NJA 1996 s. 393

Allmän åklagare yrkade vid Falu TR ansvar å T.T. för misshandel i två fall, augusti 1992 och d 14 juli 1993, (åtalspunkterna 1 och 3) samt för olaga hot i juni 1993 (åtalspunkt 2). R-M.T. yrkade skadestånd av T.T. med 38 000 kr, varav 8 000 kr i anslutning till åtalet i åtalspunkt 1, 22 000 kr i anslutning till åtalet i åtalspunkt 3 och 8 000 kr för kostnader för behandling som förorsakats av gärningarna i samtliga åtalspunkter.

TR:n meddelade dom d 4 febr 1994. TR:n fann endast åtalet enligt åtalspunkt 3 styrkt. Skadestånd skulle utdömas endast i anslutning till åtalspunkten 3.

T.T. dömdes för misshandel (åtalspunkt 3) till 120 dagsböter. Åtalen enligt åtalspunkterna 1 och 2 ogillades. T.T. förpliktades att utge skadestånd till R-M.T. med 10 000 kr jämte ränta.

T.T. överklagade i Svea HovR och yrkade att HovR:n skulle ogilla åtalet för misshandel enligt åtalspunkt 3 och ogilla skadeståndet i sin helhet. Åklagaren anslutningsvädjade.

I HovR:ns protokoll antecknades bl a att R-M.T. i TR:n i anslutning till åtalspunkten 3 yrkat skadestånd med 30 000 kr.

HovR:n (hovrättsråden Karle och Sundberg; referent, samt tf hovrättsassessorn Gunnarsson) meddelade d 27 juni 1994 följande beslut: HovR:n meddelar inte T.T. prövningstillstånd. Av 51 kap 2 § 2 st RB följer att åklagarens anslutningsvad därmed förfaller. TR:ns dom står därför fast.

T.T. (offentlig försvarare advokaten G.L.) överklagade och yrkade att HD skulle meddela tillstånd till målets prövning i HovR:n.

R-M.T. (ombud advokaten S.C-M.) bestred ändring.

HD meddelade d 23 okt 1995 prövningstillstånd beträffande frågan om skadestånd samt förordnade att frågan om prövningstillstånd beträffande målet i övrigt skulle tas upp till behandling senare.

Målet föredrogs.

Föredraganden, RevSekr Ålander, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl. T.T. var vid TR:n åtalad för misshandel i två fall (åtalspunkterna 1 och 3) och för olaga hot (åtalspunkt 2). R-M.T. yrkade i målet skadestånd av T.T. med sammanlagt 38 000 kr jämte ränta, varav 8 000 kr avsåg åtalspunkt 1, 22 000 kr avsåg åtalspunkt 3 och 8 000 kr avsåg samtliga åtalspunkter. TR:n dömde T.T. för misshandel i ett fall (åtalspunkt 3) till böter och ogillade åtalet i övriga delar. Han förpliktades att betala skadestånd med 10 000 kr jämte ränta.

T.T. överklagade TR:ns dom i såväl ansvars- som skadeståndsdelen. HovR:n meddelade inte prövningstillstånd. Fråga är nu om det fordrats prövningstillstånd i HovR:n vad gäller TR:ns dom i skadeståndsdelen.

Av 49 kap 13 § 2 st RB följer att det är bestämmelserna i 12 § som gäller beträffande frågan om prövningstillstånd fordras för att HovR:n skall pröva skadeståndsfrågan. Enligt 12 § 1 st krävs prövningstillstånd om, såvitt nu är av intresse, det värde som sägs i 1 kap 3 d § 3 st RB uppenbart inte överstiger basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. R-M.T. framställde sina skadeståndsanspråk i målet i januari 1994. Basbeloppet uppgick då till 35 200 kr. Yrkat belopp i den del av målet som överklagats till HovR:n får anses uppgå till 30 000 kr och överstiger alltså inte basbeloppet. Värdet av R-M.T:s samtliga skadeståndsyrkanden i målet överstiger däremot basbeloppet.

Det förhållandet att tvisteföremålets värde i HovR:n inte överstiger basbeloppet saknar betydelse för frågan om prövningstillstånd krävs i HovR:n (se NJA 1995 s 558).

R-M.T:s skadeståndsyrkanden vid TR:n avser olika gärningar och kan därmed inte sägas stödja sig på väsentligen samma grund. Yrkandena riktar sig emellertid mot samma svarande och har handlagts i en rättegång tillsammans med åtalet (22 kap 1 § RB). Vid sådant förhållande bör vid tillämpning av bestämmelsen i 49 kap 12 § RB tvisteföremålets värde bestämmas genom en sammanräkning av de yrkanden som framställdes vid TR:n (jfr prop 1973:87 s 175, Ekelöf, Rättegång V, 5 uppl s 81f samt Fitger m fl, Rättegångsbalken s 1:21).

HovR:ns beslut att inte meddela prövningstillstånd i skadeståndsdelen skall således undanröjas och målet i den delen återförvisas till HovR:n.