NJA 1997 s. 288

Konkursboet överklagade i HovR:n över Skåne och Blekinge och yrkade att HovR:n skulle fastställa att Malmö TR var behörig att upptaga ansökan om stämning i målet.

Backseat och Å.F. bestred konkursboets ändringsyrkande. Konkursboet ingav i HovR:n en kostnadsräkning innehållande krav på ersättning för rättegångskostnader både vid TR:n och i HovR:n. Backseat gjorde gällande att konkursboet inte kunde anses ha fullföljt talan beträffande rättegångskostnaderna vid TR:n. Backseat och Å.F. yrkade ersättning för rättegångskostnader i HovR:n.

HovR:n (hovrättsråden Lindell, referent, och Lejman samt tf hovrättsassessorn Bengtsson) meddelade d 11 nov 1994 slutligt beslut, vari HovR:n såvitt angick Backseat undanröjde TR:ns avvisningsbeslut och visade målet i den delen åter till TR:n för erforderlig behandling. HovR:n upphävde vidare TR:ns beslut såvitt avsåg skyldigheten för konkursboet att ersätta Backseat för rättegångskostnader vid TR:n.

HovR:n uttalade slutligen att kostnaderna i HovR:n skulle prövas i samband med målet efter dess återupptagande.

HovR:n fastställde TR:ns avvisningsbeslut såvitt avsåg Å.F..

Backseat (ombud M.H.) överklagade och yrkade att HD med ändring av HovR:ns beslut skulle fastställa TR:ns beslut att konkursboet skulle ersätta Backseat för rättegångskostnader vid TR:n. Konkursboet (ombud advokaten G.B.) bestred ändring. Parterna yrkade ersättning för rättegångskostnader i HD.

Betänkande

HD (JustR:n Vängby, Lars Å Beckman, Lambe, referent, Lennander och Regner) fattade följande slutliga beslut: Skäl. Den som vill överklaga ett tingsrättsavgörande i tvistemål har att i överklagandet ange den ändring i avgörandet som yrkas (se 50 kap 4 § och 52 kap 3 § RB). När det gäller avgörandet i rättegångskostnadsdelen innebär den angivna ordningen att en överprövning av TR:ns beslut i kostnadsdelen förutsätter att denna del omfattas av ändringsyrkandet; här bortses från vad som gäller för rättshjälpskostnader. Det räcker sålunda inte med att parten enbart överklagar med avseende på själva saken. Till stöd för denna ordning har åberopats bl a att det inte sällan kan förekomma fall då klagandens motpart inte har anledning att av klagandens ståndpunkt i huvudsaken dra den slutsatsen att denne vill få ändring även i frågan om rättegångskostnaderna vid den lägre rätten. Det understryks att det inte alltid finns ett naturligt samband mellan rättegångskostnadsfrågan och själva saken (se JustR Linds votum i NJA 1960 s 503).

HD har vid flera tillfällen prövat i vad mån ändringsyrkanden kunde anses innefatta även den lägre rättens avgörande i rättegångskostnadsdelen. Ett ospecificerat överklagande har ansetts avse även kostnadsfrågan, medan denna inte upptas till prövning om överklagandet uttryckligen hänför sig enbart till ändring av avgörandet i saken (se Ekelöf m fl, Rättegång III, 6:e uppl s 211).

Frågan i målet gäller om HovR:n ägt att vid sin prövning ta upp även frågan om rättegångskostnaderna i TR:n, ehuru dessa, såsom överklagandet är avfattat, faller utanför vad som är föremål för ändringssökandet.

Ett överrättsavgörande som innebär att rättegången i den lägre rätten får en fortsättning - det kan vara fråga om exempelvis ett HD:s beslut om tillstånd till måls prövning i HovR eller, som i detta fall, en överrätts undanröjande av en lägre rätts avvisningsbeslut - har i sig en sådan koppling till kostnadsfrågan i målet att det saknas utrymme för att undanta vad som må ha upptagits i den lägre rättens avgörande i kostnadshänseende från den fortsatta prövningen i den lägre rätten. Överrättens avgörande skall därför, oavsett yrkandet, även omfatta den lägre rättens avgörande i kostnadsdelen.

HovR:n har alltså ägt att upphäva TR:ns beslut såvitt avser skyldigheten för konkursboet att ersätta Backseat Ltd för rättegångskostnader vid TR:n. Överklagandet skall därför lämnas utan bifall.