NJA 1996 s. 483

Swedbox i Malmö AB:s konkursbo yrkade efter stämning å Tor Line AB vid Malmö TR förpliktande för Tor Line att till konkursboet utge GBP 71600:23 eller motsvarande belopp i svensk valutajämte ränta.

Konkursboet anförde: Swedbox försattes i konkurs d 2 april 1991. Swedbox rörelse drevs vidare av konkursboet under en tid efter konkursutbrottet. Bl a gjordes leveranser till kunder i England. Ett avtal ingicks med juin Petite Ltd. Leverans skulle ske mot Letter of Credit och konossement. En container med beställt gods avgick d 30 aug 1991 med M/S Tor Caledonia från Helsingborg med destination Immingham. I samband med att containern lastades, stämplades Bill of Lading med "shipped on board". Denna notering blev emellertid ej daterad varför Bank of America vägrade att betala i enlighet med Letter of Credit. På grund härav erhöll köparen inte av Tor Line utfärdat originalkonossement. Trots att juin Petite Ltd inte hade originalkonossementet lämnades godset ut av Tor Line till köparen. Konkursboet har sedan krävt juin Petite Ltd men företaget har vägrat att betala under åberopande av felaktiga notfordringar. Tor Line har förfarit vårdslöst genom att dels inte datera "shipped on board", dels lämna ut godset trots att originalkonossement inte förevisats. Tor Line har därigenom orsakat konkursboet skada, bestående i att boets säkerhet för sin fordran försvunnit. Betalning har inte erlagts av juin Petite Ltd på annat sätt.

Tor Line bestred konkursboets yrkande. Tor Line anförde: Tor Line vitsordar vad konkursboet har anfört i sak utom uppgiften att avsaknaden av dateringen medförde att Bank of America vägrade betala samt att konkursboet har krävt juin Petite Ltd på betalning. Härutöver vill Tor Line tillägga att godset utlevererades till juin Petite Ltd d 11 sept 1991. Enär mer än ett år har förflutit mellan det att godset utlämnades och ansökan om stämning inlämnades till rätten gör Tor Line i första hand gällande att konkursboets fordran jämlikt 368 § 1 st 5 sjölagen är preskriberad. Preskriptionen gäller såväl anspråk grundade på den oriktiga uppgiften i konossementet som att godset felaktigt utlämnats.

I andra hand gör Tor Line gällande att konkursboet inte har lidit någon skada, eftersom det inte är utrett att juin Petite Ltd har haft fog för sin påstådda vägran att betala.

I genmäle anförde konkursboet: Konkursboet medger att fordringen i för sig kunde vara preskriberad såvitt avser den rättsliga grunden att Tor Line inte daterat "shipped on board". Konkursboet bestrider emellertid att fordringen är preskriberad när det gäller att Tor Line förfarit vårdslöst genom att lämna ut godset, trots att originalkonossement inte förevisats. Såvitt framgår av svaromålet är det ostridigt att godset lämnats ut på detta sätt.

Med anledning av konkursboets genmäle anförde Tor Line: Enligt den åberopade bestämmelsen är en fordran på ersättning på grund av att last gått förlorad preskriberad inom ett år från godsets utlämnande. Enligt gällande rättspraxis är ett, enligt 156 § sjölagen, felaktigt utlämnande av godset, i förhållande till den som är berättigad att utfå godset, att likställa med att det gått förlorat. Sjölagens ettåriga preskriptionsregel är därför tillämplig, jmf främst NDS (Nordiske domme i sjöfartsanliggender) 1925 s 465 och NDS 1925 s 467, och konkursboets fordran preskriberad.

För den händelse TR:n skulle finna att preskriptionsregeln i sjölagen inte är tillämplig, gör Tor Line i andra hand gällande att fordringen är preskriberad på grund av konossementsvillkoren, punkterna 3 och 14:1.

TR:n beslöt att i särskild dom pröva preskriptionsfrågan.

TR:n (chefsrådmannen Ramkub anförde i dom d 28 mars 1994: Domskäl. 368 § sjölagen har i nu aktuell del följande lydelse: Nedanstående fordringar upphöra, vare sig ansvarigheten för dem är begränsad eller obegränsad, om talan ej väckes i laga ordning i fråga om

1.-

I praxis har preskriptionsbestämmelsen ovan ansetts tillämplig också, när skadestånd har yrkats på grund av att godset - så som i detta fall -har utlämnats utan att mottagaren har presenterat (original) konossement. Godset har ansetts gått förlorad för den rättmätige rättshavaren; det är alltså fråga om en analogivis gjord tillämpning av bestämmelsen. Tolkningen har gällt både med avseende på fordran från (rättmätig) mottagare och från säljare/avsändare (se det ovan angivna rättsfallet NDS 1925 s 465). Rättsfallen i frågan är visserligen av äldre datum men ingenting tyder på att någon brytning har skett med den rättsgrundsats som införts. På grund av vad sålunda har anförts bedömer TR:n att konkursboet, för att vara bevarat vid sin rätt, haft att instämma talan inom ett år från godsets utlämnande, dvs senast d 11 sept 1992. Då så inte har skett, är konkursboets fordran på grund av underlåten datering av Bill of Lading och felaktigt utlämnande av godset preskriberad. Någon omständighet som skulle betaga Tor Line rätten att hävda preskription gentemot konkursboets talan har inte påvisats. TR:n kommer således till slutsatsen att konkursboets talan mot Tor Line skall ogillas på grund av att preskription har inträtt av fordringen.

Konkursboet överklagade i HovR:n över Skåne och Blekinge och yrkade att HovR:n skulle ogilla Tor Lines preskriptionsinvändning och återförvisa målet till TR:n för fortsatt behandling.

Tor Line bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Ekstedt, hovrättsrådet Fiii och hovrättsassessorn Tansjö, referent) anförde i dom d 8 febr 1996: Konkursboet har till stöd för sitt ändringsyrkande åberopat samma grunder som vid TR:n dock med det tillägget - under hänvisning till att TR:ns redovisning av grunderna inte varit fullständig - att boet gjort gällande att Tor Line övertagit konkursboets fordran på Juin Petite Ltd. Till utvecklande av sin talan har konkursboet, utöver vad som framgår av TR:ns dom, anfört följande.

Den 6 mars 1992 krävde den engelska advokatbyrån A.M.J. & Co Solicitors Juin Petite Ltd på betalning för konkursboets fordran avseende levererat gods samt angav att betalning kunde ske med befriande verkan till advokatbyrån. Advokatbyrån agerade härvid på uppdrag av Tor Line. Genom att Tor Line härigenom övertagit konkursboets fordran har Tor Line medgett att det föreligger en fordran enligt sjörättsliga regler. Medgivandet medför att preskriptionsbrytande åtgärd enligt sjölagen i form av väckande av talan vid domstol inte krävts. Alternativt, för det fall övertagande av fordran ej befinnes ha skett, har Tor Lines krav på Juin Petite Ltd medfört att rätten att åberopa preskription prekluderats.

Tor Line har till stöd för sitt bestridande av konkursboets ändringsyrkande åberopat samma grunder som vid TR:n

dock med det tillägget, under hänvisning till att TR:ns redovisning av grunderna inte varit fullständig, att bolaget i andra hand åberopat att skadeståndsfordran är preskriberad jämlikt p 3 och p 14:1 i konossementsvillkoren.

Beträffande frågan om övertagande av konkursboets fordran gentemot Juin Petite Ltd har Tor Line gjort gällande att denna inte omfattas av TR:ns dom och därför inte kan komma under HovR:ns prövning. Vidare har Tor Line, liksom vid TR:n, bestritt såväl att den engelska advokatbyrån agerat på uppdrag av Tor Line som, under alla förhållanden, att ett övertagande av konkursboets fordran skett. Bolaget har också bestritt att ett medgivande av en sjörättslig fordran i och för sig skulle medföra att preskription inte inträder.

Konkursboet (ombud advokaten P.O.) överklagade och yrkade att HD, med ändring av HovR:ns dom, skulle ogilla Tor Lines preskriptionsinvändning och återförvisa målet till TR:n.

Tor Line (ombud advokaten A.A.) bestred ändring.

HD meddelade d 27 mars 1996 prövningstillstånd beträffande frågan, huruvida preskriptionsregeln i 368 § 1 st 5 sjölagen (1891:35 s 1) omfattar även det s k utlämningsansvaret, och förklarade frågan om prövningstillstånd i målet i övrigt vilande.

Betänkande

HD (JustR:n Lind, Solerud, Svensson, referent, Danelius och Westlander) beslöt följande dom: Domskäl. I 368 § 1 st 5 sjölagen (1891:35 s 1) i dess lydelse vid tiden för den omtvistade transporten föreskrevs preskription av fordran på ersättning på grund av att last skadats, gått förlorad eller försenats vid befordran, om inte talan väcks inom ett år från det godset utlämnats eller borde ha utlämnats. Frågan i målet är om en last kan anses ha gått förlorad när den som i förevarande fall har utlämnats till en lastmottagare som inte företett originalkonossement.

Preskriptionsbestämmelsen fick sin lydelse år 1973 i samband med införandet i svensk rätt av de s k Visbyreglerna. Bakgrunden var att en mottagare av en last ibland inte hade hunnit att få originalkonossementet i sin hand när lasten anlände. Han var då inte berättigad att få ut lasten av bortfraktaren. I sådana situationer var det vanligt att mottagaren mot ställande av bankgaranti för skada ändå kunde få godset i sin besittning. En sådan bankgaranti för obegränsad tid var emellertid dyr. För att begränsa kostnaderna för bankgarantierna enades man i Visbyreglerna om att utforma ettårsregeln så att den skulle täcka också den situationen att lasten utlämnats utan att konossementet uppvisats, det s k utlämningsansvaret (se t ex Diamond, The Hague-Visby Rules, 1972 s 231 och 256).

I det betänkande som låg till grund för lagändringen föreslogs att en ettårig preskriptionstid skulle gälla fordran på ersättning på grund av att last gått förlorad eller skadats eller för "annan förlust rörande lasten" (SOU 1972:10 s 25 och 66). I propositionen fick lagtexten den ovan angivna utformningen. Av förarbetena framgår att lagstiftaren var på det klara med att konventionens preskriptionsregel skulle täcka allt ansvar för godset, alltså även utlämningsansvaret (prop 1973:137 s 45). Införandet av Visbyreglerna skedde i nordiskt samarbete med sikte på att bevara den nordiska enhetligheten (a prop s 47). I Danmark och Norge lades den svenska översättningen av Visbyreglerna till grund för lagstiftningsarbetet (a prop s 52) men man införde där uttryckliga bestämmelser om att den ettåriga preskriptionstiden gällde också fordran på ersättning för förlust på grund av att gods har utlämnats utan företeende av konossement.

Avsikten med det ifrågavarande lagrummet i sjölagen var alltså att utlämningsansvaret skulle omfattas av den ettåriga preskriptionstiden. Vid tolkningen och tillämpningen av denna bestämmelse skall beaktas att den har sitt ursprung i Visbyreglerna. Här som eljest när det gäller lagstiftning som grundas på en internationell konvention måste reglerna tolkas mot bakgrund av konventionens ursprungstext (jfr a prop s54).

På grund av det anförda och då det är möjligt att tolka uttrycket "en last har gått förlorad" så att det även gäller det fallet att gods har utlämnats utan att originalkonossement företetts finner HD att preskriptionsregeln i 368 § 1 st 5 sjölagen omfattar utlämningsansvaret.

Det saknas skäl att meddela prövningstillstånd i målet i övrigt. HovR:ns dom skall därför stå fast.