NJA 1996 s. 791

A.S. och M.S. överklagade i Svea HovR och yrkade att HovR:n med ändring av TR:ns beslut skulle beräkna arvsskatten för var och en av dem med utgångspunkt från att en tredjedel av arvet kom från G.S. och två tredjedelar från M-B.S. De anförde att syftet med det inbördes testamentet var att skydda den affärsrörelse som G.S. och M-B.S. då drev och att arvet till bröstarvingarna, efter båda föräldrarnas frånfälle, skulle vara från dem båda. De har vidare anfört att makarna S:s vilja stöds av skrivningen i testamentet "vad våra bröstarvingar erhålla i arv efter oss".

Kammarkollegiet bestred ändring. Som grund för bestridandet anförde Kammarkollegiet att det i testamentet saknades förordnande om egendomens fördelning efter båda makarnas död och att TR:ns beslut därför var riktigt.

HovR:n (hovrättslagmannen Hilkrudh och hovrättsrådet Thuresson, referent) anförde i slutligt beslut d 20 maj 1996: Testamentet innehåller ett förordnande om enskild egendom hos bröstarvingarna vad gäller deras arv. Trots det har Kammarkollegiet gjort gällande att testamentet saknar förordnande om sekundosuccession. Om ett dylikt förordnande inte finns bör en annan bedömning i frågan än den som TR:n har gjort inte göras.

HovR:n delar inte Kammarkollegiets uppfattning. Testamentet innehåller enligt sin avfattning ett förordnande om sekundosuccession som visar att G.S. och M-B.S. avsett att arvet - efter båda makarnas död - skulle tillfalla deras bröstarvingar från dem båda.

För A.S. och M.S. skall därför vid beräknandet av arvsskatt utläggas två lotter; en från var och en av föräldrarna. Kvarlåtenskapen skall beräknas till en tredjedel från G.S. och till två tredjedelar från M-B.S.

Med ändring av TR:ns beslut fastställer HovR:n arvsskatten till 90 150 kr för var och en av A.S. och M.S. Skattemyndigheten i Stockholms län återbetalar utan särskild ansökan för mycket erlagd arvsskatt jämte ränta.

Tf hovrättsassessorn Wallentheim var skiljaktig och anförde: Det inbördes testamentet innehåller förordnandet att den egendom, som den först avlidna efterlämnar, skall tillfalla den efterlevande med full äganderätt med undantag för bröstarvinges laglott. Laglotterna har efter G.S:s bortgång i enlighet med testamentet utskiftats. Testamentets föreskrift om att den egendom som bröstarvinge erhöll skulle vara dennes enskilda egendom innebär inte någon föreskrift om hur kvarlåtenskapen skall fördelas vid den efterlevande makens bortgång. Några andra omständigheter som ger en antydan om sekundosuccession föreligger inte. A.S:s och M.S:s arvslotter i M-B.S:s dödsbo måste anses i sin helhet komma från M-B.S. A.S:s och M.S:s överklagande föranleder därför inte någon ändring av TR:ns beslut. Deras överklagande lämnas utan bifall.

Kammarkollegiet överklagade och yrkade att HD skulle med ändring av HovR:ns beslut fastställa TR:ns beslut.

A.S. och M.S. (ombud för båda jur kand Hans Larsson) bestred ändring.

Betänkande

HD (JustR:n Lind, Lars K Beckman, referent, Lars Å Beckman, Westlander och Thorsson) fattade följande slutliga beslut: Skäl. Sedan d 1 jan 1988 gäller i fall när äkta makar endast har gemensamma bröstarvingar att efterlevande make ärver kvarlåtenskapen med s k fri förfoganderätt och att bröstarvingarna tar arv efter den först avlidne vid den efterlevandes död (sekundosuccession).

I förevarande fall föreligger emellertid ett inbördes testamente i vilket föreskrivs att den efterlevande skall erhålla kvarlåtenskapen med full äganderätt, dock med förbehåll för bröstarvinges rätt till laglott. Testamentet innehåller inte något uttryckligt förordnande om sekundosuccession. Ett sådant förordnande kan inte heller tolkas in i testamentet (jfr NJA 1974 s 225); föreskrifterna i testamentets tredje stycke om enskild egendom innefattar enligt lydelsen ingenting annat än att såväl laglotten efter den först avlidne maken som arvet efter den sist avlidne maken skall utgöra enskild egendom.

På grund av det anförda måste A.S:s och M.S:s arvslotter i M-B.S:s dödsbo anses i sin helhet komma från M-B.S. TR:ns skattläggning är alltså riktig.