NJA 1997 s. 415
En borgensförbindelse utgör ett avtal i den mening som avses i artikel 5 punkt 1 i Luganokonventionen.
TR:n
AB Probo väckte vid Stockholms TR talan mot A.C. och yrkade förpliktande för denne att till Probo utge 3 000 000 kr jämte ränta på grund av borgensåtagande.
A.C. bestred bolagets talan. Han gjorde gällande att TR:n inte var behörig att uppta målet och yrkade att talan skulle avvisas.
Probo bestred avvisningsyrkandet.
Till stöd för sin ståndpunkt åberopade Probo utlåtande av professor M.B..
Domskäl
TR:n (chefsrådmannen Carbell samt rådmännen Lundin och Djurberg) anförde i beslut d 2 dec 1994: Skäl: Det antecknas att A.C. har gått i borgen för Noetech Fastighetsförvaltnings AB:s samtliga förpliktelser gentemot AB Probo såsom för egen skuld till dess betalning sker. Borgensåtagandet är begränsat till 3 000 000 kr. Noetech gick i konkurs d 15 nov 1993. Probo sade då upp krediterna till bolaget och anmodade A.C. att infria sitt borgensåtagande. A.C. har sitt hemvist i England och hade det också d 28 aug 1992 då han undertecknade borgensförbindelsen.
Parterna är eniga om att "Luganokonventionen om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område" är tillämplig i målet.
Luganokonventionen antogs d 16 sept 1988 och trädde för Sveriges del i kraft d 1 jan 1993. Enligt konventionens övergångsbestämmelser, artikel 54, är den tillämplig på rättsliga förfaranden som har inletts efter konventionens ikraftträdande i ursprungsstaten. Luganokonventionen är därför tillämplig i målet.
Luganokonventionen är i huvudsak identisk med 1968 års Brysselkonvention, vilken gäller mellan medlemsstaterna i EU. I Protokoll nr 2 till Luganokonventionen stadgas att EG-domstolens avgöranden rörande Brysselkonventionen skall vara vägledande för tolkningen av Luganokonventionen.
A.C. har åberopat huvudregeln i Luganokonventionen, artikel 2 stycke 1, som stadgar: "Om inte annat föreskrivs i denna konvention, skall talan mot den som har hemvist i en konventionsstat väckas vid domstol i den staten, oberoende av i vilken stat han har medborgarskap".
Probo har åberopat den särskilda behörighetsregeln, artikel s punkt 1 första meningen, som anvisar specialfora och stadgar: "Talan mot den som har hemvist i en konventionsstat kan väckas i en annan konventionsstat: om talan avser avtal, vid domstolen i den ort där den förpliktelse som talan avser har uppfyllts eller skall uppfyllas".
TR:n gör följande bedömning.
Två frågor är avgörande förfrågan om TR:n är behörig, dels huruvida borgensförbindelsen utgör ett avtal i Luganokonventionens mening, dels huruvida förpliktelsen skall uppfyllas i Stockholm.
Beträffande tolkningen av begreppet "avtal" har EG-domstolen uttalat att begreppet skall tolkas autonomt, dvs med hänsyn till Luganokonventionens system och ändamål och utan bundenhet till den ena eller andra nationella rättsordningens begreppsapparat (mål 34/82 Peters v ZNAV, 1983 ECR 987). Något avgörande från EG-domstolen om en borgensförpliktelses avtalsrättsliga natur enligt artikel 5 finns inte. Doktrinen på området ger inte heller något stöd åt en viss tolkning.
I brist på prejudikat och doktrin inom EG-rätten utgår TR:n från svensk rättsuppfattning. Borgen uppfattas enligt svensk rätt närmast som en kontraktuell förbindelse. HD har sålunda uttalat: "Vid ingående av borgensförbindelse för en skuld uppkommer mellan borgensmannen och borgenären ett kontraktsförhållande, som innefattar ömsesidiga förpliktelser" (NJA 1992 s 351, på s 355). Denna rättsuppfattning har även kommit till uttryck i den svenska doktrinen. Med hänsyn till syftet med Luganokonventionen saknas anledning att anta att man i andra rättsordningar där man lägger större vikt vid en borgens ensidiga natur skulle komma till en annan utgång i forumfrågan. TR:n finner därför att nu aktuell borgensförbindelse utgör ett avtal i enlighet med Luganokonventionens artikel 5.
Vad avser begreppet "uppfyllelseort" i artikel 5 har EG-domstolen uttalat att uppfyllelseorten skall bestämmas i enlighet med den lag som enligt forumlandets internationella privaträtt är tillämplig på förpliktelsen i fråga (mål nr 12/76 Tessili v Dunlop, 1976 ECR 1473).
De rättssystem som kan bli aktuella i förevarande fall är engelsk eller svensk rätt. Enligt båda rättssystemen skall penningförpliktelser i princip uppfyllas på borgenärens hemort, dvs i detta fall Stockholm.
Med anledning av det ovan anförda finner TR:n att Stockholms TR med stöd av Luganokonventionen, artikel 5 punkt 1 första meningen, är behörig att uppta målet till prövning.
Slut. A.C:s avvisningsyrkande lämnas utan bifall.
Svea HovR
A.C. överklagade i Svea HovR och yrkade att Probos talan skulle avvisas.
Probo bestred yrkandet.
HovR:n (hovrättspresidenten Blom, hovrättslagmannen Holmquist samt hovrättsråden Brembeig och Hahn, referent) anförde i beslut d 10 april 1995: Såsom TR:n framhållit skall begreppet "avtal" i Luganokonventionens artikel 5 punkt 1 första meningen enligt EG- domstolen tolkas med hänsyn till Luganokonventionens system och ändamål.
En borgensförbindelse är ett avtal varigenom borgensmannen åtar sig vissa förpliktelser gentemot borgenären i ett skuldförhållande. Oavsett om borgensåtagandet enligt den ifrågavarande rättsordningen anses ge upphov till en förpliktelse inte bara för borgensmannen utan även för borgenären, t ex att informera borgensmannen om vissa inträffade förhållanden, utgör borgen således ett avtal.
Den ifrågavarande bestämmelsen i Luganokonventionen är enligt sin ordalydelse inte begränsad till ömsesidigt förpliktande avtal. Det saknas anledning att anta att avsikten varit att ett borgensavtal skall betraktas annorlunda vid tolkning och tillämpning av forumbestämmelsen än det avtal varigenom huvudförpliktelsen uppkommit. HovR:n anser därför, liksom TR:n, att en talan som avser ett borgensåtagande kan väckas vid domstol i konventionsstat där borgensförpliktelsen skall fullgöras.
Vad gäller frågan om uppfyllelseort delar HovR:n TR:ns bedömning att borgensförpliktelsen skall fullgöras i Stockholm.
Eftersom TR:n således är behörig att uppta målet till prövning, lämnar HovR:n överklagandet utan bifall.
HD
A.C. (ombud advokaten L.S.) överklagade och yrkade bifall till sitt avvisningsyrkande.
Probo (ombud advokaten B.T.) bestred ändring. Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Ek, föreslog i betänkande följande beslut: Skäl: Svensk domsrätt kan föreligga enligt artikel 5 (1) i Luganokonventionen om talan avser avtal och förpliktelsen skall uppfyllas här i landet.
Frågan är då i första hand om en borgensförbindelse betraktas som ett avtal i nämnda artikels mening.
Enligt svensk rätt är det klart att borgen uppfattas som en kontraktuell förbindelse (NJA 1992 s 351). EG-domstolen - vars avgöranden rörande Brysselkonventionen också får anses vägledande vid tolkningen av den så gott som identiska Luganokonventionen - har emellertid uttalat att begreppet avtal skall tolkas autonomt utifrån konventionens syfte och system och oberoende av hur uttrycket tolkas enligt nationell rätt (Peters v ZNAV, [1983] ECR 987). Motivet för regeln i artikel 5 (1) har i allmänna ordalag angetts vara att där gäldenären har att fullgöra sin prestation, där bör han också vara skyldig att svara inför domstol (Pålsson, Bryssel- och Luganokonventionerna, 1995 s 75).
Något avgörande från EG-domstolen om en borgensförbindelse är att betrakta som ett avtal finns inte. Inte heller synes det föreligga några relevanta avgöranden från övriga konventionsstaters domstolar.
Tolkningen av begreppet avtal har dock varit föremål för EG-domstolens prövning. Av särskilt intresse är det ovan angivna avgörandet. Det rörde ett krav på betalning som av en nederländsk förening riktades mot en av dess medlemmar, ett tyskt bolag. EGdomstolen uttalade bl a att medlemskap i en förening skapar band mellan medlemmarna av samma slag som mellan parterna i ett avtal och följaktligen ger upphov till avtalsrättsliga förpliktelser i den mening som avses i artikel 5 (1). Med hänsyn till detta uttalande, som ger uttryck för att begreppet avtal skall ges en vid tolkning, får det anses naturligt att även betrakta en borgensförbindelse som ett avtal i den mening som avses i artikel 5 (1) i Luganokonventionen.
Uppfyllelseorten skall enligt EG-domstolen bestämmas enligt den lag sons enligt rättegångslandets internationella privaträtt är tillämplig på förpliktelsen i fråga (Tessili v Dunlop, [19761 ECR 1473). Vanliga penningförpliktelser skall enligt svensk och engelsk rätt som regel uppfyllas på borgenärens hemort (Pålsson, a a s 81).
Med anledning av det anförda finner HD, i likhet med underrätterna, att Stockholms TR är behörig att uppta målet till prövning. HovR:ns slut skall därför fastställas.
Domslut
HD:s avgörande. HD fastställer det avgörande som HovR:ns beslut innehåller.
HD (JustR:n Knutsson, Lars K Beckman, Nyström, Westlander, referent, och Thorsson) fattade följande slutliga beslut: HD lämnar överklagandet utan bifall.
HD:s beslut meddelades d 13 juni 1997 (mål nr Ö 2126/95).