NJA 1996 s. 807

Förvärv av fast egendom eller tomträtt skall vid tillämpning av lagen (1996:837) om tillfällig nedsättning av stämpelskatt i vissa fall, när köpebrev har föregåtts av köpekontrakt med sedvanligt innehåll, anses ha skett genom upprättandet av köpekontraktet.

Makarna L. och M.M. förvärvade genom köpekontrakt d 31 maj 1996 tomträtten till Järnbalken 23 i Stockholm. Köpebrev upprättades d 12 aug 1996, varvid köpeskillingen, 930 000 kr, kvitterades.

Inskrivningsmyndigheten i Stockholms domsaga beviljade d 13 aug 1996 inskrivning av förvärvet och fastställde stämpelskatten till 13 950 kr, motsvarande 1,5 % av köpeskillingen.

Svea HovR

Makarna M. överklagade i Svea HovR och yrkade att stämpelskatten skulle bestämmas till 0,5 % av köpeskillingen.

Kammarkollegiet bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Didån, hovrättsrådet Grobgeld, referent, och hovrättsassessorn Sjövall) anförde i beslut d 2 okt 1996: Enligt 8 § 1 st lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter är stämpelskatten för fysiska personers förvärv av fast egendom och tomträtter 1,5 % av egendomens värde.

Enligt 1 § lagen (1996:837) om tillfällig nedsättning av stämpelskatt i vissa fall har stämpelskatten för nu avsedda förvärv satts ned till 0,5 % av egendomens värde, om förvärvet sker under tiden d 12 juni 1996d 31 dec 1997 och inskrivning beviljas senast d 31 mars 1998.

Makarna M. har gjort gällande att stämpelskatten skall bestämmas med tillämpning av den lägre skattesatsen, eftersom köpet inte blev klart förrän d 12 aug 1996 då köpebrevet upprättades.

Kammarkollegiet har anfört bl a att det inte framkommit några omständigheter som utgör skäl att frångå den i skattesammanhang tillämpade principen att köpekontraktet har avgörande betydelse för frågan när ett förvärv skall anses ha skett.

HovR:n gör följande bedömning.

Köp av fast egendom och tomträtt sluts genom upprättande av köpehandling som underskrivs av säljaren och köparen (4 kap 1 § och 13 kap 7 § JB). Vanligtvis används dubbla köpehandlingar, köpekontrakt och köpebrev. Redan genom köpekontraktet, som normalt innehåller de fullständiga villkoren för förvärvet, är parterna bundna i förhållande till varandra, och köparen är genom kontraktet skyddad gentemot säljarens borgenärer; detta trots att köpets fullbordan eller bestånd kan vara beroende av villkor om t ex köpeskillingens erläggande och utfärdande av köpebrev.

I förevarande fall har köpekontrakt upprättats d 31 maj 1996 mellan makarna M. och säljaren av tomträtten. I praxis har vid fastställande av stämpelskatt kontraktsdatum varit avgörande för frågan när ett förvärv skall anses ha skett (jfr NJA 1977 s 518 och 1990 s 702). Såvitt framgår av förarbetena till den nu aktuella lagen om tillfällig nedsättning av stämpelskatt har något avsteg från denna praxis inte åsyftats (se 1995/96: FiU 15 Bilaga 3 s 5).

Mot denna bakgrund finner HovR:n att makarna M:s förvärv av tomträtten skall anses ha skett när köpekontraktet undertecknades, dvs d 31 maj 1996. Förvärvet omfattas således inte av de nya reglerna om nedsatt stämpelskatt. HovR:n lämnar följaktligen makarna M:s överklagande utan bifall.

HD

Makarna M. (ombud bankjuristen J.B.) överklagade och yrkade att stämpelskatten skulle bestämmas till 4 650 kr.

Kammarkollegiet bestred ändring. HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Elserth, föreslog i betänkande följande beslut: HD fastställer HovR:ns beslut.

HD (JustR:n Knutsson, Gregow, referent, Nilsson, Lennander och Regner) fattade följande slutliga beslut: Skäl. Den i målet aktuella lagen om tillfällig nedsättning av stämpelskatt i vissa fall har till syfte att stimulera omsättningen på fastighetsmarknaden (se prop 1995/96:222 s 4.3). En förutsättning för att lagen skall vara tillämplig är att förvärvet sker under tiden d 12 juni 1996-d 31 dec 1997; valet av d 12 juni 1996 som begynnelsetidpunkt har sin grund i att förslaget till lag blev offentligt d 11 juni genom att det då överlämnades till riksdagen. När köpebrev avseende överlåtelse av fast egendom eller tomträtt föregås av köpekontrakt med sedvanligt innehåll, blir parterna bundna av överlåtelseavtalet i och med upprättande av kontraktet. Mot denna bakgrund måste det i princip vara tidpunkten för kontraktets upprättande som är avgörande för när ett förvärv skall anses ha skett enligt lagen. Detta är också den ståndpunkt som förarbetena till lagen utgår från (se bet 1995/96: FiU 15 Bilaga 3 s 5).

Makarna M. har till stöd för sin talan åberopat att avtalet enligt det köpekontrakt varigenom tomträtten till järnbalken 23 i Stockholm överläts till dem var preliminärt eftersom det innehöll vissa villkor, bl a att de skulle erhålla lån till köpeskillingen, att de under viss förutsättning hade rätt att häva avtalet och att äganderätten skulle övergå först sedan kvitterat köpebrev överlämnats; de har också framhållit att köpeskillingen enligt köpebrevet var något lägre än den som upptagits i köpekontraktet. Dessa förhållanden ändrar dock inte bedömningen att deras förvärv, i den mening som avses i lagen om tillfällig nedsättning av stämpelskatt i vissa fall, måste anses ha skett genom köpekontraktets upprättande d 31 maj 1996.

På grund av det anförda skall HovR:ns avgörande fastställas.

Domslut

HD:s avgörande. HD fastställer HovR:ns avgörande.

HD:s beslut meddelades d 27 dec 1996 (mål nr Ö 4850/96).