NJA 1997 s. 849

Allmän åklagare väckte år 1989 åtal mot C.P. för mord och försök till mord under påstående att denne d 28 febr 1986 uppsåtligen dödat statsministern O.P. och försökt döda hans hustru L.P.. Åtalet ogillades genom dom av Svea HovR d 2 nov 1989, vilken vann laga kraft.

I en d 5 dec 1997 inkommen ansökan yrkade Riksåklagaren att HD skulle bevilja resning till nackdel för C.P. och förordna att målet mot denne skulle tas upp på nytt.

Med anledning av framställningar från flera personer om utlämnande av handlingar som bifogats Riksåklagarens resningsansökan anförde HD (JustR:n Knutsson, Magnusson, Svensson, Regner, referent, och Blomstrand) i beslut d 22 dec 1997: Begäran om utlämnande av allmänna handlingar avser material som bifogats Riksåklagarens resningsansökan beträffande Svea HovR:s dom d 2 nov 1989, i vilken åtal mot C.P. för mord på statsminister O.P. lämnades utan bifall. Det material som nu begärts utlämnat består av ett tilläggsprotokoll jämte en kodnyckel. Tilläggsprotokollet är intaget i elva pärmar, varav två (betecknade Tilläggsprotokoll HS) innehåller skriftlig bevisning och resten (betecknade Tilläggsprotokoll H) förhörsprotokoll med 'tillhörande handlingar. Kodnyckeln innehåller namnen på personer som Riksåklagaren åberopar i resningsansökningen med bokstavsbeteckningarna A-V utan angivande av personernas namn. Pärmarna med skriftlig bevisning har en genomgående paginering s 1-419, varav s 1-3 och 159-161 år samma innehållsförteckning, som sitter först i de två pärmarna, samt s 417-419 en källförteckning. Pärmarna med förhörsprotokoll m m är på samma sätt paginerade genomgående s 1-2733 med en likalydande 4-sidig innehållsförteckning i början av varje pärm.

Mordet på O.P., den polisutredning som bedrivits och alltjämt pågår och de rättegångar som hållits i målet har varit utomordentligt uppmärksammade i massmedierna och den allmänna debatten. Många uppgifter om fallet har därför fått en stor spridning, och olika förhållanden är starkt kontroversiella. Det förundersökningsmaterial som förelåg vid rättegångarna är mycket omfattande och brottmålsakterna innehåller ett stort antal handlingar. Det är därför för HD ogörligt att vid en prövning av frågan om utlämnande av handlingar i resningsärendet pröva i vad mån uppgifter som finns i detta material kan återfinnas på annat håll och därför anses ha nått offentligheten. För att det skall vara möjligt att ta ställning till utlämnandefrågan begränsar HD sig därför till att granska huvudsakligen handlingarna i resningsärendet.

De handlingar som ingår i de elva pärmarna är alla ingivna till HD och därför att anse som allmänna handlingar här. Sådana handlingar skall lämnas ut, om de inte omfattas av sekretess. Sekretess enligt sekretesslagen (1980:100) gäller för uppgifter, vilket betyder att handlingar med olika slags uppgifter kan vara omfattade av sekretess enbart delvis. Det föreligger emellertid inte en så långtgående skyldighet att lämna ut icke sekretessbelagda delar av en allmän handling att varje enstaka uppgift måste behandlas för sig. En avvägning får ske, varvid den prövande myndigheten får bedöma i vilken utsträckning en uppdelning av en handling i sekretesskyddade delar och offentliga avsnitt skall göras. HD gör i förevarande fall den bedömningen att varje handling bör behandlas som en helhet.

Av tilläggsprotokollet har Riksåklagaren lämnat ut den skriftliga bevisningen i de två pärmarna (Tilläggsprotokoll HS) med undantag av en sammanställning över anstaltsvistelser (s 109-120) och ett utlåtande från professor L.L. m m (s 164-176) samt innehålls- och källförteckningarna i dessa delar. Vidare har Riksåklagaren av det övriga materialet (Tilläggsprotokoll H) lämnat ut de handlingar som avser de förhör med S.C. som även ingick i det tidigare förundersökningsmaterialet (s 807-958). De nu nämnda delarna av de begärda handlingarna har redan utlämnats till sökandena och behöver därför inte nu prövas av HD. Detsamma gäller de delar av innehålls- och källförteckningarna till pärmarna med skriftlig bevisning som avser de utlämnade handlingarna.

Den sekretess som i första hand är aktuell i ärendet är den s k förundersökningssekretessen enligt 5 kap 1 § samt 9 kap17 och 18 §§sekretesslagen. Den förstnämnda §:n avser sekretess av hänsyn till intresset att förebygga och beivra brott, medan bestämmelserna i 9 kap skall skydda enskildas personliga och ekonomiska förhållanden. Det kan anmärkas att det är tillräckligt att sekretess gäller enligt ett lagrum; huruvida sekretess föreligger också enligt någon annan bestämmelse saknar betydelse för utlämnandefrågan.

Det material som nu skall prövas omfattar ca 2 600 sidor. Innehållet är blandat. En del är utsagor av olika förhörda personer som lämnar uppgifter som läggs till grund för resningsansökningen. Vissa andra utsagor åberopas inte i resningsärendet. Många uppgifter avser iakttagelser m m i anslutning till själva mordet, medan annan information skall belysa motivfrågan eller i övrigt ge en bakgrund. Vissa uppgifter rör tiden efter mordnatten. Sammanfattningsvis kan sägas att det finns dels material som kan behöva sekretesskydd av hänsyn till lagföringen av gärningsmannen, dels uppgifter som det kan vara motiverat att hemlighålla av hänsyn till enskildas personliga förhållanden därför att de rör annan brottslighet, drogmissbruk, hälsotillstånd och andra omständigheter som är av den arten att det kan antas medföra men för den enskilde, om de röjs. Eftersom uppgifterna av det senare slaget är dominerande prövar HD först i vad mån uppgifter i materialet omfattas av sekretess enligt 9 kap 17 § sekretesslagen.

I 9 kap 17 § 1 st sekretesslagen föreskrivs att sekretess gäller, om inte annat följer av 18 § samma kap, i utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål för uppgift om bl a enskilds personliga förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. Enligt 9 kap 18 § 2 st sekretesslagen upphör sekretess enligt 17 § 1 st (med vissa undantag som inte är aktuella här), om uppgiften lämnas till domstol med anledning av åtal. Erhåller en domstol i sin rättskipande eller rättsvårdande verksamhet från någon annan myndighet uppgifter som är sekretessbelagda där, gäller sekretessen enligt 12 kap 1 § sekretesslagen också hos domstolen.

Det ifrågavarande förundersökningsmaterialet är ingivet till HD tillsammans med resningsansökningen. Det kan inte anses ha lämnats med anledning av åtal i den mening som avses i 9 kap 18 § 2 st sekretesslagen. Den bestämmelse om upphörande av sekretess som finns där är alltså inte tillämplig i ärendet.

Med beaktande av det anförda fann HD att sekretess enligt 9 kap 17 § 1 st sekretesslagen gällde för kodnyckeln samt vissa angivna delar av det i övrigt aktuella materialet. Beträffande uppgifterna i övriga delar av materialet gällde enligt HD inte sekretess enligt vare sig 5 kap 1 §, 9 kap 17 § eller någon annan bestämmelse i sekretesslagen, varför handlingarna kunde lämnas ut.

HD beslöt i enlighet härmed att vissa angivna delar av tilläggsprotokollen skulle lämnas ut och lämnade framställningarna i övrigt utan bifall.

(ADnr 719/97, mål nr Ö 4778/97).