NJA 1998 s. 857

L.S. överklagade i Svea HovR och företräddes i HovR:n av annan advokat såsom ombud. I HovR:n yrkade L.S. - förutom ändring i själva saken - ersättning för rättegångskostnader i HovR:n med 2 500 kr exklusive mervärdesskatt.

HovR:n biföll i slutligt beslut d 28 jan 1997 L.S. ändringsyrkande i själva saken men yttrade sig däremot inte över hans yrkande om ersättning för rättegångskostnader i HovR:n.

L.S. (ombud advokaten S.O.) överklagade och yrkade i första hand att HD skulle förplikta staten att ersätta honom för rättegångskostnader i HovR:n med 2 500 kr och i andra hand att HD skulle återförvisa målet till HovR:n för prövning av kostnadsyrkandet.

Riksskatteverket hade inte någon erinran mot att målet återförvisades till HovR:n men yrkade att HD, om målet prövades i sak, skulle avslå överklagandet.

Betänkande

HD (JustR:n Gregow, Lind, Svensson, Thorsson, referent, och Victor) fattade följande slutliga beslut: Skäl. L.S. yrkade i sin egenskap av förvaltare i en konkurs, som skulle avskrivas jämlikt 10 kap 1 § KL (1987:672), ersättning för vissa kostnader. Sedan TR:n avslagit yrkandet vann det bifall i HovR:n, men L.S:s yrkande om ersättning för rättegångskostnader i HovR:n prövades inte i samband med att HovR:n skilde målet från sig. Därigenom förekom ett rättegångsfel som utan olägenhet kan avhjälpas här.

Enligt 16 kap 2 § KL gäller i konkursärenden RB:s bestämmelser om tvistemål i tillämpliga delar, om inte något annat sägs i KL. Den sak varom fråga är har inte reglerats i KL. Mot bakgrund härav bör RB:s bestämmelser om rättegångskostnader anses tillämpliga i överklagade ärenden rörande arvode eller kostnadsersättning till förvaltare.

När en myndighet för talan på det allmännas vägnar utan att talan avser statens eller annans enskilda rätt, tillämpas enligt 18 kap 16 § RB i fråga om rättegångskostnaderna balkens 31 kap, om annat inte är föreskrivet. I mål om arvode eller kostnadsersättning till konkursförvaltare för tillsynsmyndigheten, och i HD Riksskatteverket, enligt 16 kap 8 § KL det allmännas talan, och talan gäller inte statens eller annans enskilda rätt.

Med tillämpning av bestämmelsen i 31 kap 2 § RB i ett mål av förevarande slag kan rätten tillerkänna en konkursförvaltare ersättning av allmänna medel för rättegångskostnad. Riksskatteverket har bestritt L.S:s talan på den grund att han inte i HovR:n yrkat ersättning av allmänna medel. Att L.S. i HovR:n inte uttryckligen angav att ersättning yrkades av allmänna medel utgör inte hinder för att här pröva om han har rätt till sådan ersättning.

Till skillnad från vad som gäller enligt 18 kap RB kan ersättning av allmänna medel enligt 31 kap 2 § samma balk inte utgå för förvaltarens eget arbete. Ersättning förutsätter vidare att kostnaden varit skäligen motiverad för att förvaltaren skulle kunna ta tillvara sin rätt.

Till konkursförvaltare får utses endast personer som uppfyller mycket högt ställda krav på kunskap och erfarenhet (prop 1986/87:90 s 109, jfr prop 1978/79:105 s 156 f). Förvaltaren kan därför inte antas behöva biträde för att utföra sin talan, om rättens beslut i fråga om arvode eller kostnadsersättning överklagas, av andra skäl än för att inbespara eget inte ersättningsgillt arbete. Åtminstone när en tvist om förvaltarens rätt till arvode eller kostnadsersättning rör en avgränsad och föga komplicerad fråga, som i förevarande fall, framstår inte kostnaden för ombud för förvaltaren som motiverad. Överklagandet kan därför inte vinna bifall.