NJA 1997 s. 201

I.S yrkade efter stämning å K.S vid Lunds TR att K.S skulle förpliktas att till honom utge 200 000 kr jämte ränta fr o m d 2 aug 1988 tills betalning sker. Som grund för käromålet åberopade han reversen som uppsagts till betalning.

K.S bestred käromålet och åberopade som grund i första hand att bodelning inte kommit till stånd då den som bodelning betecknade handlingen inte bekräftats efter äktenskapsskillnadens anhängiggörande varför bodelningen var att beteckna som ett föravtal, i följd varav reversen, som är ett enkelt skuldebrev, saknade giltighet. I andra hand åberopade hon att föravtalet var oskäligt och skulle lämnas utan avseende eller jämkas enligt 12 kap 3 § 2 st Akta då K.S förmåtts acceptera orealistiska värden på bostadsrätt och lösöre, varit utan juridiskt biträde samt stått under svår psykisk press inför separationen.

Hon åberopade vidare att föravtalet var ogiltigt på grund av svek enligt 30 § avtalslagen, att I.S utnyttjat hennes trångmål, oförstånd eller beroende ställning enligt 31 § avtalslagen, att föravtalet var ogiltigt enligt förutsättningsläran samt, i sista hand, att föravtalet stred mot tro och heder enligt 33 § avtalslagen.

I.S anförde till utveckling av sin talan bl a: Det var han som tog initiativet till äktenskapsskillnaden. Han hade vid flera tillfällen övervägt en separation men tidigare avstått med hänsyn till parternas son J. Inför äktenskapsskillnaden diskuterade han och K.S den kommande bodelningen. Han var angelägen om att skapa så få konflikter som möjligt efter äktenskapsskillnaden och tog därför kontakt med advokaten H.B som fick i uppdrag att upprätta ett förslag till bodelning. Vid sammanträde hos H.B förklarade K.S att hon ville bo kvar i den gemensamma bostadsrättslägenheten på Rudeboksvägen 6 i Lund och behålla det gemensamma lösöret. För honom föll sig detta naturligt. Värdet på bostadsrätten bestämdes efter jämförelse med en något sämre lägenhet i samma bostadsområde som försålts för 275 000 kr. Ett bodelningsavtal upprättades av H.B efter vad som förekommit vid ett sammanträde hos honom d 2 aug 1988. Enligt punkten 4 i bodelningsavtalet skulle K.S utge 200 000 kr till I.S. Beloppet skulle genast erläggas i form av en revers som förföll till betalning d 1 aug 1993. K.S undertecknade reversen d 2 aug 1988. Under punkten 5 i bodelningsavtalet förband sig I.S och K.S att bekräfta bodelningsavtalet såsom full och slutlig bodelning så snart ansökan om äktenskapsskillnad inkommit till TR:n. Han anser att avtalet har giltighet som bodelning eftersom det uppfyller formkravet och innefattar en fullständig fördelning av tillgångarna i makarnas bo och ansvaret för boets skulder. Det bestrids att avtalet är oskäligt och att det är ogiltigt enligt avtalslagen. Om TR:n skulle finna att avtalet inte äger giltighet som slutlig bodelning görs det gällande att bekräftelse av avtalet saknar betydelse för frågan om avtalets giltighet mellan parterna. Fordran grundar sig på reversen, som är utfärdad och undertecknad av K.S att utges genast. Han fick full rätt att disponera reversen när den utfärdades och H.B sade upp reversen till betalning i enlighet med de uppsägningsregler som framgår av reversen.

K.S anförde bl a. Någon gång i juli månad 1988 talade I.S om för henne att han ville skiljas. Beskedet kom som en chock för henne eftersom han inte tidigare sagt att han hade sådana planer. Hon blev djupt olycklig över hans beslut och grät nästan dagligen under lång tid. I slutet av juli det året upptäckte hon att hon väntade I.S:s barn. Då han fick veta detta förklarade han att han inte ville ha något med barnet att göra och uppmanade henne att göra abort men hon förklarade att hon ville föda sitt barn. Han svarade att han i sådant fall inte ville kännas vid vare sig det kommande barnet eller det man redan hade. Hon gjorde emellertid abort i september sedan hon känt sig tvingad till det av I.S. Denne vände sig därefter på eget initiativ till H.B för att få äktenskapsskillnaden till stånd. Enligt I.S skulle H.B vara deras gemensamma advokat och ta tillvara bådas intressen vid upplösningen av deras äktenskap. Det var vid hennes första besök hos H.B d 2 aug 1988 som hon fick klart för sig att man också skulle göra bodelning. Hon hade trott att endast den gemensamma ansökan om äktenskapsskillnad skulle undertecknas och att man skulle bestämma om vårdnaden om J. Vid detta sammanträde utövade I.S en mycket aktiv press på henne. Hon grät öppet hela tiden och hon upplevde situationen som mycket obehaglig. Hon var helt ur balans och kunde inte följa med i det resonemang som fördes.

K.S överklagade i HovR:n över Skåne och Blekinge och yrkade att HovR:n skulle ogilla käromålet.

I.S bestred ändring.

Parterna åberopade samma grunder för sin talan som vid TR:n. HovR:n (hovrättslagmannen Aspelin, hovrättsråden Rosgvist, referent, och Havelius samt hovrättsassessorn Hellström) anförde i dom d 11 jan 1996, efter redovisning av bevisning, under rubriken domskäl: HovR:n gör följande bedömning.

Det av parterna ingångna avtalet har betecknats som bodelningsavtal och har upprättats i den för bodelning stadgade formen. Avtalet har visserligen undertecknats innan ansökningen om äktenskapsskillnad getts in till TR:n. Det är emellertid uppenbart att ingen av parterna har uppfattat avtalet som ett föravtal utan i stället avsett att därigenom åstadkomma en "full och slutlig bodelning". Avtalet får således enligt sin lydelse anses innebära att parternas samtliga tillgångar och skulder har fördelats mellan dem. Vidare har den i avtalet omnämnda reversen överlämnats och fördelningen av tillgångarna omgående verkställts; bl a har parterna ombesörjt att bostadsrätten till deras lägenhet överförts på K.S. På grund av det sagda anser HovR:n, liksom TR:n, att avtalet är att anse som ett slutligt bodelningsavtal. Härav följer, som TR:n funnit, att den av K.S utfärdade reversen är bindande för henne.

Vid angiven bedömning av avtalet är av skäl TR:n angett den av K.S i andra hand åberopade bestämmelsen i 12 kap 3 § ÄktB inte tillämplig.

Även i fråga om K.S:s övriga invändningar gör HovR:n samma bedömningar som TR:n. Överklagandet kan således inte bifallas.

K.S (ombud universitetslektorn P.H) överklagade och yrkade att HD skulle ogilla käromålet.

I.S (ombud advokaten C.S) bestred ändring.

HD meddelade d 2 dec 1996 prövningstillstånd beträffande frågan om avtalet d 2 aug 1988 är att anse som ett bodelningsavtal eller ett föravtal samt förklarade frågan om prövningstillstånd rörande målet i övrigt vilande.

Betänkande

HD (JustR:n Vängby, Gregow referent, Lars K Beckman, Nyström och Lambe) beslöt följande dom: Domskäl. Av handlingarna i målet framgår följande. I.S och K.S undertecknade d 2 aug 1988 en såsom bodelningsavtal betecknad handling, vari de inför förestående äktenskapsskillnad förklarade sig träffa överenskommelse om delning av egendom i boet, om ansvaret för skulder och om skyldighet för K.S att betala visst belopp till I.S. Talan om äktenskapsskillnad hade inte väckts när avtalet ingicks. Avtalet har inte senare bekräftats av makarna. TR:n dömde till äktenskapsskillnad d 15 aug 1989.

Enligt 9 kap 4 § Akta skall bodelning med anledning av äktenskapsskillnad förrättas när äktenskapet har upplösts, dvs när dom på äktenskapsskillnad har vunnit laga kraft (jfr 5 kap 6 §). Om någon av makarna begär bodelning när ett mål om äktenskapsskillnad pågår, skall bodelningen dock förrättas genast. Vidare gäller enligt. 9 kap 1 § 2 st att makar som är ense får efter skriftlig anmälan till TR fördela sin egendom genom bodelning under äktenskapet utan att något mål om äktenskapsskillnad pågår; från detta fall kan dock bortses i målet. Över bodelning som makar själva förrättar skall upprättas en handling, som skrivs under av dem båda (9 kap 5 §).

Inför en omedelbart förestående äktenskapsskillnad får makar enligt 9 kap 13 § ÄktB avtala om den kommande bodelningen eller om annat som har samband med denna. Över sådant avtal - föravtal - skall upprättas en handling som undertecknas av makarna. Föravtal är i princip bindande makarna emellan (jfr 12 kap 3 § ÄktB) och skall läggas till grund för bodelningen. Ett föravtal har däremot, till skillnad från vad som gäller beträffande bodelning, inte någon verkan mot makes borgenärer.

Av det anförda följer att förutsättningarna för makarna S att förrätta bodelning inte förelåg d 2 aug 1988, då talan om äktenskapsskillnad ännu inte hade väckts. Den nämnda dag upprättade handlingen utgjorde därför inte någon bodelning i ÄktB:s mening. Handlingen får i stället anses ha utgjort ett föravtal.

Bestämmelserna i 9 kap ÄktB måste också anses medföra att föravtalet inte utan vidare, i och med att förutsättningar inträdde för att förrätta bodelning, blivit att anse som ett bodelningsavtal (jfr NJA 1985 s 432); det förhållandet att handlingen benämns bodelningsavtal och anger hur där angiven egendom skall delas föranleder inte någon annan bedömning. För att bodelning skulle komma till stånd har det alltså krävts att en bodelningshandling underskrivits efter det att talan väckts om äktenskapsskillnad. Eftersom föravtalet angav hur delning skulle äga rum, har detta kunnat ske genom att makarna bekräftade avtalet, något som för övrigt uttryckligen förutsattes i avtalet.

På grund av det anförda bör prövningstillstånd meddelas även i målet i övrigt och målet återförvisas till HovR:n för fortsatt behandling.