NJA 1996 s. 441
Förbudet i 20 kap 12 § 1 st FB att överklaga HovR:s dom eller slutliga beslut i mål om underhåll har ansetts omfatta även beslut om upphörande av allmän rättshjälp och därav föranlett beslut om återbetalningsskyldighet gentemot staten. HovR:n har inte ansetts kunna lämna partiellt tillstånd till överklagande.
(Jfr betr förstnämnda fråga 1984 s 295)
I mål vid Halmstads TR mellan G.M, kärande, samt M.M. och P.M. svarande, angående underhållsbidrag till barn beviljade TR:n G.M. allmän rättshjälp. TR:n meddelade d 15 april 1994 dom i målet, varvid TR delvis biföll G.M:s talan.
HovR:n för Västra Sverige
M.M. och P.M. överklagade i HovR:n för Västra Sverige och yrkade att G.M:s talan vid TR:n skulle ogillas.
HovR:n (hovrättsråden Nyström, referent, och Thimfors samt tf hovrättsassessorn Rosen Andersson) meddelade dom i målet d 8 maj 1996, vari G.M:s talan i själva saken ogillades och G.M. förpliktades ersätta kostnaderna för M.M. och P.M. beviljad allmän rättshjälp såväl i TR:n som i HovR:n med tillhopa 10 745 kr 50 öre. Vidare förordnade HovR:n att den G.M. beviljade allmänna rättshjälpen skulle upphöra, varvid G.M. förpliktades återbetala kostnaden för rättshjälpen med 10 822 kr. I domen angavs att HovR:ns dom i huvudsaken inte fick överklagas men meddelades att beslutet om upphörande av rättshjälp fick överklagas senast d 5 juni 1996.
HD
G.M. (ombud advokaten M.P.) överklagade och yrkade att HD skulle förordna att vardera parten skulle bära sina rättegångskostnader. För det fall att han skulle svara för alla kostnader yrkade han att beslutet om upphörande av rättshjälpen skulle upphävas. Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Johnson, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Enligt 20 kap 12 § FB får talan inte föras mot HovR:ns dom i mål om underhåll, såvida inte HovR:n har lämnat tillstånd till det eller annan del av domen överklagas. HovR:n har inte gett tillstånd att överklaga målet i huvudsaken. Förbudet att överklaga omfattar också beslut angående rättegångskostnad parterna emellan och angående ersättning till staten i anledning av motparts rättshjälp (jfr NJA 1984 s 295). Fullföljdsförbudet får, oavsett om HovR:n gett fullföljdshänvisning, även anses omfatta ett överklagande av HovR:ns beslut om upphörande av rättshjälp och om återbetalning av rättshjälpskostnad.
HD avvisar därför överklagandet.
HD (JustR:n Vängby, Gregow, referent, Lars K Beckman, Lars Å Beckman och Lennander) fattade följande slutliga beslut:
Domskäl
Skäl.
Enligt 20 kap 12 § 1 st FB får HovR:ns dom eller slutliga beslut i mål om underhåll enligt 7 kap inte överklagas, såvida inte HovR:n har lämnat tillstånd till överklagande. Förbudet mot överklagande av en dom gäller dock inte, om någon annan del av domen överklagas (andra stycket).
Förbudet att överklaga omfattar, förutom underhållsfrågan, också beslut angående rättegångskostnader parterna emellan och angående ersättning till staten i anledning av motparts rättshjälp (jfr NJA 1984 s 295, se även prop 1988/89:78 s 84f). Med hänsyn till det nära sambandet mellan sådana beslut samt beslut om upphörande av allmän rättshjälp och därav föranlett beslut om återbetalningsskyldighet för parten gentemot staten måste även beslut av sistnämnda båda slag anses vara omfattade av förbudet mot överklagande.
HovR:n har som nämnts möjlighet att tillåta att domstolens dom eller slutliga beslut i mål om underhåll överklagas. Förutsättning för sådant tillstånd är att det finns särskilda skäl för en prövning huruvida tillstånd skall ges enligt 54 kap 10 § 1 st 1 RB, dvs att målet har prejudikatintresse. Med hänsyn till bestämmelsernas utformning och syfte kan HovR:n inte anses berättigad att lämna tillstånd till att endast avgörandet av viss fråga som omfattas av det principiella överklagandeförbudet överklagas, medan avgöranden av övriga sådana frågor inte skulle få överklagas. Ett tillstånd till överklagande måste sålunda avse avgörandet av samtliga frågor som omfattas av det principiella överklagandeförbudet.
I förevarande fall har HovR:n i sin dom angett att domen i huvudsaken inte får överklagas men meddelat hänvisning för överklagande beträffande beslutet om upphörande av rättshjälp. Hänvisningen får anses innebära att tillstånd lämnats att överklaga detta beslut. Som framgår av det föregående har ett på sådant sätt begränsat tillstånd till överklagande inte fått lämnas. Tillståndet får därför anses sakna verkan.
På grund av det anförda skall G.M:s överklagande avvisas.
Domslut
HD:s avgörande. HD avvisar G.M:s överklagande.
HD:s beslut meddelades d 10 juli 1996 (mål nr 6 2698/96).