NJA 1998 s. 747

Thessalian Paper Industry Svenska AB:s i likvidation konkursbo (konkursboet) ansökte vid Stockholms TR om stämning å P.F. med hemvist i Finland och L.O. med hemvist i Stockholm, med yrkande om brist täckningsansvar enligt 12 kap 5 § 2 st aktiebolagslagen och återvinning enligt 4 kap 5 § KL. Konkursboet åberopade i forumfrågan, såvitt avsåg P.F., Luganokonventionen artikel 16 punkt 2.

P.F. yrkade i svaromål att TR:n skulle avvisa käromålet, eftersom han saknade forum i Sverige.

Konkursboet förelades att yttra sig över avvisningsyrkandet men avhördes inte.

TR:n (chefsrådmannen Söderberg) anförde i slutligt beslut d 30 jan 1998: Luganokonventionen Art 16 p 2 utpekar domstolen i den konventionsstat där den juridiska personen har sitt säte som exklusivt behörig i mål om giltighet, ogiltighet eller upplösning av bolag eller juridiska personer eller beslut av deras organ och berör bolags och andra juridiska personers inre angelägenheter. Bestämmelsen kan inte tolkningsvis utvidgas till att gälla andra associationsrättsliga frågor, i vilka fall konventionens allmänna behörighetsregler gäller. Talan mot P.F. avser bristtäckningsansvar enligt 12 kap 5 § 2 st aktiebolagslagen och återvinning enligt 4 kap 5 § KL. Stockholms TR är sålunda inte behörig enligt Luganokonventionen Art 16 p 2. Någon annan grund för att TR:n skulle vara behörig har inte åberopats.

TR:n avvisar käromålet såvitt avser P.F..

Konkursboet överklagade i Svea HovR och yrkade i själva saken att HovR:n skulle undanröja avvisningsbeslutet och återförvisa målet till TR:n för erforderlig behandling.

P.F. bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Widebäck, hovrättsrådet Halvorsen och tf hovrättsassessorn Högdahl, referent) anförde i slutligt beslut d 8 juni 1998, såvitt angick själva saken:

Skäl. Konkursboet har här anfört bl a följande. Konkursboet har i stämningsansökan mot bland andra P.F. framställt yrkanden mot denne jämlikt 12 kap 5 § aktiebolagslagen och 4 kap 5 § KL och i forumfrågan hänvisat till artikel 16 p 2 i Luganokonventionen. Frågan huruvida svensk domsrätt föreligger med hänsyn till bestämmelserna i Luganokonventionen är inte underkastad parternas dispositionsrätt. I den mån behörighet föreligger enligt konventionen är konventionsstaternas domstolar skyldiga att ställa sig till förfogande. TR:n skall därför ex officio undersöka huruvida konventionen i någon del är tillämplig.

TR:n är inte bunden av den av konkursboet angivna artikeln i konventionen, utan skall göra en självständig prövning om konventionen i någon del är tillämplig för att grunda TR:ns behörighet. Upplysningsvis framgår av artikel 6 p 1 i Luganokonventionen att talan mot den som har hemvist i en konventionsstat kan väckas om han är en av flera svarande vid domstol där någon av svarandena har hemvist. Svaranden L.O. har hemvist inom Stockholms TR:s domsaga. Stockholms TR torde därmed vara rätt forum även såvitt avser P.F..

P.F. har här anfört bl a följande. Vid TR:n åberopade konkursboet endast artikel 16 p 2 i Luganokonventionen. Det bestrids att denna artikel kan tillämpas i detta mål. Den av konkursboet först i HovR:n upplysningsvis nämnda omständigheten, nämligen artikel 6 p 1 i Luganokonventionen är till skillnad från artikel 16 p 2 inte exklusiv utan dispositiv. Någon skyldighet för domstolen att ex officio undersöka huruvida någon av Luganokonventionens dispositiva forumbestämmelser är tillämplig föreligger inte enligt svensk lag. Part har att åberopa sådan omständighet som medför att rätten är behörig och rätten har enbart att ta ställning till de omständigheter till stöd för sin behörighet som part åberopar. De undantag som föreligger enligt svensk rätt framgår av 10 kap 17 och 18 §§ RB. Dessa bestämmelser är emellertid inte aktuella i målet. Konkursboets åberopande - först i HovR:n - av forumregeln i artikel 6 p 1 är otillåten jämlikt 50 kap 25 § 3 st RB, i andra hand enligt samma lagrum analogt tillämpat och i sista hand enligt den i svensk rätt föreliggande allmänna processuella rättsprincipen av innehåll att samtliga dispositiva omständigheter skall åberopas i första instans för att inte instansordningens princip skall rubbas.

HovR:ns bedömning.

Konkursboets talan mot P.F. avser bland annat återvinning i konkurs enligt 4 kap 5 § KL. Enligt artikel l p 2 i Luganokonventionen är konventionen inte tillämplig på nämnda förfarande (jfr Pålsson, Luganokonventionen, 1992 s 44). Detta innebär att de svenska allmänna domsrättsreglerna skall tillämpas. Då konkursboet inte visat att TR:n skulle vara behörig att upptaga målet i denna del med stöd av nämnda domsrättsregler och då foruminvändning rättidigt gjorts, skall avvisningsbeslutet - såvitt avser talan om återvinning i konkurs - fastställas.

Konkursboets talan mot P.F. avser vidare bristtäckningsansvar enligt 12 kap 5 § 2 st aktiebolagslagen. Luganokonventionen är tillämplig beträffande bland annat personer med hemvist i Sverige eller Finland och det är i målet ostridigt att P.F. har hemvist i Finland. Konkursboet gjorde vid TR:n gällande att Stockholms TR var exklusivt forum i enlighet med artikel 16 p 2 i Luganokonventionen. HovR:n delar TR:ns bedömning att talan om bristtäckningsansvar faller utanför tillämpningsområdet för denna forumbestämmelse (jfr Pålsson, Luganokonventionen, 1992 s 141). I HovR:n har konkursboet hävdat att Stockholms TR är behörig att upptaga målet med stöd av forumbestämmelsen i artikel 6 p 1 i Luganokonventionen, varvid P.F. gjort gällande att konkursboet enligt 50 kap 25 § 3 st RB är förhindrad att åberopa forumbestämmelsen först i HovR:n. HovR:n finner att bestämmelserna i 50 kap 25 § 3 st RB inte är tillämpliga beträffande omständigheter som grundar domstolens behörighet och att hinder inte möter att här pröva om TR:n är behörig enligt bestämmelserna i artikel 6 p 1 i Luganokonventionen. Enligt denna artikel kan talan mot den som har hemvist i en konventionsstat väckas - om han är en av flera svarande - vid domstol där någon av svarandena har hemvist. Av ett hemortsbevis som konkursboet gav in vid TR:n följer att P.F:s medsvarande L.O. har hemvist i Stockholm. Mot denna bakgrund och då käromålen stödjer sig på väsentligen samma grund finner HovR:n - med stöd av sistnämnda forumbestämmelse (jfr Pålsson, Luganokonventionen, 1992 s 109-110) - att Stockholms TR är behörig att ta upp målet mot P.F. avseende talan om bristtäckningsansvar. Avvisningsbeslutet skall därför undanröjas i denna del och målet visas åter till TR:n för erforderlig behandling.

Slut.