NJA 1997 s. 275
Trailer med last har tullförseglats i Danmark av dansk tullmyndighet och härefter förts in i Sverige, varvid förseglingen har granskats och godkänts av svensk tullmyndighet. Förseglingen har härefter brutits i Sverige utan medverkan av någon myndighet. Åtgärden har bedömts som överträdelse av myndighets bud enligt 17 kap 13 § BrB.
TR:n
Allmän åklagare väckte vid Göteborgs TR åtal mot danske medborgaren S.B. för överträdelse av myndighets bud enligt följande gärningsbeskrivning: S.B. har d 28 jan 1994 i Göteborg olovligen brutit förseglingen till av tullmyndighet åsatt tullplomb på danskregistrerade dragbilen NK 96 323 med trailern TN 4496.
Åklagaren hänvisade bl a till den av både Sverige och Danmark tillträdda tullkonventionen d 14 nov 1975 om internationell transport av gods upptaget i TIR Carnet (TIR-konventionen, SÖ 1976:133), vilken konvention införlivats med svensk rätt genom 53 § tullförordningen. Artiklarna 22 och 36 i konventionen har följande lydelse.
Artikel 22. 1. Varje fördragsslutande parts tullmyndigheter vid mellanliggande tullanstalter skall som regel, utom då de undersöker godset enligt moment 2 av artikel 5, godtaga andra fördragsslutande parters tullförseglingar förutsatt att de är i orubbat skick. Dessa tullmyndigheter kan emellertid dessutom anbringa egna förseglingar om kraven på kontroll gör detta nödvändigt.
De tullförseglingar som sålunda godtagits av en fördragsslutande part skall inom denna parts område åtnjuta samma lagliga skydd som nationella tullförseglingar.
Artikel 36. Varje överträdelse av bestämmelserna i denna konvention skall i det land där förseelsen ägt rum medföra de straffpåföljder för den skyldige som detta lands lag föreskriver.
Domskäl
TR:n (ordf rådmannen Täcklind) anförde i dom d 9 febr 1995: Domskäl. Åklagaren har upplyst: S.B. kom d 28 jan 1994 till Coldstoreterminalen i Göteborg från Köpenhamns frihamn via Stena-färjan och Masthuggskajen i Göteborg med en dragbil och trailer, som var lastad med 137 kartonger färskt oxkött. Godset skulle tullklareras på Coldstoreterminalen. Dansk tullmyndighet hade utfärdat tulltransithandlingar avseende lasten och åsatt tullförseglingen.
S.B. har erkänt gärningen.
På åklagarens begäran har tullinspektören H.M.F. hörts som vittne och uppgivit: När en lastbil kommer från utlandet med tullhandlingar och försegling, som ombesörjts av utländsk myndighet, gör svensk tullmyndighet kontroll av dokumenten och förseglingen. Om dessa är utan anmärkning godkännes de av svensk tullmyndighet, som då inte påsätter sin egen försegling. Enligt TIR-konventionen, som Sverige och Danmark anslutit sig till, skall tullmyndigheten enligt artikel 34 godtaga den utländska tullförseglingen som sin egen och behöver därför inte sätta egen plombering. Enligt artikel 22 skall den godkända tullförseglingen åtnjuta samma lagliga skydd som nationella tullförseglingar. Plomberingen får brytas på ankomstplatsen i närvaro av tulltjänsteman eller tullförtroendeman. Nu ifrågavarande tullförsegling hade godkänts av svensk tull på Masthuggskajen.
Det är utrett att S.B. på sätt åklagaren påstått olovligen brutit en av dansk tullmyndighet åsatt tullförsegling.
I 17 kap 13 § BrB stadgas att den som bl a skadar eller borttager myndighets anslag eller försegling eller eljest olovligen öppnar vad myndighet tillslutit eller ock överträder annat dylikt av myndighet meddelat förbud dömes för överträdelse av myndighets bud till böter eller fängelse i högst ett år. 17 kap BrB rör brott mot allmän verksamhet m m. I vad straffbuden i kapitlet i fråga straffbelägger gärningar, som riktar sig mot allmän verksamhet, torde endast avses svensk sådan (se Beckman m fl, Kommentar till Brottsbalken II, 6 uppl s 315 och Jareborg, Brotten III, 2 uppl s 158). 17 kap 13 § BrB synes ha tillkommit för att skydda uteslutande svensk allmän verksamhet och kan således bara anses straffbelägga överträdelser av svenska myndigheters bud.
Det är uppenbart att en av utländsk tullmyndighet gjord tullförsegling under nu föreliggande omständigheter kan jämställas med svensk sådan och att den är lika skyddsvärd som den som åsätts av svensk tullmyndighet. Härtill kommer att, enligt den här i riket gällande TIR-konventionen av d 14 nov 1975, förseglingar, varom nu är fråga, i Sverige skall åtnjuta samma lagliga skydd som nationella tullförseglingar.
Med hänsyn till vad ovan anförts om räckvidden av 17 kap 13 § BrB och till den i svensk straffrätt gällande principen att tolka straffbestämmelser restriktivt kan S.B. emellertid inte fällas till ansvar för åtalat brott. Åtalet skall därmed ogillas.
Domslut
Domslut. Åtalet ogillas.
HovR:n för Västra Sverige
Åklagaren överklagade i HovR:n för Västra Sverige och yrkade bifall till åtalet.
S.B. bestred ändring.
HovR:n (hovrättslagmannen Leven, hovrättsrådet Persson och hovrättsassessorn Alen, referent) anförde i dom d 23 febr 1996: Domskäl. S.B. har vidgått de faktiska omständigheterna. Transporten innehöll kött som infördes från Danmark. Vid tiden för händelsen, som ägde rum d 22 jan 1994, gällde tullagen (1987:1065). Denna innebar att tullplikt förelåg för den ifrågavarande lasten.
Den s k TIR-konventionen, som tillträtts av såväl Sverige som Danmark, har till syfte att underlätta internationell transport av gods med vägfordon. Av konventionen följer att Sverige som fördragsslutande part åtagit sig att i princip godta andra fördragsslutande parters tullförseglingar, att de tullförseglingar som sålunda godtagits skall åtnjuta samma lagliga skydd som nationella tullförseglingar samt att varje överträdelse av bestämmelserna i konventionen skall i det land där förseelsen ägt rum medföra de straffpåföljder för den skyldige som detta lands lag föreskriver.
Av vad som antecknats i TR:ns dom från vittnesförhöret med tullinspektören H.M.F. framgår att den av dansk myndighet gjorda tullförseglingen granskades och godkändes av svensk tullmyndighet vid godsets ankomst till Masthuggskajen. Mot bakgrund härav och med beaktande av TIR-konventionens bestämmelser får svensk tullmyndighet anses ha tagit sådan befattning med tullförseglingen att S.B:s åtgärd att bryta förseglingen faller in under tillämpningsområdet för 17 kap 13 § BrB.
På grund av det anförda skall åtalet bifallas. Påföljden bör bestämmas till dagsböter. Med hänsyn till brottets förhållandevis begränsade straffvärde kan dagsbotens storlek dock sättas lägre än vad S.B:s ekonomiska förhållanden egentligen motiverar.
Domslut
Domslut. Med ändring av TR:ns dom dömer HovR:n S.B. enligt 17 kap 13 § BrB för överträdelse av myndighets bud till dagsböter 30 å 150 kr.
S.B. överklagade och yrkade frikännande eller i vart fall straffnedsättning.
Riksåklagaren bestred ändring. Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Melchior, föreslog i betänkande följande dom: HD fastställer HovR:ns dom.
HD (JustR:n Solerud, Nilsson och Westlander, referent) beslöt följande dom: Domskäl. Den ifrågavarande tullförseglingen var åsatt av dansk tullmyndighet. Av den s k TIR konventionen följer att sådan försegling skall godtas av svensk tullmyndighet. Som framgår av HovR:ns dom granskades och godkändes förseglingen av svensk tullmyndighet vid godsets ankomst till Masthuggskajen. Med hänsyn härtill är S.B:s åtgärd att bryta förseglingen att bedöma som överträdelse av myndighets bud enligt 17 kap 13 § BrB. Åtalet skall därför bifallas.
För brottet bör S.B. dömas till det bötesstraff som HovR:n har bestämt.
Domslut
Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.
JustR Lars K Beckman, med vilken JustR Knutsson instämde, var skiljaktig beträffande motiveringen och anförde: I straffbestämmelsen i 17 kap 13 § BrB om överträdelse av myndighets bud avses med myndighet normalt endast myndighet som är svensk. Emellertid har Sverige och även Danmark tillträtt den s k TIR-konventionen och denna har införlivats med svensk rätt. Av konventionen följer att Sverige i princip skall godta bl a danska tullförseglingar och att dessa i Sverige skall åtnjuta samma lagliga skydd som svenska tullförseglingar (se artiklarna 22, 34 och 36 i konventionen). På grund av det anförda får i förevarande fall 17 kap 13 § BrB anses tillämplig även när det gäller brytande av en försegling som åsatts av dansk myndighet.
HD:s dom meddelades d 14 maj 1997 (mål nr B 1494/96).