NJA 1998 s. 717

Domskäl

TR:n (rådmännen Idefelt och Eriksson) anförde i dom d 10 mars 1995: Yrkanden m m. Föreningen bildades genom konstituerande sammanträde d 5 juli 1993. Enligt stadgarna har föreningen till ändamål att uppföra tre båthangarer med fem båtplatser i varje på Västra utmarken i Kalmar samt att om så befinnes lämpligt även på annat sätt verka för medlemmarnas bästa t ex genom gemensamma inköp av båtförnödenheter. Antalet medlemmar i båtlaget skall vara femton. Under § 5 i stadgarna föreskrivs följande om uteslutning ur föreningen: Medlem som ej erlägger fastställd avgift till båtlaget eller vägrar att rätta sig efter båtlagsstämmans beslut i övrigt, må efter beslut av båtlagsstämman uteslutas ur båtlaget. Utesluten medlem har att inom sex månader försälja sin båtplats till person, som av båtlagsstämman godkännes som medlem. Om försäljning ej fullföljes inom angiven tid, äger båtlaget försälja båtplatsen. Köpeskillingen tillfaller - sedan avdrag gjorts för båtlagets kostnader för försäljningen och ev fordringar på uteslutne - den uteslutne.

I protokoll vid stämma d 1 nov 1993, då L.B. ej var närvarande, beslutades och antecknades "Vid nästa möte gäller obligatorisk närvaro av medlem/ställföreträdare."

Följande möte ägde rum d 1Oj an 1994 med enligt protokollet 14 närvarande medlemmar varav en genom ombud; L.B. icke närvarande. Under punkt 8.5 uteslöts L.B., som då hette H., med åtta röster mot fyra och en blank röst. Motiveringen till beslutet om uteslutning löd: "En sluten omröstning genomfördes beträffande L.H:s fortsatta deltagande i Intresseföreningen på grund av upprepad frånvaro och därmed ej involvering i pågående arbetsuppgifter. Ett flertal samtal har genomförts angående deltagande utan resultat med L.H."

L.B. har yrkat att stämmans beslut om uteslutning skall förklaras vara utan verkan.

Föreningen har bestritt käromålet.

L.B. har till stöd för sin talan anfört: L.B. var initiativtagare till föreningens bildande. Innan han sammankallade ett antal intresserade för medlemskap lade han ner ett stort arbete. Han hade vidare ett flertal kontakter med olika myndigheter inom kommunen och presenterade förslag på byggnationen av båthangarer och lämplig plats därför. Vissa meningsskiljaktigheter uppkom redan vid första mötet våren 1993. L.B. bad därför en annan intressent, S-G.B., sammankalla till nästa möte och han lämnade sitt underlag till S-G.B.. L.B. var före den konstituerande stämman d 5 juli 1993 närvarande på några möten men icke d 5 juli. Efter detta datum deltog han icke i några stämmor men han höll kontakt med flera föreningsmedlemmar och förklarade att han var villig att fullgöra de arbetsuppdrag som stämman tilldelade honom. L.B:s tanke var att han efter de uppkomna meningsskiljaktigheterna skulle lämna det kamerala arbetet till andra men utföra tilldelade arbetsuppgifter. I början på januari 1994 fick han besked per telefon att nästa stämma skulle hållas d 10 jan. Han fick inte veta att obligatorisk närvaro hade beslutats eller vilka frågor som skulle behandlas. L.B. fick förhinder och kom inte till stämman. Dagen därpå, när han ville betala sin medlemsavgift, fick han veta att han blivit utesluten. Som rättslig grund för sin begäran om ogiltigförklaring åberopar L.B. följande omständigheter. Beslutet om obligatorisk närvaro strider mot stadgarna och står dessutom i konflikt med reglerna om rösträtt, som säger att beslut på stämman utom vad gäller inköp fattas med enkel majoritet. Uteslutningsgrunden upprepad frånvaro saknar stöd i stadgarna. L.B. har över huvud taget ej kunnat lastas för något som är av beskaffenhet att föranleda uteslutning. Under alla förhållanden bör med tillämpning av 36 § avtalslagen beslutet om uteslutning förklaras vara utan verkan med hänsyn till beslutets tillkomst, L.B:s eget initiativ och arbete för föreningens bildande, beredvilligheten att utföra praktiskt arbete samt det förhållande att han som enskild part är underlägsen föreningskollektivet.

Föreningen har genmält: Det var riktigt att L.B. tog initiativ till att undersöka möjligheten att bygga båthangarerna. Han tappade emellertid snart intresset. L.B. var ej närvarande på det konstituerande mötet d 5 juli 1993. Han kallades såväl till det mötet som till stämmor d 9 och d 17 sept, d 1 nov och d 10 jan men uteblev utan att ange hinder. Kallelse till stämmorna gjordes av ordföranden A.P. per telefon. Föreningens primära uppgift var att bygga tre båthangarer för fem båtar i varje. Verksamheten förutsatte aktivt deltagande från varje medlem. Stämmorna var viktiga, då där behandlades gemensamma frågor såsom finansiering och fördelning av arbetsuppgifter. Till dags dato har varje medlem satt in 43 000 kr i projektet samt nedlagt 300 arbetstimmar. L.B:s utevaro från möten och arbete förorsakade en ohållbar situation och därför togs beslut på stämma d 1 nov 1993 om obligatorisk närvaro på nästa möte. Då skulle särskilt viktiga gemensamma frågor behandlas. Då A.P. kallade L.B. till januarimötet talade han om för honom att man beslutat om obligatorisk närvaro och att det var viktigt att han kom med hänsyn till ärendenas art. L.B. sade inte att han inte skulle komma. Då L.B. likväl uteblev och under hela uppbyggnadsskedet hållit sig undan, väcktes frågan om uteslutning och togs beslut därom. Föreningen gör nu gällande följande rättsliga invändningar mot käromålet. Eftersom L.B. inte som stadgarna föreskriver medverkat vid byggandet av hangarerna och uteblivit från samtliga sammanträden efter föreningens bildande skall han inte betraktas som medlem och uteslutningsbeslutet är enbart ett klarläggande av hans utträde. I andra hand påstås att medlemskapet i föreningen är av en sådan ideell och personlig art att det ej ankommer på domstol att pröva en materiell uteslutningsgrund, varom här är fråga. Om TR:n prövar uteslutningen görs gällande följande. Föreningens ändamål är att samverka för en bestämd uppgift och det var viktigt att samtliga femton medlemmar deltog aktivt. L.B. har vägrat att medverka, trots att han vid flera tillfällen uppmanats. Genom sin passivitet har han motverkat föreningens ändamål. På grund härav och genom att utan laga förfall bryta mot föreskriften om obligatorisk närvaro på mötet d 10 jan 1994 har uteslutningen varit befogad.

Domskäl. Fria partsförhör har ägt rum med L.B. och medlemmarna i föreningen A.P., R.O. och S-G.B..

L.B.: Iden att bygga en båthangar på platsen var hans. Han började med att höra med folk, som sysslat med liknande projekt tidigare och tog sedan kontakt med en tjänsteman på byggnadskontoret, som tog fram ett ritningsförslag. Av denne fick L.B. uppfattningen att det skulle gå att uppföra en hangar på avsedd plats under förutsättning att planen kunde ändras, något som tjänstemannen bedömde som möjligt. L.B. pratade med bygglovschefen som menade att fritidsförvaltningens välsignelse var en förutsättning för projektet. L.B. tog därför kontakt med Cederblad på fritidsnämnden och diskuterade en lämplig förläggning med denne. Därefter skedde på L.B:s initiativ ett sammanträffande med en tjänsteman på plankontoret och Cederblad på platsen. Cederblad hade då gjort ett enkelt förslag, som bland annat innebar en utökning av antalet platser från 5, som L.B. ursprungligen tänkt sig, till 15. L.B. gjorde sedan en formell skriftlig framställning till fritidsnämnden och undersökte möjligheterna att finansiera projektet på banken. Därefter bjöd han in ett antal tänkbara intressenter till ett möte. Han medförde till mötet underlag i form av de ritningar han fått av Cederblad. Det underlag L.B. hade med sig möttes nästan genast av nedgörande kritik från två av de närvarande. L.B. blev chockad över deras beteende och kom efter att ha tänkt över saken fram till att det nu vore bättre att lämna över "den kamerala biten" till de andra. Han lämnade därför över sitt underlag till S-G.B. och bad denne varsko, när det blev dags att börja gräva. S-G.B. var med på att man skulle göra så. Det var riktigt att A.P. kallade honom per telefon till mötena under hösten 1993. A.P. uppmanade L.B. att komma men uttryckte sig aldrig i ultimativa ordalag. L.B. svarade att han skulle komma, när han fick arbetsorder. A.P. kallade per telefon också till mötet d 10 jan 1994 och uppmanade L.B. att komma. A.P. nämnde inget om obligatorisk närvaro, vilken föreskrift L.B. var ovetande om. Protokollen från mötena skickades ej till medlemmarna. L.B. fick besök av hantverkare i sitt hus på kvällen d 10 jan och blev därigenom förhindrad. Under kvällen ringde R.O. från mötet. R.O. undrade varför L.B. inte kom och nämnde att stämningen var hätsk. L.B. talade om att han på grund av hantverkarbesök inte kunde komma ifrån och lät genom R.O. hälsa mötesdeltagarna att han skulle komma nästa gång. R.O. sade ej något om obligatorisk närvaro.

A.P.. Sedan d 5 juli 1993 hade han som ordförande kallat L.B. till samtliga möten i föreningen. A.P. hade talat om för L.B. att det var viktigt att han kom för att man skulle kunna hjälpa varandra i båtlaget. L.B. hade svarat att A.P. som ordförande fick ordna med samverkan. Då A.P. kallade L.B. till stämman d 10 jan vädjade han till L.B. att komma. Viktiga frågor stod på dagordningen såsom upptagande av byggnadskreditiv och fördelning i arbetsgrupper. A.P. läste upp dagordningen i telefon för L.B.. A.P. fick uppfattningen att L.B. skulle komma. L.B:s passivitet gjorde att man i föreningen var osäker på om man hade kvar L.B. som femtonde medlem. Den osäkerheten var anledningen till att man på mötet d 1 nov hade tagit beslutet om obligatorisk närvaro. I nuläget har varje medlem satsat 43 000 kr i projektet samt lagt ner ca 300 arbetstimmar. Marknadsvärdet kunde beräknas till hälften av kapitalinsatsen. Det var riktigt att L.B. under samtalen med A.P. nämnt att han skulle komma när de började gräva. Vid ett tillfälle hade L.B. emellertid också sagt att han skulle göra allt för att stoppa det där bygget. Samtliga medlemmar i föreningen, inklusive L.B., var tillika medlemmar i Segelsällskapet Vikingarna.

R.O.: Han ringde till L.B. från mötet d 10 jan för att be honom komma. R.O. nämnde att det beslutats om obligatorisk närvaro, vilket L.B. förklarade att han inte kände till. R.O. talade också om för L.B. att mötet diskuterade hans uteslutning. Det var av det skälet han hade ringt upp. L.B. svarade att han höll på med en hantverkare och att han därför inte kunde komma. Han lät hälsa att han skulle komma på nästa möte. L.B. hade tidigare förklarat att han inte var intresserad av att gå på föreningens möten. L.B. menade att R.O. kunde ge honom nödvändig information. Det hade ej varit fråga om att R.O. skulle uppträda som L.B:s ombud.

S-G.B.: L.B. hade förklarat att han skulle inställa sig då det blev dags att gräva. S-G.B. veterligen hade L.B. aldrig anmält förhinder.

TR:ns bedömning.

Utan hinder av bestämmelsen i stadgarnas 3 § 1 st måste det rimligen ha varit meningen att initiativtagarna till föreningen skulle bli medlemmar, när man konstituerade sig och då naturligtvis utan hinder av att man varken börjat bygga eller erlagt del i kostnader för det tillämnade bygget. Föreningen har kallat L.B. till samtliga sammanträden efter dess bildande och på stämma fattat beslut om hans uteslutning; således har man behandlat L.B. som medlem. Invändningen om att han ej varit medlem lämnas på grund av det anförda utan avseende.

Ändamålet med föreningen anges i stadgarna vara "att uppföra tre båthangarer med fem båtplatser i varje". Av utredningen framgår vidare att ändamålet också varit att upplåta en båtplats i hangarerna till varje medlem. Uppförandet skulle ske genom medlemmarnas eget arbete och med egna kontantinsatser. Den närmare fördelningen av arbete och kontantinsatser har stämman ägt förordna om. Ändamålet har således huvudsakligen varit ekonomiskt - att tillhandahålla en nyttighet åt medlemmarna som otvivelaktigt har ett ekonomiskt värde. Att det även finns ett personligt inslag så till vida att medlemmarna blir "båtgrannar" och i praktiken torde komma att ha ett visst praktiskt samarbete förändrar inte detta. Mot denna bakgrund har TR:n att pröva frågan huruvida uteslutningen är stadgeenlig.

Föreningen har beslutat utesluta L.B. med motiveringen att han haft upprepad frånvaro och därmed ej involverat sig i pågående arbetsuppgifter. Enligt 5 § i föreningens stadgar är uteslutningsgrunderna två, nämligen vägran att erlägga avgift samt vägran att rätta sig efter båtlagsstämmans beslut i övrigt. Föreningen hade till mötet, där uteslutningen skedde, beslutat om obligatorisk närvaro av medlem eller ställföreträdare. Förutom L.B. saknades ytterligare en medlem, vilken dock representerades av ombud. Enligt 8 § i stadgarna är föreningen beslutför med 8 medlemmar. 9 § stadgar att vissa beslut om inköp fordrar enhällighet medan det vid övriga beslut är tillräckligt med enkel majoritet. Något krav på närvaro av samtliga medlemmar vid föreningsbeslut finns ej upptaget i stadgarna. Beslutet om obligatorisk närvaro saknade därför stöd i stadgarna.

Uteslutningsgrunderna är enligt föreningen att tolka så att L.B. inte medverkat vid byggandet av hangarerna och uteblivit från samtliga sammanträden. Med hänsyn till att han ostridigt deklarerat att han avsåg att infinna sig när grävningsarbetet skulle starta kan han inte anses ha vägrat medverka i byggandet. L.B:s utevaro från sammanträdena är inte att likställa med vägran att rätta sig efter stämmans beslut.

På grund av det anförda finner TR:n att uteslutningen är ogiltig och att beslutet därom därför skall förklaras vara utan verkan. L.B:s talan skall alltså bifallas.

Domslut. 1. TR:n förklarar Intresseföreningen Västra Sjöns beslut d 10 jan 1994 om uteslutning av L.B. ur föreningen vara utan verkan. ---. Lagmannen Gyllenram var skiljaktig och anförde efter första stycket under rubriken TR:ns bedömning: Frågan i vad mån beslut om uteslutning av medlem ur ideell förening kan bli föremål för rättslig prövning är inte reglerad i lag utan är överlämnad åt domstol att bedöma enligt allmänna rättsprinciper. Härvidlag är i detta mål av särskilt intresse ett uttalande av JustR Ulveson i NJA 1970 s 394, som också gällde ett båtlag, och NJA 1990 s 687, som gällde en orienteringsklubb.

Ulveson uttalade bland annat: Föreningar av samma allmänna typ som båtsällskapet är numera vanliga och spelar en icke obetydlig roll inom friluftslivet. Särskilt stor betydelse synes de lokala båtklubbarna ha inom Stockholmsregionen. Medlemskap i en båtklubb torde där för de flesta människor vara förutsättning för att de på överkomliga villkor skall få tillgång till hamn och uppläggningsplats och kunna hålla sig med båt. - Med hänsyn till arten av sådana föreningars verksamhet och till det väsentliga värde även av ekonomiskt slag som medlemskapet innebär gör sig, i rättsförhållandet mellan den enskilde medlemmen och föreningen, allmänna avtalsrättsliga grundsatser starkt gällande. När föreningen uteslutit medlem, bör domstol därför på talan av medlemmen kunna sätta uteslutningsbeslutet ur kraft icke bara om det tillkommit på ett sätt, som formellt avviker från behörig ordning, utan också om det över huvud taget uppenbart strider mot tillbörlig ordning i föreningar av ifrågavarande slag eller eljest är uppenbart obilligt.

I NJA 1990 års fall ansåg domstolarna att uteslutning ur idrottsförening inte kunde prövas på materiell grund. HD anförde bland annat: Den ideella inriktning och det personliga inslag som präglar idrottsföreningars verksamhet utgör emellertid ett så starkt skäl för att föreningarna själva bör få avgöra frågan, huruvida en medlem avvikit från en förenings regler på sådant sätt att han bör uteslutas ur föreningen, att det inte är lämpligt att sådana frågor generellt skulle vara underkastade domstols prövning, inte ens om den rättsliga prövningen begränsades till att avse huruvida en uteslutning var oskälig (jfr 36 § avtalslagen). - Man kan dock inte bortse från att det undantagsvis kan förekomma fall, då det framstår som angeläget att uteslutning ur en idrottsförening kan prövas av domstol, trots förhållandets i princip personliga karaktär. Här åsyftas fall då uteslutningen påstås innebära en diskriminering av den uteslutne på grund av dennes ras, religion eller annan liknande omständighet eller vara grundad på annat jämförbart förhållande som får anses göra uteslutningen uppenbart otillbörlig.

Rättsfallen tillämpade på detta mål föranleder mig till följande överväganden och slutsats. Föreningens huvudsakliga syfte enligt stadgarna är att uppföra båthangarer med båtplatser för femton medlemmar, alltså att ge medlem en bättre vinterförvaring av båt än under presenning. I syftet bör rimligen också intolkas att bibehålla och sköta anläggningen.

Föreningens ändamål och det relativt begränsade medlemsantalet, formerna för verksamheten med t ex personliga kallelser till mötena och under uppbyggnadsskedet stora egna arbetsinsatser ger bilden av en förening präglad av ett starkt personligt inslag. Redan detta talar för att föreningen själv bör få avgöra frågan om medlemskap. Dessutom bör observeras att situationen i förevarande fall markant avviker från den vad gäller båtklubben i Stockholmsregionen. L.B. är i likhet med övriga medlemmar i ett segelsällskap och det finns ej anledning anta att medlemskapet i föreningen "Västra Sjön" har någon betydelse för hans möjligheter att hålla sig med båt. Det är inte heller visat att medlemskapet skulle innebära någon ekonomisk fördel för L.B.. En kapitalinsats å 43 000 kr av övriga medlemmar och A.P:s uppgift om marknadsvärdet talar för motsatsen.

På grund av det anförda och då det inte förekommit något förhållande som får anses göra uteslutningen uppenbart otillbörlig, bör föreningen själv få avgöra vem som skall vara medlem eller inte. Uteslutningen skall alltså inte prövas av domstol, varför L.B:s talan skall ogillas.

Domslut

Domslut. HD förklarar att Intresseföreningen Västra Sjöns beslut att utesluta L.B. kan av domstol prövas på materiell grund samt meddelar prövningstillstånd i målet i övrigt och visar målet åter till HovR:n för fortsatt handläggning.

JustR Gregow var skiljaktig på sätt framgår av följande yttrande: Frågan om uteslutning av medlem ur ideell förening har i praxis ansetts kunna prövas av domstol på materiell grund i första hand då medlemskapet varit av betydelse för utövande av yrkesverksamhet (NJA 1945 s 290, 1946 s 83 och 1997 s 129). Sådan prövning har också skett i ett fall på grund av medlemskapets stora praktiska och ekonomiska betydelse (NJA 1998 s 293, föräldrakooperativ förskoleförening). Däremot har uteslutning ur religiös förening (NJA 1906 s 317 och 1931 s 604) inte prövats i materiellt hänseende. Detsamma har ansetts i princip gälla uteslutning ur idrottsförening (NJA 1990 s 687). Principen kan alltså sägas vara att uteslutning av medlem ur ideell förening som regel inte prövas på materiell grund av domstol. Skälet till denna restriktiva inställning är uppenbarligen att gemenskapen i en ideell förening i allmänhet anses vara av så personlig natur att den inte innebär rättigheter och förpliktelser av rättslig art.

Intresseföreningen Västra Sjön har enligt sina stadgar till ändamål att uppföra tre båthangarer med fem båtplatser i varje samt, om så befinns lämpligt, även på annat sätt verka för medlemmarnas bästa, t ex genom gemensamma inköp av båtförnödenheter. Antalet medlemmar i föreningen ("båtlaget") är begränsat till 15, dvs till det totala antalet båtplatser i hangarerna. Medlem blir den som medverkar vid nybyggnad av hangarerna och erlägger en femtondel av kostnaderna eller den som framdeles förvärvar andel i båtlaget. Andel i båtlaget kan överlåtas, men en överlåtelse förutsätter, liksom uthyrning och upplåtelse av båtplats, båtlagets godkännande. En medlem som inte erlägger fastställd avgift eller vägrar att rätta sig efter stämmans beslut i övrigt kan uteslutas ur båtlaget efter beslut av stämman.

- Vid tiden för målets prövning i TR:n hade medlemmarna tillskjutit vardera 43 000 kr för projektet och lagt ner ungefär 300 arbetstimmar. Föreningen är alltså en sluten förening med ett mycket begränsat antal medlemmar. Redan härav följer att det personliga inslaget i föreningen är betydande. Detta understryks också av att det krävts personliga arbetsinsatser av medlemmarna.

Det finns också ett ekonomiskt intresse för medlemmarna, främst på grund av insatsen i pengar. Detta intresse är dock av annan beskaffenhet än de ekonomiska intressen som förelegat i de fall vari frågan om uteslutning prövats av domstol på materiell grund. Det förtjänar påpekas att den som uteslutits ur föreningen är oförhindrad att föra talan om sina eventuella ekonomiska anspråk och få denna talan prövad i sak.

Mot bakgrund härav och med hänsyn till hittillsvarande praxis anser jag övervägande skäl tala för att uteslutningen av L.B. ur föreningen inte skall prövas i materiellt hänseende. Härvid har särskilt beaktats att motsatt ståndpunkt sannolikt skulle orsaka besvärliga gränsdragningsproblem.

Jag vill tillägga att den restriktiva praxis som hittills upprätthållits inte synes tillfredsställande. Det torde vara lämpligt om frågan i dess helhet kunde bli föremål för en mera allsidig bedömning. Det framstår däremot som något vanskligt att medge materiell prövning i ett enskilt fall som inte låter sig så väl inordnas bland hittillsvarande rättsfall.

HD:s dom meddelades d 24 nov 1998 (mål nr T 5013-95).