NJA 1997 s. 699

Parabolantenn har ansetts utgöra byggnadstillbehör.

TR:n

T.K. köpte d 13 sept 1996 fastigheten Vara Slädene 1:30, vilken tillhörde C.S. och B-M.S. och såldes genom exekutiv underhandsförsäljning.

Sedan T.K. tillträtt fastigheten ansökte han hos Kronofogdemyndigheten i Skaraborgs län om handräckning för utfående av viss egendom, bl a en parabolantenn, som enligt honom ingått i köpet men förts bort från fastigheten av de tidigare ägarna.

Kronofogdemyndigheten (kronofogden Ljungdahl) anförde i beslut d 2 dec 1996 bl a: En parabolantenn anses inte utgöra fastighetstillbehör eftersom den inte uppfyller JB:s krav på att vara ägnad till stadigvarande bruk på fastigheten. Det fanns heller ingen parabolantenn upptagen i beskrivningen av fastigheten.

Kronofogdemyndigheten lämnade ansökningen om handräckning utan bifall.

T.K. överklagade i Skövde TR och yrkade bifall till sin ansökan. Han anförde bl a att parabolantennen hade funnits inmonterad och fungerat vid visningen av fastigheten samt att han hade utgått från att antennen ingick i köpet, eftersom den var monterad på husväggen.

C.S. och B-M.S. bestred överklagandet och anförde bl a: I värdering som företogs med anledning av försäljning av fastigheten nämns inte parabolantennen. Den skall därför inte anses ingå i köpet. Inte heller har det förekommit någon diskussion i frågan om den skulle ingå i köpet.

Domskäl

TR:n (rådmannen Swantesson) anförde i beslut d 25 febr 1997 bl a: Skäl: Vad T.K. köpt vid den exekutiva försäljningen är en fastighet, dvs fast egendom. Oavsett om T.K. och C.S. har diskuterat köp även av viss lös egendom kan handräckning alltså endast beviljas beträffande den fasta egendomen som T.K. köpt. Som fast egendom räknas även tillbehör till fastighet i enlighet med vad som stadgas i 2 kap JB.

För att ett föremål skall anses utgöra fastighetstillbehör krävs att föremålet är installerat så att det fungerar tillsammans med byggnaden. För att ett föremål skall anses utgöra fastighetstillbehör krävs vidare att det är ägnat till stadigvarande bruk, vilket innebär att föremålet är så vanligt förekommande att man bör kunna anta att i princip vilken ny ägare som helst har bruk för föremålet (se NJA 1996 s 139). Så länge inte de allra flesta hushåll innehar en mottagare för satellitsändningar kan detta inte anses vara fallet beträffande en parabolantenn. Parabolantennen kan därför inte anses utgöra fastighetstillbehör.

Slut. TR:n lämnar överklagandet utan bifall.

Göta HovR

T.K. överklagade i Göta HovR och yrkade bifall till sin ansökan om handräckning.

C.S. bestred ändring. B-M.S. avhördes inte.

HovR:n (hovrättslagmannen Thorelli samt hovrättsråden Holm, referent, och Träff) anförde i beslut d 27 juni 1997 bl a: Skäl: Som TR:n anfört uppställs vissa krav för att ett föremål skall anses utgöra tillbehör till fastighet och därmed ingå i en överlåtelse av denna.

Såvitt avser parabolantennen gör HovR:n den bedömningen att innehav av sådan numera har nått sådan omfattning att en parabolantenn måste anses vara ägnad till stadigvarande bruk för den byggnad till vilken den hör. I förevarande fall var byggnaden försedd med parabolantennen vid köpet. Den skall därför anses vara fastighetstillbehör. Ansökan om handräckning skall därmed beviljas såvitt avser parabolantennen.

HovR:ns beslut. Med ändring av TR:ns och kronofogdemyndighetens beslut bifaller HovR:n ansökan om handräckning såvitt avser en parabolantenn.

HovR:n visar målet åter till kronofogdemyndigheten för fortsatt handläggning.

HD

C.S. överklagade och yrkade att HD skulle upphäva beslutet om handräckning av en parabolantenn.

T.K. bestred ändring.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Birgitta Johnsson, föreslog i betänkande följande beslut: HD lämnar överklagandet utan bifall.

HD (JustR:n Knutsson, Lars Å Beckman, Svensson, Thorsson och Victor, referent) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.

HD:s beslut meddelades d 16 okt 1997 (mål nr Ö 2801/97).