NJA 1996 s. 342

I beslut d 26 april 1994 förklarade Svea HovR på ansökan av dödsboet efter L.V. att en av tingsrätten i Tamatave, Madagaskar, d 24 okt 1990 meddelad dom inte gäller i Sverige. I domen hade tingsrätten i Tamatave fastställt att L.V. var far till S.V.S. född d 14 nov 1982.

S.V.S. ansökte genom sin mor, C.S. i HD om återställande av försutten tid för överklagande av HovR:ns beslut.

Dödsboet (ombud advokaten L.S.) bestred bifall till ansökningen.

Ärendet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Osvald, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Av HovR:ns akt framgår följande. Sedan HovR:n beslutat att dödsboets motpart, S.V.S. företrädd av modern C.S. skulle beredas tillfälle att yttra sig över dödsboets ansökan, lät HovR:n översätta föreläggandet härom och ansökningen till franska. Svarsskrivelse avfattad på franska inkom från C.S. varefter HovR:n d 26 april 1994 meddelade beslut i ärendet. Beslutet expedierades samma dag till parterna. Den 30 maj 1994, efter överklagandetidens utgång, inkom från C.S. en skrift på franska, i vilken hon uppgav bl a att hon mottagit ett brev från HovR:n av d 26 april 1994, att hon inte förstod innehållet eftersom brevet var skrivet på svenska och att hon begärde att få brevet översatt till franska. I skrivelse d 22 juni 1994 upplyste HovR:n C.S. om att HovR:ns domar och slutliga beslut inte översätts, innan de expedieras, och att hon därför själv fick föranstalta om översättning av beslutet.

Enligt 33 kap 9 § 1 st RB får rätten vid behov låta översätta handlingar som kommer in till eller skickas ut från rätten. Domstolen får således låta översätta t ex ett beslut. Av förarbetena (prop 1986/87:89 s 143 och 170) framgår att domstolen av kostnadsskäl bör vara försiktig med översättningar av utgående handlingar. Den bör ta reda på vilka andra möjligheter parten har att få en handling översatt, t ex genom släktingar eller genom en invandrarbyrås försorg. Först om parten inte på annat sätt kan få handlingen översatt bör rätten låta översätta den.

I HovR:n har uppträtt en utländsk part som inte är svensktalande och som är bosatt i Madagaskar. HovR:ns korrespondens med parten har vid handläggningen skett enbart på franska. Av akten framgår inte om HovR:n undersökt möjligheterna för parten att få beslutet översatt, än mindre framgår det att han haft sådana möjligheter.

Med hänsyn till det anförda borde HovR:n ha översatt också beslutet d 26 april 1994 till franska. Då så inte skett får S.V.S. anses ha haft laga förfall för sin underlåtenhet att inom föreskriven tid överklaga HovR:ns beslut.

S.V.S:s ansökan om återställande av försutten tid får anses innefatta även ett överklagande av HovR:ns beslut. HD bifaller därför jämlikt 58 kap 11 § RB på det sättet ansökningen att HD upptar överklagandet till handläggning som om det gjorts inom rätt tid.

HD (JustR:n Vängby, Nyström, Lars Å Beckman, referent, Lennander och Thonson) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.

HD:s beslut meddelades d 31 maj 1996 (nr SÖ 107).