lagen.nu

NJA 1986 s. 140

Förbuden i 15 kap 32 § GB och 20 kap 12 § FB att fullfölja talan mot HovR:s beslut avseende bl a interimistiskt förordnande om underhåll till make och barn har ansetts inte omfatta beslut varigenom HovR i anslutning till sådant beslut har jämkat maximibeloppet för parts rättshjälpsavgift och tilläggsavgift. Vid talan mot beslut om sådan jämkning har part ansetts också äga påkalla omprövning av beslut, varigenom HovR:n med utgångspunkt i jämkningsbeslutet har bestämt rättshjälpsavgift och eventuell tilläggsavgift för parten. - Tillika spörsmål om beräkning av rättshjälpsavgift och tilläggsavgift.

(Jfr i det förra hänseendet 1984 s 295 och i det senare hänseendet 1984 s 316 samt 1985 s 626)

Göteborgs TR dömde genom deldom d 29 maj 1984 till äktenskapsskillnad mellan B.S. och G.S..

Den 5 juli 1984 förordnade TR:n genom interimistiskt beslut att för tiden till dess dom meddelades eller annat bestämdes G.S. skulle ha vårdnaden om makarnas två barn och att B.S. skulle utge underhållsbidrag till G.S. och barnen med vissa angivna belopp.

G.S. åtnjöt genom beslut d 16 maj 1983 allmän rättshjälp i målet. I beslutet förordnades advokaten U.O. till biträde samt fastställdes maximibeloppet för rättshjälpsavgiften till 0 kr och fastställdes högsta belopp för tilläggsavgiften till 0 kr.

Den 7 maj 1984 entledigade TR:n U.O. som biträde och förordnade i stället advokaten M.W.. TR:n fastställde samtidigt ersättning enligt rättshjälpslagen åt U.O. till 7 590 kr samt förklarade att rättshjälpsavgift ej skulle utgå för G.S.. TR:ns beslut vann laga kraft.

Den 10 juli 1984 beslöt TR:n att M.W. skulle erhålla förskott å biträdesersättning med 7 900 kr, varav 7 762 kr 50 öre för arbete.

G.S. anförde i HovR:n för Västra Sverige besvär över TR:ns interimistiska beslut d 5 juli 1984 och yrkade att underhållsbidragen skulle höjas.

HovR:n (hovrättslagmannen Holmberg, hovrättsrådet Lindskog, referent, och adj led Boo) fann att underhållsbidragen skulle höjas och förordnade i beslut d 23 aug 1984 att bidragen skulle utgå med högre belopp än vad TR:n bestämt.

I beslutet anförde HovR:n vidare: Det ankommer på HovR:n att pröva frågan om rättshjälpsavgift och tilläggsavgift för G.S.. TR:n förklarade när G.S. beviljades allmän rättshjälp att någon rättshjälpsavgift inte skulle utgå för henne. Rättshjälpsavgift kan jämkas om inkomsten har förändrats väsentligt eller om en väsentlig felbedömning gjordes när maximibeloppet tidigare bestämdes. Fråga omjämkning av maximibeloppet får upptas endast om särskild anledning därtill framkommer. - Av handlingarna i målet framgår att G.S. numera har en årsinkomst inklusive de av HovR:n bestämda underhållsbidragen som inte kan beräknas understiga 50 000 kr samt att hon äger en betydande förmögenhet i form av fastighet och bodelningsfordran. Med beaktande härav finner HovR:n skäl att ta upp frågan om rättshjälpsavgift till ny prövning. Med tillämpning av 13 § 2 st rättshjälpslagen anser HovR:n att G.S:s årsinkomst vid fastställande av rättshjälpsavgift bör beräknas till 125 000 kr.

HovR:n fastställer ersättningen enligt rättshjälpslagen för M.W. till 1 050 kr.

B.S. förpliktas att till statsverket återbetala 700 kr av G.S:s rättshjälpskostnader i HovR:n.

HovR:n fastställer rättshjälpsavgiften för G.S. till 6 400 kr och tilläggsavgiften till 1 310 kr. HovR:n bestämmer det belopp vartill tilläggsavgiften högst kan uppgå till 32 000 kr.

G.S. (ombud M.W.) anförde besvär och yrkade ändring av HovR:ns beräkning av maximibeloppet för rättshjälpsavgift samt av beslutet om rättshjälpsavgift och tilläggsavgift.

Målet föredrogs i HD d 31 juli 1985 med anledning av uppkommen fråga om avvisande av G.S:s besvärstalan.

Föredraganden, RevSekr Almqvist, hemställde i betänkande att HD måtte meddela beslut enligt följande: Skäl. Enligt 15 kap 32 § GB och 20 kap 12 § FB får talan ej föras mot HovR:s beslut i vissa där angivna frågor, bl a om underhåll till make och barn. Har HovR:n i mål som rör sådan fråga meddelat beslut angående maximibelopp för part, får fullföljdsförbudet anses omfatta även sistnämnda beslut.

HD:s avgörande. HD avvisar G.S:s besvärstalan.

HD (JustR:n Holmberg, Welamson, referent, Knutsson, Persson och Freyschuss) fattade följande beslut: "Enligt 15 kap 32 § GB och 20 kap 12 § FB får talan ej föras mot HovR:s beslut i vissa där angivna frågor, bl a avseende interimistiskt förordnande om underhåll till make eller barn. Fullföljdsförbudet har i praxis ansetts omfatta även beslut som HovR i mål avseende frågor som anges i lagrummen har meddelat angående rättegångskostnad parterna emellan eller angående ersättning till statsverket för kostnad i anledning av motparts rättshjälp (NJA 1984 s 295). Beträffande beslut varigenom HovR i anslutning till beslut i fråga om interimistiskt förordnande har jämkat maximibeloppet för parts rättshjälpsavgift och tilläggsavgift är emellertid att märka, att beslutet har betydelse också för det fortsatta förfarandet i underhållstvisten. När sådan jämkning ifrågakommer i underhållsmål, där talan rörande interimistiskt förordnande fullföljts till HovR, kan det dessutom bero av en tillfällighet om jämkningsbeslutet fattas av HovR:n eller av TR:n i det där alltjämt anhängiga huvudmålet, i vilket senare fall talan otvivelaktigt kan fullföljas inte bara till HovR utan också vidare till HD.

Med hänsyn till det anförda kan ifrågavarande fullföljdsförbud inte anses omfatta beslut om jämkning av maximibelopp för rättshjälpsavgift och tilläggsavgift. I anslutning till talan mot sådant jämkningsbeslut får parten anses också äga påkalla omprövning av beslut, varigenom HovR med utgångspunkt i jämkningsbeslutet har bestämt rättshjälpsavgift och eventuell tilläggsavgift för parten. På grund härav, och då inte heller eljest skäl till avvisning av G.S:s fullföljda talan föreligger, förordnar HD att målet skall överlämnas till avdelning för tillståndsprövning."

Det upplystes att TR:n genom dom d 22 nov 1984 avgjort målet om underhållsbidrag och vårdnad och därvid meddelat beslut om G.S:s rättshjälpsavgift (6 400 kr) och tilläggsavgift (1 700 kr) samt att TR:ns avgörande vunnit laga kraft.

HD fann d 21 aug 1985 ej skäl meddela prövningstillstånd i fråga om fastställande av maximiavgift men meddelade prövningstillstånd i fråga om beräkning av rättshjälps- och tilläggsavgifter.

Domstolsverket bestred ändring. I förklaring anförde verket bl a:

Den rättssökande skall bidra till de kostnader för allmän rättshjälp som avses i vissa närmare angivna paragrafer i rättshjälpslagen (RHL) genom att betala rättshjälpsavgift och i förekommande fall tilläggsavgift (11 § RHL). I samband med att allmän rättshjälp beviljas, fastställs det för sökanden gällande maximibeloppet och det belopp vartill tilläggsavgiften högst kan uppgå (15 § 1 st RHL).

I mål eller ärende vid domstol skall domstolen fastställa rättshjälpsavgiften och i förekommande fall tilläggsavgiften i samband med att den fastställer ersättning till biträde. Vad nu sagts gäller även om rättshjälpsavgift och tilläggsavgift tidigare har fastställts för den rättssökande (28 § 1 st RHL). För att rättshjälpsavgiften och eventuellt tilläggsavgift skall kunna fastställas fordras att den beslutande myndigheten har en samlad bild av rättshjälpskostnaderna. (I fortsättningen avses med uttrycket rättshjälpsavgift även tilläggsavgift). I 28 § RHL har föreskrivits att rättshjälpsavgift skall fastställas i vissa närmare angivna fall, bl a dels i samband med att ersättning fastställs till biträde, dels när domstol skiljer det mål eller ärende ifrån sig i vilket rättshjälp beviljats. Även om rättshjälpsavgift tidigare fastställts i rättshjälpsärendet skall avgifterna ånyo fastställas i de nyss angivna situationerna. Det innebär att avgifterna kan komma att fastställas flera gånger i en och samma angelägenhet. Ett exempel på en sådan situation är när ett mål vid domstol förs genom flera instanser. Ett annat exempel är då byte av biträde äger rum under målets gång. Det är samtliga kostnader som uppkommit i den rättsliga angelägenheten som skall beaktas vid fastställandet av rättshjälpsavgiften. När exempelvis en HovR fastställer avgiften skall de kostnader som uppkommit i TR:n beaktas.

När rättshjälpsavgift fastställts skall avräkning göras enligt 30 § RHL. Avräkningen är närmast att betrakta som en verkställighetsåtgärd. Det är därför inte påkallat att avräkningen sker genom beslut av domstolen. Även avräkning kan komma att ske flera gånger i ett rättshjälpsärende. Det är därvid viktigt att den myndighet som skall göra avräkningen får kännedom om tidigare avräkningar så att den del av maximibeloppet som tidigare dragits av kan beaktas.

I förevarande fall har TR:n fastställt ersättning enligt RHL till U.O. med 7 590 kr och samtidigt fastställt rättshjälpsavgiften till 0 kr. Fråga i målet är hur denna kostnad skall beaktas i HovR:n. Från förskottsbeslutet kan bortses, då det beslutet inte innebär något slutligt ställningstagande rörande ersättningen i fråga.

Ett ämne som behandlades i samband med rättshjälpslagens tillkomst var vilket förfarande som skulle brukas i olika slag av rättshjälpsärenden (prop 1978/79:90 s 473 f). Bl a ifrågasattes om alla beslut i fråga om rättshjälp som domstol fattar borde ses som en delfråga inom huvudprocessens ram och därmed hänförliga under reglerna i RB, eller om vissa beslut rörande rättshjälp borde behandlas som självständiga ärenden enligt lagen om handläggning av domstolsärenden. Någon ståndpunkt i frågan uttalades dock inte i propositionen.

Rättshjälpslagens konstruktion bygger, som tidigare framgått, på att rättshjälp, som är en social förmån, beviljas i en rättslig angelägenhet och rättshjälpen upphör först då angelägenheten är avslutad. Under tiden som rättshjälp utgår kan den rättsliga angelägenheten handläggas såväl utomsom inomprocessuellt och föras genom olika instanser. Rättshjälpen är därvid tänkt att "leva sitt eget liv", exempelvis vid sidan om en huvudprocess. Till de kostnader som uppkommer under tiden som den rättsliga angelägenheten för vilken rättshjälp beviljats pågår, skall den rättssökande bidra genom att betala rättshjälpsavgift. När den avgiften bestäms skall samtliga de kostnader som uppkommit intill beslutet beaktas (a a s 497). Det efterföljande avräkningsförfarandet är närmast att betrakta som en ren verkställighetsåtgärd som inte kräver något beslut av domstolen.

HD har dock fattat ett beslut (NJA 1984 s 316) som synes innefatta en annan syn på det ovan redovisade regelsystemet. Beslutet kan tolkas så att rättshjälpen inte längre kan "leva sitt eget liv" utan ses som en delfråga inom ramen för huvudprocessen, varvid reglerna i RB blir tillämpliga. Emellertid var förhållandena i rättsfallet speciella såtillvida att den allmänna rättshjälpen upphörde enligt reglerna i 34 § RHL varvid frågan om återbetalningsskyldigheten uppkom.

I förevarande fall pågår den rättsliga angelägenheten när HovR:n fastställer ersättning enligt rättshjälpslagen, jämkar maximibeloppet och beslutar om rättshjälpsavgift. Angelägenheten fortsätter även därefter. Enligt domstolsverkets mening har HovR:n förfarit i enlighet med bestämmelserna och andan i rättshjälpslagen samt rätt beräknat rättshjälpsavgift och tilläggsavgift.

Menar HD att avgörandet i NJA 1984 s 316 är tillämpligt i förevarande mål torde, till en början, HD:s beslut få ges den innebörden att genom TR:ns beslut d 7 maj 1984 har bestämts att G.S:s ansvar för sådana kostnader som uppkommit vid TR:n i tiden dessförinnan inte skall överstiga det belopp vartill rättshjälpsavgiften fastställdes, eller 0 kr. Det torde leda till att HovR:n inte ägt ålägga G.S. någon ersättningsskyldighet avseende dessa kostnader, utan enbart beträffande kostnaderna i HovR:n, 1 050 kr. Hur ett sådant beslut skall utformas är inte alldeles givet. Två alternativ synes möjliga; antingen fastställs rättshjälpsavgiften till detta belopp eller fastställs rättshjälpsavgiften till det belopp HovR:n angett varvid betalningsansvaret regleras vid avräkningsförfarandet. I valet mellan dessa alternativ är att märka att avräkningsförfarandet, som tidigare nämnts, närmast är att betrakta som en ren verkställighetsåtgärd som inte fordrar något självständigt beslut. Avräkningen är en direkt följd av beslutet om rättshjälpsavgiften och innefattar enbart en rent matematisk operation utan närmare överväganden huruvida exempelvis tidigare beslut vunnit laga kraft.

Vilket alternativ som än anses vara det riktiga innebär det ändå att HovR:ns beslut - sett i belysning av den nämnda tolkningen av HD:s beslut - är felaktigt. Skäl att återförvisa målet till HovR:n torde dock inte föreligga. HovR:ns beslut torde kunna avhjälpas genom att HD ändrar beslutet. Enligt domstolsverkets mening torde det därvid vara mest förenligt med rättshjälpslagens regelsystem att beslutet om rättshjälpsavgiften ger direkt uttryck för det maximala betalningsansvaret. Mot bakgrund härav borde rättshjälpsavgiften fastställas till 1 050 kr och någon tilläggsavgift skall inte utgå.

HD (JustR:n Welamson, referent, Sven Nyman, Magnusson, Freyschuss och Nyström) fattade följande slutliga beslut: Skäl. Före den tidpunkt då HovR:n bestämde rättshjälpsavgift och tilläggsavgift hade TR:n dels fastställt ersättning till ett tidigare biträde, advokaten U.O., med 7 590 kr för arbete dels beviljat M.W. förskott med 7 900 kr, varav 7 762 kr 50 öre för arbete. Vid bestämmande av ersättningen till U.O. beslöt TR:n - som när rättshjälpen beviljades hade fastställt maximibeloppet för rättshjälpsavgift till 0 kr - att rättshjälpsavgift inte skulle utgå. Eftersom TR:ns beslut i sistnämnda hänseende vunnit laga kraft har HovR:n inte ägt att vid bestämmande av rättshjälpsavgift beakta den U.O. tillerkända ersättningen (jfr NJA 1984 s 316). Inte heller beloppet till M.W. har HovR:n ägt att till någon del beakta, eftersom det endast utgjorde ett förskott och inte någon fastställd ersättning. G.S:s rättshjälpsavgift hade följaktligen av HovR:n - utifrån dess höjning av maximibeloppet - bort bestämmas till den för M.W. i HovR:n fastställda ersättningen, 1 050 kr.

Vid fastställande av ersättningen till U.O. uttalade TR:n ingenting om tilläggsavgift. Dess beslut rörande rättshjälpsavgift måste emellertid förstås så att inte heller tilläggsavgift skulle utgå. Av samma skäl som nyss anförts beträffande rättshjälpsavgift har HovR:n därför inte ägt beräkna tilläggsavgift på någon ersättning till U.O. eller M.W. för arbete i TR:n. Däremot har de 3 000 kr som vid bestämmande av tilläggsavgift enligt 14 a § rättshjälpslagen inte skall beaktas i och för sig fått avräknas från den U.O. tillerkända ersättningen.

En tillämpning mot bakgrunden av det nu anförda av 14 a § rättshjälpslagen efter ordalydelsen skulle i och för sig ha givit till resultat att HovR:n bestämt tilläggsavgift till 10 % av den M.W. i HovR:n tillerkända ersättningen med avrundning till närmast lägre tiotal kr, dvs 100 kr. Det är emellertid uppenbart att avfattningen av 14 a § rättshjälpslagen inte kan få föranleda att rättshjälpsavgift och tilläggsavgift tillsammantagna överstiger rättshjälpskostnaderna. I linje härmed kan tilläggsavgift inte heller få bestämmas så att den tillsammans med rättshjälpsavgiften visserligen inte överstiger de sammanlagda rättshjälpskostnaderna men överstiger de kostnader som får beaktas vid bestämmande av avgift. Eftersom den M.W. i HovR:n tillerkända ersättningen 1 050 kr i sin helhet motsvarats av den rättshjälpsavgift HovR:n enligt vad nyss sagts skolat bestämma, har följaktligen inte heller nämnda ersättning bort föranleda tilläggsavgift i HovR:n.

På grund av det anförda bör HovR:ns beslut, såvitt nu är i fråga, ändras så att G.S:s rättshjälpsavgift per tidpunkten för HovR:ns beslut bestäms till 1 050 kr och att per samma tidpunkt ingen tilläggsavgift skall utgå.

TR:n har numera avgjort målet genom dom och i samband därmed fastställt rättshjälpsavgift och tilläggsavgift för G.S. genom beslut som vunnit laga kraft.

HD äger inte i förevarande ordning ingå i bedömande av det lagakraftvunna beslutet och har således endast att till senast bestämd avgift lägga belopp vilket föranleds av ersättning som nu fastställs för M.W..

HD:s avgörande. HD ändrar HovR:ns beslut på det sätt att - såvitt gäller tidpunkten för beslutet - HD fastställer rättshjälpsavgiften för G.S. till 1 050 kr och förordnar att tilläggsavgift ej skall utgå.

För det biträde M.W. lämnat G.S. i HD fastställs ersättning enligt rättshjälpslagen till 500 kr, avseende arbete.

HD fastställer rättshjälpsavgiften för G.S. till 6 400 kr och tilläggsavgiften till 1 750 kr.

Metadata

Rättsfall som hänvisar till detta (2)

NJA 1996 s. 441: Förbudet i 20 kap 12 § 1 st FB att överklaga HovR:s dom eller slutliga beslut i mål om underhåll har ansetts omfatta även beslut om upphörande av allmän rättshjälp och därav föranlett beslut om...
NJA 2010 s. 330: Överklagandeförbudet i 54 kap. 7 § rättegångsbalken omfattar även beslut varigenom hovrätten vägrat prövningstillstånd.
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation