RH 1997:96
En fastställelsetalan grundad på ett med stöd av 28 § skuldebrevslagen kvittningsvis åberopat skadeståndsanspråk - bestående i att den ursprunglige fordringsägaren i strid med ingånget muntligt avtal underlåtit att fullgöra ett åtagande att "tillse" betalning på visst sätt - är av sådan avtalsrättslig natur att artikel 5.1 Luganokonventionen är tillämplig.
Malmö tingsrätt
M-M.L. ansökte vid Malmö tingsrätt om stämning på Merita Bank Ab, en finsk bank med säte i Helsingfors, med yrkande om att tingsrätten skulle fastställa dels att hon hade en kvittningsgill motfordran mot Merita Bank Ab, dels att motfordran uppgick till visst belopp. Till grund för rättens behörighet åberopades art. 5.1. Luganokonventionen. I stämningsansökan påstods i huvudsak följande av betydelse för rättens behörighet: M-M.L. drev inledningsvis genom ett aktiebolag benämnt Universal Hotels of Scandinavia AB (UHS) det s.k. Gastelyckan-projektet i Lund, för vilket projekts finansiering ett bolag benämnt C-man AB kom att anlitas. Mellan C-Man AB och M-M.L. avtalades att M-M.L. skulle få betalt för den fordran hon hade på UHS. Sedermera kom Kansallisbanken att överta den faktiska kontrollen över C-Man AB. Kansallisbanken erbjöd M-M.L. ett lån i avvaktan på att hon skulle kunna få betalt för sin fordran, vilket hon accepterade. Mellan M-M.L. och för Kansallisbanken behörig ställföreträdare, L.H., träffades i samband med lånetransaktionen muntligen per högtalartelefon på A. & Partner Advokataktiebolags kontor i Malmö en överenskommelse med det innehållet att Kansallisbanken skulle "tillse" att M-M.L. erhöll betalning för sin fordran gentemot UHS. Åtagandet innebar att Kansallisbanken - när Gastelyckan-projektet var sålt - skulle sätta in drygt 1,2 milj. kr på A. & Partner Advokataktiebolags konto i Malmö. Kansallisbanken har inte fullgjort sitt åtagande. M-M.L. är på grund härav berättigad till skadestånd, vilket hon kvittningsvis gör gällande mot Merita Bank Ab, som numera är innehavare av Kansallisbankens ursprungliga och på ett enkelt skuldebrev grundade lånefordran mot henne.
Merita Bank Ab yrkade att M-M.L:s talan skulle avvisas på grund av rättegångshinder, bestående i att tingsrätten inte var behörig att ta upp målet till prövning med stöd av art 5.1 Luganokonventionen. Till grund härför anfördes dels att det inte framgick vilken förpliktelse som avsågs, dels att Merita Bank Ab överhuvud inte åtagit sig att uppfylla något i Malmö, dels att det överhuvud inte var fråga om en avtalsförpliktelse.
Malmö tingsrätt (1997-04-16, rådmannen Bengt Månsson) lämnade Merita Bank Ab:s foruminvändning utan bifall med följande skäl: Enligt 5.1. Luganokonventionen kan en talan som avser avtal väckas vid domstolen i den ort där den förpliktelse som talan avser har uppfyllts eller skall uppfyllas. Vid avgörande av behörighetsfrågan har tingsrätten att utgå från de omständigheter som käranden åberopat som grund för sin talan. Det är således den av M-M.L. åberopade överenskommelsen med Kansallisbanken genom företrädaren L.H. som skall läggas till grund för tingsrättens behörighet. Enligt det av M-M.L. påstådda avtalsinnehållet är uppfyllelseorten för avtalsförpliktelsen i fråga Malmö.
Merita Bank Ab överklagade beslutet och yrkade att hovrätten skulle avvisa M-M.L:s talan.
M-M.L. bestred bifall till överklagandet.
Merita Bank Ab anförde till stöd för sin talan: Ett ensidigt påstående från M-M.L. om att avtal har träffats medför inte att tingsrätten är behörig enligt art. 5.1 Luganokonventionen. För att komma fram till vad som utgör den relevanta förpliktelsen måste domstolens prövning av det påstådda avtalet i vart fall innefatta en fullständig prövning av innebörden av avtalet. Det bör rimligtvis vara M-M.L. som har bevisbördan även för de omständigheter som påstås utgöra forumgrundande fakta. I målet beskrivs den huvudsakliga förpliktelsen för Kansallisbanken ha varit att "tillse" att M-M.L. erhåller betalning för sin fordran mot UHS. Det görs emellertid inte gällande att Kansallisbanken utfäst sig att själv utge ersättning eller betalning. Det sagda innebär att den relevanta förpliktelsen för Kansallisbanken i realiteten skulle ha utförts mot UHS och inte mot M-M.L.. Att M-M.L. skulle ha tagit emot pengarna från UHS kan inte grunda behörighet för Malmö tingsrätt att pröva mellanhavandet mellan M-M.L. och Merita Bank Ab.
M-M.L. anförde i huvudsak: Art. 5.1 Luganokonventionen är tillämplig även om existensen eller giltigheten av det avtal som åberopas till stöd för anspråket bestrids av motparten. Denne har att styrka att det inte föreligger ett avtalsförhållande mellan parterna. Tingsrätten har därför riktigt utgått från de omständigheter som hon åberopar som grund för sin talan. Den relevanta förpliktelsen är i förevarande fall ett fullgörelseåtagande från Kansallisbanken gentemot henne.
Hovrätten över Skåne och Blekinge (1997-10-23, hovrättslagmannen Lars- Göran Engström och hovrättsrådet Rolf Trulsson, referent, samt adjungerade ledamoten professorn Lennart Pålsson) lämnade överklagandet utan bifall.
Som skäl anförde hovrätten: M-M.L. gör i målet gällande att hon med Kansallisbanken - samtidigt som hon av denna bank beviljats och erhållit ett lån - träffat ett muntligt avtal varigenom banken åtagit sig att tillse att hon erhåller betalning för sin fordran mot UHS, att det fordrade beloppet enligt avtalet med Kansallisbanken skulle insättas på A. & Partner Advokataktiebolags klientmedelskonto i Malmö efter avyttringen av Gastelyckeprojektet, att hon till följd av Kansallisbankens underlåtenhet att fullgöra sitt åtagande är berättigad till skadestånd samt att hon har rätt att kvittningsvis åberopa skadeståndsanspråket mot Merita Bank Ab, som numera är innehavare av Kansallisbankens ursprungliga, på ett enkelt skuldebrev grundade lånefordran mot henne.
Enligt art. 5.1 Luganokonventionen kan en talan som avser avtal (in matters relating to a contract) väckas vid domstolen i den ort där den förpliktelse som talan avser har uppfyllts eller skall uppfyllas. Vid bedömningen av vilken domstol som är behörig anses de omständigheter som käranden åberopar till grund för sitt kontraktsenliga anspråk vara avgörande. Detta anses gälla även i sådana fall då förekomsten av de åberopade omständigheterna eller giltigheten av det åberopade avtalet bestrids. Merita Bank Ab:s invändning såvitt avser förekomsten av det åberopade avtalet kan därför inte beaktas vid avgörandet av forumfrågan.
Den avtalsförpliktelse som M-M.L. påstår inte ha blivit fullgjord är ett åtagande av Kansallisbanken att "tillse" att hon får betalning. Även om M-M.L:s talan inte direkt har sin grund i avtal mellan henne och Merita Bank Ab, har den påstådda underlåtenheten från Kansallisbanken gett upphov till det anspråk hon på grund av bestämmelserna i 28 § skuldebrevslagen kvittningsvis riktar mot Merita Bank Ab. Med hänsyn härtill får M-M.L:s talan anses vara av sådan avtalsrättslig natur att art. 5.1 Luganokonventionen är tillämplig.
Enligt M-M.L. har överenskommits med Kansallisbanken att dess åtagande skulle fullgöras genom inbetalning av det fordrade beloppet på bank i Malmö. Såsom tingsrätten funnit skall därför Merita Bank Ab:s invändning om rättegångshinder ogillas.