NJA 1996 s. 657

J.H. ansökte i november 1983 vid Stockholms TR om stämning å J.D.W. bosatt i New York, USA. Hon yrkade, såsom hon slutligen bestämde sin talan, i första hand att TR:n skulle fastställa att hon var barn till J.D.W. och i andra hand att TR:n skulle förklara henne ha äktenskaplig börd på grund av att hon var född i äktenskap mellan J.D.W. och Z.K. Hon åberopade beträffande förstahandsyrkandet 13 kap 2 § RB och beträffande det i andra hand framställda yrkandet den polska lag som gällde före d 30 juni 1946.

J.D.W. delgavs personligen stämning d 8 aug 1984. Då han inte kom in med svaromål och inte heller ställde ombud för sig, förordnade TR:n d 14 juni 1985, med hänvisning till 20 kap 2 § FB, advokaten R.W. att som god man bevaka J.D.W:s rätt i målet.

J.D.W. genom gode mannen bestred de av J.H. framställda yrkandena.

J.D.W. genom gode mannen överklagade i Svea HovR och yrkade att J.H:s talan skulle ogillas.

J.H. bestred ändring. Hon yrkade i första hand att HovR:n skulle förklara henne vara barn till J.D.W. i dennes äktenskap med Z.K. eller fastställa att hon var äkta dotter till J.D.W. Om dessa yrkanden inte kunde prövas i HovR:n yrkade hon i andra hand att målet skulle återförvisas till TR:n.

I HovR:n uppkom fråga om grovt rättegångsfel förekommit under handläggningen vid TR:n.

HovR:n (hovrättslagmannen Holmquist, hovrättsrådet Bremberg samt tf hovrättsassessorn Svahn Starrsjö, referent) meddelade, sedan parterna och TR:n yttrat sig i frågan, d 22 febr 1995 följande beslut: I 20 kap 2 § 1 st andra meningen FB föreskrivs att om en person mot vilken talan enligt FB riktas vistas på känd ort utom riket men stämningen eller andra handlingar i målet inte kan delges honom eller han underlåter att ställa ombud för sig och särskilda skäl föreligger, hans rätt i saken skall bevakas av en god man. Förutsättningarna för förordnande av god man var såtillvida uppfyllda att J.D.W. underlåtit att ställa ombud för sig och särskilda skäl att förordna god man i och för sig kan sägas ha förelegat.

J.H:s talan avser emellertid, oavsett hur den av henne rubricerats, att få fastställt att den J.D.W. som varit gift med hennes mor, Z.K. är identisk med den i målet instämde J.D.W. En sådan talan är inte en talan enligt FB eller något direkt motsvarande regelsystem i eventuellt tillämplig utländsk lagstiftning. Det är i stället fråga om en fastställelsetalan på vilken 13 kap 2 § RB är tillämplig.

Under de angivna förhållandena har det saknats laglig grund att låta J.D.W:s rätt i målet bevakas av en god man. J.D.W. har därmed under större delen av handläggningen vid TR:n inte varit behörigen företrädd. Han har heller inte personligen kallats till eller delgivits kallelse till TR:ns huvudförhandling.

Vid huvudförhandlingen bestod TR:n av en lagfaren domare och tre nämndemän i enlighet med FBIs bestämmelser i 20 kap 1 § jämfört med 14 kap 17 § ÄktB. Då J.H:s talan, som ovan anförts, inte är en talan enligt FB och J.H. inte samtyckt till att målet avgjordes av endast en lagfaren domare, skulle rättens sammansättning enligt 1 kap 3 a § RB rätteligen ha varit tre lagfarna domare.

TR:n har vidare i den överklagade domen som grund för sin behörighet att pröva målet anfört att J.D.W. inte gjort invändning om att TR:n skulle vara obehörig att pröva J.H:s talan. HovR:n vill i denna fråga anmärka att den behörighetsregel som TR:n hänfört sig till (10 kap 18 § RB), i den situation som förelegat, förutsätter att J.D.W. fått del av de omständigheter som betingar rättens behörighet. HovR:n kan inte finna att de handlingar som delgetts J.D.W. innehåller några uppgifter som uttryckligen eller indirekt berör frågan om TR:ns behörighet. J.D.W:s underlåtenhet att inkomma med svaromål har därför, mot bakgrund av målets karaktär av en allmän fastställelsetalan enligt 13 kap 2 § RB, inte berättigat TR:n till att utan särskild prövning anse sig vara behörig domstol.

TR:ns handläggning har således varit felaktig i flera avseenden och HovR:n finner att vart och ett av felen är sådant som avses i 59 kap 1 § 4 RB.

På grund härav och då felen inte lämpligen kan avhjälpas i HovR:n undanröjer HovR:n TR:ns dom och visar målet åter till TR:n för erforderlig handläggning.

J.H. (ombud advokaten A.B.) överklagade och yrkade att HD skulle undanröja HovR:ns beslut och visa målet åter till HovR:n för erforderlig handläggning.

J.D.W. genom gode mannen advokaten W. bestred ändring.

Betänkande

HD (JustR:n Vängby, Lind, referent, Lars Å Beckman, Westlander och Thorsson) fattade följande slutliga beslut: Skäl. J.H. har yrkat bl a att TR:n i första hand fastställer, att hon är barn till J.D.W. I den delen är det fråga om en talan om fastställande av faderskap innefattande påstående att den i målet instämde mannen är J.H:s fader. Av 20 kap 2 § FB följer att god man kan förordnas för den mot vilken sådan talan riktas. Vid prövningen av talan skall rätten bestå av lagfaren domare jämte nämnd (20 kap 1 § FB jämförd med 14 kap 17 § ÄktB). Såvitt gäller J.H:s talan i nu angivna del har TR:n förfarit enligt lag.

J.H. har vidare yrkat att TR:n i andra hand förklarar henne ha äktenskaplig börd på grund av att hon är född i äktenskap mellan J.D.W. och Z.K. I den delen utgör hennes talan en s k positiv bördstalan (jfr bl a NJA II 1950 s 16ff).

När barnet för positiv bördstalan - vilket i och för sig är möjligt - får det centrala ändamålet med talan anses vara att få fastställt att den man mot vilken talan förs är fader till barnet. Eftersom talan alltså rör faderskapet till barn (jfr NJA 1979 s 408), bör reglerna i 20 kap 1 och 2 §§ FB anses tillämpliga vid handläggningen av målet.

Det nu anförda innebär att även andrahandsyrkandet handlagts och prövats av TR:n enligt lag. HovR:ns beslut skall alltså undanröjas och målet återförvisas till HovR:n för prövning i sak.