lagen.nu

NJA 1996 s. 791

Arvsskattemål. Makar förordnade i inbördes testamente att den efterlevande skulle med full äganderätt erhålla hela kvarlåtenskapen, dock utan inskränkning i bröstarvinges laglott. Vad testamentet innehöll i övrigt kunde ej tolkas så att därmed förordnats om sekundosuccession. Efter mannens död skedde bodelning och arvskifte, varvid bröstarvingarna (gemensamma barn) fick ut sina laglotter. Vid bestämmande av arvsskatt efter hustruns död har barnens arvslotter ansetts i sin helhet tillkomma dem efter henne.

(Jfr 1974 s 225)

Makarna G.S. och M-B.S. upprättade d 23 april 1968 ett inbördes testamente. Testamentet lyder - såvitt nu är i fråga - enligt följande.

"Undertecknade äkta makar förordna ..att all den egendom, som den först av oss avlidna efterlämnar skall tillfalla den efterlevande med full äganderätt, dock med förbehåll för bröstarvingars rätt till laglott."

"Vad våra bröstarvingar erhålla i arv efter oss skall vara mottagarens enskilda egendom i vilken dennes make icke skall ha giftorätt."

G.S. avled 1990. Makarnas gemensamma bröstarvingar A.S. och M.S. tillskiftades sina laglotter.

M-B.S. avled d 16 maj 1995.

Södertälje TR (tingsnotarien Hedenström) fastställde i beslut d 5 sept 1995 arvsskatten för A.S. och M.S. till sammanlagt 286 200 kr efter att ha lagt ut hela kvarlåtenskapen som arv efter M-B.S.

A.S. och M.S. överklagade i Svea HovR och yrkade att HovR:n med ändring av TR:ns beslut skulle beräkna arvsskatten för var och en av dem med utgångspunkt från att en tredjedel av arvet kom från G.S. och två tredjedelar från M-B.S. De anförde att syftet med det inbördes testamentet var att skydda den affärsrörelse som G.S. och M-B.S. då drev och att arvet till bröstarvingarna, efter båda föräldrarnas frånfälle, skulle vara från dem båda. De har vidare anfört att makarna S:s vilja stöds av skrivningen i testamentet "vad våra bröstarvingar erhålla i arv efter oss".

Kammarkollegiet bestred ändring. Som grund för bestridandet anförde Kammarkollegiet att det i testamentet saknades förordnande om egendomens fördelning efter båda makarnas död och att TR:ns beslut därför var riktigt.

HovR:n (hovrättslagmannen Hilkrudh och hovrättsrådet Thuresson, referent) anförde i slutligt beslut d 20 maj 1996: Testamentet innehåller ett förordnande om enskild egendom hos bröstarvingarna vad gäller deras arv. Trots det har Kammarkollegiet gjort gällande att testamentet saknar förordnande om sekundosuccession. Om ett dylikt förordnande inte finns bör en annan bedömning i frågan än den som TR:n har gjort inte göras.

HovR:n delar inte Kammarkollegiets uppfattning. Testamentet innehåller enligt sin avfattning ett förordnande om sekundosuccession som visar att G.S. och M-B.S. avsett att arvet - efter båda makarnas död - skulle tillfalla deras bröstarvingar från dem båda.

För A.S. och M.S. skall därför vid beräknandet av arvsskatt utläggas två lotter; en från var och en av föräldrarna. Kvarlåtenskapen skall beräknas till en tredjedel från G.S. och till två tredjedelar från M-B.S.

Med ändring av TR:ns beslut fastställer HovR:n arvsskatten till 90 150 kr för var och en av A.S. och M.S. Skattemyndigheten i Stockholms län återbetalar utan särskild ansökan för mycket erlagd arvsskatt jämte ränta.

Tf hovrättsassessorn Wallentheim var skiljaktig och anförde: Det inbördes testamentet innehåller förordnandet att den egendom, som den först avlidna efterlämnar, skall tillfalla den efterlevande med full äganderätt med undantag för bröstarvinges laglott. Laglotterna har efter G.S:s bortgång i enlighet med testamentet utskiftats. Testamentets föreskrift om att den egendom som bröstarvinge erhöll skulle vara dennes enskilda egendom innebär inte någon föreskrift om hur kvarlåtenskapen skall fördelas vid den efterlevande makens bortgång. Några andra omständigheter som ger en antydan om sekundosuccession föreligger inte. A.S:s och M.S:s arvslotter i M-B.S:s dödsbo måste anses i sin helhet komma från M-B.S. A.S:s och M.S:s överklagande föranleder därför inte någon ändring av TR:ns beslut. Deras överklagande lämnas utan bifall.

Kammarkollegiet överklagade och yrkade att HD skulle med ändring av HovR:ns beslut fastställa TR:ns beslut.

A.S. och M.S. (ombud för båda jur kand Hans Larsson) bestred ändring.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Elserth, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl. Testamentet förordnar att den av makarna S. som överlevde den andre skulle med full äganderätt erhålla all egendom i boet med undantag för bröstarvingarnas laglott. Vidare sägs i testamentets andra stycke att makarna önskade att barnen skulle låta sina arvsanspråk anstå tills båda makarna avlidit så att varken deras hem eller affärsrörelse skulle drabbas vid den först avlidnes frånfälle. Slutligen förordnar testamentet i tredje stycket att vad bröstarvingarna erhåller i arv efter makarna skall vara mottagarens enskilda egendom.

Vid tolkningen av ett testamente är huvudregeln att testator får anses ha åsyftat full äganderätt om inte förordnande om sekundosuccession finns eller särskilda omständigheter föranleder en annan tolkning (jfr bl a NJA 1974 s 225). Testamentets ordval är därvid inte avgörande. Makarna S:s testamente innehåller inget uttryckligt förordnande om sekundosuccession. Däremot tyder det andra stycket i testamentet på att makarna haft uppfattningen att den efterlevande maken skulle erhålla den först avlidnes egendom endast med fri förfoganderätt och att barnen efter båda makarnas frånfälle skulle erhålla denna egendom enligt den legala arvsordningen. För denna tolkning talar även förordnandet i testamentets tredje stycke om enskild egendom. På grund av det anförda skall A.S:s och M.S:s arvslotter beräknas på sätt HovR:n gjort.

HD:s avgörande. HD lämnar överklagandet utan bifall.

HD (JustR:n Lind, Lars K Beckman, referent, Lars Å Beckman, Westlander och Thorsson) fattade följande slutliga beslut: Skäl. Sedan d 1 jan 1988 gäller i fall när äkta makar endast har gemensamma bröstarvingar att efterlevande make ärver kvarlåtenskapen med s k fri förfoganderätt och att bröstarvingarna tar arv efter den först avlidne vid den efterlevandes död (sekundosuccession).

I förevarande fall föreligger emellertid ett inbördes testamente i vilket föreskrivs att den efterlevande skall erhålla kvarlåtenskapen med full äganderätt, dock med förbehåll för bröstarvinges rätt till laglott. Testamentet innehåller inte något uttryckligt förordnande om sekundosuccession. Ett sådant förordnande kan inte heller tolkas in i testamentet (jfr NJA 1974 s 225); föreskrifterna i testamentets tredje stycke om enskild egendom innefattar enligt lydelsen ingenting annat än att såväl laglotten efter den först avlidne maken som arvet efter den sist avlidne maken skall utgöra enskild egendom.

På grund av det anförda måste A.S:s och M.S:s arvslotter i M-B.S:s dödsbo anses i sin helhet komma från M-B.S. TR:ns skattläggning är alltså riktig.

HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut fastställer HD TR:ns beslut.

HD:s beslut meddelades d 20 dec 1996 (mål nr Ö 2851/96).

Metadata

Domstol
Högsta Domstolen
Avgörandedatum
1996-12-20
Målnummer
Ö2851-96
Lagrum
15 § 2 mom. 5 st. lag (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt
12 kap. 1 § ärvdabalken (1958:637)
Rättsfall
NJA 1974 s. 225
Litteratur
Sökord
Arvsskatt
Sekundosuccession
Testamente
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation