gäldenärens personliga och ekonomiska förhållanden. Härvid skall göras en totalbedömning av samtliga relevanta omständigheter, varvid skall beaktas bl a gäldenärens agerande under förfarandet, skuldernas ålder och omständigheterna vid skuldernas tillkomst. Det har inte framkommit annat än att L.L. ansträngt sig att betala sina skulder och han har försökt att nå frivilliga uppgörelser med borgenärerna. Varken skuldernas ålder eller omständigheterna vid skuldernas tillkomst är sådana att en skuldsanering kan framstå som oskälig. Vid en samlad bedömning finner TR:n därför att L.L:s ansökan om skuldsanering skall bifallas.

En gäldenär som beviljas skuldsanering skall förbehållas vad som behövs för hans och hans familjs försörjning. I detta hänseende skall enligt 8 § 2 st skuldsaneringslagen bestämmelserna om förbehållsbelopp i 15 kap 6 a § UB vara vägledande.

Kronofogdemyndigheten har i sitt förslag till skuldsanering beräknat, att L.L. som är ensamstående, behöver förbehållas ett normalbelopp om 3 666 kr i månaden, vilket överensstämmer med Riksskatteverkets föreskrifter. TR:n har ingen erinran mot denna beräkning. Vidare har L.L. förbehållits ett belopp om 200 kr för kostnader för linser och 3 084 kr för bostadskostnader, vilka belopp får anses skäliga. Han skall således förbehållas ett belopp om 6 950 kr i månaden. Detta medför att L.L. har möjlighet att betala 795 kr i månaden på sina skulder. Avbetalningstiden bör bestämmas till fem år. Det belopp som varje fordringsägare erhåller i betalning, liksom vilket belopp L.L. skall betala varje månad, framgår av bilaga nr 1 (här utesluten; red:s anm).

TR:ns beslut.

TR:n beviljar L.L. skuldsanering. De fordringar som skall omfattas av skuldsaneringen framgår av bilaga nr 1. Fordringarna skall ha lika rätt och varje borgenär erhålla betalning med ca 6,75 % av sin totala fordran. L.L. skall erlägga betalning med de belopp och på det sätt som anges i bilaga 1, dock med början d 1 juni 1995. TR:n erinrar om den regressrätt som A.F. S.F. C.L. och L.H. kan få mot L.L. (Bilaga 1 motsvarade helt kronofogdemyndighetens förutnämnda förslag; red:s anm).

Göta HovR

Föreningsbanken överklagade i Göta HovR och yrkade att L.L. inte skulle beviljas skuldsanering.

L.L. som förelagts att yttra sig över Föreningsbankens yrkande, avhördes inte.

HovR:n (hovrättsrådet Olsson och hovrättsassessorn Mjöberg; referent) anförde i slutligt beslut d 24 aug 1995:

HovR:ns skäl.

Föreningsbanken har anfört bl a följande. L.L. är i dag 29 år gammal, ensamstående och har inga barn. Hans skulder uppkom under åren 1989-1991 och upptogs för den rörelse han bedrev under samma tid. Att L.L. för närvarande kan anses vara på obestånd torde vara korrekt. Hans totala skuldbörda uppgår till 706 973 kr. Med tanke på L.L:s relativt låga ålder och den inte anmärkningsvärt stora skuldbördan förefaller det inte särskilt osannolikt att han inom överskådlig tid skulle kunna få förmåga att betala sina skulder. Det kan inte heller med hänsyn till skuldernas ringa ålder, tre till fem år, anses skäligt att bevilja L.L. skuldsanering.

HovR:n gör följande bedömning.

TR:ns beslut står i överensstämmelse med skuldsaneringslagen. Föreningsbanken har i HovR:n inte anfört någon omständighet som föranleder annan bedömning än den TR:n gjort.

HovR:ns beslut. HovR:n fastställer TR:ns beslut.

Hovrättsrådet Lundeholm var av skiljaktig mening och anförde:

L.L:s skuldsättning har en sådan omfattning som krävs för skuldsanering. Skulderna får anses ha en tillräcklig ålder för att skuldsanering skall kunna komma i fråga. När det gäller L.L:s förutsättningar att betala skulderna framgår av utredningen att han har en verkstadsteknisk utbildning men att han inte arbetar inom denna bransch utan har ett inte alltför välavlönat arbete som förare av en budbil. Några extrainkomster har han såvitt framgår av utredningen inte. Med utgångspunkt i hans nuvarande förhållanden leder en beräkning av betalningsförmågan till de avbetalningsbelopp som underinstanserna funnit. Anledning saknas till antagande att han under de närmaste åren genom byte av arbete eller på annat sätt kommer att höja sina inkomster. Om skuldsanering skall beviljas finns således inte skäl att ge den en annan utformning än den underinstanserna valt.

Den för mig avgörande frågan är emellertid om det är rimligt att en 29årig man med fast anställning och utan försörjningsbörda skall få sina skulder nedskrivna till under 50 000 kr. Härvid måste beaktas att en skuldsättning som högst avsevärt överstiger 50 000 kr snarare torde vara regel än undantag för ett stort antal svenskar utan att detta för den skull anses oskäligt betungande. Det kan vidare tyckas att L.L. med hänsyn till bl a sin ålder och utbildning borde ha vissa möjligheter att öka sina inkomster och därmed sin betalningsförmåga.

En ytterligare omständighet som bör beaktas är de föreliggande borgensförbindelserna. På grund av dessa blir effekten av skuldsaneringen bara att L.L:s huvudansvar för skulderna övervältras på andra privatpersoner, vilka inte har möjlighet att regressvis återkräva vad de kan komma att betala av restskulderna. I detta sammanhang noterar jag också att det har framställts vissa anmärkningar mot L.L:s vilja att tillsammans med borgenärer och borgensmän försöka nå en lösning. L.L. har inte heller avhörts i HovR:n.

När det gäller skuldernas uppkomst framgår av utredningen att dessa uppkommit i näringsverksamhet och består av skulder som L.L. har tagit på sig i samband med avveckling år 1991 av ett tillsammans med andra bedrivet handelsbolag. Det är emellertid oklart hur bolagets skuldbörda har fördelats mellan bolagsmännen.

Sammantaget finner jag att det inte kan anses skäligt att bevilja skuldsanering. Jag vill därför upphäva det överklagade beslutet.

HD

Föreningsbanken överklagade och yrkade att HD skulle ändra HovR:ns beslut så att L.L. inte beviljades skuldsanering.

L.L. inkom inte med svarsskrivelse. Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Stenlund, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut:

Skäl.

L.L:s skulder är sådana att skuldsanering i och för sig kan vara befogad. Beträffande L.L:s möjligheter att betala skulderna framgår att han har en verkstadsteknisk utbildning men att han ägnar sig åt att köra budbil. Den sysselsättningen är inte särskilt väl betald. I den nuvarande situationen framstår det inte som troligt att L.L. genom byte av arbete eller på annat sätt kommer att öka sina inkomster. Om skuldsanering skall beviljas finns inte skäl att utforma den på annat sätt än den underinstanserna gjort. Frågan som kan ställas är emellertid om det är rimligt att en person i trettioårsåldern, med fast anställning och utan ansvar för annat än sin egen försörjning, skall få sina skulder nedskrivna till under 50 000 kr. En skuldsättning som avsevärt överstiger det beloppet anses normalt inte som oskäligt betungande. Det kan även synas att L.L. med hänsyn till ålder och utbildning har möjligheter att öka inkomsterna och höja förmågan att betala skulderna.

I förarbetena till lagen om skuldsanering har situationen för personer som tecknat borgen något behandlats. (Se NJA II 1994 s 33f).

Utan vidare framstår det som betänkligt att ansvaret för skulderna övervältras på andra privatpersoner, som sedan inte har möjlighet att återkräva det de har tvingats betala. L.L:s försök att nå en lösning med borgenärer och borgensmän är, såvitt framgår av utredningen, i viss mån bristfälliga.

Av utredningen framgår också att skulderna är resultatet av en näringsverksamhet som avvecklats. Hur skulderna fördelats mellan delägarna i handelsbolaget har inte redovisats.

L.L. hörde inte av sig till HovR:n. Några synpunkter från L.L. har inte heller kommit till HD.

Vid en samlad bedömning finner HD att det inte är skäligt att meddela L.L. skuldsanering. HovR:ns beslut skall därför upphävas.

Domslut

HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut avslår HD ansökningen om skuldsanering.

HD (JustR:n Vängby, Lars K Beckman, Nyström, Lennander och Thorsson, referent) fattade följande slutliga beslut:

Domskäl

Skäl.

För att skuldsanering skall beviljas en gäldenär krävs bl a enligt 4 § 1 st skuldsaneringslagen (1994:334), att gäldenären är på obestånd och så skuldsatt att det inte kan antas att han kommer att kunna betala sina skulder inom överskådlig tid samt att det med hänsyn till gäldenärens personliga och ekonomiska förhållanden är skäligt att skuldsanering beviljas honom. Vid skälighetsbedömningen skall enligt tredje stycket samma lagrum särskilt beaktas skuldernas ålder, omständigheterna vid deras tillkomst, de ansträngningar gäldenären har gjort för att fullgöra sina förpliktelser och att på egen hand nå en uppgörelse med sina borgenärer samt det sätt på vilket gäldenären medverkat vid ärendets handläggning.

Föreningsbanken har som grund för sitt överklagande anfört att det inte är skäligt att L.L. beviljas skuldsanering. Som stöd härför har banken åberopat att L.L. endast är 29 år gammal och inte har någon försörjningsbörda. Han har fast anställning och goda möjligheter att öka sin betalningsförmåga. Skulderna har uppkommit i näringsverksamhet under åren 1989-1991, de är inte anmärkningsvärt stora, och deras ålder är ringa. Slutligen har L.L. enligt bankens mening inte gjort tillräckliga ansträngningar att fullgöra sina förpliktelser och inte heller under ärendets handläggning medverkat i erforderlig utsträckning; bl a har han inte låtit sig avhöra under handläggningen i HovR:n.

L.L:s skuldbörda är betydande. Som TR:n och HovR:n funnit är hans inkomst och personliga förhållanden sådana att det måste antagas att han inte inom överskådlig tid kommer att kunna betala skulderna. Det s k kvalificerade insolvensrekvisitet i 4 § 1 st skuldsaneringslagen är således uppfyllt

Skulderna, som uppkom för numera fem till sju år sedan, härrör från en tidigare bedriven näringsverksamhet. Detta förhållande skall, enligt vad som framgår av förarbetena (NJA II 1994 s 25), normalt beaktas positivt vid den allmänna skälighetsbedömningen. Det har inte framkommit något som tyder på annat än att verksamheten varit seriös. Skuldernas ålder får anses tillräcklig för att en skuldsanering skall kunna komma i fråga.

Det förtjänar att här också noteras att enligt 5 § skuldsaneringslagen skuldsanering är avsedd att vara en engångsföreteelse; en gäldenär som en gång beviljats skuldsanering kan endast om synnerliga skäl föreligger på nytt komma i åtnjutande därav.

Såvitt framgår av utredningen har L.L. sökt komma till en uppgörelse med sina borgenärer samt under ärendets handläggning hos kronofogdemyndigheten medverkat i erforderlig utsträckning. Att han inte låtit sig avhöra under handläggningen i HovR:n eller i HD kan inte i detta sammanhang läggas honom till last, särskilt som enligt 8 § 1 st II rättshjälpslagen (1972:429) rättshjälp inte får beviljas i angelägenhet om skuldsanering.

Med hänsyn till det anförda får det anses skäligt att L.L. beviljas skuldsanering. Som TR:n och HovR:n funnit skall hans ansökan därför bifallas.

Domslut

HD:s avgörande. HD fastställer HovR:ns avgörande.

HD:s beslut meddelades d 23 maj 1996 (nr SÖ 97).