NJA 1998 s. 746

HovR:n över Skåne och Blekinge dömde genom dom d 29 aug 1995 H.L. för grov förskingring m m till fängelse sex år och förpliktade honom att utge skadestånd, delvis tillsammans med andra, med 26 208 250 kr jämte ränta. H.L. ålades därjämte, enligt 1 och 4 §§ lagen (1986:436) om näringsförbud, förbud att idka näring under fem år från det domen vann laga kraft. Sedan H.L. överklagat HovR:ns dom fann HD d 6 nov 1995 ej skäl att meddela prövningstillstånd. HovR:ns dom skulle därför stå fast.

H.L. (ombud advokaten A.G.R.) ansökte i HD om resning.

Sedan HD beslutat att Riksåklagaren och Arrhåå AB i likvidation skulle inkomma med förklaringar i ärendet, yrkade H.L. att HD skulle förordna att vidare åtgärder för verkställighet av HovR:ns dom såvitt avser utdömt skadestånd och meddelat näringsförbud inte skall äga rum.

Riksåklagaren och Arrhåå AB i likvidation bestred inhibitionsyrkandet.

Ärendet föredrogs i frågan om inhibition.

HD (JustR:n Magnusson, Lars K Beckman, Munck, Blomstrand, referent, och Håstad) fattade d 2 dec 1998 följande beslut: Enligt 58 kap 6 § 3 st RB får rätten i ett resningsärende förordna att, till dess annat föreskrivs, vidare åtgärder för verkställighet av det ifrågavarande avgörandet inte skall äga rum. Bestämmelsen får anses analogt tillämplig i fall då någon har meddelats näringsförbud. Begärs resning i fråga om näringsförbudet bör rätten kunna förordna att förbudet tills vidare inte skall gälla (jfr i fråga om tillfälligt näringsförbud 12 § 2 st lagen 1986:436 om näringsförbud).

I förevarande resningsärende finns inte skäl att förordna om inhibition beträffande vare sig ålagt skadestånd eller meddelat näringsförbud. HD avslår inhibitionsyrkandet. (Mål nr Ö 5139-97)

Samtidigt och på samma sätt avgjordes en motsvarande fråga i resningsärende Bengt E mot Riksåklagaren o a (mål nr Ö 2250-98).