NJA 1997 s. 579

Trollhättans TR försatte d 2 juni 1992 Rit & Cad Utveckling AB i konkurs och förordnade advokaten T.N. till förvaltare. Den 9 dec 1993 entledigades T.N. på egen begäran från uppdraget som förvaltare och förordnades i stället advokaten K.E. till förvaltare i konkursen.

K.E. hemställde i inlaga som kom in till TR:n d 22 maj 1996 att konkursen skulle avskrivas och begärde arvode med 36 750 kr, varav 7 350 kr utgjorde mervärdesskatt.

T.N. hade tidigare i ärendet begärt arvode med 76 250 kr, varav 15 250 kr utgjorde mervärdesskatt. I beslut d 6 juni 1996 hade T.N., efter tillstyrkan av tillsynsmyndigheten, beviljats förskott på nämnda belopp.

TR:n (rådmannen Hallgren anförde i protokoll d 16 juli 1996: Tillsynsmyndigheten har granskat de av förvaltarna lämnade slutredovisningarna utan anmärkning.

Tillsynsmyndigheten har tillstyrkt det av K.E. yrkade arvodet.

Beträffande det av T.N. yrkade arvodet har tillsynsmyndigheten anfört.

Omhändertagande av boet och Bouppteckning. Under dessa båda rubriker yrkar T.N. tillhopa 23 000 kr i arvode. Arbetet i dessa delar sammanfaller av naturliga skäl i stora stycken, eftersom förvaltaren vid den inledande kontakten inhämtar uppgifter om tillgångar och skulder m m som sedan bildar underlag till bl a bouppteckningen. Arbetet måste betraktas som rutinarbete i en konkurs och skall därmed arvoderas efter en i konkurssammanhang förhållandevis låg taxa. En stor del av arbetet med bouppteckningen utförs dessutom inte i normalfallet av förvaltaren själv utan av annan personal i förvaltarens organisation, ofta med biträde av personal anställd av konkursförvaltaren. Av arbetsredogörelsen framgår att förhållandet att datoranläggningen och bolagets personal varit spridd i riket har medfört ett visst merarbete. Det yrkade arvodet överstiger dock trots detta förhållande vad som kan anses skäligt. Tillsynsmyndigheten tillstyrker 10 000 kr för omhändertagande av boet och 5 000 kr för arbete med bouppteckningen.

Avveckling av boet. T.N. har under denna rubrik yrkat ersättning med 22 000 kr. Av bouppteckningen framgår att boets huvudsakliga egendom bestod av en datautrustning som i bouppteckningen värderades till 2 000 000 kr. Värderingen bygger på ställföreträdarens uppgifter. Egendomen såldes slutligen av K.E. och inbringade 6 400 kr exklusive mervärdesskatt. Egendomen har således genomgått en dramatisk värdeminskning under konkursens handläggning. Exakt hur stor värdeminskningen har varit går inte med säkerhet att fastställa, eftersom T.N. inte lät opartisk expertis värdera egendomen vilket är brukligt i konkurssammanhang, inte minst i detta fall när egendomen representerade ett så betydande värde. Tillsynsmyndigheten noterar också att T.N. i bilaga 3 till bouppteckningen uppger att "värdet å varulagret är svårbedömt på grund av lagrets specifika karaktär, innebärande att antalet intressenter är få". Detta understryker enligt tillsynsmyndighetens mening vikten av att egendomen borde ha värderats. Eftersom datautrustning faller fort i värde, är en snabb avveckling av egendomen ytterst angelägen för att rädda det värde egendomen hade vid konkursutbrottet. Konkursen bröt ut i april 1992 men egendomen såldes först i oktober 1994, dvs efter ca 2 1/2 år. Avyttringen har således inte skett med den skyndsamhet som bör kunna krävas. Enligt tillsynsmyndighetens uppfattning får T.N. lastas för att avyttringen drog ut på tiden och att egendomens värde föll. Eftersom egendomen inte värderades hade nämligen beroende borgenären inte ett fullgott beslutsunderlag när budet på 200 000 kr förelåg vilket ledde till att det förkastades, förmodligen beroende på en felaktig uppfattning om värdet på egendomen. Tillsynsmyndigheten anser det vidare otillfredsställande att T.N. inte med säkerhet kunnat redogöra i detalj för vad som hänt med egendomen i bouppteckningens bilaga 2. Egendomen värderades till 50 000 kr men såvitt framgår har denna egendom inte inbringat något alls till konkursboet. Tillsynsmyndigheten anser mot bakgrund av vad som ovan har anförts att T.N. brustit i omsorg och skicklighet och att arvodet därför skall nedsättas till 8 000 kr.

Anställda. Under denna rubrik har T.N. begärt ersättning med 8 000 kr. Arvodet överstiger vida vad som kan anses skäligt för handläggningen av två anställdas löneanspråk. Arbetet är även i denna del rutinarbete och enligt tillsynsmyndighetens erfarenhet överstiger kostnaden per anställd endast i undantagsfall 1 500 kr. Eftersom arbetet synes ha varit något mer komplicerat än vad som är normalt, tillstyrker tillsynsmyndigheten 4 000 kr i arvode.

Övriga förvaltningsåtgärder. Under denna rubrik har T.N. begärt arvode med 7 000 kr. Tillsynsmyndigheten noterar att under denna punkt ingår arbete med överflyttandet av konkursen till ny förvaltare. Förvaltarbytet har således orsakat merkostnader. Grunden till att T.N. begärde sitt entledigande var att han under konkursens gång kommit i kontakt med en av ställföreträdarna på ett sådant sätt att hans objektivitet kunde ifrågasättas. Personen i fråga anställdes för övrigt sedermera av T.N.. Enligt tillsynsmyndighetens uppfattning skall en konkursförvaltare undvika att försätta sig i en sådan situation som den aktuella. Om det trots allt sker, menar tillsynsmyndigheten att det inte är rimligt att borgenärerna skall stå för den merkostnad som uppstår. Tillsynsmyndigheten tillstyrker av denna anledning endast 4 000 kr i arvode.

Formalia. Under den period T.N. var förordnad som förvaltare, april 1992 - december 1993, borde två halvårsberättelser samt förvaltarberättelse ha upprättats och ingetts. Ingen av dessa handlingar ingavs dock och något anstånd med ingivande av förvaltarberättelsen förelåg såvitt framgår av tillsynsmyndighetens akt inte. T.N. har således brustit i formaliahanteringen vilket motiverar en ytterligare nedsättning av arvodet med 6 000 kr. Tillsynsmyndigheten vill understryka att halvårsberättelserna således överhuvudtaget inte har ingetts vilket tillsynsmyndigheten ser mycket allvarligt på.

Tillsynsmyndigheten tillstyrker således tillhopa 32 500 kr i arvode, varav 6 500 kr utgör mervärdesskatt.

T.N. har i yttrande över de framställda anmärkningarna yttrat bl a.

Omhändertagande av boet. Man kan inte påstå att arbetet under denna rubrik i stora delar skulle sammanfalla med arbetet med bouppteckningen. Det är i samtliga konkurser fråga om två stycken helt väsentligt skilda arbetsuppgifter. Av denna anledning redovisas också arbetet under två skilda rubriker. Den beskrivning som lämnats i arvodesframställan följer i huvudsak rekommendationer som lämnats av Konkursförvaltarkollegiernas förening och visar på ett tydligt sätt det arbete som har utförts. Arvodet motsvarar ca 15 timmars arbete, vilket får anses vara mycket skäligt under de då rådande förhållandena.

Bouppteckning. Ur Konkursförvaltarkollegiernas förenings synvinkel torde en hänvisning till bouppteckningen vara tillräckligt i normalfallet, men om det har förelegat särskilda svårigheter bör detta anges. Även här motsvarar beskrivningen i arvodesframställan de nämnda rekommendationerna och yrkat arvode kan inte sägas vara för högt eller på något annat sätt avvika från normalkonkursen. Tillsynsmyndigheten i Kronobergs och Blekinge län och Förvaltarkollegiet Småland och Blekinge har haft diskussioner om principer för arvode i konkurser. I ett av de dokument som har distribuerats bland de olika konkursförvaltarkollegierna har man bl a skrivit följande när det gäller angivande av tid för förvaltningsåtgärder. "Den tid som skall angivas är den sammanlagda tid som åtgått att handhava förvaltningsåtgärden, oavsett om det är förvaltaren, annan jurist på byrån eller annan självständig handläggare som utfört arbetet. Hur tiden fördelar sig inbördes mellan dessa är upp till den enskilda byråns uppläggning av arbetet och skall ej redovisas särskilt. Någon uppgiftsskyldighet i detta hänseende föreligger ej." Alldeles självklart är en del av arbetet upplagt på annan personal än förvaltaren själv, eftersom konkursförvaltningen består av en egen organisation inom byrån. En sådan organisation är ju också en av förutsättningarna för att en advokat skall kunna anförtros konkursförvaltaruppdrag. Det finns därför ingen logik i att som grund för nedsättning av ett arvodesyrkande åberopa att visst arbete utförts av annan personal än förvaltaren. Detta särskilt när det yrkade arvodet inte på något sätt avviker från vad som kan anses vara normalt.

Avveckling av boet. Det yrkade arvodet under denna punkt vidhålles. Här synes grunden för tillsynsmyndighetens yrkande om nedsättning av arvodet vara påstående om att det är jag som skall lastas för att avyttringen av egendomen drog ut på tiden och att egendomens värde föll. Enligt tillsynsmyndighetens yttrande synes detta påstående vila på att jag inte lät "Opartisk expertis" värdera egendomen. Resonemanget går ej att förstå, eftersom en värdering knappast kan påverka vare sig en försäljning eller ett faktiskt värde på egendomen. Tillika bör det understrykas att efter entledigandet kunde jag knappast svara för det försäljningsresultat som gjordes. Med utgångspunkt från kontakter med Ölands Sparbank fanns det inte något skäl att misstro uppgivet värde på egendomen. Emellertid var det fråga om egendom som var utsatt för en mycket snabb förändring och värdeminskning på grund av den enorma utveckling som sker inom databranschen. Jag har inte i något avseende brustit i omsorg och skicklighet. Framställt yrkande om arvode vidhålls.

Anställda. Arbetet i denna del var mer komplicerat än vad som kan anses vara normalt. I arvodesframställan har tydligt redovisats det arbete som har nedlagts. Arbetet motsvarar i tid ca en dag. Detta kan inte anses oskäligt. Arvodet motsvarar väl den tid som varit nödvändig.

Övriga förvaltningsåtgärder. Yrkandet vidhålles. Arbetsbeskrivningen motsvarar yrkat arvode. Enligt tillsynsmyndighetens uppfattning, som jag delar, skall en konkursförvaltare undvika att försätta sig i en jävssituation. Närjag ansåg att jag hade hamnat i en jävssituation kontaktade jag tillsynsmyndigheten och hade en diskussion. Efter detta begärde jag mitt entledigande. Den tid detta har tagit motsvarar inte det som tillsynsmyndigheten anser att arvodet skall sänkas med. I övrigt vore det också orimligt att en förvaltare som hamnar i en jävssituation skall riskera att få nedsättning av sitt arvodesyrkande just av den anledningen. Vid entledigandet låg jag som flertalet andra kollegor efter med ingivande av halvårsberättelser. När arbetet kom ikapp 1994 fanns inte något material kvar för att upprätta och inge halvårsberättelser i denna konkurs på grund av att materialet hade överlämnats till den nye förvaltaren. Det bestrids att arvodet skall nedsättas med 6 000 kr på grund av formaliabrister.

TR:ns bedömningar.

Konkursen har krävt mera arbete än normalt, varför arvodet bör bestämmas med frångående av konkursförvaltartaxan.

TR:n delar tillsynsmyndighetens uppfattning vad gäller arvode för posterna "Omhändertagande av boet" och "Bouppteckning" att det begärda arvodet inte är skäligt.

Vad gäller arvode för posten "Avveckling av boet" är det, som tillsynsmyndigheten har anfört när det gäller datautrustning som fort faller i värde, ytterst angeläget med en snabb avveckling. Egendomen, såvitt nu är i fråga, hade inte sålts när T.N. entledigades i december 1993, över 1 1/2 år efter konkursutbrottet. TR:n finner på grund härav och av övriga anförda omständigheter att arvodet under denna post skall bestämmas till skäliga ansedda 12 000 kr exklusive mervärdesskatt. TR:n delar tillsynsmyndighetens uppfattning vad gäller arvode under rubriken "Anställda".

Beträffande posten "Övriga förvaltningsåtgärder" delar TR:n inte tillsynsmyndighetens synpunkter att den i ärendet uppkomna jävssituationen skall föranleda nedsättning av arvodet som tillsynsmyndigheten har yrkat.

Vad slutligen gäller tillsynsmyndighetens yrkande om nedsättning av arvodet på grund av att T.N. ingett förvaltarberättelsen för sent och underlåtit att inge två halvårsberättelser konstaterar TR:n att T.N. i dessa hänseenden har eftersatt sina skyldigheter enligt 7 kap 15 § och 20 § KL. Den bristande omsorg T.N. sålunda har visat vid fullgörandet av sitt uppdrag som förvaltare i konkursen bör även beaktas vid bestämmande av arvodet. En reducering av yrkat arvode med 6 000 kr i denna del är enligt TR:ns mening skäligt.

Sammantaget finner TR:n att T.N. inte kan anses ha visat att han är berättigad till högre arvode än 41 250 kr, varav 8 250 kr utgör mervärdesskatt.

TR:n fattar följande beslut att meddelas d 18 juli 1996: Eftersom konkursboets tillgångar inte räcker till att betala konkurskostnaderna, skall konkursen avskrivas enligt 10 kap 1 § KL.

TR:n bestämmer T.N:s förvaltararvode till 41 250 kr, varav 8 250 kr utgör mervärdesskatt. Det antecknas att T.N. har beviljats förskott med 76 250 kr.

TR:n bestämmer K.E:s förvaltararvode till 36 750 kr, varav 7 350 kr utgör mervärdesskatt.

Konkurskostnaderna skall utgå ur konkursboet framför andra skulder som boet har ådragit sig. I den mån konkurskostnaderna inte kan tas ur boet, skall de betalas av staten.

HovR:n för Västra Sverige

T.N. överklagade i HovR:n för Västra Sverige och yrkade att HovR:n skulle bestämma förvaltararvodet till det av honom begärda beloppet och hemställde vidare att HovR:n skulle hålla muntlig förhandling i målet. Han åberopade till stöd för ändringsyrkandet vad han anfört vid TR:n och tillade bl a följande: Vad gäller datorutrustningen som omfattas av rubriken "avveckling av boet" kan den uppkomna situationen inte läggas honom till last, eftersom banken, vilken innehade företagshypotek i egendomen, inte medgav en försäljning under hand. Det är en allmän uppfattning bland konkursförvaltare att egendom som omfattas av företagshypotek inte skall avyttras under hand utan hypoteksinnehavarens samtycke.

Tillsynsmyndigheten bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Malmström, hovrättsrådet Sundqvist, referent, och hovrättsassessorn Hagsgård) fattade följande slutliga beslut, som meddelades d 20 nov 1996: HovR:n, som inte finner skäl att hålla muntlig förhandling, avslår överklagandet.

HD

T.N. överklagade och yrkade att förvaltararvodet skulle bestämmas till begärt belopp. Han hemställde att målet skulle återförvisas till HovR:n.

HD meddelade d 10 mars 1997 prövningstillstånd i frågan huruvida HovR:n bort hålla förhandling.

Riksskatteverket förklarade sig inte ha något att erinra mot att målet återförvisades till HovR:n för ny handläggning.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Widegren, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl: Av 14 kap 8 § 2 st KL följer att rätten får hålla förhandling i arvodesfrågan om den finner skäl till det. Sådan torde dock enligt förarbetena endast undantagsvis behöva hållas i arvodesfråga (prop 1986/87:90 s 381).

Vid tillämpningen av denna bestämmelse - liksom exempelvis 52 kap 11 § RB (prop 1993/94:190 s 139, prop 1995/96:115 s 107 och Welamson, Rättegång VI, 1994 s 135) - måste under alla förhållanden beaktas att det av europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna för vissa fall följer att en part vid överklagande av beslut har rätt till muntlighet i HovR:n. Detta har fastslagits i en rad avgöranden av denna domstol och är numera genom lagen (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna svensk rätt

Tillämpligheten av artikel 6 punkt 1 i konventionen har i detta fall inte ifrågasatts. T.N. har begärt en muntlig förhandling i HovR:n. Under sådana förhållanden borde HovR:n inte ha avgjort målet på handlingarna.

Domslut

HD:s avgörande. HD förklarar att HovR:n bort hålla förhandling samt meddelar prövningstillstånd i målet i övrigt, undanröjer HovR:ns beslut och visar målet åter till HovR:n för ny behandling.

HD (JustR:n Gregow, Lars Å Beckman, Svensson, Danelius och Regner, referent) fattade följande slutliga beslut: Skäl: Frågan i målet är i första hand huruvida det i HovR:n förekommit rättegångsfel genom att HovR:n inte på T.N:s begäran hållit förhandling i målet.

I konkursärenden gäller enligt 16 kap 2 § KL RB:s bestämmelser om tvistemål i tillämpliga delar, om inte annat sägs i KL. Enligt 14 kap 8 § 2 st KL får rätten hålla förhandling i arvodesfrågan i en konkurs, om den finner skäl till det. Bestämmelsen är emellertid inte tillämplig i konkurser som avskrivs (14 kap 8 § 1 st och 10 § samma lag), och motsättningsvis får anses framgå att det enligt KL inte är avsett att det skall hållas förhandling i ärenden i sådana fall (jfr prop 1986/87:90 s 161).

Bestämmelserna i 14 kap KL avser närmast handläggningen i TR:n. KL saknar däremot särskilda bestämmelser om förhandling i HovR i ett mål i vilket ett beslut i ett konkursärende har överklagats (se 16 kap 59 §§ KL). Detta talar för att föreskrifterna i 52 kap 11 § RB är tillämpliga och att det således föreligger skyldighet att hålla förhandling i HovR, om det är nödvändigt för utredningen i målet att höra part eller någon annan muntligen. Mot detta kan visserligen anföras att det i mål angående arvode till konkursförvaltare skulle vara ett visst krav på förhandling i HovR:n samtidigt som ett sådant krav helt saknas för TR:ns handläggning i ärendet angående avskrivning av konkurs. Övervägande skäl får ändå anses tala för att 52 kap 11 § RB varit tillämplig vid HovR:ns handläggning av målet (jfr Fitger-Renfors, Processrätt II, 1997 s 310).

Vid sidan av regleringen i KL och RB kan ett krav på att förhandling hålls i mål där en konkursförvaltare överklagat en TR:s beslut i arvodesfrågan följa av artikel 6 i europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, vilken gäller som svensk rätt sedan d l jan 1995. Denna artikel ger i princip en part rätt till muntlig förhandling vid prövning av tvist om vad som i artikeln benämns civila rättigheter (jfr NJA 1991 s 188, 1992 s 363 och 513, 1993 s 109 och 111, 1994 s 290 samt 1997 s 121).

En konkursförvaltare har rätt till arvode och kostnadsersättning, som skall utgå ur konkursboet eller, om detta inte förslår, skall betalas av staten eller av borgenär som gjort konkursansökningen (14 kap 1-3 §§ KL). Tvister om sådan ersättning får, mot bakgrund av praxis i Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, anses utgöra tvister om civila rättigheter.

I HovR:n anförde T.N. vissa omständigheter i sak till stöd för sitt överklagande och yrkade muntlig förhandling. Det får förutsättas att han önskade muntligen lämna ytterligare uppgifter som kunde vara av betydelse för HovR:ns prövning av arvodesfrågan. Skäl att avslå hans begäran om att förhandling skulle hållas i HovR:n har därför inte förelegat.

HovR:ns beslut att avgöra målet utan förhandling utgör ett sådant rättegångsfel som gör att HovR:ns beslut skall undanröjas och målet återförvisas till HovR:n för ny behandling (se bl a NJA 1997 s 121).

Domslut

HD:s avgörande. HD förklarar att HovR:n bort hålla förhandling samt meddelar prövningstillstånd i målet i övrigt, undanröjer HovR:ns beslut och visar målet åter till HovR:n för ny behandling.

HD:s beslut meddelades d 5 sept 1997 (mål nr Ö 5721/96).