NJA 1998 s. 448

Domskäl

TR:n (rådmännen Marcus, Larson och Tejning) anförde i dom d 26 juni 1995:

Bakgrund. Försäkringsavtalet

Sydkraft är moderbolag i en koncern bestående av bolag som är verksamma inom elområdet och andra energiområden. Sydkraft äger kärnkraftanläggningen Barsebäck via sitt helägda dotterbolag Barsebäck Kraft AB. Kärnkraftsanläggningen består av två reaktorer, Barsebäck 1 och Barsebäck 2.

Sydkraft har som försäkringstagare tecknat en avbrottsförsäkring avseende Barsebäck 2 med 13 försäkringsbolag som är medlemmar i Svenska Atomförsäkringspoolen. Skandia deltar i försäkringen med en andel motsvarande 16,61 %. Avbrottsförsäkringens omfattning och villkoren för dess tillämpning framgår av försäkringsbrevet, bilaga 1, samt särskilda villkor för avbrottsförsäkring, bilaga 2. I de särskilda villkoren hänvisas till vissa delar av Allmänna försäkringsvillkor av år 1988 för egendomsförsäkring för atomanläggning, bilaga 3.

(Red:s anm. Ur de nämnda domsbilagorna 1-3 återges här endast följande. Ur bilaga 1 Försäkringsbrevet (försäkring nr 21 1A): --.

"Avbrottsförsäkring för Barsebäck 2

Denna försäkring är avsedd att täcka merkostnaden för anskaffning av ersättningskraft.

A Avbrottsförsäkrad egendom Barsebäcksverket 2

B Försäkringsbelopp

Försäkringsbeloppet utgör 677 miljoner kr.

D Självrisk

För försäkringen gäller en självrisk av 140 miljoner kr per skadetillfälle.

F Försäkringsvillkor

Särskilda Villkor för Avbrottsförsäkring (1991:1)

Allmänna försäkringsvillkor av år 1988 för Egendomsförsäkring för Atomnedläggning, ---.

G Särskilda villkor

Myndighets åtgärd

Ersättning lämnas inte för produktionsbortfall i samband med ökade myndighetskrav, ej heller sådan åtgärd eller sådant beslut av myndighet som inte har direkt avseende på eller är direkt motiverat av skadan."

Ur bilaga 2:

"Särskilda Villkor för Avbrottsförsäkring (1991:1).

3 Avbrottsförsäkrad egendom

Avbrottsförsäkrad egendom är den egendom som specificeras i försäkringsbrevet.

4 Försäkrat intresse

Genom försäkringen lämnas ersättning för försäkringstagarens merkostnad för anskaffning av den elkraft, som gått förlorad genom produktionsbortfallet.

5 Självrisk

Vid varje skadetillfälle dras från skadebeloppet det belopp som utgör den försäkrades självrisk.

6 Försäkrade skadehändelser

6.1 Avbrott

Försäkringen gäller för merkostnader enligt 4 som uppstått i den försäkrade rörelsen genom att ersättningsbar egendomsskada enligt 6.1.1 och 6.1.2 nedan har inträffat på i 3 angiven egendom, förutsatt att egendomsskadan inträffat inom försäkringsstället.

6.1.1 Brand- och nukleär skada

Skada enligt Allmänna försäkringsvillkor av år 1988 för Egendomsförsäkring för Atomanläggning, p 7 och p 8.

6.1.2 Maskinskada

Plötslig och oförutsedd skada på maskinerier.

Som oförutsedd skada anses ej sådan skada, som försäkringstagaren eller driftledningen vid avtalstidens ingående insåg eller hade anledning anta skulle komma att inträffa.

Ur bilaga 3: Allmänna försäkringsvillkor av år 1988 för Egendomsförsäkring för Atomanläggning:

"10.21 Maskiner återställs

Om återställande sker värderas skadan till kostnaden för att utan dröjsmål återställa föremålet på ett rationellt sätt vad beträffar metoder och material. Med återställande förstås reparation eller anskaffande av föremål av samma eller lika ändamålsenligt slag för samma ändamål.

Om föremålet minskat i värde genom ålder, slitage och omodernitet med mer än halva nyanskaffningsvärdet vid skadetillfället, värderas skadan till kostnaden för återställandet, dock högst till det lägre värde som uppkommit på grund av ålder, slitage och omodernitet.

Utökas i samband med återställandet skadat föremåls utrustning eller avkastningsförmåga, skall därmed förenade merkostnader inte inräknas i skadekostnaden. Återställandet måste ske senast inom två år från skadedagen.

Incidenten i Barsebäck 2 d 28 juli 1992

Vid återstart efter bränslebyte och underhåll av Barsebäck 2 inträffade d 28 juli 1992 en friblåsning av ånga från reaktorn till reaktorinneslutningen via en säkerhetsventil. Detta ledde dels till ett snabbstopp i reaktorn, dels till att isolermaterial på ångledningarna och andra rör i reaktorinneslutningen slets loss av ångstrålarna. Med automatik påbörjades vattensprinkling för kylning av reaktorn från två typer av sprinklersystem. Isolermaterialet spolades av vattnet från sprinklersystemen ned i den stora kondensationsbassäng som finns under reaktorn i botten på reaktorinneslutningen. Båda sprinklersystemen hämtade vatten från kondensationsbassängen.

Sprinklingen avbröts ungefär en timme efter ångfriblåsningen. Samtidigt fick operatörerna indikationer på att silarna på pumparnas sugsida till inneslutningssprinklingen var igensatta av det losslitna isolermaterialet och att pumparna hade driftstörningar. Pumparnas funktion var att pumpa vatten från kondensationsbassängen till nödkylsystemet. Det var känt att isolermaterial kunde komma att slitas loss på sätt som skedde. Silarna var till för att hindra att eventuellt i bassängen förekommande losslitet isolermaterial skulle komma in i rörledningarna till nödkylsystemet. Operatörerna genomförde en s k backspolning. Det innebär att de spolade vatten i motsatt riktning för att rensa silarna. Detta skedde med gott resultat och reaktorn kunde tas ned i kallt tillstånd.

Rapportering och skador. Statens kärnkraftinspektion (SKI) fick omgående rapport om incidenten. SKI förklarade att anläggningen inte fick startas utan SKI:s medgivande.

Vid inspektion av reaktorinneslutningen efter incidenten konstaterades följande skador:

- sprängblecket till en säkerhetsventil hade brustit,

- ca 200 kg isolermaterial på ångledningar och andra rör hade slitits loss och spritts i reaktorinneslutningen,

- isolermaterial hade kontaminerat vattnet i kondensationsbassängen och satt igen silarna.

Efterföljande analys och säkerhetskrav. Den 31 juli 1992 beslöt Barsebäck Kraft AB att starta anläggningen. SKI medgav återuppstartning på villkor att Sydkraft åtog sig att senast i slutet av augusti 1992 presentera en detaljerad utredning av incidenten och dess konsekvenser. Man hade tidigare utgått från att backspolning tidigast skulle behövas efter 10 timmar. I den utredning Sydkraft nu gjorde framkom att ett större avbrott skulle kunna leda till att backspolning av silarna i vissa situationer kunde vara påkallad redan efter 24 respektive 30 minuter. Eftersom backspolning är en kritisk manöver som fordrar god tid för att kunna utföras säkert ansåg SKI inte att säkerheten var tillgodosedd på det sätt som redovisats i säkerhetsrapporter bakom den säkerhetsredovisning (Final Safety Analysis Report - FSAR) som låg till grund för gällande drifttillstånd. Slutsatsen var att det måste göras en fördjupad analys för att utröna om Barsebäck 2 uppfyllde gällande säkerhetskrav.

Det ursprungliga FSAR uppställde krav på att vissa kriterier för säkerhet skulle vara uppfyllda. Ett sådant var det s k enkelfelskriteriet vilket innebär att varje säkerhetsfunktion skall kunna utföras med hjälp av de säkerhetssystem som ingår i funktionskedjan även om ett enstaka fel inträffar i säkerhetssystemet i denna kedja. Ett annat var 30-minutersregeln som innebär att alla säkerhetsåtgärder som måste sättas in inom en halvtimme efter det att ett missöde inträffat skall vara helt automatiserade så att operatörerna har tid för rådrum innan aktiva åtgärder vidtas.

Efter det att Sydkraft presenterat sin utredning gjorde SKI i beslut d 17 sept 1992 den bedömningen att nödkylsystemets funktion inte kunde garanteras vid drift av reaktorerna Barsebäck 1 och 2, Ringhals 1 och Oskarshamn 1 och 2. Verken gjorde samma bedömning. De berörda reaktorerna togs ur drift. För samtliga reaktorer ställde SKI ett antal säkerhetskrav som villkor för fortsatt drift. När dessa krav tillgodosetts skulle SKI ge drifttillstånd för tiden fram till revisionsavställningen på sommaren 1993. Därefter skulle slutligt ombyggnad av anläggningarna äga rum innan nya permanenta drifttillstånd gavs av SKI. Den 14 okt 1992 gav Sydkraft in en ansökan om förnyat drifttillstånd för Barsebäck 2 till SKI. Sydkraft föreslog delvis temporära lösningar. Arbetet tog längre tid än väntat. Den 4 jan 1993 beslöt SKI att ge Barsebäck 2 tillstånd för fortsatt drift fram till sommaren 1993.

Under revisionsavställningen i Barsebäck 2 år 1993 byttes 85 % av den befintliga rörisoleringen ut mot metallisolering. På ställen där sådan isolering inte lämpade sig eller inte kunde anbringas användes andra metoder för att hindra isolermaterialet från att spolas bort. Sugsilarnas area ökades väsentligt och även vissa andra åtgärder vidtogs för att säkra nödkylsystemets funktion. SKI beslöt d 22 okt 1993 att godkänna åtgärderna och meddela permanent tillstånd för fortsatt drift av Barsebäck 2.

Skadeanmälan m m. Parterna är överens om att avbrottstiden d 28 juli-d 31 aug 1992 täcks av avbrottsförsäkringen. De merkostnader som uppstod under den tiden ligger helt inom ramen för självrisken.

Sydkraft anmälde avbrott i driften av Barsebäck 2 genom skadeanmälan till Svenska Atomförsäkringspoolen d 23 sept 1992.

Yrkanden m m.

Sydkraft har yrkat att TR:n skall förplikta Skandia att till Sydkraft utge Skandias andel av försäkringsersättningen med 24 631 300 kr (16,61 % av 148 292 000 kr) jämte ränta enligt 3 och 6 §§räntelagen på---.

Kapitalbeloppet avser merkostnader för anskaffning av elkraft, som gått förlorad genom produktionsbortfall under tiden d 28 juli t o m d 1 aug 1992, d 16 sept 1992 t o m d 11 jan 1993 och d 18 sept t o m d 8 okt 1993.

Skandia har bestritt yrkandena men har vitsordat yrkat kapitalbelopp och yrkad ränta såsom skäliga i och för sig.

Grunder.

Sydkraft har som grund för käromålet anfört följande: De skador som uppstod vid incidenten d 28 juli 1992 utgör ersättningsbara egendomsskador, då de är att beteckna som plötsliga och oförutsedda skador på maskinerier enligt punkt 6.1 och 6.1.2 i de särskilda villkoren (bilaga 2). De har inträffat på avbrottsförsäkrad egendom inom försäkringsstället på sätt som anges i punkt 3 och 6.1 i de särskilda villkoren samt i försäkringsbrevet (bilaga 1).

Samtliga avbrott som det yrkade kapitalbeloppet avser har stått i sådant samband med de ersättningsbara egendomsskador som uppkom i samband med incidenten d 28 juli 1992, att ersättningsskyldighet föreligger enligt avbrottsförsäkringen.

Skandia har till grund för bestridandet anfört följande: De två senare avbrottsperioderna har inte stått i sådant samband med den egendomsskada som uppstod d 28 juli 1992 att ersättningsskyldighet uppkommer på grund av försäkringen.

Om TR:n skulle finna att sådant samband föreligger bestrider Skandia ersättningsskyldighet på grund av att det i försäkringsbrevet under avsnitt G särskilt angivits att ersättning inte lämnas för produktionsbortfall i samband med ökade myndighetskrav.

I försäkringsbrevet och i de särskilda villkoren hänvisas till Allmänna försäkringsvillkor av år 1988 för Egendomsförsäkring för Atomanläggning (bilaga 3). Enligt punkt 10.21 i dessa villkor lämnas ersättning för kostnader för att återställa skadad egendom. Sådant återställande skedde under den första avbrottsperioden. Under de två följande avbrottsperioderna var det inte fråga om att återställa en egendomsskada.

Sydkraft har genmält: Kravet på orsakssammanhang mellan händelse och skada är inte lika strängt inom försäkringsrätten som inom skadeståndsrätten. Försäkringen innehåller inte något villkor som begränsar ersättningen på sätt som gjorts gällande från Skandias sida. I avbrottsförsäkringen (punkt 6.1 i de särskilda villkoren) finns inte någon hänvisning till de allmänna försäkringsvillkoren för egendomsskada. Sådan hänvisning finns bara när det gäller brandskada eller nukleär skada (punkt 6.1.1 i de särskilda villkoren).

SKI:s beslut har inte inneburit ökade myndighetskrav i den mening som avses i avsnitt G i försäkringsbrevet. Där åsyftas endast politiskt betingade myndighetsbeslut.

Om TR:n skulle finna att av Skandia påstådd begränsning i försäkringsvillkoren föreligger hävdar Sydkraft att ersättning ändå skall utgå, eftersom ordet återställande i detta fall inte tar sikte på den tekniska utformningen utan på den funktionella och säkerhetsmässiga kravnivå som förelåg före skadan.

Utveckling av talan.

Sydkraft har anfört: Avbrottsförsäkringen har konstruerats så att den har en koppling till försäkringsvillkoren för egendomsförsäkring. Det gäller även om försäkringstagaren inte har tecknat en egendomsförsäkring för den egendom som berörs av avbrottet. De belopp som skall betalas vid ett avbrott har taxerats i en tabell på s 4 i försäkringsbrevet (bilaga 1).

Det är ingen egentlig skillnad på den egendomsskada som inträffade och på den som man befarade vid ett större rörbrott. Även en sådan händelse skulle ha fått till följd att isolermaterial slets loss, att silarna blev igensatta och kondensationsbassängen kontaminerad.

Eventuella undantag i punkt 7 och 8 i försäkringsvillkoren saknar relevans för avbrottsförsäkringen. I punkt 6.1.1 i de särskilda villkoren (bilaga 2) finns en direkt hänvisning till punkterna 7 och 8 i försäkringsvillkoren för egendomsskada. Där behandlas de försäkrade skadehändelserna brand och nukleär skada. I det aktuella fallet är det inte fråga om brand eller nukleär skada utan om maskinskada. I punkt 6.1.2 i de särskilda villkoren görs inte någon hänvisning till försäkringsvillkoren för egendomsförsäkring. Den är avsedd att täcka varje avbrott på grund av plötslig och oförutsedd skada på maskinerier.

I punkt 6.2 i de särskilda villkoren görs vissa undantag. Inte heller dessa undantag är tillämpliga på den aktuella händelsen. Om försäkringsavtalsparterna hade velat skapa undantag utöver de nu nämnda hade dessa kommit till uttryck i försäkringsvillkoren vilka formulerats av Skandia.

Någon anknytning till begreppet återställande förekommer inte i avbrottsförsäkringen. Av ett brev från Svenska Atomförsäkringspoolen angående försäkringsvillkoren d 11 febr 1992 framgår att avbrottsersättning skall utgå t o m i fall då den skadade anläggningen inte återuppförs.

Det är fråga om ett och samma avbrott även om det inte är tidsmässigt sammanhängande. Hela avbrottet beror på den egendomsskada som inträffade d 28 juli 1992. Återuppstarten d 31 juli 1992 skedde efter samråd med SKI på villkor att Sydkraft åtog sig att utreda incidenten och dess konsekvenser. Det var Sydkrafts analys av incidenten d 28 juli 1992 som ledde till SKI:s beslut att avbryta driften d 17 sept 1992.1 beslutet refererar SKI till händelsen d 28 juli. Om SKI redan före återuppstarten hade insett att säkerheten inte var tillfredsställande hade återuppstarten d 31 juli inte fått ske. Barsebäck 2 skulle ha stått stilla medan analysen skedde. Försäkringsmässigt skulle det inte göra någon skillnad att verket var i drift tills konsekvenserna av incidenten blivit utredda. Försäkringstagaren måste vara berättigad till ersättning på samma sätt som om återuppstart inte hade skett.

Sambandet mellan incidenten och de därpå följande tre avbrotten åskådliggörs i de olika besluten från SKI. Besluten visar också vad begreppet återställande har för innebörd i detta sammanhang. I SKI:s beslut om tillstånd till fortsatt drift d 4 jan 1993 refereras direkt till händelsen d 28 juli 1992. Det var åter fråga om ett temporärt beslut från SKI:s sida. Anläggningen var ännu inte återställd.

Även i SKI:s beslut om fortsatt drift i Barsebäck 1 d 20 aug 1993 hänvisas till incidenten d 28 juli 1992. SKI har enligt avsnitt 2 i beslutet utgått från de säkerhetskrav som gällde före incidenten. I avsnitt 5 anför SKI att de vidtagna åtgärderna väsentligen innebär att förutsättningarna för att den säkerhetsredovisning som låg till grund för det ursprungliga drifttillståndet men visade sig brista genom händelsen i Barsebäck d 28 juli 1992 nu uppfylls.

SKI har inte i något beslut ställt krav på att Barsebäck Kraft AB skall åstadkomma en viss teknisk lösning. Kraven har enbart tagit sikte på att återställa anläggningen så att den uppfyller de före incidenten gällande kraven på säkerhet.

Besluten från SKI har inte innefattat ökade myndighetskrav. Undantaget i avsnitt G i försäkringsbrevet (bilaga 1) har inte tillkommit för att befria försäkringsgivaren från ersättningsskyldighet när det upptäcks brister i den tekniska utformning som fordras för att hålla säkerheten på en fullgod nivå. Vad som åsyftades när avsnitt G tillkom var krav på tekniska lösningar som kunde komma till på politiskt initiativ. Avsnitt G innehåller två olika led. Avbrottet i detta fall har inte till någon del motiverats av politiskt betingade krav. Samtliga beslut från SKI har varit direkt motiverade av skadan. Av innehållet i den sista raden i avsnitt G kan man utläsa att försäkringsersättning skall utgå i detta fall.

Skandia har anfört: Den i målet aktuella avbrottsförsäkringen skiljer sig inte i något väsentligt avseende från vad som i allmänhet gäller för sådana försäkringar. Under förutsättning att det inträffar en egendomsskada som är ersättningsbar enligt egendomsförsäkringsvillkoren utgår ersättning för avbrott under tid fram till dess skadan är reparerad. Enligt punkt 10.21 i villkoren för egendomsförsäkring (bilaga 3) lämnas ersättning för att återställa maskinerier. Ett sådant villkor är standardvillkor inom företagsförsäkring.

I det nu aktuella fallet har återställande skett inom fyra dygn. Den ombyggnad som därefter gjorts av Barsebäck 2 beror på brister i den av SKI tidigare godkända konstruktionen och avser inte återställande av egendomsskada. De två avbrott som ägt rum under hösten 1992 och hösten 1993 har följaktligen inte något samband med den skada som inträffade d 28 juli 1992. Dessa avbrott är inte på något sätt förorsakade av egendomsskada utan av insikten om att kärnkraftsverkets ursprungliga utformning inte svarade mot ställda säkerhetskrav.

Den skada som ledde till incidenten d 28 juli 1992 var av begränsad betydelse. Vad som sedan skedde var att Sydkraft gjorde en utredning som visade att konsekvenserna av en händelse som aldrig inträffat, nämligen ett större rörbrott, kunde få sådana följder att säkerheten inte kunde garanteras. Om det inte krävs samband mellan egendomsskada och avbrott finns det inte någon gräns för försäkringens tillämpningsområde.

Genom de krav som ställdes från SKI efter Sydkrafts utredning har kraven på Barsebäck 2 i tekniskt hänseende utökats. Den omkonstruktion som föranletts av SKI:s beslut kan inte betraktas som ett återställande av skadad egendom. I och med att den skadade egendomen reparerats upphör försäkringstagarens rätt till ersättning för driftavbrott.

Svenska Atomförsäkringspoolen har vid försäkringens tecknande varit noga med att skydda sig mot risken för att den skulle komma att omfatta avbrott för annat än återställande av egendomsskada. I avsnitt G i försäkringsbrevet anges uttryckligen att ersättning inte lämnas för produktionsbortfall i samband med ökade myndighetskrav. SKI har godkänt den ursprungliga tekniska utformningen av Barsebäck 2. Genom att härefter dra in drifttillståndet för anläggningen och kräva väsentlig omkonstruktion har SKI ställt nya eller utökade krav såvitt avser den tekniska lösningen. Det är dessa krav som föranlett de båda senare driftsavbrotten.

Domskäl

På Sydkrafts begäran har förhör under sanningsförsäkran ägt rum med chefen för den koncernenhet inom Sydkraft som upphandlade försäkringen, Å.H.. Vidare har vittnesförhör på Sydkrafts begäran hållits med säkerhetschefen vid Barsebäck Kraft AB, K.Z. samt med chefen för reaktorsäkerhet vid SKI, L.H., och med den juridiske rådgivaren vid SKI, G.H..

På Skandias begäran har vittnesförhör hållits med verkställande direktören för Svenska Atomförsäkringspoolen, G.A..

Skriftlig bevisning har åberopats.

Sydkraft har gjort gällande att den avbrottsförsäkring som tecknats mellan parterna täcker samtliga tre avbrott i driften i Barsebäck 2 under tiden d 28 juli 1992 till d 8 okt 1993. Parterna är överens om att det första avbrottet, som ägde rum under tiden d 28 juli t o m d 31 juli 1992, berättigar till ersättning men inryms i den avtalade självrisken. Tvisten gäller frågan om försäkringsersättning skall utgå för avbrotten under tiden d 16 sept 1992 t o m d 11 jan 1993 och d 18 sept t o m d 8 okt 1993.

Det är ostridigt att Barsebäck 2 d 31 juli 1992 var iordningställt på ett sådant sätt att det kunde tas i drift och fungera som tidigare. K.Z. har inför TR:n berättat att den utredning som gjordes efter incidenten ledde till ny kunskap om isolermaterialets egenskaper. Det hade tidigare varit känt att mineralullsisolering kunde komma att spolas bort från ledningarna men man hade trott att den skulle hålla sig flytande under längre tid och inte sjunka till botten så snabbt och i sådan mängd att silarna sattes igen i ett tidigt skede.

Samtliga tre driftavbrott i Barsebäck 2 har i en mening varit en följd av incidenten d 28 juli 1992. Beslut om de två senare driftavbrotten fattades emellertid inte på grund av egendomsskador som uppkommit vid incidenten. Reaktorn kunde återuppstartas d 31 juli 1992. Verket kunde därefter fungera som tidigare. Anledningen till besluten om de två senare avbrotten var den ovisshet som uppstod i frågan om nödkylsystemets tillförlitlighet vid ett annat och allvarligare olycksförlopp. Beslut om driftavbrott fattades inte bara för Barsebäck 2. Ytterligare fyra svenska kärnkraftsreaktorer med samma konstruktion togs ur drift och byggdes om för att uppfylla krav från SKI.

Det är riktigt att SKI:s säkerhetskrav är allmänt hållna och att SKI inte anvisar någon speciell teknisk lösning för att godkännande skall ges. Detta ligger i linje med vad som numera generellt gäller för regler om provning och kontroll. Vad som inträffat i detta fall är att SKI ifrågasatt den befintliga tekniken och förbjudit fortsatt drift innan omkonstruktion ägt rum. Det kan sägas ha varit en tillfällighet att vetskapen om att en omkonstruktion var nödvändig uppkom på det sätt som skedde.

TR:n finner - på grund av vad som ovan anförts - att de båda senare driftavbrotten inte kan anses ha varit en adekvat följd av den skadehändelse som inträffade d 28 juli 1992. TR:n delar vidare Skandias uppfattning att de krav som SKI ställt på analys och omkonstruktion får anses ha varit myndighetskrav i den mening som avses i avsnitt G i försäkringsbrevet. Käromålet skall därför lämnas utan bifall - - -.

Domslut

Domslut. Käromålet lämnas utan bifall.

Domskäl

HovR:ns domskäl. Tvisten gäller om avbrotten d 16 sept 1992-d 11 jan 1993 och d 18 sept 1993-d 8 okt 1993 har stått i sådant samband med den plötsliga och oförutsedda skada som inträffade d 28 juli 1992 att ersättningsskyldighet uppkommit för Skandia för det produktionsbortfall som drabbade Sydkraft under avbrotten.

Det kan till en början konstateras att bedömningen måste ske med hänsyn till anläggningens tekniska komplexitet samt de rigorösa säkerhetskrav som ställs för Sydkrafts produktion; säkerhetskrav som kontrolleras av SKI och som Sydkraft har att följa för att driva anläggningen.

Bedömningen skall enligt HovR:ns mening också ske mot bakgrund av att i försäkringsrätten inte lika högt krav på samband skall ställas som i skadeståndsrätten (jfr J Hellner, Försäkringsrätt, andra upplagan, 1965 s 104). I praxis har förekommit uttryckssättet att kausalitet föreligger när ett avbrott i en verksamhet är "en naturlig och normal följd" av skadehändelsen (se Skadeförsäkringens villkorsnämnd nr 6/1973).

Varken vittnesmålen med L.H., G.H., K.Z. och G.A. eller innehållet i SKI:s beslut ger stöd för att SKI ställt krav på ökad säkerhetsnivå. I stället är genom innehållet i besluten sammanställt med vad vittnena uppgivit visat, att kraven endast innebar ett upprätthållande av den säkerhetsnivå som ursprungligen var förutsatt men som vid skadehändelsen d 28 juli 1992 befanns inte vara uppfylld. Utredningen ger heller inget belägg för att avbrotten till någon del föranletts av att förbättringar skett på anläggningen i annat avseende än vad upprätthållande av den ursprungliga säkerhetsnivån krävde.

Mot bakgrund av det sålunda anförda finner HovR:n att kunskapen om att den förutsatta säkerhetsnivån inte var uppfylld samt den därav företagna analysen och omkonstruktionen av anläggningen har ett sådant samband med skadehändelsen d 28 juli 1992 att ersättningsskyldighet i och för sig föreligger för Skandia.

HovR:n övergår härefter till att pröva Skandias invändning om att anläggningen var återställd d 31 juli 1992 enligt vad som upptagits i de mellan parterna gällande villkoren och att därför de senare avbrotten enligt Skandias mening inte berättigar till försäkringsersättning.

Beträffande försäkringsvillkoren är i detta sammanhang att anteckna följande. I Avbrottsförsäkringen (211A) finns under rubriken "Försäkringsvillkor" (avsnitt F) hänvisat till "Särskilda villkor för Avbrottsförsäkring (1991:1)" samt till "Allmänna försäkringsvillkor av år 1988 för Egendomsförsäkring för Atomanläggning". Enligt punkten 6 i de "Särskilda villkoren" utgår ersättningen för avbrott vid dels brand- och nukleär skada (6.1.1), dels plötslig och oförutsedd skada på maskiner (6.1.2). Parterna är ense om att skadehändelsen i målet är maskinskada enligt 6.1.2. I Avbrottsförsäkringen (211A) finns angivet hur ersättningen skall fastställas och beräknas vid produktionsbortfall. Det finns även en på visst sätt angiven maximering av försäkringsskyddet. Något utrymme vid sidan härav för att tillämpa skadevärderingsreglerna för egendomsskador, med däri angiven tolkning av begreppet återställande, i de Allmänna försäkringsvillkoren (punkten 10, varav särskilt angivits 10.21) finns inte.

Vittnena Å.H. och G.A. har samstämmigt uppgivit att frågan om återställande inte särskilt var på tal under upphandlingen av försäkringen.

Vid angivna förhållanden finner HovR:n att bedömningen huruvida anläggningen var i samma skick som före skadan skall innefatta inte bara frågan om ett återställande skett rent fysiskt utan också i funktionellt hänseende. Detta framstår som än mer rimligt mot bakgrund av tidigare nämnda hänsyn som måste tas beträffande Sydkrafts produktion. Med denna bedömning är återställandet inte avslutat förrän SKI slutligt godkände driften i oktober 1993.

HovR:n tar därefter ställning till invändningen från Skandia, att SKI:s krav på analys och omkonstruktion är ett resultat av ökade myndighetskrav, som enligt Avbrottsförsäkringen (211A avsnitt G) utesluter rätt till ersättning.

Som HovR:n redan tidigare vid sambandsprövningen konstaterat ger varken vittnesmålen eller innehållet i SKI:s beslut stöd för att SKI ställt krav på ökad säkerhetsnivå. Dessutom har vittnena L.H. och G.H. båda, särskilt tillfrågade om de i målet aktuella besluten från SKI utgjorde ökade myndighetskrav, förklarat att så inte var fallet. Vidare har av Å.H:s och G.A:s vittnesmål i nu aktuell del framgått att utformningen av undantaget i huvudsak skedde med tanke på eventuella politiska beslut som kunde komma, med följd att kärnkraftsproduktionen skulle avsevärt inskränkas eller ytterst upphöra. G.A. har uppgivit att han för sin del nog även tänkte sig att t ex ökade krav på anläggningens tekniska utformning skulle undantas, men att detta inte var uppe till diskussion och inte heller intagits i villkoren. Å.H. har uppgivit att man spekulerade kring situationer där helt nya säkerhetsåtgärder kunde tänkas bli beslutade.

Den förebragta utredningen visar att sådant undantag som avses under avsnitt G i försäkringsavtalet inte föreligger.

Med dessa överväganden finner HovR:n att Sydkrafts överklagande skall bifallas.

HovR:ns domslut. Med ändring av TR:ns domslut i själva saken förpliktade HovR:n Försäkrings AB SkandiaNord att till Sydkraft AB utge 24 631 300 kr jämte närmare angiven ränta enligt 3 och 6 §§räntelagen.

Domslut

Domslut. Med upphävande av HovR:ns dom fastställer HD TR:ns domslut

HD:s dom meddelades d 24 juni 1998 (mål nr T 1386/97).